Bred och stark reaktion

31 maj 2010

STOCKHOLM: Denna dag kom att så gott som totalt domineras av det israeliska ingripandet mot Ship to Gaza i de tidiga morgontimmarna med dess dödsoffer och dess internationella konsekvenser.

Förutom att försöka få klarhet om viktiga delar av händelseförloppet och få information om tillståndet för de elva svenska medborgarna har våra ansträngningar inriktats på att få en så bred och så stark internationell reaktion som möjligt.

I de tidiga timmarna var jag i kontakt med Catherine Ashton och vi tog också initiativ till ett möte i Bryssel med EU:s utrikes- och säkerhetskommitté.

Detta ledde till en tydlig och bra reaktion från EU:s sida.

Vi fördömde med skärpa den våldsanvändning – dödssiffran vittnar om ett betydande övervåld från israelisk sida – som skett och krävde en omedelbar, fullständig och oberoende utredning av hur detta kan ha skett och omständigheterna kring det.

De steg som denna leder till har vi anledning att diskutera då.

Samtidigt förde vi fram kravet på ett omedelbart, permanent och villkorslöst öppnande av gränsövergångarna till Gaza för humanitär hjälp, handel och personer.

Det är ett krav vi fört fram tidigare men som nu får starkt ökad tyngd. Den israeliska Gaza-politiken är utpräglat kontraproduktiv också från Israels egna utgångspunkter.

Nu hoppas vi att det extra möte med FN:s säkerhetsråd som äger rum i New York senare i natt skall leda till att man ställer sig bakom den linje som vi under dagen enat EU kring.

Och det säger sig självt att reaktionen därmed skulle få en starkt ökad tyngd.

Det kan vara lätt för Israel att vifta bort starka ord från något enstaka land, men bredden och tydligheten i den reaktion vi nu arbetar för kan inte undgå att göra intryck.

Alldeles klart är att det israeliska ingripandet är oförenligt med den internationella rätten genom att det skedde på internationellt vatten.

Låt mig också säga att jag känner en betydande oro för att det israeliska övervåldet i dag spelar extremister i olika läger i händerna.

Vi har anledning att ta avstånd från varje användning av våld och uppmana till politisk dialog och politisk konfliktlösning.

Säkert kommer denna händelseutveckling att prägla också betydande delar av min morgondag. I alla händelser kommer den att inledas i TV:s olika morgonsoffor.


Vänsterexperiment med risker

30 maj 2010

TABIANO: En lite mer stilla dag i det stilla och behagliga vädret i norra Italien.

Hemifrån noteras såväl signalerna om att vår ekonomi kan komma att utvecklas något bättre än vad vi hade trott.

Osvuret är dock bäst, osäkerheterna i den europeiska bilden är fortfarande påtagliga och väldigt viktigt är självfallet förtroendet för stabiliteten i vår ekonomiska politik.

I DN i dag har Peter Wolodarski med sedvanlig skärpa fortsatt diskussionen om konsekvenserna av socialdemokraternas pakt med vänsterpartiet i utrikes- och säkerhetspolitiken.

Och det kommer att finns många anledningar att återkomma till detta ämne.

Ett Sverige som på detta sätt förlorar i utrikespolitisk trovärdighet kommer att bli ett Sverige som förlorar i inflytande och möjligheter.

Sakta börjar vi närma oss vår egen valrörelse, och då blir det också allt viktigare att belysa de risker för Sverige som ligger i det vänsterexperiment socialdemokraterna nu gett sig in på.

De riskerna gäller inte minst trovärdigheten och styrkan i den ekonomiska politiken och i utrikespolitiken – med allt vad det kan leda till.


Inför Lund, Sarajevo och Istanbul

30 maj 2010

TABIANO: Även en lugn helg som denna gör sig världen alldeles självklart påmind på olika sätt.

Gårdagens framgång med NPT-konferensen i New York finns det all anledning att fortsätta att notera, även om jag också noterar en onödigt sur israelisk reaktion på tankarna om ett kärnvapenfritt Mellersta Östern.

Uppmärksamheten kring hjälpaktionen för Gaza fortsätter, och även om vi fortsätter att av säkerhetsskäl avråda från resor till Gaza finns det anledning att upprepa den syn vi har på den israeliska blockaden.

Här är ju den Europeiska Unionen mycket tydlig, och det har ju kommit till klart uttryck i det uttalande Catherina Ashton gjort i ärendet.

Borta från Mexikanska gulfen noteras de fortsatta svårigheterna att få oljutsläppet långt nere i djupen under kontroll med alla de konsekvenser detta kommer att få.

De kommer med all sannolikhet att vara betydande.

Djuphavsfyndigheter av detta slag utgör i dag oljeletningens mest lovande område inte minst utanför Brasilien och olika delar av den västafrikanska kusten, men successivt också i de mer arktiska havsområdena.

I morgon kommer jag så att vara på Utrikespolitiska Föreningen vid Lunds Universitet för att fortsätta min serie av möten runt om på våra universitet och högskolor – kl 16:00 i aulan i universitetshuset för den som råkar ha vägarna förbi.

Efter kort besök i Stockholm beger jag mig på tisdagen till Sarajevo först för mer privat middag med gamla vänner och sedan på onsdag för mötet där mellan främst EU:s och regionens utrikesministrar – men med medverkan också av USA, Ryssland och Turkiet.

Fokus kommer att ligga på den fortsatta europeiska integrationen av regionen.

Därifrån flyger jag tillsammans med min turkiske kollega AhmetDavutoglu på onsdagseftermiddagen för att under kvällen och torsdag förmiddag – förutom olika överläggningar – gemensamt återinviga Sveriges generalkonsulat där efter den omfattande restaurering som fastigheten – Sveriges äldsta utrikesrepresentation – genomgått.

Så det blir för mig en vecka präglad av Sydöstra Europas utmaningar och möjligheter.


Viktigt steg på den långa vägen

29 maj 2010

TABIANO: Jag har all anledning att varmt välkomna det slutresultat vi alla lyckades få vid översynskonferensen för icke-spridningsfördraget i New York.

När jag var där i samband med konferensens öppning var det inte givet att detta skulle lyckas.

Men framgången nu innebär att ett nytt och viktigt steg tagits på den långa vägen mot en värld utan kärnvapen.

Resultat innebär såväl ett åtagande om konkreta steg från dagens kärnvapenmaktet under de närmaste åren som ett beslut om en konferens om ett kärnvapenfritt Mellersta Östern.


I renässansens centrum

28 maj 2010

FLORENS: Efter besök, föredrag och diskussioner på imponerande European University Institute – en institution som också vårt land bidrar till – avslutas nu dagen med någon timma mitt inne i denna den europeiska renässansens centrum.

EUI är en europeisk samhällsvetenskaplig utbildnings- och forskningsinstitution som imponerar inte bara genom sitt läge och sina lokaler, utan också genom bredden av den forskning som bedrivs där.

Och alldeles säkert kommer EUI att behövas när vi ser på olika möjligheter att utveckla olika kapaciteter också i den blivande europeiska utrikestjänsten.

Men dagen har också varit löpande samtal med Stockholm om Gaza, överläggningar i Bryssel, Thailand, kommande toppmöten och mycket annat.

Nu stundar min första helg på länge som inte är intecknad av arbete.


Försenad mot Florens

27 maj 2010

MADRID: Det verkat som om några flygledare i Frankrike har vaknat på fel sida denna dag.

Och en konsekvens av detta är att jag sitter och dricker kaffe, läser papper och kommunicerar via nätet på flygplatsen Barajas utanför Madrid.

Hur länge detta kommer att fortgå äri skrivande stund inte riktigt klarlagt.

Närmaste destination är dock Italien med ett besök i morgon på European University Institute utanför Florens.

Dit har jag varit inbjuden sedan åtskilliga år tillbaka för att tala, men det som nu gjort att ett besök planerats in är frågan om någon form av diplomatakademi för den europeiska utrikestjänsten vi håller på att sätta upp

För denna funktion finns åtskilliga kandidater – Wien och Bruges står också på listan – men Florens är redan en form av EU-institution och det finns därmed särskilda skäl att titta närmare på dess möjligheter.

Gårdagkvällen blev informell och trevlig – det slutade med att bl a Catherine Ashton och jag provade landets vita viner i minglet på vackra Plaza Major.


Middag vid Puerta del Sol

26 maj 2010

MADRID: Efter att ha suttit instängda i en syrefattig konferenslokal större delen av dagen kommer vi nu att ha möjlighet att fortsätta vår dialog vid mer atmosfärrik middag i centrala Madrid.

Men spännande och viktigt har det varit att utbyta perspektiv mellan Europa och Sydostasien.

Ekonomin var ett naturligt viktigt ämne, men också de olika säkerhetsutmaningar vi numera står inför. Afghanistan var ett självklart ämne i den delen, men också gemensamma ansträngningar att hålla globala handelsvägar öppna.

Lite olika var perspektiven på utvecklingen i Burma, där vi från Europa var betydligt tydligare i det språk vi använde, men där vi bägge dock talade om betydelsen av en engagemangspolitik för att försöka påverka landets framtid.

Nu fortsätter vi i former som blir mer angenäma – och sannolikt också mer intressanta.


Viktig dialog med Sydostasien

26 maj 2010

MADRID: Behaglig försommarvärme när vi alldeles strax inleder utrikesministermötet här mellan EU och ASEAN.

Tidigare möten i Nuernberg och Pnom Penh har jag tyckt var mycket givande. Relationen med Sydostasien har stor potential för Europa.

Ett viktigt steg i den togs ju också när jag under vårt ordförandeskap i Jakarta kunde underteckna det stora samarbetsavtalet med Indonesien.

Och hemma ser jag att de rödgröna trasslar in sig allt mer i sina vänstersvängar på utrikespolitikens område.


Häpnadsväckande naivitet

25 maj 2010

STOCKHOLM: Mellan Sopot och Madrid blev det åtskilliga frågor från olika media om min reaktion på att en rödgrön regering tänker kräva att alla amerikanska baser utanför USA:s gränser skall avvecklas.

Att vänsterpariet tycker så är inte förvånande, men att ansvarskännande socialdemokrater skrivit in detta i deras bindande gemensamma utrikespolitiska plattform är direkt häpnadsväckande.

Amerikanska baser runt om i världen är som regel ett svar på önskemål från olika länder om stöd för den säkerhetspolitik man fattat beslut om.

Skall vi nu plötsligt börja domdera mot Japan, Sydkorea, Italien, Storbritannien eller Polen – bara för att ta några exempel – för att de begärt olika former av amerikanska stridskrafter skulle vi snabbt föra våra relationer med dessa länder rakt ner i källaren.

Till det Polen jag kom ifrån i dag på morgonen har nu anlänt det amerikanska luftvärnsrobotförband som den polska regeringen under lång tid förhandlat om att få dit.

Skall en vänsterregering i Sverige kräva att det dras tillbaka? Jag nämner det bara som ett exempel…

Ett är tydligt: kravet i plattformen har ingen förankring i ansvarskännande svensk, europeisk eller global säkerhetspolitik – det är sprunget ur ren och skär anti-amerikanism.

Talande är att något motsvarande krav inte ställs på Ryssland.

Ryska baser utomlands är förvisso betydligt färre, men i motsats till USA har Ryssland stationerat trupper i två länder – Georgien och Moldavien – mot dessa länders uttalade vilja.

Den saken nämner de rödgröna dock ingenting om.

Det är rätt tydligt att vänsterpartiet kört över socialdemokraterna rätt rejält i förhandlingarna om utrikespolitiken.

Och resultatet – om den olyckan skulle vara framme – skulle bli en regering som snabbt skulle köra Sverige in i konfrontion med många av våra vänner, undermina viktiga freds- och försoningsprocesser och förlora anseendet som seriös och stark partner.

För mig förblir det ett mysterium att ansvarskännande socialdemokrater – som det förvisso finns åtskilliga av – låtit sig föras in i detta oseriösa vänsterpartistiska flum.


Till Stockholm – och sedan Madrid

25 maj 2010

SOPOT: Denna morgon lyser solen över stranden. Jag kan blicka ut över bukten ända bort mot Hel-halvön ut mot vidare Östersjön.

Men alldeles strax bryter jag upp härifrån för att flyga till Stockholm och tillbringa större delen av dagen där innan det senare bär iväg till Madrid.

Det mesta av det löpande utrikespolitiska arbetet fungerar mycket bra även när jag är på resande fot, men det är i alla fall värdefullt att direkt kunna stämma av inte minst med olika regeringskollegor i olika aktuella ärenden.

Till de frågor som måste följas upp hör självfallet den koreanska utvecklingen.

Den koreanske presidenten Lee Myung-baks anförande i går var en väl avvägd reaktion på vad den nordkoreanska regimen gjort.

Därtill finns det anledning att se om någonting nytt framkommit i den iranska frågan i det brev som man lämnade till IAEA i Wien i går med mer officiell information om den överenskommelse man slöt med Turkiet och Brasilien.

I London är det i dag dags för Quenn’s Speech med det regeringsprogram som detta innehåller.

Jag tror att vi kan förvänta oss att den svenska friskolereformen nu kommer att göra entré på de brittiska öarna.

Senare på eftermiddagen ger jag mig så iväg i riktning Madrid.

Dit skall jag för morgondagens viktiga utrikesministermöte mellan EU och de tio länderna från Sydostasien i ASEAN.

Så vitt jag förstår kommer samtliga utrikesministrar från ASEAN att vara på plats i Madrid, och det kommer att finnas åtskilligt att diskutera.

Vi kommer att lyssna uppmärksamt inte minst när det gäller situationen i Thailand.


Samtal vid stranden

24 maj 2010

SOPOT: Östersjön ligger tyvärr rätt grå under molnen utanför den magnifika sandstranden här vid Sopot alldeles i utkanten av Gdansk i Polen.

Här har Polens Radek Sikorski samlat utrikesministrar för att diskutera arbetet med det Östliga Partnerskap som ju efter ett inituativ av Sverige och Polen beslutades förra året och formellt började att fungera vid årsskiftet.

Åtskilligt har kommit igång väl.

Bilateralt har det skett framsteg med alla partnerskapsländer med undantag för Belarus, där ju den politiska situationen snarast försämrats under de senaste månaderna.

Associationsavtalsförhandlingar pågår ju med Ukraina, har nu kommit igång med Moldavien och kommer snart att inledas med länderna i södra Kaukasus.

Och därtill kommer de olika multilaterala s k plattformar som ingår i partnerskapet och som samlar länderna till gemensamma diskussioner om gemensamma utmaningar.

Mötet har har ju också gett möjlighet till mer informella bilaterala diskussioner. Storbritanniens nye Europa-minister David Lidington och jag passade t ex på tillfället att stämma av positioner i några av de viktiga frågor som nu ligger framför oss inom EU, inte minst på utvidgningsområdet.

Men vi utbytte också informationer och synpunktet på Iran-politiken.

Jag sade att ett avtal nu som för ut ca 1,2 ton låganrikat uran ur Iran – en mycket stor del av det man lyckats att framställa hitintills – skulle ge oss betydligt bättre möjligheter att hantera de vidare också nukleära utmaningarna med Iran. Och det är knappast realistiskt att tro att alla dessa utmaningar skulle kunna lösas på en gång.

I kväll fortsätter vi så diskussionerna vid en middag här på magnifika Grand Hotel.

Jag skall passa på att diskutera vår syn på utvecklingen i hans land med min vitryske kollega, liksom att följa upp de löpande diskussioner vi för med Ukraina om deras situation.


Mot Östersjön

24 maj 2010

BATUMI: Efter gårdagens intressanta middag här bär det nu vidare till Sopot i Polen för ett möte med bl a det östliga partnerskapets utrikesministrar.

Efter starten i år handlar det nu om att blicka framåt med detta samarbete.


Framme trots allt

23 maj 2010

BATUMI: Jo, till slut lyckades vi i alla fall ta oss till Batumi för den planerade middagen med presidenten.

I staden fortsätter byggnadsverksamheten. Nya hotell av hög klass har öppnats. De äldre stadsdelarna renoveras.

Hit kommer man från Turkiet – bara några kilometer bort – utan vare sig visum eller pass.

Och hit kommer man inom kort att kunna komma från Iran utan visum.

Den regionala dynamiken i denna del av världen skall inte underskattas.


Vänt tillbaka

23 maj 2010

TBILISI: Att flyga till Batumi var lättare sagt än gjort.

Halvvägs konstaterades att vindarna var så kraftiga att det inte skulle gå att landa.

Så nu har jag återvänt till Tbilisi. Fortsättning – av okänt slag – följer.


Söndag till Batumi

23 maj 2010

TBILISI: Denna söndag inleds med frukost med EU-delegationschefen Per Eklund. Han brukar veta vad som gäller.

Och den frukosten följs av lite mer avspända samtal med olika bedömare på den trevliga bokhandeln Prosperos.

Ett besök på den är obligatoriskt vid besök i denna del av världen.

Efter diverse TV-intervjuer blir det sedan lite mer informell lunch med utrikesminister Vashadze – vi hann inte med de olika regionala frågeställningarna under vårt mer formella möte i går – innan det blir flyg ner till Batumi vid Svarta Havet.

Och där är det president Mikheil Saakashvili som tar emot för samtal och middag.

Jag misstänker starkt att han vill visa utvecklingen av en gång rätt nedgågna Batumi med nya hotell, nya kulturinstitutioner och andra mer eller mindre imponerande nya byggnader. Och det är de facto en genuint imponerande utveckling.

Men alldeles säkert kommer vi att ha anledning att diskutera också den vidare europeiska utvecklingen. Georgiens europeiska reformstrategi är ju av avgörande betydelse för landets stabilitet och säkerhet – och har betydelse långt utöer landets gränser.

Sedan gäller det bara att hålla intaget av den förförande goda georgiska maten inom rimliga proportioner.


Snart associeringsförhandlingar

22 maj 2010

TBILISI: Det har gått nästan ett år sedan jag var här senast för att diskutera utvecklingen i detta reformland.

Då ledde jag en s k trojka-resa för att bereda vägen för en närmare relation mellan EU och de tre sydkaukasiska länderna. De flesta hade nog lärt sig av kriget 2008 att ett engagemang för fred och stabilitet i Europa kräver ett närmare engagemang med dessa länder söder om Kaukasus.

Vi angav inriktningen mot associeringsavtal och s k ”djupa” frihandelsavtal, och nu står vi på tröskeln av att inleda dessa förhandlingar.

Inte onaturligt var det frågor med anknytning till detta och andra aspekter av EU-relationen som dominerade mina samtal med utrikesminister Gregory Vashadze efter det att jag landat här vid tvåtiden.

Den georgiska ambitionen är att kunna slutföra dessa förhandlingarna till det polska ordförandeskapet i slutet av 2011.

Om det kommer att klaras eller inte återstår att se. Reformambitionen är i alla fall imponerande, men samtidigt betonade jag att man inte skall underskatta komplexiteten i de förhandlingar som nu inleds.

Med premiärminister Nika Gilauri var det främst de ekonomiska frågeställningarna som stod i fokus.

Han räknade med att tillväxten detta år kommer att röra sig upp mot 5 % samtidigt som man kraftigt reducerar budgetunderskottet och räknar med en betydande ökning av de utländska investeringarna.

Vår bilaterala agenda är mycket positiv, och jag noterade hur det uppskattas att Sverige nu också öppnar en ambassad här för att på det sättet närmare kunna följa utvecklingen såväl här som i Armenien.

Här stundar nu viktiga lokalval med borgmästarposten i Tbilisi som det stora priset, och ikväll blir det middag med oppositionen – inte minst min gode vän Irakli Alisania – för att höra också deras synpunkter.

Opinionsundersökningar talar dock om ett ganska rejält övertag för det regerande partiet – de förefaller att ha stärkt sin ställning i den allmänna opinionen under det senaste året.

Under dagen hann jag tack och lov också med att spränga in ett besök hos en frisör i programmet.

Behovet var tydligt – och livet känns plötsligt bättre.


Till Tbilisi, Batumi och Sopot

21 maj 2010

STOCKHOLM: Tidigt lördag morgon bär det för min del åter iväg – nu på en resa först till Georgien för olika samtal där och sedan till Sopot i Polen för ett ministermöte om EU:s Östliga Partnerskap.

I Tbilisi kommer jag först och främst att diskutera olika aspekter på den georgiska reformprocessen och samarbetet med EU i olika avseenden.

Vi hoppas ju snart kunna inleda formella förhandlingar om ett associationsavtal. Och jag hoppas att detta relativt snart skall leda till samma utveckling i våra relationer med såväl Azerbaijan som Armenien.

Alldeles säkert kommer också situationen med Abchasien och Sydossetien också att komma upp, även om det inte kommer att vara vårt fokus.

Rapporter talar om en dramatiskt minskad befolkning i den ”självständiga staten” Sydossetien – även om det verkar vara gott om ryska trupper.

Efter Tbilisi under lördagen blir det avfärd mot Batumi nere vid Svarta Havet på söndag och sedan avresa därifrån till Polen tidigt måndag morgon.


Hur blev det TV-inslaget?

21 maj 2010

STOCKHOLM: Det blev ett sedvanligt bra och öppet möte med isländske kollega Össur Skarphedinsson på UD tidigare i dag.

Fokus låg på att få ett beslut vid Europeiska Rådets möte i mitten av juni om att inleda formella förhandlingar om medlemskap i den Europeiska Unionen för Island.

I princip bör det inte möta några hinder – om nu inte det ekonomiska tumult som just nu dominerar det mesta skulle ställa till något problem. Men jag sade till Össur att min bedömning var att det skulle gå – och att vi självfallet kommer att driva på så mycket vi kan.

Men innan Össur steg in på mitt rum hann jag med ett telefonsamtal också med min koreanske kollega Yu Myung-hwan.

Han ville ringa dels för att tacka för vår medverkan i den expertgrupp vars resultat publicerades i går och dels diskutera vad som kommer att följa nu.

Jag passade på att uttrycka uppskattning för det sätt Korea hanterat denna mycket allvarliga provokation hitintills. Slutsatsen om vad som verkligen hänt hade förankrats brett internationellt, och nu avser man att fortsatt gå fram med bred internationell förankring för sin reaktion.

Och vi hann med att resonera lite om de förhållanden inom den nordkoreanska regimen som lett till detta agerande. Det var intressant att lyssna till de bedömningar han gjorde av dessa saker.

I Umeå hade olika vänsterorganisationer manat till manifeststion mot vårt engagemang i Afghanistan i samband med mitt möte ute på universitetet där.

Nåja.

Utanför mötet stod tre eller möjligen fyra personer – intensivt spanande fann inte fler – med en högtalaranläggning och talade högt och ljudligt om att de hade en annan uppfattning än vad jag har i denna fråga.

Mitt i ödsligheten fanns det stilenligt dock också ett regionalt TV-team på plats för att rapportera om den massiva protesten.

Reportern verkade föga intresserad av min lätt ironiska kommentar om uppslutningen och sade – sedan jag frågat honom om det inte vore en god idé – att han inte hade tid att komma med in och i alla fall notera de flera hundra personer som hade samlats där inne för att lyssna, fråga och diskutera.

Man undrar hur det TV-inslaget såg ut…

Men det blev ett bra möte, där vi öppet och konstruktivt diskuterade också våra insatser i Afghanistan, men också mycket annat.

Och så bar det tillbaka till Stockholm i den vackra försommarnatten….


Från Island och till Västerbotten

21 maj 2010

STOCKHOLM: I dag är det Utrikespolitiska Föreningen i Umeå som jag kommer att besöka på min lilla resa runt på landets universitet och utrikespolitiska föreningar.

Det gör jag dels för att jag tycker att dessa diskussioner är stimulerande, och dels därför att jag vill göra vad jag kan för att stimulera det utrikespolitiska och internationella engagemanget.

Jag vill inte ha ett Sverige som vänder sig inåt – vår framtid ligger i att allt mer vända oss utåt.

Innan det bär av upp till Västerbotten är det dock åtskilligt annat som måste hinnas med.

Fram mot lunch får jag besök av gode vännen och Islands utrikesminister Össur Skarphedinsson.

Vi träffas rätt regelbundet för att stämma av olika saker – centrerade kring vad vi gör och kan göra för att hjälpa detta vårt nordiska broderland i en rätt så besvärlig tid.  I Island är det nu närmast kommunalvalen som står på den politiska dagsordningen.

Fredrik Reinfeldt är på nordiskt statsministermöte i Köpenhamn, och med all sannolikhet har Islands situation diskuterats även där.

Man även denna dag kommer det att finnas anledning att nära följa utvecklingen på de finansiella marknaderna. Och vi har all anledning att fortsätta att överväga de närmare politiska slutsatserna och följderna av den ekonomiska osäkerhet som vi just nu står mitt uppe i.


Föga natt men mycket dag

20 maj 2010

STOCKHOLM: Det  blev inte mycket med sömnen i natt.

Vi landade på Arlanda vid halv fyra-tiden på morgonen, och då var det inte så lång tid till regeringssammanträdet klockan nio. Så kan det bli.

Men det hindrade inte att det blev en intensiv dag.

Vid en pressträff efter regeringssammanträdet presenterade jag var nye ambassadör till Afghanistan Torbjörn Pettersson och vår nyutnämnde Senior Civilian Representative in Mazar-i-Sharif ambassadör Krister Bringeus.

Det handlar i bägge fallen om att förstärka vår politiska närvaro i Afghanistan i samband med att vi nu förstärker också de olika civila satsningarna. Torbjörn Pettersson kommer direkt från positionen som generalsekreterare i Svenska Afghanistankommittén.

Men på presskonferensen hade jag också anledning att kommentera den expertrapport som tydligt tyder på att det var en torped med nordkoreanskt ursprung som sänkte ett sydkoreanskt örlogsfartyg och orsakade 46 människors död.

Om bakgrunden till detta dåd kan vi bara spekulera.

Attacken måste självfallet fördömas mycket starkt, och leder till nya och allvarliga frågor om den nordkoreanska regimens natur.

Sverige har nära och goda förbindelser med Republiken Korea, och det var därför naturligt för oss i bidra med en expert i den utredning som nu ledde fram till detta resultat.,

Sedan på dagen har jag haft möjlighet att diskutera utrikespolitik och internationella frågor hos de utrikespolitiska föreningarna i såväl Stockholm som Uppsala.

Kul!


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 358 andra följare