Friheten på nätet!

STOCKHOLM: I morgon är det friheten och Internet som står i centrum för min dag – och Stockholm som står i centrum för den globala debatten i denna fråga.

Hit kommer bl a FN:s speciella rapportör för yttrandefrihet Frank la Rue - det är tillsammans med honom vi arrangerar seminariet – och Andrew McLaughlin från Vita Huset – och med ett förflutet i ICANN som vi delvis har gemensamt – för att diskutera hur vi internationellt bättre skall värna nätetets frihet och friheten på nätet.

Det blir en viktig dag i ett allt viktigare ämne.

Synd bara att den ju sammanfaller med den sista partiledardebatten i riksdagen före valet i september.

Men det finns inget skäl att anta annat än att alliansens partiledare igen skall visa sig vara de som inger störst förtroende.

Framtid med fler broar

STOCKHOLM: Jo, det blev en trevlig svensk-dansk dag som började med att vi alla – sex danska och sex svenska ministrar – tog tåget från Kastrup till Svågertorp, sedan satte oss på bussen till brofästet vid Lernacken och omedelbart kastade oss in i en lunch som var lika gedigen som trevlig.

Inte minst hade jag trevlig med min danska kollega Lene Espersen.

Härifrån kunde vi blicka ut över bron och Öresund och blanda minnen från hur det var förr med visioner för framtiden.

Ingen vill riva några broar – nu talades det i stället mycket om att bygga nya.

Kring 2018 räknar man med att den fasta förbindelsen över Fehmarn Belt mellan Danmark och Tyskland – bro eller tunnel – skall vara klar.

Det är blir en dansk investering lika stor som Öresundsbron och Storebältsbron sammantagna – och det blir nog den viktigaste investeringen för svensk järnvägstrafik under det kommande decenniet.

Då knyts norra Europa på ett helt annat sätt samman med det övriga Europa – inte bara Sverige och Själland, utan faktiskt också Norge.

Men redan talas om att börja studera förutsättningarna för en ytterligare förbindelse över – eller snarare under – Öresund mellan Helsingborg och Helsingör.

Jag tror väl inte riktigt att det är gjort i en handvändning. Det där med att bygga järnvägstunnlar har inte alltid visat sig vara så lätt.

Men att diskussionen nu kommit i gång visar optimismen i regionen – och i relationen mellan Sverige och Danmark.

Vi bygger en bättre framtid med än fler broar…

Skål för allt detta!

ÖRESUND: Det är nu två decennier sedan den uppslitande striden om huruvida man skulle bygga en bro över Öresund eller inte, 15 år sedan regeringen fattade det slutgiltiga beslutet att godkänna miljöprövningen och 10 år sedan bron invigdes.

Debatten då känns närmast surrealistisk i dag.

De märkligaste skräckvisioner målades upp.

Himlen skulle förmörkas av föroreningar. Östersjöns liv skulle vittra bort och dö. Konstiga människor skulle välla in över våra bygder.

Öresund var för vissa något folkhemmets vallgrav mot allt det annorlunda som förknippades med Europa. Och minsta bro över denna skulle rasera de murar som detta folkhem antogs förutsätta…

Det gick ju så långt att Olof Johansson – då ledare för Centerpartiet – avgick ur regeringen medan Centerpartiet i övrigt satt kvar.

Det tycktes ett tag inte vara någon hejd på de märkligheter som den upprivande kontroversen om denna bro skapade.

Men nu ett decennium senare är allt detta mycket, mycket avlägset.

I dag arbetspendlar 20 000 människor varje dag över bron, och 15 000 danskar har bosatt sig i behagliga Skåne – som genom allt detta fått en starkare ekonomisk utveckling än landet i övrigt.

Här växer nu fram en imponerande kunskapsregion med universitet, forskning, kultur, kreativitet och kommunikationer i världsklass.

Och det är en utveckling jag är övertygad om att vi bara sett början av.

Så det finns mycket att fira denna dag

Att vi kunde bryta oss ur det mörker av fördomar som förr försökte att stoppa och stjälpa allt.

Att nya kontakter nu skapar nya möjligheter.

Och att också Sverige och Danmark nu kommer varandra allt närmare i ett allt intimare och allt viktigare vardagligt samarbete.

Skål för allt detta!

Gaza och Iran

LUXEMBOURG: Strax efter elva på kvällen sitter vi fortfarande i olika överläggningar här.

Efter det mer formella EU-mötet är det nu en sen middagsdiskussion med ministrarna från Gulf Cooperation Council.

Intressant – och viktigt.

Mycket av dagens tidigare diskussioner handlade om Gaza och Iran och till betydande delar är det på dessa tema vi nu fortsätter.

Tidigt i morgon bitti bär det av mot Köpenhamn och firandet av den tioåriga Öresundsbron.

Varierande söndag inför varierande vecka

STOCKHOLM: En vacker försommardag i Stockholm, mycket aktivitet på stan, något ligger i luften, man märker att det är någonting som är på gång…

Och världen går vidare.

Vi hade en intressant diskussion på Stockholm China Forum om hur relationerna mellan Kina och västvärlden kan komma att utvecklas.

Den spänning i frågan som tydigt noterades vid vårt möte i januari har möjligen minskat något, men knappast försvunnit.

Kinesiska företrädare talar om att vi måste respektera landets ”core interest”, vilket är en rimlig ståndpunkt, men förefaller stundtals att definiera dessa på ett sätt som riskerar ren konflikt med våra ”core values”.

Men att vi måste öka bandbredden i våra relationer under kommande år är alldeles uppenbart.

Mycket annat står också på dagordningen.

I förgår talade jag med min egyptiske kollega Ahmed Aboul Gheit om framförallt Gaza-situationen. I går hade jag ett långt samtal med den makedonske premiärministern Nikola Gruevski om aktuella frågor från hans horisont. I dag på eftermiddagen har jag haft ett längre och bra samtal med Hillary Clinton som huvudsakligen handlade om hur vi tillsammans skall hantera den iranska frågan.

Och i morgon träffar jag i Luxembourg så gott som alla mina EU-kollegor för diskussioner inte minst om Gaza och Iran – men också åtskilligt annat.

Dit kommer också Maxim Verhagen från Haag även om han nu är utrikesminister i en expeditionsregering. Hur det kommer att gå med min slovakiske kollega Miroslav Lajcak efter det att den borgerliga oppositionen fick störst stöd i gårdagens parlamentsval återstår att se.

Och i Belgien, som ju övertar det roterande EU-ordförandeskapet vid halvårsskiftet,  är det val i dag med hög sannolikhet för betydande förändringar…

Från Luxembourg åker jag på tisdag till Köpenhamn och Malmö för att fira att det är tio år sedan vi invigde den fasta förbindelsen över Öresund.

Därifrån bär det hem till vårt internationella seminarium tillsammans med FN om Internet och mänskliga rättigheter, följt av besök i St Petersburg på torsdagen.

Men sedan är det nog läge på att vara hemma i Stockholm och Sverige några dagar.

China Forum igen

STOCKHOLM: Samtidigt som Sydafrika befinner sig på allas läppar i och med att fotbolls-VM nu inletts där nere – och samtidigt som vi minns det iranska presidentvalet för ett år sedan och det brutala förtryck som följde efter det – möts denna helg här åter Stockholm China Forum där ledande tyckare och tänkare vad gäller utvecklingen i Kina samlas.

Genom åren har SCF etablerat sig som ett av de absolut ledande internationella fora vad gäller utvecklingen i Kina – samtidigt som ju denna blivit allt viktigare och viktigare.

Så för min del blir det middag i kväll och sedan deltagande i delar av morgondagens spännande diskussioner.

Bra redovisning – debatt i da capo

STOCKHOLM: Då och då återkommer en del organisationer som sedan år tillbaka försökt att ifrågasätta det arbete som Lundin Petroleum gjorde i Sudan bl a under år då jag satt i styrelsen.

Så mycket nytt av substans handlar det i allmänhet inte om – och så såvitt jag kan förstå inte i det senaste fallet heller.

Nu har denna organisation dock justerat sig så att man inte riktar några direkta anklagelser mot företaget för vad det gjort, och det kan ju ses som en förbättring.

Nu handlar det i grunden om vad som hände i dessa delar av Sudan i största allmänhet.

Och om detta kan förvisso mycket sägas. Det handlar om ett område där trots fredsavtal osäkerheten fortfarande är betydande.

En mycket bra redovisning av verksamheten och genomgången av debatten publicerades 2003 och borde vara av intresse för de som har ett genuint intresse av denna fråga.

Den organisation som nu återkommer med olika anklagelser har sedan mycket lång tid försökt att få västliga oljeföretag att lämna landet, och i allt väsentligt har detta nu också skett.

Nu är det olika asiatiska företag med ytterligt begränsad insyn som tagit över.

Men för södra Sudan förblir oljeproduktionen av alldeles avgörande betydelse.

Vid sidan av bistånd står inkomsterna från denna för praktiskt taget alla inkomster som det södra Sudan som inom ett år kan vara en självständig stat disponerar.

Värt besök!

VADSTENA: Nu kommer Lena Liljeroth till Linköping för att nyinviga Flygvapenmuseet senare i dag.

Jag hade möjlighet att tjuvtitta i går och kan verkligen rekommendera ett besök.

Vraket efter den 1952 på ett signalspaningsuppdrag över Östersjön nedskjutna DC3 har getts en historisk inramning som är imponerande.

Efter middag här i charmerande Vadstena i går kväll bär det nu tillbaka till Stockholm för bl a Stockholm China Forum under helgen.

Hjälpa med C17

VADSTENA: Eftermiddagen erbjöd bl à möjligheten att tillsammans med Christer Fuglesang besiktiga ett av de stora C17-transportflygplan som Sverige nu är delägare i.

Normalt är de baserade i Ungern, men hade nu kommit till Malmen utanför Linköping inför den stora flygdagen där på söndag.

Dessa flygplan gav ju möjligheter till oss i samband med jordbävningen i Haiti som vi annars aldrig skulle ha haft.

Vi kunde vara snabbt på plats med den hjälp som verkligen behövs.

Och jag är alldeles övertygade om att de under kommande åren skall visa sig vara en värdefull investering för Sverige.

Gaza och Linköping

STOCKHOLM: En förmiddag med EU-nämnden har just avverkats med diverse diskussioner inför utrikesministermötet i Luxembourg på måndag.

Birgitta Olsson redovisade före mig, och Gunilla Carlsson fortsatte när jag hade redovisat alla de frågor som ligger under mig.

Viktigt blir att se om vi kan medverka till att föra frågan om en rimlig politik för Gaza framåt.

Jag tycker att det är mycket viktigt att EU konkret visar sin vilja att medverka i ett arrangemang som häver den orimliga blockaden samtidigt som de säkerhetsintressen som Israel har – att stoppa smuggling av vapen och liknande – fullt ut respekteras.

Och jag hoppas att det i Luxembourg skall finnas en bred uppslutning bakom en sådan linje.

Nu bär det genom regnet iväg mot Linköping för att medverka vid ett seminarium där med anledning av att man denna helg firar det svenska flygets hundraårsjubileum.

I morgon inviger Lena Liljeroth nya flygvapenmuséet där, och i dag har jag sällskap också med Sten Tolgfors på seminariet i Linköping.

Flyget är viktigt för Sverige.

Torsdag igen

STOCKHOLM: Så är det torsdag igen och dags för regeringen att samlas i Rosenbad och fatta sina visa beslut till folkets fromma.

Resultatet från gårdagens val i Nederländerna kommer att leda till en långdragen och komplicerad regeringsbildning.

Det finns dock all anledning att hoppas på att man i denna tydligt håller avståndet till de krafter som främst verkar bygga på fördomar och fiendeskap mot i första hand islam.

För min del kommer dagen i alla fall till del att handla om förberedelser för måndagens utrikesministermöte i EU – denna gång i Luxembourg.

Vi har en ovanligt välmatad agenda, men jag skulle tro att det blir frågorna kring Gaza och Iran som kommer att orsaka mest diskussion.

Det s k allmänna rådet – där vi företräds av Birgitta Olsson – skall ju dessutom förbereda toppmötet mot slutet av veckan med dess tyngdpunkt på ekonomiska frågor och det s k EU2020-programmet.

Nya sanktioner mot Iran

STOCKHOLM: När FN:s säkerhetsråd röstade om nya sanktioner mot Iran röstade såväl Turkiet som Brasilien mot, vilket dock inte hindrade att resolutionen antogs med betydande majoritet.

Klokskapen i den politik som inte ville pröva den möjlighet som låg i den överenskommelse med Iran om vissa frågor som Turkiet och Brasilien förhandlat fram tror jag starkt kan ifrågasättas.

En väg framåt med Iran måste nog med nödvändighet vara en väg där det ena steget leder till det andra. Att tro att decennier av misstro kan överbryggas med några penndrag är knappast realistiskt.

Men självfallet kommer vi nu inom EU att sorgfälligt följa bestämmelserna i denna resolution och genomföra de sanktioner som den uttryckligen lägger fast.

Hur vägen fram i den nukleära frågan med Iran nu kommer att bli återstår att se.

Att sanktioner allena kommer att leda till en omläggning av Irans politik tror jag inte att det är lätt att hitta någon som tror på.

Mest om Balkan

SOFIA: Vacker morgon i den park i den bulgariska huvudstaden där vi hade middag i går kväll och snart kommer att fortsätta samtal över frukost.

Mest – men inte enbart – handlar det om Balkan.

Inför europeiska toppmötet i slutet av nästa vecka är det mycket viktigt om det finns förutsättningar för framsteg i namnförhandlingarna mellan Skopje och Athen.

Av historiska skäl är det en betydelsefull fråga också här i Sofia.

Någon gång senare under året kommer vi att få utlåtandet från Internationella Domstolen i Haag om den process dom ledde fram till Kosovos självständighet.

Hur den frågan bör hanteras därefter kräver självfallet en del tankeverksamhet.

Och efter valen i Bosnien i oktober får man hoppas att det landets politiker kan enas om åtgärder som för landet framåt samtidigt som den europeiska närvaron i Bosnien stärks.

Den balkanska agendan är sällan tom…

Tur och retur Sofia

STOCKHOLM: Denna förmiddag är det Sofia i en från svensk utgångspunkt lite avlägsen del av Europa som är min destination.

Dit skall jag för en mer informell middag i kväll för att främst diskutera vår samlade politik vad gäller de olika länderna på Balkan.

Förra veckans möte i Sarajevo var i och för sig bra, men det går knappast att säga att det förde vår politik framåt i något avgörande avseende.

Politiken bekräftades, och det var i och för sig viktigt i en situation där det ju finns tvivel och tvivlare.

Men om vi ser några år framåt kommer detta knappast att vara tillgängligt, och det är därför vi samlas några stycken för middag i den bulgariska huvudstaden i dag.

Resultatet av den slovenska folkomröstningen i söndags gav en positiv signal till regionen. Men det kommer att behövas flera.

Tillbaka i Stockholm kommer jag att vara någon gång i morgon eftermiddag.

Den rödrödgröna utrikeskrisen igen

STOCKHOLM: Den extra debatt i riksdagen som vänsterpartiet begärt om situationen kring Gaza blev intressant på många sätt.

Mitt anförande – med regeringens tidiga och tydliga politik – finns snart på UD:s hemsida.

Och det skall sägas att det från oppositionens sida för ovanlighetens skull sades vänliga och uppskattande saker om vårt agerande.

Men när det sedan kom till oppositionens politik kom debatten att bli en ny illustration av att utrikespolitiken blivit ett akut krisområde för de rödgröna.

De hade lyckats att ena sig om ett krav på att kalla hem försvarattachén vid vår ambassad i Tel Aviv – men såväl Hans Linde som Urban Ahlin höll med mig om att det var en åtgärd som inte skulle leda till någonting alls.

Sedan var Hans Linde tydlig med att kräva att Sverige skulle kräva att associeringsavtalet mellan Israel och EU skulle hävas.

Men på den punkten var Urban Ahlin otydlig och dimmig och inskränkte sig till att man borde diskutera saken.

Som ett tredje krav krävde Hans Linde att Sverige skulle kräva införandet av sanktioner mot delar av den israeliska ekonomin.

Och på den punkten valde Urban Ahlin – trots upprepade frågor från mig – att vara alldeles tyst. Skälet är självfallet att han inte instämde i kravet.

Jag avvisade tydligt åtgärder som skulle isolera Sverige utan att ha någon påverkan på Israel. Och jag vill inte att vi genom en sådan politik skall ställa oss utanför möjlighet att verka för och medverka i fredsarrangemang eller nya arrangemang kring Gaza för att bryta den omöjliga situationen där.

Men de rödrödgröna var i sak oense om allt – utom om en futtig åtgärd som de var eniga om inte skulle ha någon betydelse alls.

En sådan utrikespolitik kan Sverige inte ha.

Europeiska valens vecka

STOCKHOLM: Ny morgon, ny dag och ny vecka.

För min del blir det i dag extra debatt i riksdagen kl 11:00 med anledning av förra veckans händelseutveckling kring Ship to Gaza.

Det är vänsterpartiet som begärt debatten, och jag kommer där att redovisa hur regeringen valde att agera under denna kris.

Denna vecka är annars de europeiska valens vecka.

På onsdag går väljarna i Nederländerna till valurnorna, på lördag är det Slovakien som har parlamentsval och på söndag är det dags för valet i Belgien.

Min förhoppning är självfallet att det i samtliga dessa tre länder efter dessa val skall vara möjligt att relativt snabbt bilda starka regeringar som kan hjälpa till att bära upp det europeiska samarbetet.

Inte minst är detta viktigt när det gäller Belgien eftersom landet 1 juli tar över det roterande ordförandeskapet i den Europeiska Unionen.

Efter en dag hemma i dag beger jag mig i morgon till Sofia för en middag med bl a mina bulgariska och slovakiska kollegor i akt och mening att mer informellt och efter förra onsdagens möte i Sarajevo diskutera hur vi skall föra den gemensamma politiken för Balkan vidare.

Men efter middagen bär det så hem igen – och planen är att sedan stanna inom landets gränser resten av denna vecka.

Bra budskap från Slovenien

STOCKHOLM: Det var utomordentligt tillfredsställande att gårdagens folkomröstning i Slovenien resulterade i stöd för det avtal om ett skiljedomsförfarande för att lösa återstående gränsdragningsfrågor med Kroatien som ingicks under vårt svenska EU-ordförandeskap.

Jag döljer inte att jag oroats av det starkt nationalistiska tonfallet i delar av agitationen mot detta avtal under de senaste veckornas debatt. Det verkar som om de funnits de som närmast sett ett egenvärde i att blåsa upp motsättningar mellan nationer.

Desto mer tillfredsställande är det då att konstatera att dessa nationalistiska frestelser tillbakavisades av en majoritet som i stället gav sitt stöd till en europeisk samarbetsväg.

Hann fram

STOCKHOLM: Jo, trots en del förseningar hann jag faktiskt fram till den officiella nationaldagsmottagningen på Slottet i Stockholm.

Där kunde jag i alla fall rapportera att vädret i Sverige var vackrare denna dag än såväl i Barcelona som i Milano.

Blott Sverige svensk försommar har.

Att bekämpa hungern

SITGES: Här en bit söder om Barcelona har vi nu avslutat våra olika diskussioner och efter lunch kommer det på lite krångliga vägar att bära hemåt och firandet av vår nationaldag.

Förutom Afghanistan har dagens diskussioner fokuserat på den viktiga frågan om vi klarar av att föda världens befolkning under kommande decennier.

Den akuta livsmedelskrisen 2007 – 2008 har gett ny relief till utmaningen i att fördubbla livsmedelsproduktionen i världen under de kommande fyra decennierna.

Mycket av utmaningen ligger i Afrika. Vad som måste till är en ekonomisk revolution i Afrika, men det finns i och för sig ingenting som säger att den inte skulle vara möjlig.

Goda exempel som Ghana och nu också Rwanda blandas med förfärande exempel som Zimbabwe när det gäller den politik som skall skapa förutsättningarna för de förändringar som kommer att krävas.

Mycket av dagens diskussion upprepade vad jag hade att säga när vi mötte ett antal afrikanska utrikesministrar i Dakar för några veckor sedan.

Men utmaningen måste tas på allvar. Mycket handlar om att skapa fungerande marknader för livsmedel, men också om att skapa de legala och infrastrukturiella förutsättningarna för de jordbrukare som i Afrika i majoritet faktiskt är kvinnor.

Någon noterade att i den nyligen publicerade nya amerikanska nationella säkerhetsstrategin omnämns livsmedelssäkerhet sju gånger.

Också det visar vilken betydelse dessa frågor har – också för framtida stabilitet och säkerhet.

Helg i Barcelona

STOCKHOLM: Mycket tidigt denna lördagsmorgon bär det iväg till Barcelona för att vara med på delar av årets Bilderberg-konferens.

Det finns de som ser dessa konferenser som utomordentligt märkliga, men jag kan avslöja att de inte skiljer sig särskilt mycket från andra högnivåkonferenser som jag brukar delta i.

Och för de mer nyfikna finns det alltid ett pressmeddelande med deltagarlista och annat som kan vara av intresse.

Min mer konkreta uppgift detta år blir att diskutera situationen i och kring Afghanistan med främst Richard Holbrooke och Javier Solana.

Och med den s k fredsjirgan just avslutad i Kabul finns det onekligen en del att säga i denna viktiga fråga.

I övrigt skulle jag anta att den osäkra globala ekonomiska utvecklingen i sedvanlig ordning kommer att tillhöra samtalsämnena strax söder om Barcelona.

Men redan i morgon bär det hemåt för att kunna vara med på åtminstone en del av firandet av nationaldagen.

Jag hoppas hinna till den traditionella mottagningen på Slottet i Stockholm.