Minst sagt notabelt

SAARISELKÄ: Efterdebatten till gårdagens omröstning i riksdagen har sina olika mer eller mindre notabla inslag.

Till de mer notabla som jag snubblade över är den socialdemokratiske utrikespolitiske talesmannen Urban Ahlins uttalande i ärendet i GP i dag.

Där framstår med all önskvärd tydlighet att även han tycker att denna typ av politisering av historien är fel – och han deltog därför över huvud taget inte i riksdagsbeslutet.

Informellt vid Europas topp

STOCKHOLM: Strax bär det denna morgon iväg den inte alldeles korta vägen till Saariselkä i det allra nordligaste av Finland – ca 250 km norr om Polcirkeln på ungefär samma latitud som den allra nordligaste spetsen av vårt eget Sverige.

Här rinner vattnet inte längre ner mot Bottenviken – här rinner det från Enare Träsk den korta biten via Pasvik-älven ner mot Barentshavet.

Detta är verkligen toppen av Europa.

Och här samlas i dag och i morgon några utrikesministrar – en del med respektive också – för informella samtal i informell miljö.

Det är Finlands Alexander Stubb som bjuder, och kommer gör Catherine Ashton från EU, Miguel Moratinos från Spanien, Bernard Kouchner från Frankrike, Franco Frattini från Italien, Urmas Paet från Estland, Ahmet Davutoğlu från Turkiet – och jag själv från Sverige.

Vår agenda är lika informell som mötesplatsen kommer att vara.

Men vi kommer sannolikt att koncentrera oss på uppgifter som är gemensamma i det gemensamma europeiska närområdet.

Och så kan man ju hoppas att det i alla fall i morgon kommer att bli en möjlighet att stå på ett par skidor.

Det har tyvärr inte varit någonting alls av den varan för min del denna snöiga och skidinbjudande vinter.

Djupt beklagligt beslut

STOCKHOLM: Tillbaka i Stockholm efter ett bra möte i Köpenhamn har jag haft åtskilliga kontakter med media för att kommentera riksdagens beslut tidigare i dag.

Att jag beklagat beslutet hoppas jag har varit tydligt – att politisera historien genom riksdagsvoteringar är knappast konstruktivt.

Den turkiska regeringen har nu reagerat genom att bl a kalla hem sin ambassadör för konsultationer. Och ett inplanerat besök i Stockholm av bl a premiärminister Erdogan har inställts.

Men det som oroar mig allra mest är att riksdagsbeslutet omedelbart nu utnyttjas av reformfiender och försoningsmotståndare för att bl a stoppa den redan tidigare besvärliga normaliseringen mellan Turkiet och Armenien.

Jag kunde inte undgå att notera att den som från den rödgröna sidan ledde debatten i riksdagen var vänsterpartiets Hans Linde.  Det var tyvärr inte svårt att se hur mönstret från riksdagens utrikesdebatt gick igen.

Vår linje ligger fast

KÖPENHAMN: Mitt i utrikesministermötet här i det danska utrikesministeriet måste jag självfallet kommentera utgången av omröstningen i riksdagen nyss.

Den svenska regeringens position i frågan har klargjorts många gånger förr.

Vi anser att det är fel att politisera historien.

Historiska händelseförlopp skall inte avdömas på politisk nivå, utan lämnas på basis av aktuell forskning till de berörda parterna att diskutera. Inför behandlingen i kammaren arbetade regeringen aktivt, liksom vid tidigare tillfällen då frågan varit uppe, för att tydliggöra detta för riksdagen.

Det skall noteras att beslutet gick emot utrikesutskottets betänkande, liksom att riksdagen inte var enig eftersom utfallet baserades på en enda rösts majoritet.

Riksdagens beslut kommer tyvärr inte att bidra positivt till den pågående normaliseringsprocessen mellan Turkiet och Armenien, inte minst upprättandet av en kommission med uppgift att bland annat utreda händelserna 1915.

Det är en process som vi har all anledning att stödja eftersom den även leder till ökad stabilitet och säkerhet i regionen.

Beslutet kommer inte heller att underlätta debatten i Turkiet, som blivit alltmer öppen och tolerant i takt med närmandet till den Europeiska unionen och de demokratiska reformer detta medför.

Politisera inte historien!

STOCKHOLM: Just nu diskuterar riksdagen frågan om huruvida vi formellt skall värdera historien främst vad gäller beskrivningen av de otaliga och djupa tragedierna i samband med det osmanska väldets kollaps, sammanbrott och upplösning.

Tidigare år har det varit bred enighet om att en politisering av historien på detta sätt riskerar att underminera pågående försoningsprocesser, spela i händerna på normaliseringsmotståndare i Armenien och reformmotståndare i Turkiet, skapa besvärliga prejudikat för framtiden och skapa nya spänningar i det svenska samhället.

Och det förblir regeringens uppfattning.

Det som hänt sedan dess är att den socialdemokratiska partistyrelsen med Mona Sahlin i spetsen förlorade en votering på sin partikongress och därmed har man nu tvingat den socialdemokratiska riksdagsgruppen att gå den väg som tidigare främst vänsterpartiet beträdde – och det trots att jag vet att det finns åtskilliga där som känner djup olust över det.

Jag hoppas innerligt att inte Mona Sahlins nederlag nu förvandlas till Sveriges nederlag genom en votering i riksdagen som leder till fel resultat.

I ett inlägg på Newsmill försöker jag lite noggrannare förklara hur jag ser på detta.

Nordiskt i Köpenhamn

STOCKHOLM: Torsdag och regeringssammanträde i sedvanlig ordning – och nu börjar vi att utnämna olika nya svenska ambassadörer på viktiga poster.

I dag är det tjänsten som ny svensk ambassadör vid FN i New York som tillsätts. Och vi har återupprättat traditionen att i en viktig fråga som denna också ha samråd med socialdemokraterna.

Men sedan bär det för min del rätt snabbt ner till Köpenhamn och överläggningar med mina nordiska kollegor om en rad gemensamma frågor.

Nya utrikesministern Lene Espersen står värd, och bara det borgar väl för ett intresse något högre än vad det brukar att vara för dessa möten.

Den vidare utvecklingen av vårt eget samarbete kommer att stå i centrum för diskussionerna i Köpenhamn, men jag är övertygad om att vi också kommer att diskutera vårt arbete i olika aktuella frågor.

Ansträngningarna att få igång fredsförhandlingar i Mellersta Östern har nu gått in i en ny kris efter provokationen i samband med USA:s vicepresident Bidens besök i Israel. Beslutet om nya illegala bosättningar i östra Jerusalem riskerar att få just den effekt som det med all sannolikhet var avsett att få.

Men i kväll är jag åter tillbaka i Stockholm.

Sakligare debatt

STOCKHOLM: För mig en arbetsdag i Stockholm i en rad olika frågor, men på eftermiddagen också en utflykt till Uppsala för en utrikespolitisk debatt med socialdemokraternas Urban Ahlin.

Till hans fördel hörde nog att han nu ändrat debattstil och ansträngde sig att vara relativt saklig och lågmäld – men det gjorde å andra sidan att han hade påtagligt svårt att vara påtagligt kritisk mot alliansregeringens utrikespolitik.

Att vi gjort Sverige starkare i Europa, och bidragit till att göra Europa starkare i världen är inte alldeles lätt att säga emot – och han gjorde knappast något försök heller.

Och när det gällde samarbete med Nato verkade denna version av Ahlin vara med om det mesta både i dag och framöver. Vi var ense om att detta ligger i Sveriges intresse.

Mest konstigt han var när han ville göra stor sak av att vara mot att det skulle finnas en pansarbataljon på Gotland – men blev rätt tyst när jag frågade om den socialdemokratiska linjen var att det inte skulle finnas någonting alls där.

Ett svenskt försvar är en viktig framtidsgaranti.

Och när vi kom in på frågan om reduktion av taktiska kärnvapen – där ju Sverige och Polen tagit ett viktigt initiativ – lät han ett tag som om det var OK att ifrågasätta Nato:s kärnvapen med lite opassande att göra samma sak med Ryssland. Men det är en åsikt som han inte rimligen kan ha.

Måhända var förklaringen till det hela att i detta fora fanns inte företrädare för de andra två delarna av den rödgröna alliansen – och det är ju deras inverkan på utrikespolitiken som det allra främst finns all anledning att hysa farhågor för.

Tillbaka i Stockholm hann jag också tillbringa en tid uppe på Kungl Slottet för att gå igenom olika saker.

Statsbesök skall planeras, och det är självfallet viktigt att Kungen som statschef är informerad om regeringens politik i olika viktigare utrikesfrågor. Nu var det inte minst det kommande statsbesöket i Brasilien som stod på vår dagordning.

Medveten provokation?

STOCKHOLM: Samtidigt som den amerikanska vicepresidenten Joe Biden i går anlände till Israel för att försöka ge stöd åt de indirekta samtal med palestinierna som nu inleds förkunnas att man gett tillstånd till ytterligare 1600 bostäder på ockuperad mark i Jerusalem.

Att bl a FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon tydligt kritiserat beslutet är naturligt.

Men det leder också till frågor om det inte finns de i Israel som aktivt vill sabotera möjligheterna till en fredsprocess. Att beslutet utannonserades samtidigt med vicepresidentens besök är svårt att se på annat sätt än som en medveten provokation.

Om Israels regering vill fred är det viktigt att den markerar sin auktoritet mot dem som förefaller att inte vilja det.

Bra kring Kreml

MOSKVA: Jag antar att media kommer att rapportera en del om de diskussioner vi haft här i den ryska huvudstaden i dag.

Bra har diskussionerna hur som helst varit. Det sades ofta att tio år är en för lång tid mellan bilaterala statsministerbesök som dessa.

Dagen började med att vi träffade ledande representanter för de svenska företag som är verksamma i Ryssland.

IKEA är på många sätt flaggskeppet, men inom t ex mobil telefoni står vi också mycket starka med såväl Teliasonera som Tele2. Såväl Volvo som Scania sätter samman lastbilar i Ryssland. Och det finns många fler exempel.

Det mötet var en bra grund också gör de följande samtalen med president Medvedev i Kreml och premiärminister Putin i hans kontor i det s k Vita Huset, där inte minst möjligheterna till ökat ekonomiskt samarbete diskuterades.

Jag fick också möjligheter till sedvanligt öppna och professionella samtal med utrikesminister Lavrov, och vi diskuterade också en del både regionala och internationella frågor på lunchen med president Medvedev.

Nu avslutar vi med möte med mänskliga rättighetsorganisationen på svenska ambassaden – det är viktigt att de redovisar sin bild, och det är viktigt att vi ger dem vårt stöd – innan det det är dags att ge sig hemåt Stockholm.

Är moderniseringen möjlig?

MOSKVA: Det var i september förra året som president Medvedev kastade rejält med ved på brasan genom att i en artikel skarpt gå till rätta med dagens förhållanden i dagens Ryssland.

Han sammanfattade med att säga att ”en ineffektiv ekonomi, en semi-sovjetisk social sfär, skakig demokrati, negativ demografisk utveckling och ett instabilt Kaukasus representerar mycket stora problem även för ett land som Ryssland.”

Sedan dess har moderniseringsdiskussionen blivit allt mer och mer dominerande i Ryssland.

Det finns en insikt om att landet efter den djupa ekonomiska krisen – ekonomin minskade med ca 8 % förra året – knappast kommer att komma tillbaka till de goda tillväxtsiffrorna från tidigare år, och att det därmed finns en risk för ökade sociala och politiska spänningar.

Då kunde man surfa på mycket höga energipriser och frikostigheten på de internationella kapitalmarknaderna. Men nu har det skett strukturella förändringar inte minst på gasmarknaden samtidigt som kapitalmarknaderna ju ser dramatiskt annorlunda ut.

Och då kommer de förhållanden i Ryssland som president Medvedev beskrivit allt mer i fokus. I Världsbankens senaste analys av förutsättningarna för företagande i olika länder hamnar Ryssland på plats 120 av 183.

Till dem som drivit debatten framåt hör Igor Jurgens och hans Institute of Contemporary Development. Dess frispråkiga och intressanta analyser har haft betydelse när det gällt att syresätta den ryska framtidsdebatten på ett sätt som vi inte sett på åtskilliga år.

Det som självfallet återstår att se är vilka konkreta resultat i den konkreta politiken som denna diskussion kommer att leda till.

Ett ryskt medlemskap i världshandelsorganisationen WTO – efter mer än ett decenniums förhandlingar om saken – vore ett bra tecken på att utvecklingen är på rätt väg.

Men viktigt är självfallet också att man tar itu med det som president Medvedev kallat ”legal nihilism”,  och som ju har negativa effekter på allt från mänskliga rättigheter till förutsättningarna för att med tillförsikt investera och driva företag i detta land.

Säkert kommer åtskilligt av detta att diskuteras under Fredrik Reinfeldts samtal i Moskva här i dag.

Just nu befinner han sig i luften någonstans mellan Stockholm och Moskva. Och snart börjar det officiella programmet.

Modernisering på allas läppar

MOSKVA: En strålande vacker vinterdag i Moskva – och med internationella kvinnodagen en helgdag var detta dessutom en dag då det gick att smidigt ta sig runt staden utan att fastna i sedvanliga närmast timslånga köer.

Men viktigt var rosorna!

Det blev en eftermiddag och kväll med informella diskussioner om det ryska moderniseringsprojektet, om energipolitikens nya utmaningar och om landets komplicerade politiska utveckling.

Modernisering är ordet för dagen – såväl president Medvedev som premiärminister Putin leder nu kommissioner med syfte att åstadkomma detta.

Och skulle vi äntligen få framsteg när det gäller Rysslands medlemskap i WTO skulle vi kunna röra oss framåt mycket snabbare med det nya avtalet mellan EU och Ryssland och det bidrag till landets strävan efter modernisering som detta ju faktiskt skulle innebära.

Det är – föga förvånande – inrikes- snarare än utrikespolitiken som dominerar i de pratande klasserna i Moskva. Men jag tror att det finns en tydlig insikt om att en genuin moderniseringspolitik förutsätter ett mer öppet och förtroendefullt förhållande till det övriga Europa och USA.

I den ordning som nu blivit tradition vid mina besök här hann jag också med en längre intervju i radiostationen Echo Moskvy med dess närmast legendariske chefredaktör Alexey Venediktov. 

Denna station lyssnas verkligen på – direkt här i Moskva eller via Internet och andra moderna teknologier i ett betydligt mycket större område.

I morgon förmiddag anländer så Fredrik Reinfeldt.

Ambassadör Bertelman tar emot ute på Vnukovo 2 – terminalen – och jag väntar inne i staden.

Kvinnodag i Moskva

STOCKHOLM: Efter att i Agenda i kväll ha kommenterat valet i Irak är det dags att snabbt packa ihop inför morgondagens synnerligen arla avgång i riktning Moskva.

Statsminister Fredrik Reinfeldt kommer ju på officiellt bilateralt statsministerbesök till Moskva på tisdag, och det är faktiskt ett decennium sedan ett sådant senast ägde rum.

Ett sådant besök har diskuterats ett bra tag, men omedelbart inför och under det svenska ordförandeskapet fanns tyvärr inte riktigt tiden. Men desto bättre att det blir av nu – och då också som uppföljning på det bra möte vi hade i anslutning till toppmötet mellan EU och Ryssland i Stockholm.

Fredrik kommer ju att träffa såväl president Medvedev som premiärminister Putin under besöket, men det blir också möten med svenska affärsintressen i landet och alldeles självklart med mer fristående bedömare och representanter för de civila samhället.

Själv ger jag mig till den ryska huvudstaden redan i morgon för en serie av andra kontakter fokuserade kring den pågående moderniseringsdebatten i Ryssland.

Det blir faktiskt mitt tionde besök i landet under min tid som utrikesminister – senast var bara för fyra månader sedan.

I morgon är det internationella kvinnodagen, och i Ryssland är detta någonting som är väsentligt större än vad som är fallet i Sverige. Det är helgdag och firande som dominerar.

Så i morgon kväll har jag – enligt rysk tradition – med mig en bukett röda rosor till den kvinna som vi skall äta middag med och – mitt i firandet – diskutera Rysslands politiska utveckling.

Att detta är mitt tionde besök i landet som utrikesminister återspeglar den vikt som jag lägger vid att följa Rysslands utveckling – och jag tror knappast att det är möjligt utan att då och då själv ta tempot på den ryska debatten.

Och det är det jag kommer att göra i morgon i avvaktan på Fredrik Reinfeldts ankomst tisdag förmiddag.

Viktig valdag i Irak

STOCKHOLM: Denna snöiga vasaloppssöndag är dagen för det viktiga valet i Irak – och också i vårt land är det tiotusentals människor som gått och går till valurnorna för att göra sitt inflytande gällande.

I vårt land finns ca 170 000 människor som på ett eller annat sätt har sina rötter i Irak – omkring 60 % av dem kurder.

Att det är ett viktigt val säger sig själv – och att terrorister med våld försöker att stoppa det bär sin vittnesbörd om den saken.

Det irakiska valet skall värderas med regionens mått, och kommer med dessa med all sannolikhet att framstå som utomordentligt betydelsefulla. Irak är ett betydelsefullt land i regionen, och att detta utvecklas mot ett representativt styre och ett öppet politiskt system kommer på sikt att påverka regionen i dess helhet.

Att landet har en lång väg att gå är knappast någon hemlighet, och processen att sätta upp en ny regering kommer med all säkerhet att bli utdragen.

I våra diskussioner i Cordoba i går underströk jag vikten av att också EU engagerar sig för att hjälpa den politiska utvecklingen i landet.

Det amerikanska inflytandet kommer successivt att minska när nu trupper i snabb takt dras tillbaka, och EU har ett mycket starkt långsiktigt intresse av politisk stabilitet och ekonomisk utveckling i landet.

Dygn av diskussioner

STOCKHOLM: Så har jag landat i Kungl Hufvudstaden igen efter dygnet av diskussioner nere i Andalusien.

Medias intresse där nere koncentrerades nästan helt och hållet till de byråkratiska bataljerna i Bryssels. De ansågs intressera den vidare allmänheten.

Att vi får den europeiska utrikestjänsten på plats är förvisso mycket viktigt, och jag tillhör som bekant dem som tydligt hävt upp min stämma om betydelsen av att det arbetet sker på rätt sätt.

Men för mig är trots allt politikens innehåll viktigare än politikens instrument.

Och i Cordoba hade vi bra diskussioner om vikten av ökad bandbredd i våra relationer med världens växande makter, om vad mer vi kan göra för fred i Mellersta Östern och om – i sedvanlig ordning – västra Balkan.

Så det var ett bra dygn av diskussioner.

På hemvägen hann jag dessutom med en snabb titt på den mäkta imponerande katedralen i Sevilla – även om den hade hunnit stänga för dagen.

Ökad roll i Mellersta Östern

CORDOBA: På basen av de politiska riktlinjer vi beslutade under det svenska ordförandeskapet i december hade vi här en mycket bra diskussion om hur vi skall bli mer operativa när det gäller fred i Mellersta Östern.

Catherine Ashton är snart på väg till regionen, och efter december finns det högre förväntningar på Europa.

Viktigt är att hon är bestämd på att hon också skall besöka Gaza. Vi har ett moraliskt ansvar för att se till att situationen där förbättras.

Att indirekta samtal mellan Israel och palestinierna nu kommer att inledas har vi all anledning att välkomna.

Men de måste ha substans – annars kan vi fram mot sommaren vara i en situaton där de börjar att ifrågasättas.

Uppslutning i Cordoba

CORDOBA: Denna stad har förvisso sin charm, men möjligheter till uppkoppling till nätet tillhör nog inte den mest framstående delen.

Eftermiddagens diskussion blev dock en bra inventering av en del av de strategiska utmaningar vi står inför – och ett tydligt stöd till Catherine Ashton i hennes allt annat än enkla uppgift.

Brevet från David Miliband och mig satte mycket av tonen för den diskussionen. Ett brev betyder så mycket.

Men sedan gav vi oss iväg och besåg den moské som sedermera blivit katedral.

Imponerande och vackert.

En gång var detta den muslimska världens tredje största moské efter Mecka och Medina.

Efter uppsluppen middag och obligatorisk flamenco väntar nu dygnsvilan till i morgon bitti.

Då blir det nog lite mer konkret om den kommande europeiska utrikestjänsten -innan vi kastar oss över Mellersta Östern.

Moln i Madrid

MADRID: Landat på den gamla amerikanska basen Torrejon mitt i Kastilien och snart sätter jag mig på det moderna snabbtåget ner mot Andalusien.

En vacker och solig dag i större delen av det Europa jag passerat över under förmiddagen. Man riktigt såg våren i Paris…

Men det är hit som molnen har beslutat att koncentrera sig dessa dagar.

Och någon gång skall de ju också vara här.

Informellt i Andalusien

STOCKHOLM: Så är jag hemma i Stockholm igen efter utflykten till och diskussionerna i Helsingfors.

Jag hann till och med med någon timme på UD innan det var dags att ta en kväll hemma.

Tidigt i morgon bitti flyger jag iväg till Madrid för att därifrån mitt på dagen ta det moderna snabbtåget till Cordoba och det informella mötet med EU:s utrikesministrar där under fredagen och lördagen.

Dessa möten två gånger om året ger möjligheten till lite friare, mindre formella och ibland också vidlyftigare diskussioner än de vi har vid våra normala månadsmöten.

Senast hade vi ett mycket framgångsrikt möte av denna typ på Moderna Museet på Skeppsholmen i Stockholm i december.

Då lyste solen, men nu ger väderprognosen lite dystrare besked för södra Spanien.

Det hindrar inte att Cordoba är en upplevelse. Kring 1000-talet var detta en av de mest dynamiska städerna i världen, och här etablerade de muslimska Umayaad-kalifatet i Damaskus ett separat kalifat för att styra över denna då glänsande del av den muslimska världen.

Förhoppningsvis kommer vi att ha en viss möjlighet att se i alla fall en del av detta mitt i våra diskussioner.

På den mycket informella dagordningen står dels en diskussion om Mellersta Östern – där jag kommer att ta upp också utvecklingen i Irak inför söndagens viktiga val – och dels en diskussion om hur vi skall utveckla dialogen med våra olika strategiska partners i olika delar av världen.

Alldeles säkert kommer vi också att diskutera olika aspekter på arbetet att sätta upp den nya gemensamma europeiska utrikestjänsten.

Storbritanniens David Miliband och jag tillhör dem som vill ge vårt stöd till Catherine Ashton i detta alls inte okomplicerade och inte heller alltid okontroversiella arbete.

Det är många intressen som skall samsas i de nya strukturerna. Och det förefaller som om de inre striderna i Bryssel just nu är rätt intensiva kring detta.

På lördag vidgas så kretsen när också kandidatländernas utrikesministrar – inte minst Turkiets Ahmet Davutoglu – också kommer till Cordoba. Med honom finns det åtskilligt att diskutera – inte minst utvecklingen i Turkiet just nu.

Sannolikt blir det en del samtal också om Balkan då, även om jag inte är övertygad om att det finns så mycket nytt att säga i förhållande till vår senaste diskussion i ärendet.

Och på lördag eftermiddag bär det hem igen – för min del då via likaledes mycket vackra Sevilla.

Framtida fredsarbete med Nato

HELSINGFORS:  I svensk debatt finns det fortfarande lite av beröringsångest vad gäller Nato, men det är notabelt att den är mindre påfallande i Finland.

Förklaringarna till det kan vara många.

En är att säkerhetspolitik i Finland traditionellt och av skäl som är uppenbara varit något mer reell, medan den i den offentliga retoriken i Sverige ibland tenderat till att bli mer rituell.

Dagens debatt handlar förvisso inte om huruvida vi skall vara medlemmar i Nato eller inte  - den handlar om Nato:s vidare roll för europeisk och global säkerhet och vårt samarbete med denna organisation.

I dessa frågor har Finland och Sverige i allt väsentligt gått fram gemensamt, och det är ett uppenbart värde för bägge våra nationer att fortsätta på den vägen.

I den största och viktigaste Nato-operationen – ISAF i Afghanistan – har ju Sverige och Finland en gemensam insats. Den nordiska karaktären på vår insats i Afghanistan upplever vi bägge som viktig.

I Helsingfors har vi nu ett seminarium om hur vi gemensamt kan göra freds- och stabilitetsoperationer tillsammans på ett bättre sätt än tidigare. Seminariet är ett led i arbetet inom Nato med dess nya s k strategiska koncept.

Mitt inledningsanförande - vid sidan av bl a president Halonen och utrikesminister Stubb – tog upp betydelsen av Nato som sådant för den vidare europeiska säkerheten – också för oss som inte är medlemmar – liksom samarbetsfrågorna i fredsoperationer och en del av de nya utmaningar vi står inför – inte minst cybersäkerhet.

Och det har varit en öppen och intressant diskussion, med inte minst aktivt deltagande från olika delar av FN-familjen.

Friheten på nätet i Geneve

HELSINGFORS: Sverige fortsätter att vara nationen som för upp de allt viktigare internet-frågorna på den internationella dagordningen.

I går var det kabinettssekreterare Frank Belfrage som med stor tydlighet förde fram dessa frågor när han höll Sveriges anförande vid FN:s råd för mänskliga rättigheter i Geneva.

Det var första gången dessa allt viktigare frihetsfrågor togs upp i ett tematiskt anförande i denna församling.

Alla var inte förtjusta. Några av de stater vi pekade ut när det gäller att begränsa friheten på nätet protesterade och replikerade .

Utmärkt. Det visar att vi hördes.