HERAT: Efter gårdagen i Mazar-i-Sharif och den nordliga delen av Afghanistan har jag nu tagit mig till Herat i landets västligaste delar. Om Mazar-i-Sharif blickar norrut mot Centralasien är i Herat det iranska inflytandet mycket tydligt. Här befinner vi oss i utkanten av den iranska högplatån.
Gårdagen innebar ett fullt program som bl a fokuserade på de ansträngningar vi nu har att hjälpa till att utveckla de afghanska möjligheterna att själva klara de samlade säkerhetsutmaningarna framöver.
Detta kommer att bli en allt viktigare del av våra insatser. Nu kommer också USA förstärkt i det området att satsa på att hjälpa den afghanska polisen och gränsbevakningen.
Och vi diskuterade också – bl a med guvernören Atta – hur den ekonomiska utvecklingen i regionen kan stimuleras. I början av nästa år kommer man att vara klar med järnvägsförbindelsen norrut mot Uzbekhistan.
Men jag hade också möjlighet att besöka Balkh – som anses vara en av världens allra äldsta städer med rötter långt längre tillbaka i tiden än vad någon del av Europa kan skryta med.
Här vilade Alexander den Stores armé under två vintrar och här gifta han sig med den baktriska skönheten Roxanna innan han genom Hindu Kush drog vidare mot det Indien som hägrade bakom bergen.
Till dagens besök hörde också en rättshjälpsorganisation som försöker att stödja ansträngningarna att förbättra respekten för medborgerliga fri- och rättigheter i landet.
Och det blev bra genomgångar och samtal med många av de som är verksamma på Camp Northern Light i Mazar-i-Sharifs utkanter.
Men nu är det utvecklingen den denna spludrande metropol som står i centrum. Jag tycker att det är viktigt att vi får en bättre bild av utvecklingen och situationen också i de delar av landet som inte domineras av de intensiva strider och motsättningar vi ser i söder och öster.
I går dödades dock två italienska soldater i samband med att en konvoj i närheten av Herat körde på en mina, och det påverkar självklart stämningen hos de italienska trupper som har ansvaret här.
Dagens besök här gör jag dessutom tillsammans med EU:s nye representant i Afghanistan Vygaudas Usaskas – som ju tidigare var litauisk utrikesminister.
Hans uppgift är att se till att våra gemensamma insatser samordnas bättre för att få större inflytande på utvecklingen i landet – och min uppgift att ge honom så starkt stöd som möjligt i den viktiga uppgiften.
Allting har två sidor, men som jag förstår det, fast jag inte varit i detta land så dominerar den horribla verkligheten. Barn dör av svält och köld, barn säljs (när jag var liten kidnappade troll barn men inte visste jag att det skulle bli sant)
Korruptionen är den vanligaste formen av socialt arbete. Varför skicka pengar? Varför inte anställa firmor som man betalar för att bygga skolor och sjukhus och starta utbildningar. Fortfarande är 80 procent av befolkningen analfabeter.
Det finns ´jobb att göra i Afghanistan men inte för soldater.
Carl: Har situationen förbättrats sedan din senaste resa till regionen?
Varför i herrans namn kräver vår annars så talföre utrikesminister inte att kupp-regeringen i Thailand går med på ett FN övervakat val för att få slut på våldet.
Här är det plats för den diplomatiska storsläggan.
Skall verkligen en våldsregim få tyrannisera Thailand hur länge som helst utan omvärldens krav på rättvisa val? FN är en parodi på sig själva om detta får fortsätta.
Var är det som skon klämmer? Thailands sadistiska regering är nästan i klass med Hamas eller Iran.
Thailand är en av Sveriges största vapenhandlare.
Resten kan man räkna ut själv utan att anklaga någon om något.
RULLE
För en gångs skull håller jag med dig Rulle, men jag skulle nog snarare jämföra Thailands regering med Israels – beträffande våldet mot folk som kräver sin rätt.
Jag håller med dig, florimond. Läskunnighet och folkbibliotek är enda sättet att lyfta en nation från träldom till civilisation. (Vilket Sverige 1875 – ca 1930 är ett levande bevis för.)
Vi bör skicka entreprenörer och organisatörer för att bygga upp skolväsendet, men dessa måste inledningsvis skyddas, av soldater.
– I början av nästa år kommer man att vara klar med järnvägsförbindelsen norrut mot Uzbekhistan.
Railway to Regional Integration
New York Times: In Afghanistan’s North, Ex-Warlord Offers Security
Mr. [Atta Muhammad] Noor denied rumors that he takes a cut of every investment that flows through the region and said he made his money legally … He derided Mr. Karzai’s efforts to curb corruption, saying the president should not appoint corrupt people in the first place.
kachina
Det här med beskyddande soldater är mer komplicerat än man tror. Frivilliga hjälporganisationer föredrar att jobba utan beskydd av Natosoldater eftersom de är så provocerande och drar till sig våld. Vad som behövs är en dialog människor emellan. Utländska firmor som bygger är kanske också provocerande. Dessa projekt måste vara specialdesignade. Folk på plats måste få samarbeta. Projektet måste vara garanterat fritt från överhöghet. Kanske tom med visst samspel till talibaner. Ev någon form av vakt för allmän ordning, men inga soldater. Diplomati på mycket hög nivå. Om nu man vill använda diplomati för fattiga människors skull? Det handlar om att det afghanska folket ska få tillbaka sin självrespekt. Dyrt skulle bli, men bra mycket mer fruktbart än att enbart stoppa pengarna i fickorna på Karzai.
Carl, kom hem!
Valrörelsen har börjat här hemma och den bästa politiska insatsen du kan göra just nu är att övertyga svenska folket, att en regering med inflytande av såväl Lars Ohly, Peter Eriksson som Maria Wetterstrand, i såväl utrikes- som försvarspolitiska frågor, vore en katastrof för landet.
V