STOCKHOLM: Europadagen med lite firande runt om i Sverige – det kommer nog att ta sin tid innan detta blir riktig tradition i Sverige.
Schumann-deklarationen var nog ursprungligen ingen stor sak för Sverige – och det krigsslut som i dag firats med större ståt än vanligt på Röda Torger i Moskva var ju ett krig som vi genom olika omständigheter kom att stå utanför.
Men sedan ett och ett halvt decennium är vi fullt och fast med i den europeiska integrationen, och utanför UD på Gustaf Adolfs torg i Stockholm vajade i dag Europaflaggan.
Jag körde Anna Maria ner till Centralstationen där hon avlöste Birgitta Olsson på de möten som Europakommissionens kontor i Stockholm ordnade.
Annars är det ju på Kulturhuset som de stora arrangemangen äger rum.
Mycket av Europa-debatt just nu sker ju i skuggan av den grekiska krisen och de europeiska slutsatser denna måste leda till. EU:s finansministrar har extramöte i Bryssel nu på eftermiddagen för att diskutera den saken.
Samtidigt har nu den s k reflektionsgrupp om Europas framtid som efter visst buller och på franskt initiativ tillsattes på ett toppmöte för några år sedan och som lett av Spaniens f d premiärminister Felipe Gonzales nu presenterar sin rapport.
Jag misstänker att den kommer att ha svårt att slå igenom i mediabruset, men jag kommer i alla fall att utnyttja kvällens flygning ner till Bryssel – i morgon har vi ju möte med Foreign Affairs Council – för att läsa igenom den och kunna återkomma med en kommentar.
Inte minst när man står mitt uppe i de kortsiktiga kriserna är det viktigt att ha ordning på de långsiktiga perspektiven.
Bra,Carl Bildt!
Men varför vajar Europaflaggan bara en dag på året? Vi är väl med alla dagar. På kontinenten är minnet av Jean Monnet och Robert Schuman levande. Blygselns och tysthetens år under Wallström måste ersättas av medverkan och engagemang för fred, frihet och framsteg.
Banker skapar ingenting förutom pengar och EU ännu mindre och pengar är det som mäter nyttovärden i samhället, detta är således helt enkelt en egendomsförskutning ifrån det nyttoproducerande arbetets skapare till den eller de som av någon helt obegriplig anledning har lyckats tillskansa sig en av samhället given rättighet att skapa valuta ur skuldsättning, och sedan vad som egentligen är den riktiga dumheten, att bankerna tillåts ta betalt för detta skapande av valuta! Och EU är bara ett princiellt understödorgan till detta.
Det är ju nära nog som ett absurt skämt och kan ju knappt tas för att vara gällande verklighet, så dumt är ju detta.
Det som på Engelska kallas sound money, eller på Svenska sunda finanser, dessa spelar ju egentligen ingen som helst roll i och med lovandet av en massa saker med pengar som ändå kan skapas helt godtyckligt mot skuld. Men den som står och försvarar sunda finanser, den försvarar ett banksystem som enbart strävar efter egennyttighet och exploatering av andras arbete, eftersom valutan bildas emot skuld och alltid till det valutafinansiella systemets förmån.
Sunda finanser betyder en skuldsättning där inte bankerna/kreditorerna riskerar att förlora någonting. Men detta spelar ju ingen större roll egentligen, eftersom banker ändå inte kan existera eller ens agera utan människor.
Så utan skuldsatta individer eller utan individer det gör ingen skillnad, då finns inte bankerna.
Men varför man skall ha ett betalningssystem som bygger på bankernas rätt att profitera på resten av samhället och dess arbete, det framstår som allt annat än klokt för den långsiktiga utvecklingen av mänskligheten.
Att man ifrån samhällets sida till och med anser sig har råd med så stora nyttotagande kreditorer att falissemanget av deras blotta existens skulle haverera stora delar av samhället, det är ju bara så dumt att man inte rimligen kan tro att detta uppenbara missförhållande har skapats utan ett mycket påtagligt uppsåt ifrån olika parter. Att denna ovetskap hos samhället vidare skulle kunna bestå utan att en kritisk massa blir varse om denna helt uppenbara galenskap ur alla rimliga perspektiv, det tror jag inte på alls, så fördummad har inte individen hunnit bli ännu.
Stämmer det att Sverige, genom Greve Folke Bernadotte, sökte mäkla fred mellan Nazi-Tyskland och de Väst under krigets slutskede, medan röken fortfarande steg tjock över förintelselägren?
Att ett försök från Nazi-Tysklands sida att få lugn på västfronten för att kunna samla sina styrkor mot Röda Armén förmedlades av Greve Folke Bernadotte till Churchill och Truman?
Att det var väst-öst-alliansens obevekliga krav på ett slutgiltigt krossande av Nazi-Tyskland, som fick stopp på det förblindade tyska folkets ideologiska massmördande av obeväpnade judiska män, kvinnor och barn uppsamlade från hela Euoropa för transport till förintelselägren är dock ett faktum.
Av olika omständigheter kom Sverige att stå “neutralt” inför det som skedde. Somliga hävdar att man på UD fortfarande står neutrala till det som skedde och för övrigt överlämnar frågan till historikerna.
Det finns oändliga mängder förklenande omständigheter kring detta som historien valt att inte beskriva i något mera påtagligt ljus.
SOU 1999:20 må ju vara en beställning, men likafullt så finns där att läsa vem som ägde aktier i IG Farben, som startade och till 100% ägde Auschwitz / Monowitz.
Ariseringsprocessen var ingen ideologisk process, det var en ren egendomsöverföring med syfte att förhindra framtida återvinningsmöjligheter. Att detta skall vara så svårt att fatta för så många synes ju vara av epidemisk natur, även om jag givetvis förstår både syftet och målet med statens agerande i detta.
Varför tror alla på detta tramsande med att koncentrationslägren var en ideologisk åtgärd?
Det står ju svart på vitt vad ariseringsprocessen gick ut på! Att sedan historikerna anför både det ena och det andra av märkliga saker som skiljer sig ifrån det dokumenterat beskrivna i syfte att leda fel, verkar märkligt svårt för många att inse.
Inte ens de rigorösa återvinningssystemen i koncentrationslägren får folk att fundera på vad som egentligen var syftet bakom lägren.
victoralexanderlowe:
1. Ja, stöld från icke-arierna följt av bokstavlig utradering av de bestulna var naturligtvis till avgörande del det som underhöll det nazityska ekonomiska undret. Men utan avhumaniseringen av juden hade det inte fungerat. Det var upplagt läge, efter århundraden av antisemitism. Bara för Göbbels m.fl. att trycka på de rätta knapparna.
2. Jag läser i rapporten du nämner, om IG Farbens (som drev en fabrik i Auschwitz) kontakter med Dutch Hollandsche Koopmans Bank, som i sin tur ägdes till 20% av Wallenbergs Enskilda Banken.
Intressant är att när Raul Wallenberg jobbade i Haifa på 1930-talet, så var det åt en holländsk bank, via farfaderns bekanta… Farfadern var Gustaf Oscar Wallenberg, den diplomat vars rapporter till UD på ett avgörande sätt bestämde Sveriges hållning till den etniska rensningen av armenierna med flera folk 1915-18. Han hade även välkryddade åsikter om sionisternas (o)förmåga att grunda en judisk stat.
Med anledning av det sistnämnda kanske det kunde vara på sin plats att påpeka att vi befinner oss i ett skede då fred i Mellersta Östern enligt Israels riksbankschef skulle göra landet till en “Top Economy” Från koncentrationslägren för 65 år sedan… “olika omständigheter” är bara förordet…
http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-3883940,00.html
Etnisk rensning — för den som är intresserad av att studera detta obehagliga fenomen finns fler studieobjekt utöver Tredje Rikets verksamhet på området. T ex massmorden i Rwanda, Kinas åtgärder mot lokalbefolkningen i Tibet, Israels framfart i Palestina, som dessutom ingår i en omfattande stöld av landområden.
[...] Både Carl Bildt och vår lokala Folkpartiblogg i Sollentuna uppmärksammar Europadagen på sina egna sätt, och [...]