STOCKHOLM: Åter tillbaka i Stockholm efter en dag som alldeles självklart kommit att domineras av den tragedi som drabbat Polen med flygplanskraschen vid Smolensk i dag på förmiddagen.
Jag gick på strandpromenaden i Jalta nere på Krim när meddelandena – först mer trevande, sedan allt mer säkra – började att komma in.
Så snart det stod klart vad som hänt sände jag ett meddelande till min polske kollega Radek Sikorski och framförde mina och våra djupaste kondoleanser.
Senare gjorde statsminister Fredrik Reinfeldt ett mer officiellt uttalande på allas våra vägnar.
Främst på listan över de omkomna står president Lech Kaczynski och hans hustru Maria.
Men listan i övrigt är fylld med namn som ger tragedin ett historiskt djup som kanske är svår att förstå för oss svenskar.
Här fanns representanter för det Polen som så länge kämpat för att få sanningen om det brott som begicks mot den polska nationen vid Katyn accepterad av alla.
Här fanns så gott som den samlade polska militärledningen – det var ju mer än 20 000 polske officerare som mördades vid Katyn.
Här fanns ett stort antal parlamentariker…
Att president Kaczynski var en sann polsk patriot kan inte bestridas av någon. Jag vet från ett åtskilliga diskussioner med honom att han också var en sann europé, om än med en viss misstro mot sådant som kunde kringskära den egna nationen alltför mycket.
Han var djupt rotad i sitt lands historia.
Jag minns hur han med inlevelse visade mig det runda bord vid vilket överenskommelsen som banade vägen för de halvfria valen 1990 och kommunismens fall ingicks. Jag minns hur bestämd han var att jag måste se det för några år sedan uppförde muséet över Warsawa-upproret 1944.
Försoningen med Ryssland var för honom kanske ännu svårare än försoningen med Tyskland. Och mycket handlade om Katyn.
För några dagar sedan kom Polens och Ryssland respektive premiärministrar Donald Tusk och Vladimir Putin tillsammans till Katyn och tog ett mycket viktigt steg för den svåra historiska försoningen. Jag skrev tidigare här om upptakten till detta.
Och nu var president Kaczynski och hans nationella delegation på väg till just Katyn.
Själv tog jag emot budskapet på vägen till det Livadia-palats där i februari 1944 Polens öde efter det andra världskriget de facto kom att avgöras.
Det var i frigörelsen från allt det som associerats med just detta Jalta som president Kaczynski kom att bli en engagerad politiker som steg fram till att bli sitt fria och demokratiska lands president.
Vi känner ett djupt och genuint deltagande med den polska nationen i dess sorg efter alla dem som nu mist sina liv.
En ödets nyck har orsakat en mental och känslomässig tsunami som vällt in över Polen och Europa. En chock som nästan förlamat tidningspressen och lämnat bloggkommentatorsfälten tomma.
Hur bygger man upp den politiska och administrativa infrastrukturen igen? Detta måste som måste byggas upp igen på mycket kort tid, för att landet inte skall hamna i en situation där små grupperingar “tar för sig.”
Jag tror och hoppas att EU sätter in all professionell hjälp på det politiska, juridiska och administrativa områdena, som de kan uppbåda.
Hur kan så många prominenser få flyga i ett och samma plan?
Så sorgligt. Jag gråter och lägger ner en röd ros på mänsklighetens grav.
Det är inte enbart en personlig tragedi för de drabbade och deras familjer, men även en politisk, nationell, världstragedi.
Som Helena, lägger jag också ner en röd ros på mänsklighetens grav – i cybervärlden.
Polen är ett av EUs strategiskt viktiga länder och unionens solidariska förmåga kommer nu att sättas på prov. Låt oss hoppas att även Polens ostliga grannar kan medverka till att landet går oskadat ur den svåra situation man nu befinner sig i.
Min medkänsla går till Polens befolkning som så många gånger och så hårt prövats av historiens nycker.
Det är märkligt att alla ledande politiker och civila och militära beslutsfattare flyger med samma plan.
Det krävs förstås en utredning av flygolyckan utifrån en rad olika aspekter.
Polens president var omstridd men hade ett starkt folkligt stöd och drev ofta igenom de polska synpunkterna i EU.
Resan till Katyn var långt efter tragedin där ett tecken på försoning emellan polocker och ryssar.
Rysslands nuvarande regim har bidragit till det genom att frisläppa dokument, som visar att Stalin gav order om att drygt 20 00+ polacker skulle skjutas med nackskott.
Bara en av de plastiskt passande mord som ingick i den våg av arresteringar, tortyr och avrättningar som visade på Stalins makt över både sitt eget rike och över andra länder och folk.
Men är ni allihopa alldeles blinda, döva och historielösa ?
Dag Hammarsköld mördades på likande vis av ryssarna och det är väl märkligt att den ryska trafikledningen denna gång inte lyckades bättre att visa in planet.
Naiviteten i den västerländska pressen upphör aldrig att förvåna.
Stalin flinar nu i sin underjord och Putin … ?
Hur manifesterar sig det djupa och genuina deltagandet i Polens sorg?
Det är ju också vår sorg. Polen står oss nära geografiskt och politiskt. Sverige och Polen har gjort gemensam sak när det gäller skapandet av det Östliga Partnerskapet.
Borde inte åtminstone flaggor på halv stång och en tyst minut ingå i manifestationen?
Ukraina har deklarerat en veckas sorg. Hur EU och de olika EU-länderna har agerat vet jag inte. Svenska medier tiger ju om sådant. Deras bevakning av den polska tragedin är rent jämmerlig. CNN har en mästerlig bevakning och har redan sänt åtskilliga timmar om denna katastrof.
Leo Occam, och vad skulle Ryssland tjäna på det?
Även jag skickar cyberkondoleanser till det polska folket som har drabbats av en ofattbar tragedi. Mina tankar är med er.
Leo Occams kommentar var riktigt otäck och ovärdig denna blogg