STOCKHOLM: Äntligen har så rättegången mot Radovan Karadzic inletts. I två dagar kommer han nu vid ICTY i Haag nu att presentera sitt försvar mot de tunga anklagelser som FN-tribunalens åklagare riktat mot honom.
Under mina år med Bosnien och Balkan fick jag ofta den misstrogna frågan om jag verkligen trodde att Karadzic någonsin skulle ställas inför rätta.
Jo, det sade jag att jag var övertygad om.
Och det var jag också – även om jag kanske inte hade föreställt mig att det skulle dröja ända till 2010 – ett och ett halvt decennium efter krigets slut – innan så blev fallet.
Men nu är det desto viktigare att det blir en bra rättegång.
Rättegången mot Slobodan Milosevic blev tyvärr inte vad den kunde ha blivit – och det alldeles bortsett från att den drog ut så på tiden att den anklagade hann avlida innan någon dom kunde komma. Alldeles för mycket förblev bara hängande i luften.
Men med ICTY:s nuvarande chefsåklagare Serge Brammertz tror jag att förtutsättningarna för en sakligt tung rättegång är goda.
Konkret handlar det självfallet om de konkreta brott mot mänskligheten under det bosniska krigets år 1992- 1995 som Radovan Karadzic åtalats för.
Men om ICTY skall kunna fylla sin uppgift att bidra till långsiktig försoning handlar det också om få sanningen om vad som faktiskt inträffade mer eller mindre accepterad av alla.
Det är viktigt för framtiden att landet och regionen inte går in i framtiden med radikalt olika uppfattningar om vad som faktiskt hände.
Rättegången mot Karadzic blir måhända avgörande för att förhindra att så blir fallet.