MUSCAT: Det är ett rätt kort hopp från Abu Dhabi till Muscat, men skillnaderna mellan städerna och länderna är förvisso betydande.
Jag skulle egentligen ha varit här redan förra våren i samband med politiska samtal mellan EU och Gulf-länderna. Men prioriteringar är prioriteringar, och den gången blev det i stället Arktiska Rådet i Tromsö som fick gå före.
I gengäld har Ewa Björling varit här inte mindre än tre gångar under de senaste åren, och vi ser också en utökning av de ekonomiska relationerna.
Oman är ett traditionsrikt och vackert land med Hormuz-sundet mot Iran i norr och den långa kusten mot den Indiska Oceanen. Potentialen för turism är betydande.
Men mitt samtal med utrikesminister Yousuf bin Alawi bin Abdullah kom huvudsakligen att handla om olika politiska utmaningar vi står inför i denna vidare region.
Inte minst hade vi anledning att tala om situationen i Iran.
Nya FN-sanktioner är nu en överhängande möjlighet, men det innebär inte att vi skall försumma möjligheterna till diplomati, och det har under de senaste dagarna kommit en del nya signaler från Teheran som det vore felaktigt att inte försöka tränga in djupare i betydelsen av.
Framförallt i frågan om bränsle till forskningsreaktorn i Teheran är avståndet mellan de olika positionerna nu inte större än att det borde vara möjligt att överbrygga – förutsatt att viljan finns på respektive håll.
Att man här i Muscat har ett lite annat perspektiv på dessa frågor är knappast förvånande. Det handlar inte bara om geografisk närhet utan också om den kunskap som historiska förbindelser stundtals ger.
Men också situationen i det södra och i befolkningstal närmare tio gånger större grannlandet Yemen hade vi anledning att diskutera. Trots en vapenvila i striderna i norr är perspektiven bekymrande.
Vi kommer att fortsätta samtalen i dessa och andra fråga vid en middag senare i kväll.
