STOCKHOLM: Tillbaka i huvudstaden igen efter en mycket trevlig utflykt till Linköping är det bara att konstatera att detta varit en dag av rätt betydande europeisk dramatik.
I London kommer man nu uppenbarligen att försöka åstadkomma någon form av uppgörelse mellan Conservatives och Liberal Democrats som kan ge landet den stabilitet i styret som dessa dagar sannerligen krävs.
Hur det kommer att gå återstår att se.
Jag tror dock att det är avgörande – i ljuset av den ekonomiska saneringsuppgift man står inför – att man inriktar sig på en lösning som är stabil för mandatperioden i dess helhet.
Skulle det börja spekuleras i olika s k snap elections efter en kortare tid fruktar jag att den ekonomiska stabiliseringen snabbt kommer att drabbas av påtagligt oroliga tider.
Det ligger inte i någons intresse.
På de globala marknaderna har osäkerheten i London spätt på osäkerheten från Athen på ett sätt som på nytt visar hur beroende alla är av alla i dessa globaliseringens tider.
På eftermiddagen har finansministrarna i G7-kretsen konfererat, och när jag skriver detta sitter Euro-ländernas stats- och regeringschefer i överläggningar i Bryssel.
Deras formella uppgift är att bekräfta det gigantiska räddningspaketen för Grekland och se till att pengarna verkligen kommer fram i tid. Men dessutom kommer man alldeles säkert att inleda den viktiga diskussionen om förstärkta mekanismer för samordning i olika avseenden som denna kris och dess ursprung alldeles tveklöst visar behovet av.
Viktigt är att denna diskussion kan föras också i den vidare EU-kretsen.
Att det är EU-ordföranden som nu kallar till en diskussion enbart i den mer begränsade kretsen – som har sin egen ordförande – finns det egentligen anledning att sätta ett visst frågetecken för – även om detta inte är tiden för diskussioner om detta.
Jag kan bara hoppas att kvällens möte kommer ut med ett tillräckligt tydligt budskap.
De tidigare mötena i denna fråga har tyvärr inte levt upp till kraven på denna punkt, och det har dessvärre bidragit till det krisförlopp vi nu ser.
Det är ömsesidigt! Du är absolut välkommen tillbaka till Linköping.
// Erik Elmtoft, teknolog och tillika åhörare
Tackar!
Tills dess att uppgörelser är klara i Storbrittanien stödjer jag The Guardian´s fantasy coalition cabinet där FM David Miliband fick två tunga jobb:
“Prime minister: David Miliband (Lab)
Chancellor: Vince Cable (Lib Dem)
Home secretary: Nick Clegg (Lib Dem)
Foreign secretary: David Miliband (Lab)
Defence secretary: Liam Fox (Con – 38%)
Energy and climate change secretary: Caroline Lucas (Green – 42%)
Justice secretary: Jack Straw (Lab – 62%)
Business secretary: Lord Mandelson (Lab – 45%; Ken Clarke 29%)
Culture secretary: Ben Bradshaw (Lab – 58%)
Work and pensions secretary: Yvette Cooper (Lab 44%)
Schools secretary: Ed Balls (Lab – 47%; Michael Gove 18%)
Transport secretary: Lord Adonis (Lab – 55%)”
http://www.guardian.co.uk/politics/blog/2010/may/07/fantasty-coalition-cabinet-choices
Very pity that Labour can´t (or won´t) realize David Miliband´s local and global inborn political charismatic talent and intelligence. He just got “it”.
jag har en fråga som ni poiltiker måste ta upp en dag. Varför inte inom EU, men framför allt inom Sverige. Det är ett känsligt ämne och kanske är denna fråga bäst att vänta med tills efter valet är genomfört i höst, men den måste förr eller senare tas itu med. Massinvandringen i Sverige måste få ett slut. Den knäcker samhället. Alla vet det, men ingen vågar säga något. Folk från Nordafrika och Mellanöstern är överrepresnterade i brottstatistiken, de blir inte integrerade i samhället. Alla VET att det är så, men ändå fortsätter Sverige att öka inavndringen från dessa områden. Anhöriginvandringen gör inte saken bättre. det måste få ett slut. landet har inte råd att ta emot så många folk som vi gjort sista 30 åren. experimentat funkade inte. Andra länder måste ta sitt ansvar. Om Sverige gav genomsnittet i båstånd under en kort treårsperiod som resten av OECD-länderna gör, så skulle de instanser som fick de pengarna istället under dessa år, varför inte skola och omsorg, expandera och ge en nödvändig förbättring. jag känner inte en människa som t ex inte ryter till vid blotta tanket att ha minaret och böneutropare i sverige. Ingen vill ha det, men alla VET att dt kommer att bli så en dag. Ändå görs inget. Hur många imamer visar sig inte ha tveksamma kiopplingar lite varstans? En väldig massa. de söäger en sak till media, en annan till sina församlingsmedborgare. det funkar inte längre. Vårt samhälle dör. Se bara på Islams syn på homosexuella. de vill ju i princip utrota de som är homosexuella. de säger en sak i TV, men en helt annan i när media inte är närvarande. Vårt samhälle kan inte integrera folke som kommer hit Det går inte längre. Vet ni politiker inte om hur verligheten ser ut? Varför är denna fråga så känslig? Den är ju ett faktum. Den måste tas itu med.
Till ulfthewolf.
Du känner inte en enda som inte vill ha minareter eller böneutropare.
Jag tycker att det är en skam att vi inte tillåter våra muslimska vänner få uttrycka sin religiositet. Självklart ska vi ha minareter och moskéer. Vad är du rädd för? Att invandrare står för brottsligheten är heller inte sant. Var får du det ifrån? Som fängelsepräst kan jag verifiera att där finns fler svenskar än människor från andra länder. “Vårt samhälle dör”. Inte minst du, med din vedervärdiga syn på andra kulturer, skulle i så fall ha skulden.
EMU/SGP will continue to provide policy constraints principally because there are no provisions for sanctions in Maastricht Treaty on Euro.
Politicians didn’t want it. Now they’ve to face the music…what French call *Economic Governance* inside EU – opposed mainly by Germany and others.
The current policy dilemma will not be resolved by a Euro Monetary Fund. It will require re-working the Treaty on SGP/Euro.
hariknaidu
Förefaller som du har rätt.
En EMF kräver förmodligen att Maastricht avtalet omförhandlas.
Kommer politikerna har kraft att genomdriva detta?
Kanske kommer det krävas en ny finanskollaps innan detta kommer till stånd?
Hats off to PM Gordon Brown, stepping down for the sake of its party and the country as well. A man of honor – very rare but still in existence:
“If it becomes clear that the national interest, which is stable and principled government, can be best served by forming a coalition between the Labour party and the Liberal Democrats, then I believe I should discharge that duty to form that government which would in my view command a majority in the House of Commons in the Queen’s speech and any other confidence votes.
But I have no desire to stay in my position longer than is needed to ensure the path to economic growth is ensured and the process of political reform we have agreed moves forward quickly. The reason that we have a hung parliament is that no single party and no single leader was able to win the full support of the country. As leader of my party, I must accept that that is a judgment on me. I therefore intend to ask the Labour party to set in train the processes needed for its own leadership election. I would hope that it would be completed in time for the new leader to be in post by the time of the Labour party conference. I will play no part in that contest and I will back no individual candidate.”
http://www.guardian.co.uk/politics/2010/may/10/general-election-2010-live-blog
“• The Labour leadership contest is now officially open. David Miliband is the clear favourite. Ed Balls will certainly be a candidate, and Ed Miliband has not denied reports that he may stand against his brother. Andy Burnham is also seen as someone with an outside chance of winning. There has been speculation about Alistair Darling, Alan Johnson and Harriet Harman replacing Brown, but all three have in the past signalled that they don’t want the job.”
Får se vad som händer nu?
Många menar att detta öppnar upp för en uppgörelse mellan Labour och Libdem för en reformering av valsystemet. Brown ansågs av många vara den bromkloss som förhindrade detta.
Labour och Libdem har tillsammans med nationalisterna i Skottland och Wales majoritet i parlamentet så det kan bli en stabil majoritet om Labour går med på en radikal reformering av valsystemet. Vilket Libdem och nationalisterna prioriterar. Det skulle i grunden förändra det politiska systemet i Storbritannien.
Politiskt står Libdem närmare Labour än de konservativa. David Cameron håller på att modernisera partiet så att de rör sig i riktning mot Libdem, men frågan om han kommit tillräckligt långt för att vara en intressant partner för Libdem?
Sen har vi frågan om en reformering av valsystemet där de konservativa står långt ifrån Libdem.
Nick Clegg för nu parallella samtal med såväl Tories som med Labour.