KRAKOW: Här i Polen har nu den spännande andra och avgörande omgången i presidentvalet just inletts – i kväll får vi besked om hur det kommer att gå.
Uppenbart är dock att Jaroslaw Kaczynski gjort en bättre kampanj under de senaste veckorna.
För oss är Polen ett viktigt samarbetsland i en lång rad olika avseende, och vid middagen i går diskuterade Radek Sikorski och jag hur vi kan gå vidare i den strategiska relationen mellan våra bägge länder.
Inte minst landets ekonomiska utveckling är imponerande.
Sedan man kastade av sig det kommunistiska oket och åter blev en europeisk demokrati har landets BNP per capita niodubblats (!), och i den ekonomiska krisen under det senaste året var man det enda europeiska land som uppvisade positiv tillväxt.
Och Polens affärer angår också oss.
Men diskussionerna här i går handlade först och främst om vad vi kan göra för att främja demokrati runt om i världen.
På vissa håll fanns det ett drag av viss dysterhet mot bakgrund av att de respekterade mätningarna från Freedom House nu fyra år i rad visat en negativ global utveckling.
Men jag delar inte den bedömningen.
Det faktum att även de korruptaste och mest auktoritära regimer i världen i dag tvingas hävda att de på ett eller annat sätt är demokratier visar att det inte längre finns något filosofiskt eller ideologiskt alternativ till demokratin.
Och det är med den utgångspunkten som vi diskuterade hur vi på olika sätt skall stärka samarbetet för att stödja dem som konkret och ofta under svåra omständigheter runt om i världen arbetar för frihet och demokrati.
Nu blir det några timmar – också av fortsatta samtal, närmast med Thailands utrikesminister – här i Krakow innan det på lite omvägar bär hemåt mot Stockholm.
I samma veva som vi försöker införa demokrati med våld ute i bushen så stryper vi demokratin i andra änden genom att införa övervakningssystem på vad människor tänker.
“Det faktum att även de korruptaste och mest auktoritära regimer i världen i dag tvingas hävda att de på ett eller annat sätt är demokratier visar att det inte längre finns något filosofiskt eller ideologiskt alternativ till demokratin.”
Ja, men det bevisar också att få vet vad ‘demokrati’ är, även om det naturligtvis finns många argument om vad det bör innebära (‘vad’ demokrati ‘är’ kan aldrig vara mer än ett bra argument). De flesta skulle nog hålla med om att demokrati innebär folkstyre såtillvida att alla har lika stort inflytande över det samhälle i vilket de lever. Man måste notera att kommunism därför inte är något slags antites till demokrati. I G A Cohens berömda argument, bland andra, så är människor lika fria, och har lika mycket inflytande, inte i den mån de har rätt att äga, utan i den mån de har lika möjligheter. Man måste betänka att privat ägande begränsar frihet i lika hög grad som den kan öka den för de som äger, och man måste också betänka att medel *är* frihet i någon mån. Att ha lika tillgång till resurser (och vad man menar med ‘lika tillgång’ blir en central del av ett sådant här argument) är en grundförutsättning för lika frihet, lika inflytande och därmed för demokrati. Kommunism är inget annat än gemensamt ägande och kontroll av medel, vilket skulle kunna vara en bra definition på demokrati.
Jag hade förmånen att studera både med Cohen och t.ex. den store liberalen Ronald Dworkin och ingen av dem, naturligtvis inte Cohen men inte heller Dworkin, skulle så kategoriskt likställa ‘fria marknader’, dvs upprätthållandet både av privat ägande och av friheten att göra vad man vill med det som är i privat ägo, med demokrati. De skulle heller inte sätta kommunism som demokratisk antites (hur mycket den ‘ideologin’ än missbrukats för totalitära syften).
Alla civiliserade samhällen inser att privat ägande måste ha begränsningar. Om äganderätten verkligen upprätthölls kategoriskt och den innebar att enbart den som äger något har rätt att använda sig av det, och en person kom att äga jorden, så skulle det förslava resten av mänskligheten. Likafullt, som republikaner från Machiavelli till Rousseau påpekat, innebär visst privat ägande större frihet för individer. Bara en idiot tror att det ena eller andra renodlat bara leder till gott. (Idiotes som i republikens Rom var en nedsättande term för en person som såg till sitt eget bästa framför sitt samhälles bästa — definitionen av kontraproduktivitet.)
Carl Bildt, den demagogik du ibland driver mot alla former av gemensamt ägande, och ditt förespråkande av fria marknader som svaret på alla bekymmer, bekommer inte en bildad person, och inte eller en verklig statsman — som du i alla andra avseenden visat prov på att vara. Jag har varit stolt över att du företrätt Sverige, men den här kategoriska sidan förstår jag inte.
Med tanke på att Carl Bildt anser att Polen är ett föredöme, så tycker jag nog att Polen borde vara en viktigare samarbetspartner i framtiden, än exempelvis Danmark, för att ta ett land som det inte går lika bra för i något avseende. Vad anser egentligen Carl Bildt om Pia Kjærsgaards oförskämda uttalande för några år sedan om Sverige och oss svenskar? Till er som stödjer denna dam och hennes radikala högerpopulistiska parti DF, så kan jag delge er vad Kjærsgaard tidigare har sagt offentligt om oss svenskar och vårat Rosenbad;
“Sverige hotar freden i Nordeuropa genom sin invandringspolitik”
“Om de [svenskarna] vill göra Stockholm, Göteborg och Malmö till Skandinaviens Beirut med klankrig, hedersmord och massvåldtäkter, så låt dem göra det. Vi kan alltid sätta en broklaff i Öresundsbron”
Detta är alltså vad Kjærsgaard anser om oss svenskar och vår folkvalda regering, där bland annat Carl Bildt ingår. Vi är alltså “kompletta idioter” som “hotar freden” i Nordeuropa, enligt denne danska mini-dam. Vi svenskar har i Kjærsgaards ögon tydligen valt totalt galna ledare till att leda landet. Vad som blir så himla ironiskt med dessa extremt korkade uttalanden, är ju att det i själva verket är Kjærsgaard själv, hennes parti och den danska populistregeringen som på allvar har hotat freden i Nordeuropa under de senaste fem åren. Det var Fogh Rasmussen, Kjærsgaard och den danska pressen som på helt egen hand såg till att skapa ett hat i den muslimska världen gentemot Nordeuropa, i och med de fåniga teckningarna på profeten Muhammed och den verbala krigsföringen mot islam och muslimer. Det är den danska regeringen som med sin aggressiva och oförskämda utrikespolitik har skapat både politisk och ekonomisk oro här i Nordeuropa. Kjærsgaard påstår att Rosenbad har skapat ett “muslimskt klankrig” i de större svenska städerna. Kanske har damen blundat och gått i ide när det var ungdomskravaller i Köpenhamn? Klankrigen har utspelat sig i Danmark, och inte i Sverige! Detta har tydligen damen fullständigt missat. Häpnadsväckande!
Och jag anser att Carl Bildt har agerat svagt vad anbelangar dessa frågor. Carl Bildt har inte fördömt den danska regeringens oförskämda attityd gentemot Rosenbad och den svenska väljarkåren. Jag anser, så här i efterhand, att Pia Kjærsgaard naturligtvis borde be hela det svenska folket om ursäkt för dessa lögnaktiga uttalanden hon har fört fram på ett utstuderat sätt om oss svenskar och våra folkvalda!
Sverige har genom historien alltid letts av bättre ledare än vad Danmark har! Det etniska svenska folket har alltid varit ett bättre och mer rakryggat folk än vad det etniskt danska folket någonsin har varit! Svensk skola, sjukvård och rättsväsende och media har genom alla tider alltid utklassat det danska! Och ska vi jämföra vårt andra grannland, Norge, med Danmark så är det en stor stor skillnad. Norrmännen är rejäla människor i jämförelse med det ständigt öldrickande danska folket. Norge har ochså högerpopulistiska partier som är på frammarsch, men med den stora skillnaden att dom är mycket mer seriösa i sin argumentation än vad Dansk Folkeparti är. Norges statsminister Jens Stoltenberg är även han en hundra gånger bättre ledare än vad Fogh Rasmussen var. Stoltenberg är diplomatisk, rakryggad och han bedriver en sund inrikes och utrikespolitik, utan smutskastning, till skillnad från Fogh Rasmussen och Kjærsgaard som idiotförklarade hela världen, samtidigt som dom lyfte upp sig själva, som om de vore några messias som ska rädda hela världen. Jag blev mycket glad när Stoltenberg blev återvald i senaste valet, trots att jag inte är Socialdemokrat. Norge är ett land som Sverige bör satsa på i framtiden, vad anbelagar diplomatiska relationer och handel. Norrmännen krånglar aldrig, till skillnad mot danskarna. Norrmännen är realpolitiska i alla lägen, och har alltid det sunda förnuftet med sig. Jag tror nog att Carl Bildt håller med om detta.
”Om de [svenskarna] vill göra Stockholm, Göteborg och Malmö till Skandinaviens Beirut med klankrig, hedersmord och massvåldtäkter, så låt dem göra det.”
Nej, det vill vi inte. Men, vad menar du det är som pågår inom storstadstriangeln. Är det inte DU som blundar för det som sker? Det senaste morden på två bröder, bekräftar det inte Kjærsgaards ord?
Inom Triangeln förekommer skottlossning och våldtäkter varje dag. De är resultat av en förvriden människo- och kvinnosyn, oavsett vilken etnicitet som utför dem.
arisplato
Frågan om kommunismen har något intressant att tillföra dagens idédebatt?
Om man rekonstruerar Marx syn på kommunismen är slutsatsen att han i grunden var en utopist.*
Problemet med att lägga utopiskt tänkande till grund för dagspolitik är att man frigör sig från de restriktioner som verkligheten lägger på politiken.
Det klaraste exemplet på exemplet på detta är naturligtvis Lenin och de ryska bolsjevikerna 1917.
Lenin och hans efterföljare följde de restriktioner som den kommunistiska ideologin satte upp och resultatet blev katastrofalt.
Kort sagt har den ideologi som Marx skissade upp någon potential att lösa dagens problem?
———–
* Se t.ex. Alec Nove: Marxism and ‘Really Existing Socialism’
karrman
Utan tvekan har den det. Marx och Engels var inte utopister, som de båda insåg att tidiga socialister ‘med historisk nödvändighet’ var (t.ex. Rousseau). Marx akademiska instats var, bl a, att sammanföra fransk utopisk socialism, tysk idealism och brittisk politisk ekonomi. Se Engels Anti-Düring eller Socialism: Utopian and Scientific (från utopi till vetenskap i originalet). För en verkligt bra analys, se Cohens Karl Marx Theory of History: A defense (som ju vann honom sin egen lärares, Isaiah Berlins, professur i Oxford). Marx och Engels trodde båda att kommunismen skulle komma med industrins överflöd eftersom marknader inte längre skulle behövas (bl andra skäl). Senare socialister, som Cohen, trodde inte längre på det oundvikliga och argumenterar för det moraliska och demokratiska aspekterna av samägande, med t.ex. den judiska Kibbutzen som exempel. I sin sista bok, Why Not Socialism? (som inte var tänkt som en retorisk titel), så funderar Cohen över om socialism kan fungera i sammanhang som är större än att alla känner varandra — vilket kanske inte är möjligt. Han påpekar också att ‘the principle of community’ är central och naturlig i små sammanhang. (Man kan läsa nästan hela här, han presenterade den vid UCL 2008: http://www.ucl.ac.uk/laws/jurisprudence/index.shtml?colloquia). När samhällen blir större kanske ‘realiteter’ måste beaktas i högre grad, men som Cohen så stiligt formulerade: the flesh may be weak, but that is not a reason to make a principle out of it!
De lärdomar som jag anser att vi bör ta till oss, förutom att inte ensidigt döma ut intressanta och avancerade resonemang (vilket alltid är till förfång), är just i vilka sammanhang vi naturligt anser att samägande är bra. Allemansrätten är ju ett bra exempel på det positiva med gemensamt ägande, eller snarare gemensam rätt att *använda* även privat ägd mark, men privatiseringarna av posten och elförsörjningen i Sverige och järnvägarna i England är bra exempel på det motsatta: när man alltför kategoriskt tror att en vinstmaximerande marknad ska addera värde till något vars syfte enbart är att fylla sin funktion till ett visst pris, L+K egentligen. Marknanden kan bestämma L + K även om funktionerna förblir politiskt styrda och ansvariga inför sitt samhälle, vilket de borde vara.
“….men privatiseringarna av posten och elförsörjningen i Sverige och järnvägarna i England är bra exempel på det motsatta: när man alltför kategoriskt tror att en vinstmaximerande marknad ska addera värde till något vars syfte enbart är att fylla sin funktion till ett visst pris,…”
Till den erfarenheten kan vi snart lägga privatiseringen av apoteken.
Nationen och dess grundläggande infrastruktur är vår gemensamma egendom, ett faktum som GÅR att kombinera med privat egendom. Ovanpå samhällsgrunden skall vi vara fria att bygga, men ansvaret för samhällsgrunden måste vi ta gemensamt.
Carl Bildt´s missbruk av ordet demokrati är irriterande men inte överraskande. Vi lever en tid när paradigmer inverteras, där A blir B, där kapitalism betyder socialism, som i USA i tex. Detta är tecken på kollaps eftersom själv-medvetandet och begreppen disintegreras.
“Men jag delar inte den bedömningen.”
Minns detta uttalande som en anledningarna till vad som komma skall – närmast i USA. Denna sorts förnekelse av sanning och inkompetens är bortom fattningsförmåga – men ett fundament för situationen som eskalerar. Okunnighet och uppblåst högmod.
USA går emot kollaps, Europa går mot en djupare kollaps med men den kan ta lite längre tid att manifesteras sig fullt ut pga insatserna och åtgärderna. Europa gör en miss i att höja skatter för att rädda banker – den strömmen kväver realekonomin.
Det behövs bara en rusning i mark-to-market över banksektorn, där hundratals mijarder är märkta mot marknaden – med fixerade skuldväxlar – för att förinta det europeiska finansiella systemet. Bankerna är så underkapitaliserade att tråden är ytterst skör, där den ene bankens tillgångar är den andra bankens skuldförbindelser. En gigantisk kasino pyramid.
Väljarna måste rensa upp det här träsket. Ni måste sätta dit proffs som förstår denna världs inre komplexitet. Globalisering av detta slag leder till grova komplexiteter och pga detta tappar individen friheter. Individen har nästan ingen röst eller kraft mot en global komplexitet. Carl Bildt har sålt ut mycket av Er individuella frihet vilket Ni upptäcker efter hand. Låsta.
Carl Bildt förstår den inte och agerar helt i mörkret. Dessvärre hittar jag ingen på den politiska kartan i Sverige som demonstrerar insikter, de lever på ytan allihopa. Politik idag är show-business för fula människor – och det håller inte.
Vad händer då när man inte kan täcka upp västvärldens ekonomiska misslyckande längre? Man tar världen till krig.
“Väljarna måste rensa upp det här träsket. Ni måste sätta dit proffs som förstår denna världs inre komplexitet. ”
Kan du namnge några av dessa proffs?
“Vad händer då när man inte kan täcka upp västvärldens ekonomiska misslyckande längre? Man tar världen till krig”
Ja, det har hänt förut och kan nog hända igen, så ge oss namnen på proffsen får vi se om de kan förhindra det.
arisplato
Problemet med Marx och de efterföljande marxisterna var att de ville avskaffa marknadsekonomin och att de ville använde staten som verktyg för detta.
Marx satte likhetstecken mellan alienation och varuproduktion och argumenterade för att avskaffa marknadsekonomin. Hegel fick bestämma över Adam Smith.
Den andra stora bristen är synen på staten. Staten sågs som ett oproblematiskt verktyg som i framtiden automatiskt skulle vittra bort. Att betona behovet av restriktioner på statens tvångsmakt var inte aktuellt. Här är det förmodligen det franska inflytandet kombinerat med Hegel som gör sig gällande.
Detta skapade en ideologi som gjorde leninismen möjlig.
Det finns utopiska element i alla visioner om framtiden sk. ideologier.
Det gäller även socialism,liberalism och konservatism. Är en poäng att upptäcka var de finns och förhindra att de får praktiska konsekvenser.
Ett aktuellt exempel är nyliberalismen.
Har fortfarande svårt att se var Marx variant av kommunism är tillämpar. Ideologier som inte förstår
behovet av decentraliserat beslutsfattande och inte inser att begränsningar på statens tvångsmakt är nödvändiga har jag svårt för.
Hur kommer det sig att du valt att döpa bloggen till samma namn som boken med “Fackmannen” Stig Malms memoarer?
Mats
Som jag ser det, är det den gemensamma grunden (staten, med dess lagar och normer) som genererar en marknad.
En sund växelverkan mellan stat och marknad är det som alstrar tillväxt. Alltså blandekonomi under en friare form av socialism, liberalsocialismen.
Mats Andersson…
Kjell-Olof Feldt har skrivit memoarer med denna titel, och dessutom någon i släkten Bernadotte.
Finns på Antivariat.
Stig Malm är nog oskyldig.
Mvh.
“Stort behov av utländsk vårdpersonal
Sverige kommer att tvingas konkurrera på världsmarknaden om utländsk vårdpersonal.
Migrationsminister Tobias Billström (M) överväger vad som krävs för att locka dem till Sverige.”
http://di.se/Artiklar/2010/7/4/210216/Stort-behov-av-utlandsk-vardpersonal/
Nu måste även den mest inbitne Moderat&Alliansen slav vakna och inse vad som händer här. Vi har med nuvarande sysselsättningsgrad INGET behov av att importera vårdpersonal alls. Vilken frapperande lögn! M har tagit instruktioner från globalisterna – detta slutar blott i lönesänkningar och är alltså deras metod att både vattna ur nationens ryggrad och att finansiera inkompetens med slav-löner.
Släng ut dem omgående.
Polens affärer gäller alla!
Vår egen nationalskald Bellman sa efter Wienkongressen, Hvad fan angår oss Polens affärer!
Det omdömet är tack och lov inte vår egen utrikesminister Carl.
Perfro,
Om inte Bellmans åsiktsfränder inom den svenska
statsledningen ansett att “Hvad fan angår oss
Polens affärer!” hade kanske även Sverige/Finland
inkl. Svenska Pommern styckats mellan Ryssland
och Preussen på samma sätt som senare skedde mellan
Ryssland och Frankrike vid mötet i Tilsit.
Med din politik hade vi då av omvärlden ansetts
vara ryssar redan 1815…
Efter de båda misslyckade svenska angreppskrigen
(1741, 1788) mot Ryssland var den svenska
krigsmakten, liksom i våra dagar, krigsoduglig och
i avsaknad av både nödvändig materiel och manskap
vilket visade sig senare under Napoleonkrigen.
I nästan tvåhundra år fram till våra dagar har
Karl den XIV Johans kloka politik bevarat Sveriges
fred. Vad var fel med “Alliansfrihet i fred syftande
till neutralitet vid krig i vårt närområde med ett
för våra förhållanden starkt militärt försvar och
ett gott förhållande till Ryssland”?
Med EU kunde vi ha vad som vi röstade ja till med ytterst knapp majoritet – ett mellanstatligt avtal om frihandel mellan suveräna nationalstater.
Vad gäller dagens situation så torde det nya Polen
efter “återställningen” med Ryssland hamna på en obruten axel Moskva-Warszawa-Berlin-Paris med en avstickare till Rom och anglosaxarna “väst om Brest”.
leewanta
Här kastar vi inte ut någon, men jag kan medge att Billstöms uttalande saknar förankring i verkligheten.
Han talar om att importera utbildad arbetskraft samtidigt som Alliansen drar ned på utbildningen av de arbetslösa som redan finns i landet.
De kommer då och då, dessa huvudlösa uttalanden från Alliansen, där var och en kan se att de inte stämmer in i verkligheten.
Man kan fråga sig i vilket syfte. För var gång de uppträder får jag känslan av att Carls&Fredriks syn på demokrati inte är lika vid som min, utan de tänker sig en befallande elit, “ranchägare” i Sverige, Polen, Tyskland,…. som råder över var sin flock arbetsboskap och flyttar den i demokratisk ordning inom den lilla befallande eliten.
Det är underhuggare som Billström, de som inte har insyn i hela bilden, som omedvetet läcker det som kan vara den verkliga avsikten.
Jag hoppas att jag har fel, men såna här uttalanden från underhuggare stärker verkligen inte förtroendet för Carl & Fredriks avsikter.
Spanaren behöver inte vara bekymrad.
Som jag först noterade måste inställningen vara att Polems affärer berör oss alla, detta inte minst i ett europeiskt perspektiv och vad gäller den islossningen som påbörjats gentemot Ryssland.
Polen har länge varit skeptisk till ett mer utvecklat samarbete med EU och Även på den kanten kan man räkna med en förbättring och Kazinskys seger kommer att förstärka denna utveckling.
Det krävs dock förändringar i den polska författningen för att betydelsefulla reformer inte ska blockeras.
Det i sig kan ta sin tid.
Vad gäller citatet från Bellman så illustrera det närmast med vilken distans och dåliga insikter, som man på den tiden följde den politiska
händelseutvecklingen.
OMen om vi bara ser på vår egen nutidshistoria så har Polen lidit betydligt mer än flertalet europeiska länder.
Vi hade i vårt eget land sympatisörer, främst förstås våra kommunister, med den ryska oxkupationen av Polen och åtskilliga ansåg också att så skulle det de-facto-politik omöjlig att ändra på.
Det torde vara väl bekant vilka krafter som medförde det ryska tillbagadragandet.
Repliken “vad fan angår dig Polens affärer” sägs av en person i Fredmans epistel 45 som inte kan anses vara Bellmans alter ego. Bellman dog 1795. Wienkongressen hölls 1814-15.
svensays,
Polens tre första delningar inträffade
1772, 1793, 1795 och bekräftades 1815.
Delningarna inträffade under Bellmans livstid.
Kanske episteln inte rör sig om ett enskilt uttalande utan speglar den dåtida politiska debatten huruvida den fd stormakten Sverige skulle likt det idag militära tomrummet fd nationalstaten Sverige skall blanda sig i stormaktspolitiken.
(Idag blandar sig Sverige i stormaktspelet om
Baltikum, Ukraina, Georgien, Afghanistan -
“vad faen rör oss dessa länders affärer?” när vi
inte av egen kraft kan uppfylla kravet på att
erkännas som stat – hävda det egna territoriets
gränser militärt?
Polens fjärde delning 1939
Polens femte delning 1943/1944
“ryska Polen” med Lemberg – idag västra Ukraina till Sovjet och östra Tyskland som ersättning till Polen.
Bekräftat 1989/1991.