Spännande kväll

TALLINN: Någon Lennart Meri-konferens i vanlig skala kunde det inte bli, men det blev i alla fall en intressant skara som samlades till middag här i kväll.

Tåget från Moskva medförde ett halvdussin av de mer intressanta personerna därifrån, bilavstånden inom regionen gjorde saker och ting lättare och en och annan målmedveten långvägare hade lyckats att ta sig hit.

Så det blev en intressant kväll med president Ilves och utrikesminister Paet som de estniska centralpunkterna i de i övrigt vidlyftiga diskussionerna.

Att det var de mer östliga perspektiven som dominerade var inte förvånande, och så kommer det alldeles säkert att bli under morgondagens diskussioner också.

Då anländer till Tallinn också successivt de olika deltagarna i ISAF- och Nato-mötena här.

USA:s Hillary Clinton väntas landa redan under de tidiga morgontimmarna, och sedan blir det en strid ström. Jag skulle tro att det tillsammans är ett 30-tal utrikesministrar som väntas hit.

Estlands och Nato:s flaggor pryder redan staden.

Första gången jag kom hit – det var nu ett tag sedan – var de estniska färgerna strikt förbjudna och bara de sovjetiska flaggorna vajade.

Nu lyfter vi!

ARLANDA: Jo, nu lättar situationen faktiskt på ett mer påtagligt sätt.

Arlanda öppnar kl 16:00 och vi kommer att lyfta i riktning Tallinn mer eller mindre omedelbart därefter.

Någon rusning är det knappast – vi är väl sex personer eller så på planet.

Det verkar som om det är vi och ett plan till Barcelona som kommer iväg först.

Väl framme i Tallinn har jag sett till att det i morgon också blir besök hos Skype – vi har fått oss en väbehövlig påminnelse om att vi behöver bli bättre på också andra former av kommunikation.

På ett eller annat sätt till Tallinn

STOCKHOLM: I dag hade jag glatt tänkt ta flyget till Tallinn för först Lennart Meri-konferensen där och sedan utrikesministermötet med ISAF och Nato om Afghanistan på fredag förmiddag.

Men om så blir fallet eller inte är skrivet i askan.

Går inte flyget tar jag i stället färjan.

Nu har i alla fall fimbulvintern släppt sitt grepp över Östersjön.

För en månad sedan var risken att färjan körde fast i isvallarna vid Söderarm – nu är tydligen risken att jetmotorerna slammar igen och skärs sönder en bit högre upp.

Vi lever uppenbarligen ännu inte i den bästa av alla världar.

Men till Estland kommer jag att ta mig på det ena eller andra sättet.

För den förslagna finns det alltid alternativ.

Vem är ansvarig?

STOCKHOLM: Ännu har debatten om vem som är ansvarig för vulkenutbrottet på Island ännu inte kommit igång på allvar – men det finns intressanta tendenser.

Min inledande – något hypotetiska – tes om asagudarna har inte riktigt fått allmänt genomslag.

Men nu lanserar en iransk iman den tidigare föga uppmärksammade tesen om att jordbävningar och dylikt orsakas av kvinnor som inte klär sig ordentligt.

Och rätt snart är jag övertygad om att vi  – i nästan samma kategori – får höra Thomas Östros hävda att allt på ett eller annat sätt är Anders Borgs fel.

Medans den debatten rasar finns det i alla fall anledning att notera att IT-innovativa svenskar satt igång en site för att hjälpa alla se som behöver hjälp mitt i det hela.

Sverige som IT-nationen före alla andra – också mitt i dess vulkanaskans tider.

Så skall det vara.

Att flyga eller inte flyga?

STOCKHOLM: Så värst mycket klokare blir man inte av att ta del av medias rapportering om den fortsatta vulkankrisen för flygtrafiken.

En tidning förkunnar att allt kommer att vara normalt på torsdag, medan ett annan media basunerar ut att ett nytt askmoln nu snart kommer att närma sig med alla de konsekvenser detta får.

Den som lever får se. Vi får ta det som det kommer. En dag i taget.

I dag på morgonen kan man i alla fall ta del av en bra huvudledare i DN om konsekvenserna av utgången av valet på den turkiska delen av Cypern.

Att titta framåt

STOCKHOLM: Arbetsdag bakom skrivbordert på UD i Stockholm – inte minst med löpande uppföljning av konsekvenserna av vulkanaskans effekter för europeiska flygkommunikationer.

Att situationen nu börjar att lätta något känns förvisso skönt, men så länge utbrottet pågår kommer osäkerheten om vad som är möjligt och vad som inte är det att finnas där och all planering vara behäftad med betydande osäkerheter.

Med olika enheter här har jag ägnat delar av dagen åt att blicka framåt och se på hur gamla uppgifter skall fullföljas och nya initieras.

Men vi har också ägnat tid åt lite mer framtidsorienterade diskussioner om Afghanistan-politiken.

Jag tycker att det finns all anledning att försöka se lite längre fram och se hur vi tydligare kan göra våra insatser till en del av den afghaniseringsstrategi som är den enda möjliga vägen till framgång.

Tanken är ju att frågor i anknytning till denna inriktning skall diskuteras också vid utrikesministermötet om ISAF i Tallinn på fredag, men i skrivande stund är det långt ifrån klart om det mötet kommer att äga rum då eller får skjutas på framtiden.

Över Östersjön?

STOCKHOLM: Denna dag hade jag önskat att det hade varit möjligt för mig att tillsammans med HM Kungen vara i Krakow i Polen på statsbegravningen där – men vulkanaskan kom dessvärre ivägen för oss på samma sätt som för många andra.

Och vulkanaskan kommer på olika sätt säkert att dominera den kommande veckan också. Osäkerheten om möjligheten till flygresor i en betydande del av Europa förblir betydande.

I slutet av veckan skall Nato:s utrikesministrar samlas till traditionellt vårmöte i Estlands huvudstad Tallinn, och i samband med detta planeras också ett möte mellan utrikesministrarna från de olika länder som medverkar i ISAF-operationen i Afghanistan.

Som vi kunde konstatera i samtalen med USA:s Hillary Clinton i Washington tidigare i veckan finns ett antal viktiga frågor i detta sammanhang som måste diskuteras.

Innan ISAF-utrikesministermötet fredag förmiddag var det min plan att medverka också på den årliga Lennart Meri-konferensen i Tallinn.

En del av bakgrunden är att jag tycker att det är viktigt att med viss regelbundenhet besöka våra baltiska grannländer – det var inte så länge sedan jag var i Vilnius, besök i Riga var rätt nyligen, men Tallinn har jag inte besökt på närmare ett år.

Hur det nu blir med detta återstår att se, men Östersjön ger ju möjlighet också till sjökommunikation.

Annars är det arbetsdagar i Stockholm som står på mitt omedelbara schema.

I regeringen i dess helhet kommer vi att ha anledning att värdera vulkankrisens olika konsekvenser.

Viktigt val på Cypern

STOCKHOLM: Denna söndag är det val på den turkiska delen av Cypern, och utgången av det valet kan komma att bli av mycket stor betydelse.

Tyvärr har förhandlingarna mellan president Christofias och den turkcypriotiske ledaren Talat dragit ut på tiden på ett sätt som knappast var nödvändigt. En fredsuppgörelse borde ha varit möjlig tidigare.

Nu utmanas Talat bland turkcyprioterna av de som är mindre intresserade av den balanserade uppgörelse som är möjlig, och konsekvenserna om de vinner gehör kan mycket väl bli att förhandlingarna – trots den turkiska regeringens tydliga stöd för en fredsuppgörelse – rinner ut i sanden.

Och det kan i sin tur få en rad andra allvarliga konsekvenser.

Svenskt vid Nevan

STOCKHOLM: Mitt i allt annat blev det inte av att på rätt dag – i går – skriva om 100 års-jubilerande Svenska Föreningen i St Petersburg.

Den svenska närvaron där Nevan börjar sitt möte med Finske Viken har som bekant gamla anor och har mött de mest skiftande öden.

De sovjetiska åren var på många sätt svåra, men omedelbart efter Rysslands återkomst började vi att på nytt knyta de kontakter vi var övertygade om skulle bli till ömsesidig nytta för framtiden.

Jag hade under de åren åtskilligt att göra med stadens dåvarande borgmästare Sobchak, och bl a blev det möjligt att förvärva en bra fastighet – vägg i vägg med det som en gång var den svenska kyrkan – till det generalkonsulat som vi då kunde ge ny betydelse.

När president Medvedev var här på besök i höstas talade vi en hel del om just de åren – då han också var en flitig besökare i Stockholm.

Men nu blickar vi åter framåt, och till de spännande tankarna just nu hör att

Nu finns det planer på att bygga ut den master-utbildning som Handelshögskolan bedriver i staden till en fullständig grundutbildning, ungefär som SSE Riga – det skulle nu bli ett fullt SSE Russia med säte i St Petersburg, fast med den skillnaden att det inte blir några statliga pengar i grundplåten.

Konkreta planer finns och när vi var i Moskva i mars förklarade premiärminister Putin mer officiellt att projektet har den ryska regeringens stöd. Också president Medvedev stöder planerna – i all synnerhet lokaliseringen till just St Petersburg.

Att vi har ett intresse av att bygga ut inte minst de ekonomiska relationerna är självklart, och ett projekt som detta skulle utan tvekan öka de långsiktiga möjligheterna på ett sätt som ligger i allas intresse.

Så samtidigt som vi gratulerar den jubilerande föreningen har vi all anledning att lägga in nya växlar när det gäller de framtida relationerna-

Mödor – men inte omöjligt

STOCKHOLM: Framme i Stockholm med kontakter som alldeles självklart domineras av effekterna av vulkanutbrottskrisen och alla dess konsekvenser.

Intrycket är att personer som planerade att komma tillbaka till Sverige gradvis också håller på att göra det.

Kabinettsekreterare Frank Belfrage fanns i Athen när flygstoppet infördes, kunde dock flyga därifrån till Wien och har sedan på olika sätt tågluffat tillbaka norrut med beräknad ankomst till Stockholm någon gång under lördagskvällen.

Med mer eller mindre stora mödor är det mitt intryck att samma sak gäller för åtskilliga tusentals andra personer.

Mer problematiskt är det självfallet från t ex USA och Asien med tanke på att de stora europeiska flygknutpunkterna är stängda.

Även för dem finns dock möjligheten via södra Europa och sedan olika former av marktransporter därifrån. Långt ifrån idealiskt men långt ifrån omöjligt.

Med tanke på att situationen med all sannolikhet kommer att vara bestående under ett icke obetydligt antal dygn framöver ser vi självfallet noga på såväl konsekvenser som åtgärder.

Det har varit täta kontakter i regeringskansliet i dessa frågor under dagen.

Tåget till Stockholm

GÖTEBORG: Så skringas då de ca 2 500 moderata företrädare som varit församlade här i Göteborg under de senaste dygnen.

För min del blir det nu tåg upp till Stockholm och omedelbart arbete med att närmare bedöma och ta ställning till det flygstopp över betydande delar av Europa som jag inte tror att vi kan räkna med något omedelbart slut på.

Jag övervägde ett tag att sätta mig i bil här för att ha en möjlighet att komma fram till morgondagens statsbegravning i Krakow i Polen,  men slutsatsen blev att den situation som nu håller på att uppkomma nog snarare kräver min närvaro i Stockholm under måndagen, och färden tillbaka skulle komma att ta än längre tid än färden dit.

Framme till slut

GÖTEBORG: Så har jag då avslutat den lite annorlunda resan mellan London och Göteborg – med tåg och bil genom sju länder under mer än ett dygn…

Men det gav mig i alla fall möjlighet att åter uppleva Öresundsbrons skönhet en vacker vårdag som denna.

Flygbegränsningarna kvarstår och något slut på vulkanutbrottet på Island tror jag att det är oklokt att omedelbart räkna med.

Av mer än 29 000 planerade tafikflygningar i Europa denna dag kommer väl över hälften att inställas, och av den viktiga trafiken över Atlanten förefaller det att vara mindre än en tredjedel som fungerar och då i allt väsentligt till södra Europa.

Genom vackra Halland

PUTTGARDEN: Sitter nu på färjan som strax tar oss över Fehmarn Belt till Danmark.

Först 2018 beräknas den fasta förbindelsen här vara klar – och att det vägbyggande landet Tyskland ännu inte lyckats att få färdigt en motorväg fram till färjläget förblir en mindre skandal.

Sedan bär det vidare över Öresundsbron och upp längs Västkusten.

Ingenting ont som inte har någonting gott med sig – en färd genom vackra Halland.

Beredskap för konsekvenser

LUBECK: Färden från Bryssel med bil kom att föra hit till den forna Östersjömetropolen i norra Tyskland innan det blev dags för vila för natten inför morgondagens fortsättning.

Läget vad gäller de kommande dygnen förblir osäkert.

Regeringskansliet i Stockholm arbetar nu med de olika situationer som kan uppkomma om situationen inte förändras till det bättre inom det närmaste dygnet.

Självfallet gäller detta också utrikesförvaltningen.

Några möjligheter att påverka situationen som sådan har vi självklart inte, och de flygsäkerhetsbedömningar som ansvariga myndigheter och organ nu gör måste självklart respekteras.

Samtidigt måste vi vara medvetna om att en mer utdragen situation kommer att få successivt allt mer besvärliga konsekvenser, och då inte bara för enskilda personer som nu inte kan resa hem eller bort på det sätt de planerat och behöver.

Men nu är det vila som gäller.

Tidigt i morgon bitti fortsätter färden med Göteborg som mer omedelbart mål.

Ett visst dunkel

BRYSSEL: Så hamnade vi då i ett soligt och behagligt Bryssel efter tågresan under Engelska Kanalen och genom norra Frankrike.

Under tiden breder asagudarnas vrede ut sig över norra Europa.

Den närmaste framtiden är – bokstavligt talat – höljd i ett visst dunkel.

Asagudarnas vrede?

LONDON: Naturens krafter har nu uppenbarligen nedkallats i det efter finanskrisen rätt spända förhållandet mellan Island och Storbritannien.

Nu på morgonen har Londons flygplatser stängts med anledning av den ankommande isländska vulkanaskan.

Asagudarnas roll i detta drama må andra spekulera om, men slutsatsen blir nog för min del att i stället för flyg tillbaka till Stockholm blir det tåg till Bryssel och sedan – förhoppningsvis – flyg därifrån tillbaka till Stockholm.

Till Bryssel får man hoppas att asagudarnas vrede inte riktigt når.

Fantastiska Kristina i London

LONDON: I kväll blev det så Kristina från Dufvemåla i engelsk version på fantastiska Royal Albert Hall här i London.

Och det var i sanning en minnesvärd föreställning. Ovationerna ville aldrig ta slut.

Efter två föreställningar på Carnegie Hall i New York i höstas beslutade sig tydligen Björn och Benny för att nu ge en föreställning här i London.

Fullsatt med besked blev det med ca 5000 personer i publiken i den lindrigt sagt imponerande lokalen.

Att säga att Helen Sjöholm fyllde ut den med sin sång är snarast ett understatement. Mitt i föreställningen avbröts hon av stående ovationer, och det tillhör knappast vanligheterna.

Kristina håller på att bli lite av ett det moderna Sveriges nationalepos.

Med basen i Wilhelm Mobergs berättelse och med Björn och Bennys musik och lyrik skildrar den det fattiga landet, drömmen om Amerika och kampen för livet i landet där det förvisso fanns guld, men där guldet också kunde bli till sand.

Det är historien om Småland och Sverige, men faktiskt en historia om många andra delar av Europa också.

Vad ABBA och Björn och Benny har betytt för musiken och för Sverige i världen är svårt att överskatta – och kvällens unika föreställning visade det på nytt.

Sverige i världen

LONDON: Ett stopp över dagen och kvällen innan det i morgon förmiddag bär vidare hem till Stockholm.

Här är det valrörelsen som dominerar.

Utrikesminister David Miliband gick direkt från vår gemensamma flygning över Atlanten in i sin valrörelse innan han håller ett stort anförande här i London i kväll.

Och de konservativas ledare David Cameron gav sig iväg till Manchester för att förbereda sig för morgondagens för en brittisk valrörelse unika TV-debatt därifrån.

Vid sidan av annat passade jag tillsammans med moderaternas partisekreterare Per Schlingman på att på en pub presentera moderaternas program för svenskar i världen.

Jag underströk att Sverige är en global nation – världen finns i Sverige, och svenskar finns i världen.

Att detta är någonting som är av största betydelse för vårt land hoppas jag att det finns en bred enighet kring.

Hemma har regeringen i dag fattat beslut om att öppna fyra nya ambassader i Bamako (Mali), Chisinau (Moldavien), Phnom Penh (Kambodja) och Tbilisi (Georgien) och Ewa Björling har presenterat den handelspolitiska deklarationen för riksdagen.

Och ute i världen är det i dag Sverige som från fartyget HMS Carlskrona tagit över befälet över EU:s antipirat- och hjälpeskortsstyrka utanför Somalias kust.

Så nog finns Sverige i världen.

Sista Sessionen på Nuclear Security Summit

WASHINGTON: Sitter på den sista av sessionerna här på Nuclear Security Summit.

President Obama lämnade över ordet till President Medvedev som nu redogör för olika ryska insatser på kärnsäkerhetsområdet.

I vår slutdeklaration kommer alla 47 stater här att förpliktiga sig till att inom senast fyra år genomföra ett antal åtgärder för att bl a säkra olika former av klyvbart material och ratificera olika konventioner.

I den första delen har Sverige gjort allt som skall göras, men i den senare har vi fortfarande en del att göra.

Om två år kommer alla att träffas igen i Korea för att följa upp vad som gjorts – eller inte gjorts.

Men snart hoppas jag att vi efter avslutade insatser släpps ut ur denna föga inspirerande byggnad.

Efter snabbesök på vår ambassad har jag sedan några ytterligare möten innan det genom natten när vidare till London.

Mycket bra början

WASHINGTON: Tidig morgon och det är fortfarande mörkt i den amerikanska huvudstaden.

Eftersom jag skall tillbaka till Europa redan i kväll är det ingen större idé att anstränga sig för att ställa om sin egen tidsrytm efter tidsskillnaden alltför mycket.

Kärnsäkerhetstoppmötet började mycket bra i går kväll med olika överläggningar och middagar.

Fredrik Reinfeldt tillhörde dem som tog till orda redan på den inledande middagen för att vara tydlig med våra prioriteringar.

Sverige är ju ett tydligt föregångsland på kärnsäkerhetsområdets olika delar, men vi ser vårt arbete och våra insatser här som en del av vårt arbete för en framtida kärnvapenfri värld.

Här handlar det mycket om överenskommelser för att säkra alla de former för klyvbart material som faktiskt finns på olika håll i världen. Från amerikansk sida talas mycket om risken för den nukleära terrorism som skulle kunna bli en konsekvens av att delar av detta kom på avvägar.

Före middagen hann vi med ett kort möte också med utrikesminister Hillary Clinton.

Det kom huvudsakligen att handla om situationen i Afghanistan och vikten av att vi nu satsar mer och mer av våra resurser på olika typer av utbildning och hjälp till afghanerna själva, inklusive på säkerhetsområdet.

Men kort talade vi också om nätets allt viktigare frihets- och säkerhetsfrågor och vikten av att göra mer tillsammans på det området.

Nu gryr snart den nya dagen, och då kommer det också att bli dags att bege sig ner till Washington Convention Center för kärnsäkerhetstoppmötets formella sessioner under dagen.

Jag hoppas att washingtonborna kommer att fortsätta att se med viss tolerans på de omfattande säkerhetsåtgärderna nä inte mindre än 47 delegationer på absolut toppnivå är i staden.

Sent i kväll bär det så för min del vidare till London – men då kommer Fredrik Reinfeldt redan att vara nära landning hemma i Sverige igen.