Samtal i Zagreb

STOCKHOLM: Så är jag då tillbaka i Stockholm efter den dryga utflykten till Zagreb och dagens presidentinstallation där.

Det var lite gråkallt på torget under ceremonien, men sedan bröt vintersolen fram över staden. Det har varit en hård vinter också i denna del av Europa.

Förutom samtal med premiärminister Kosor och utrikesminister Jandrokovic där gav dagen möjlighet till samtal med åtskilliga övriga av regionens ledare.

Att Sloveniens president Turk var på plats var speciellt betydelsefullt i ljuset av fjolårets dispyter och blockeringar. De två länderna planerar dessutom ett gemensamt möte med regionens ledare i slovenska Brod mot slutet av nästa månad.

Och jag höll helt med om att detta är en god tidpunkt för att ta nya initiativ till regional samverkan.

Dagens bakslag var att Serbiens president Tadic – eller någon annan representant för Serbien – inte fanns på plats.

Orsaken var att man inte ville komma när Kosovos president Sejdiu skulle vara på plats – men förr eller senare måste man acceptera att uppträda i samma sammanhang som Kosovos representanter, och detta utan att detta nödvändigtvis behöver tolkas som att man erkänner landets självständighet.

Samtidigt som bl a jag och nye utvidgningskommissionären Stefan Fuhle – dock försenad av dimma i Budapest – var i Zagreb var Catherine Ashton i Sarajevo på första anhalten i den resa som i morgon för henne till Belgrad och därifrån till Pristina.

Under dagen hade vi anledning att ha kontakt med anledning av en del utnämningsbeslut i Bryssel som alldeles uppenbart kräver en vidare diskussion.

Och Stefan Fuhle och jag hade anledning att diskutera vår inställning till Ukraina inför den diskussion vi kommer att ha i Bryssel på måndag. Förhoppningen är dessutom att president Yanukovich kommer att komma till Bryssel relativt snart efter sin formella installation den 25 februari.

Presidentinstallation i Kroatien

STOCKHOLM: Oanständigt tidigt torsdag morgon bär det för min del iväg i riktning Zagreb för att vara med när Ivo Josipovic installeras som Kroatiens nya president efter Stjepan Mesic.

Efter den acceleration som skedde under det svenska ordförandeskapet hoppas vi ju att det skall vara möjligt att slutföra förhandlingarna om Kroatiens medlemsskap i den Europeiska Unionen under året.

Och det besöket ger självfallet möjlighet också till en rad andra samtal med de som i övrigt kommer att vara där.

Jag kommer t ex att mer formellt också träffa Kosovos president Fatmir Sejdiu för att diskutera relationerna med hans land.

Men på kvällen hoppas jag åter kunna vara hemma i Stockholm.

Slut med Lotta Svärd

STOCKHOLM: Som avslutning på denna dag hade vi avslutningsmiddag med Nationalkommittén för Märkesåret 1809.

Vi konsterade att det mesta blivit bättre än vad vi hade vågat hoppas, att vi nu på denna grund investerat än mer i en ännu bättre relation till Finland och att vi alla i nationalkommittén hade haft en trevlig och inspirerande tid tillsammans.

Så tackade Björn von Sydow av de flesta, jag tackade av Per Unckel och Anna-Greta Leijon tackade av bl a mig.

Men viktigast var – som vanligt – vårt mer kulturella inslag.

Till middagen läste Stina Ekblad högt ur den runebergska diktskatten – och nu var det den alltid lika klassiska dikten om Lotta Svärd som förgyllde vår afton.

Stina Ekblad har också varit den drivande kraften bakom den uppläsning av svensk och finlandssvensk lyrik från 1593 och framåt som nu kommit ut i en box  med tio CD-skivor upplästa av några av våra mest klassiska svenskspråkiga röster.

Rekommenderas starkt!

Runt borden diskuterades ivrigt vilket öde som de historiska och kulturella analfabeter på Skolverket som nyligen föreslagit att betydande delar av historieundervisningen i våra skolor skulle slopas borde gå till mötes.

Att de tillrättavisats av Jan Björklund är bra, men…

En värdig avslutning på ett viktigt år.

Två svarta hål i rödgröna röran

STOCKHOLM: Det blev faktiskt en rätt klargörande utrikespolitisk debatt i riksdagen i dag.

Jag presenterade alliansregeringens utrikesdeklaration, men sedan blev det vänsterpartiets Hans Linde som tog på sig uppgiften att på punkt efter punkt lägga fast vad en rödgrön regering skulle göra i utrikespolitiken.

Många socialdemokrater vred sig lite generat i bänkarna när vänsterpartiet så tydligt tog för sig – men har man tagit Ohly och Linde i båten så får man faktiskt ro den i land.

Till det notabla i detta sammanhang under dagen hörde att i det dokument de tre rödgröna partierna presenterade fanns ingenting alls om möjlig Europa-politik och ingenting om vår politik i och för Afghanistan.

Och skälet till dessa två stora svarta hål i deras politik är självfallet att de är i grunden osams – vänsterpartiets veto har lett till att det inte blivit någon politik alls på dessa synnerligen centrala områden.

Att man kunnat ena sig om att stärka det nordiska samarbetet välkomnade jag – men så mycket mer av substans hade man faktiskt inte lyckats med.

I ärlighetens namn skall sägas att jag inte tror en rödgrön regering skulle gå in för att den Europeiska Unionen skulle ”upplösas”  – ja, faktiskt! – på det sätt vänsterpartiet ju faktiskt kräver.

Men det vi såg i dag bekäftar dessvärre att dessa halvkommunisters halvkvädna visor kommer att bromsa och begränsa utrikespolitiken på ett sätt som skulle försvaga och ytterst skada vår politik.

Dagen visade att det i en rödgrön utrikespolitik riskerar att bli mer Linde än Ahlin – mer Ohly än Sahlin.

Och det är knappast goda nyheter.

Nyfiken på utrikesalternativet

STOCKHOLM: Onsdagens årliga utrikesdebatt i riksdagen inleddes – tyvärr, tyvärr – med en graverande malör från vår sida.

Som sig bör skall utrikesdeklarationen lämnas till riksdagen klockan 09:00 när debatten inleds.

Att oppositionspartierna under hand får en förhandskopia kvällen innan tillhör den tradition av fair play som vi utvecklat genom åren i Sveriges Riksdag – även om den respekterats lite olika av olika regeringar.

Men det som tyvärr inträffade var att deklarationen av misstag lades ut på UD:s hemsida under en kortare tid onsdag eftermiddag.

Jag ringde själv till riksdagens talman Per Westerberg och beklagade det inträffade, och skall göra samma sak i kammaren när debatten börjar.

Har man varit ledamot av riksdagen under närmare ett kvarts sekel tycker man att det är viktigt att riksdagens primat respekteras – och beklagar när så inte sker, även om det var av misstag.

Men det blir nog en bra utrikesdebatt i alla fall.

Det vi presenterar är en utrikesdeklaration som alliansregeringen står bakom.

Vi har gjort Sverige starkare i Europa – och vi har bidragit till att göra Europa starkare i världen.

Det har vi faktiskt anledning att känna viss stolthet över.

Men det jag är nyfiken på är vad den rödgröna röran kan presentera. Att de är osams om åtskilligt – den viktiga insatsen i Afghanistan är ett mycket tydligt exempel – är knappast en hemlighet.

För nu är det snart val – och då är det faktiskt regeringsalternativen som ställs mot varandra.

Snabbesök från Island

STOCKHOLM: Mitt i allt annat fick jag snabbesök i dag av Islands utrikesminister Össur Skarphéðinsson.

Han kom från Reykjavik på morgonen och återvände till Reykjavik på kvällen – men vi hann i alla fall med en timmas diskussion tillsammans med våra medarbetare.

Det är ingen hemlighet att vi stödjer Islands strävan att bli medlem i den Europeiska Unionen. Det var ju i Stockholm ansökan om medlemskap lämnades in.

Och vi hoppas att det skall vara möjligt för kommissionen i Bryssel att redan nästa vecka presentera sin bedömning av Islands möjligheter att bli medlem – och att man också skall rekommendera att Unionen inleder konkreta medlemskapsförhandlingar med Island.

Kring hur vi gemensamt skall kunna hjälpa till att föra denna process framåt resonerade vi en del under dagen.

Och alldeles självklart talade vi också om Islands besvärliga ekonomiska situation efter bankkrascherna. Men konstaterade att det finns en del ljuspunkter i situationen just nu.

Össur vet att han alltid är välkommen tillbaka.

Kärnvapen och skiffergas

STOCKHOLM: Två frågor kommer att stå i centrum för mitt arbete under dagen.

Dels nedrustningsfrågorna, och dels energifrågorna.

Inte bara den artikel jag skrev tillsammans med Radek Sikorski utan också kommande internationella möten under våren har satt olika aspekter på kärnvapennedrustning i centrum.

Här skall vi självfallet fortsätta samarbetet med Polen, men också söka engagera EU i dess helhet inför vårens viktiga möten.

Problematiken med s k sub-strategiska kärnvapen har många bottnar, och kräver en politik som vet vad den faktiskt talar om.

Vi får inte frikoppla diskussionen från de faktiskt existerande säkerhetspolitiska realiteterna, för då kommer vi med all säkerhet att misslyckas.

Det är ju notabelt att diskussionen om kärnvapennedrustning fått kraft när det är de utpräglade säkerhetspolitiska realisterna som gett sig in i den.

Och det är viktigt att vårt agerande upplevs som tungt och trovärdigt i just dessa kretsar.

Att energifrågor har utrikespolitiska implikationer borde ha blivit uppenbart för alla och envar under de senaste åren.

Mycket har handlat om gasförsörjningsfrågorna i Europa. Pipelines har ofta blivit politik.

Nu har vi successivt byggt upp en bättre kompetens inom UD på dessa frågor än vi hade tidigare. Och i morgon skall vi ägna viss tid åt detta.

En utveckling som inte fått den uppmärksamhet den förtjänar är de kommersiella möjligheterna att utvinna vad vi kan kalla skiffergas – d v s naturgas som med ny teknik kan utvinnas i stora områden med skiffer som innehåller mycket spridd gas.,

I USA har denna utveckling dramatiskt förändrat förutsättningarna för naturgasmarknaderna – och detta påverkar självfallet världen i övrigt.

Från Moskva meddelades i förra veckan att man nu skjuter upp det enorma Shtokman-projektet uppe i Ishavet. En del av bakgrunden ligger sannolikt i den förändrade gasmarknaden, men konsekvensen kommer sannolikt att bli att Rysslands produktion av naturgas kommer att minska tydligt under kommande år.

Nordstream-projektet under Östersjön har nu fått alla nödvändiga tillstånd och kommer säkert att genomföras.

Oklart är dock efter dessa besked varifrån gasen för projektets andra fas skall komma och hur den osäkerheten påverkar den ekonomiska kalylen. Utan tysk statsgaranti hade allt i detta läge nog varit mycket osäkert.

Vårt ansvar i ärendet inskränker sig till miljöprövningen, och den har vi gjort i enlighet med de skyligheter och möjligheter internationell rätt ger.

Sedan får vi se hur det går i övrigt.

Men att vi har anledning att följa såväl denna fråga som andra stora energiprojekt säger sig självt.

Inkörningsbryderier i Bryssel

STOCKHOLM: En lugn dag kring Gustaf Adolfs Torg denna måndag.

Besöket i Latinamerika måste självfallet följas upp på olika sätt. Tack till bl a ambassaderna i Mexico City och Brasilia men även andra för gott arbete. Återkoppling till respektive utrikesministrar om olika frågor vi kan arbeta vidare tillsammans med.

Under dagen har vi också diskuterat olika aspekter av EU-arbetet just nu.

I Bryssel fortsätter ju nu arbetet med att få de nya gemensamma institutionerna att fungera på det sätt som var avsett.

Att det skulle ta sin tid att få allting på plats var knappast en nyhet. Jag minns att jag talade om större delen av våren som en ”inkörningsperiod” för de olika strukturer som Lissabon-fördraget nu satt upp, och så kommer det alldeles säkert att bli.

Risken är självfallet att ett Bryssel upptagit av olika typer av byråkratiska bryderier kommer att bli än mer inåtvänt än vad som vanligen är fallet.

Bra är detta självfallet inte.

På sina håll märker man att otåligheten växer, men vår uppgift måste rimligen vara att göra vårt bästa för att hjälpa till för att detta i slutändan skall bli så bra som vi avsett.

Och det tror jag faktiskt också att det kommer att bli, även om det alltid var naivt att tro att detta kunde inträffa i en handvändning.

Men Sverige tillhör alldeles tydligt de länder som har ett mycket klart intresse av vi får ett Europa som kan tala med en klarare stämma i världen.

Mer hemma än borta

STOCKHOLM: Efter min vecka i något varmare Latinamerika blir det nu i allt väsentligt en vecka i betydligt vintrigare Stockholm.

Denna dag – och betydande delar av morgondagen -  det inre arbetets dagar. Har man varit borta en vecka finns det alltid ärenden som samlats på hög, och allt kan inte klaras av per telefon och internet.

På onsdag drar det sedan ihop sig till att presentera årets utrikespolitiska deklaration i riksdagen med sedvanlig efterföljande diskussion med de olika partiföreträdarna.

Samtidigt är det en rad frågor som måste hanteras inför EU:s utrikesministermöte i Bryssel på måndag – inte minst handlar det om att nära följa utvecklingen i de olika iranska frågorna. Jag kommer att fortsätta mina olika kontakter kring dessa.

På den europeiska dagordningen är det väl sannolikt att den grekiska krisen kommer att fortsätta att dominera. I morgon åker Anders Borg på viktigt finansministermöte i Bryssel.

På torsdag blir det så veckans utländska utflykt när jag åker till Zagreb för att vara med om den officiella installationen av Kroatiens nye president.

Men i allt väsentligt blir det en vecka mer hemma än borta. Även det skall ju inträffa.

Skapandets villkor det centrala

STOCKHOLM: Så är jag då tillbaka i Europa och Sverige efter den intressanta veckan i Latinamerika – förhoppningsvis ledde den till att vi ytterligare stärkte våra redan mycket goda relationer med såväl Brasilien som Mexico.

Det tog sin tid att komma hem – nio timmar mellan Rio de Janeiro och Lissabon, och ytterligare fyra timmar till Stockholm.

På vägen hann jag bl a notera en intervju i senaste numret av Business Week med den brasilianske affärsmannen Eike Batista.

Den har sitt intresse som ett av dessa tidens tecken.

Och samtidigt läste jag rubrikerna om hur den grekiska krisen nu skakar tilltron till Europas förmåga.

Lite överdrivet är detta måhända.

Greklands problem har skapats av en serie av grekiska regeringar – och inte av någon annan – och det är inte alldeles rimligt att tro att att de ytterst skall kunna lösas av andra än Grekland självt med den hjälp som olika europeiska och internationella organisationer kan ge.

Att premiärminister George Papandreou lyckas att öka sin popularitet mitt i den akuta krishanteringen är mitt i allt detta ett påtagligt positivt tecken.

Men hur världen i övrigt hanterat effekterna av den internationella krisen ger trots detta relief till vårens diskussion om Europas ekonomi och dess framtidsutsikter.

Den s k Lissabon-strategin från år 2000 har knappast lyckats fullt ut. Det är t ex bara Sverige och Finland som uppfyllt det rätt grundläggande målet att satsa 3% av BNP på forskning och utveckling.

Och utan att satsa på framtiden är det en betydande risk att den hamnar någon annanstans…

Nu skall den s k EU2020-strategin formuleras under de kommande månaderna. Och det sker i en värld där andra delar riskerar att dra ifån rejält.

Nät Lissabon-strategin formulerades år 2000 var det konkurrensen fråm ett tillväxtstarkt USA som var drivkraften framför andra. Fortfarande är USA innovationsmotorn i den globala ekonomin.

Men nu kommer cirka hälften av efterfrågan i den globala ekonomin från de nya tillväxtmarknaderna. Länder som Kina, Indien, Brasilien och Mexico accelererar på ett sätt som kommer att påverka oss allt mer och mer under kommande år.

Då måste mer av vår politiska diskussion handla om hur vi skall säkra och förstärka tillväxtens drivkrafter i våra ekonomier – i Sverige och i det övriga Europa.

Det är skapandets villkor – knappast fördelandets – som är den avgörande framtidsutmaningen.

Välkommet ryskt steg

RIO DE JANEIRO: Jag noterar att Catherine Ashton – å allas våra vägnar – gjort ett uttalande där hon välkomnar Rysslands beslut att ratificera det s k protokoll 14 till den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.

Under slutskedet av det svenska ordförandeskapet hade vi förberett ett sådant uttalande, men beslöt att vänta intill dess att ratificeringen var slugiltigt klar.

Men nu är så fallet – och nu kommer uttalandet.

Att Ryssland nu tagit detta är ett viktigt steg som vi har all anledning att varmt välkomna – inte minst efter det att vi argumenterat för saken i olika kontakter med Moskva under de senaste åren.

Nu ges Europadomstolen för mänskliga rättigheter bättre möjligheter att på ett effektivt sätt handlägga det stora antal mål som nu kommit in till den. Ett icke oväsentligt antal av dessa rör f ö förhållanden i Ryssland.

När jag kommer hem till Stockholm – jag lämnar Rio de Janeiro senare i dag – skall jag underteckna ett brev till president Medvedev i ärendet – detta mot bakgrund av att jag skrev ett brev till honom 2008 i min egenskap av ordförande i Europarådets ministerkommitté och uppmanade till just detta steg.

Den kommande oljan

RIO DE JANEIRO: Efter Sao Paulo och Brasilia är det nu undersköna Rio de Janeiro som gäller innan det bär av hem mot fäderneslandet i morgon – tre städer som på sina olika sätt definierar det moderna Brasilien.

På söndag går startskottet för den världsberömda karnevalen – här liksom på andra ställen -  men även om jag då redan kommer att vara hemma har stämningen redan börjat att märkas i landet i dess helhet.

I Brasilia var stämningen ungefär som i Norrland dagen innan älgjakten skall börja. Alla förberedde sig, allt skulle stängas ned, allt koncentrerades bara på detta…

Och hela landet tar faktiskt formellt ledigt för karneval i början av nästa vecka. Jag har förstått att resten av veckan också har lite av norrländska äkgjaktstider över sig.

Men den gamla huvudstaden Rio är på väg mot en ny renässans inte främst på grund av karneval eller ens sommarolympiaden 2016 utan på grund av de mycket stora oljereserver som under de senaste åren upptäckts långt ute under de djupa vattnen utanför kusten här.

Det handlar om de största nya fyndigheterna i världen på åtskilliga decennier.

En bit ut ser man redan hur de jättelika produktionsplattformarna förbereds för att föras ut mot de djupa fälten.

De s k pre-salt tillgångarna kommer att exploateras av det inhemska energibolaget Petrobras med säte här i Rio, men behoven av kapital och teknologi kommer att vara enorma. Jag är t ex övertygad om att vi kommer att få se rätt mycket av Norge här i Rio under kommande år.

Tro det eller ej, men Rio kommer om några år att vara en av de viktigaste oljestäderna i världen.

Och detta kommer att ge Brasilien ytterligare styrka.

Man är i dag världens andra största exportör av livsmedel. I Embraer har man världens tredje största tillverkare av passagerarflygplan. Man är världsledande i biobränslen.

Och till detta kommer att man kommer att bli en oljeproducent i världsklass under kommande år.

Så det finns många skäl för oss att fortsätta våra ansträngningar att fördjupa vår strategiska relation med detta land.

Samtal i Brasilia

BRASILIA: Samtal efter samtal denna dag i den modernt vackra brasilianska huvudstaden.

Utrikesminister Celso Amorin bjöd på samtal och lunch, och sedan blev det överläggning också med försvarsministern Jobim.

Förbindelserna mellan våra två länder har utvecklats mycket starkt under de senaste åren.

President Lula har varit i Sverige två gånger, och i slutet av mars är det dags för svenskt statsbesök här.

Så det finns mycket att diskutera också när det gäller de bilaterala förbindelserna.

I det sammanhanget upprepade jag också den svenska regeringens stöd för JAS Gripen som ett av de alternativ som nu värderas för det brasilianska flygvapnet.  Men vi diskuterade också vårt viktiga samarbete när det gäller bioenergi i form av etanol – vi är ledande i Europa i detta allt viktigare avseende.

Men samtalen handlar självklart också om viktiga internationella frågor.

Vi spenderade en hel del tid med t ex den iranska frågan, men också olika frågeställningar såväl i Latinamerika som i Europa.

Och självfallet frågan om det fortsatta hjälparbetet efter katastrofen i Haiti, där Brasilien spelar en mycket viktig roll.

Men modern teknologi gör att man samtidigt sysslar med mycket annat.

Samtal under dagen med Ukrainas och Litauens utrikesministrar och kontakter om främst Ukraina med såväl Bryssel som Washington.

Friheten kan inte kvävas

BRASILIA: På 31-årsdagen av den islamska revolutionen i Iran kommer nyheter om att regimen försöker att strypa de iranska medborgarnas möjligheter på Internet.

Det kommer att misslyckas. Friheten på nätet går inte att kväva utan att helt skära av ett land från framtiden.

Men blotta avsikten visar svagheten i denna regim.

Framtiden här

SAO PAULO: Problem med att få internetanslutningen att fungera på det i övrigt mycket godkända hotellet.

Mycket irriterande. Det blir att använda min iPhone i stället.

Men i övrigt blev det en synnerligen bra dag i denna synnerligen dynamiska metropol.

Embraer imponerade. Här borde vi kunna finna samarbetsmöjligheter i framtiden. Flygindustrin är en viktig framtidsindustri.

Sedan blev det möte på svenska handelskammaren här, och sedan fortsatte de diskussionerna över middag på en av denna mångkulturella metropols italienska restauranger.

Att Gunnar Wieslander – statssekreterare för urrikeshandelsfrågor – är med var en betydande styrka.

Till dem som är med på detta besök i Brasilien är också Anna Maria – inbjuden tillsammans med mig av utrikesminister Amorin.

Och tidigt i morgon lämnar vi hotellet för att bege oss till Brasilia och samtal och lunch med honom. Mycket står på vår gemensamma dagordning.

Annars skulle man gärna ha spenderat mer än dessa brådskade timmar i Sao Paulo.

Chefen för handelskammaren här Christer Manhusen sade att det var fel att tala om Brasilien som framtidens land – sanningen menade han är att framtiden redan är här.

Kanske det.

Alldeles säker är att viktiga delar av vår framtid formas i ekonomier och samhällen som här i Latinamerika.

Och då måste Sverige vara mer än bara närvarande – vi måste aktivt visa framfötterna.

I morgon bär det av till Brasilia.

Framme i Sao Paulo

SAO PAULO: Landat i mångmiljonmetropolen i södra Brasilien och nu på väg till olika samtal om vårt partnerskap med detta allt viktigare land med sina ca 190 miljoner invånare.

Storstaden Sao Paulo är i samma storleksordning som Mexico City – man talar om ca 20 miljoner invånare här.

Min närmaste destination är det framgångsrika flygföretaget Embraer.

Det finns redan ett framgångsrikt samarbete mellan dem och Saab när det gäller radarspaningsflygplan.

Men framförallt är de ju framgångsrika när det gäller olika mindre passagerarflygplan. Att Saab en gång upphörde med sin tillverkning av passagerarflygplan berodde inte minst på konkurrensen från detta företag.

Efter Embraer blir det olika möten med framförallt företrädare för det svenska näringslivet.

Sao Paulo har ju ofta beskrivits som en ledande svensk industristad. Här finns sedan decennier gräddan av svenskt näringsliv med framgångsrik verksamhet.

Så det blir en spännande dag.

Optimism och investeringar

MEXICO CITY: Efter gårdagens överläggningar med utrikesminister Patricia Espinosa har denna besökets andra dag ägnats bl a möten och diskussioner med ett 30-tal företrädare för olika svenska företag i olika delar av Mexico.

Och det var en i grunden mycket positiv bild av landets möjligheter som tonade fram.

Förvisso finns det problem med byråkrati, rättsväsendet och olika säkerhetsfrågor, men knappast av den arten att de förändrar den samlade bilden.

En företagsledare som just flytttat från en motsvarande position i Venezuela beskrev den mexikanska situationen i närmast lyriska termer.

De investeringar som sker och planeras från ett antal av företagen jag träffade var imponerande – det handlade om åtskilliga hundratals miljoner kronor. Ofta blir Mexico centra för affärer med hela Nordamerika eller t o m hela Nord- och Sydamerika som marknad.

Det är nog ingen tillfällighet att ProMexico öppnat kontor i Stockholm för att marknadsföra landets möjligheter än bättre.

Det som självfallet bekymrar är bilden internationellt av Mexico som ett land som domineras av kriget med och mellan knarkkartellerna.

Detta tillhör förvisso bilden.

Förra året kostade dessa krig kring 7000 liv – det är faktiskt dubbelt så mycket som kriget i Afghanistan. Och den långsiktiga utmaningen för den mexikanska staten skall alls inte underskattas.

Men trots detta intygades att den allmänna säkerhetssituationen snarast förbättrats. Det öppna knarkkriget är starkt koncentrerat till vissa områden och orter – inte minst uppe vid gränsen till USA. Här strömmar knark åt ena hållet och vapen åt det andra…

Om de utmaningar som detta innebär kommer jag att diskutera ytterligare innan det är dags att ge sig iväg till flygplatsen och sätta mig på planet för nio timmars flygning genom natten till nästa dynamiska mångmiljonmetropol – Sao Paulo i Brasilien.

Gratulerar Ukraina

MEXICO CITY: De internationella observatörerna har nu bekräftat att valet i Ukraina genomfördes på ett sätt som möter alla demokratiska krav, och vi har därmed ännu en gång anledning att gratulera Ukraina till de fria och rättvisa val som förblir ett viktigt arv från den s k orange revolutionen 2004.

Samtidigt gratulerar vi självfallet Viktor Janukovich till hans seger i presidentvalet, och ser fram mot ett nära och konstruktivt samarbete med honom under de kommande åren.

Att slutföra förhandlingarna mellan Ukraina och EU om det s k associationsavtalet och dess viktiga del om ett s k djupt och omfattande frihandelsavtal måste nu stå högt på den ukrainska politiska dagordningen.

Men viktigt är självfallet också att fortsätta ansträngningarna att i samarbete med IMF stabilisera landets ekonomi.

Också lite historia

MEXICO CITY: Solen har åter sänkt sig ner bortom bergen efter en mycket vacker dag.

Viktigast under dagen var självfallet överläggningarna med utrikesminister Espinosa på det smakfulla och moderna utrikesministeriet.

Och att vi befinner oss på samma våglängd i så gott som alla de frågor som stod på vår gemensamma dagordning är knappast någon överraskning.

Men innan dess hann vi dessutom med ett besök på det antropologiska museet här.

Jag har väl varit där tre-fyra gånger tidigare genom åren, men museet tillhör utan tvekan de allra bästa i denna del av världen.

Kunskap om alla de olika kulturer som föregick Cortes kamp med Montezuma här på 1520-talet är en nödvändighet.

Nu väntar mottagning på svenska residenset.

Början i Mexico

MEXICO CITY: Om än tyngd av sorgebudet från Afghanistan börjar nu min dag i denna mäktiga stad med ca 21 miljoner invånare i detta dynamiska land med ca 110 miljoner invånare.

Det blir överläggningar och lunch med utrikesminister Espinosa, men också kontakter med andra företrädare för mexikanskt samhällsliv och dessutom ett anförande om internationella utmaningar just nu.

Som världens elfte största ekonomi, nu medlem i FN:s säkerhetsråd och senare i år värd för COP15 med försöken att få en bättre global klimatuppgörelse är Mexico ett viktigt land som vi inte minst i dessa dagar har all anledning att fördjupa förbindelserna med.

Frihandelsavtalet NAFTA med USA och Canada sedan mitten av 1990-talet, och därtill frihandelsavtalet med EU, har i grunden förändrat detta land och gett det bättre förutsättningar.

Jag var här första gången strax efter mitten av 1970-talet, och förändringen sedan dess är enorm. I dag är Mexico en öppen ekonomi där det t ex tillverkas fler bilar än i grannlandet USA.

Som andra exportberoende länder – t ex Sverige – har Mexico drabbats påtagligt av den internationella nedgången under 2008 och 2009, men nu pekar siffrorna åter uppåt.

Men självfallet har även Mexico sina problem – och allra främst av dessa kampen mot de brottssyndikat som kontrollerar den lönsamma drog- och vapenhandeln mellan Anderna längre söderut och USA i norr. Jag kommer säkert att ha anledning att diskutera den saken ingående – och återkommer alldeles säkert till frågan här.

När jag varit här förr har luftföroreningarna gjort att man inte sett så mycket av landskapet runt omkring, men i dag är det en kristallklar morgon med de snötäckta vulkanernas skönhet dominerande horisontlinjen.