MUNCHEN: Det blev en lindrigt uttryckt välbesökt diskussion mellan mig och Irans utrikesminister Mottaki efter kvällens mer officiella välkomstmiddag i imposanta Neues Rathaus .
Att han kom hit och var beredd att diskutera var positivt. Om det förde saker och ting framåt kommer nog att bli klarare efter morgondagens möte här mellan honom och FN:s atomenergiorgan IAEA.
Jag tog direkt och öppet med honom upp frågan om de nio personer som nu dömts till döden i Iran för att ha deltagit i demonstrationer på Ashura-dagen, och sade att det nu finns en oro för att dessa kommer att avrättas före nästa veckas revolutionsjubileum i syfte att avskräcka från fortsatta demonstrationer.
Detta, sade jag, kommer att mycket allvarligt påverka situationen.
Något klart svar på den frågan kan man knappast säga att jag fick. Faktiskt knappt ens ett försök.
Huvuddelen av vår diskussion ägnades den nukleära frågan.
Jag betonade att det vi begär av Iran vare sig är mer eller mindre än vad vi begär av andra nationer – respektera beslut av FN:s säkerhetsråd, leva upp till icke-spridningsavtalet NPT och följa beslut och regelverk inom IAEA.
Är Iran berett till detta kan vi – trots djupgående meningsmotsättningar i övriga frågor, icke minst mänskliga rättigheter – gå vidare i relationen. Bekämpa narkotikatrafiken är ett område där vi alldeles uppenbart har gemensamma intressen.
Vi får se om kvällens diskussion leder någonstans.
Att den följdes uppmärksamt var alldeles uppenbart.
Mycket bra.
Mullorna i Iran sitter rätt fast därborta.
Vad tusan skall de ta vägen vid en ny förhoppningsvis fredlig revolution som säkert kommer snart?
När de blir desperata och varken vet in eller ut vet man inte vad de tar sig för?
FN kanske skulle bygga någon lyxig fristad för avdankade diktatorer där de kunde få leva loppan lite mer enskilt? Typ ett nytt St Helena?
Att Mottaki har så himla b råttom just nu kanske är ett “tecken”?
“Detta, sade jag, kommer att mycket allvarligt påverka situationen.”
Hur då? Vad kan denna papperstiger som EU eller den lilla musen Sverige göra?
Löjlig diskussion måste jag säga!
Sveriges utrikespolitik är inte trovärdig.
Så länge Israel sitter i rubbat bo med sina kärnvapen är Västs uppfordrande bastoner skäligen ihåliga – dubbelmoral – allt måste mätas med samma måttstock!
“Det vore bara rättvist om Iran fick kärnvapen”, tycks orust resonera. Nej orust, om några har atombomb betyder det inte att alla ska ha atombomb. Det sättet att se på rättvisan har sina gränser, förstår du.
Om Israel har atombomb eller ej spelar ingen roll. Det ligger i Israels intresse att varken Syrien eller Iran skaffar kärnvapen. I vår ojämlika och orättvisa värld förenas Israel i denna fråga med aktörer som även de vill motverka ytterligare spridning av kärnvapen. Till dessa hör USA, Ryssland, EU.
Avvekling av befintlig nukleär kapacitet varhelst den må finnas är “another can of worms” och ska inte blandas ihop med arbetet för att stoppa spridningen. Ju färre som får atombomber, desto lättare blir det att få bort dem. Idag finns de som har och de som inte har. Världen är bra orättvis, eller hur?
Orust
Det är viss skillnad mellan ett land som erkänner sina grannars rätt till existens och ett land som inte gör det.
Iranier i exil vill gärna stötta demokratin men gör då situationen osäker för sina kvarvarande släktingar, för at inte tala om den rappande Iranskan som visade upp sig på TV igår. Ett dilemma som vi säkert få lösa åt dem på ett välkänt sätt!
oppti,
Tyskland existerar trots att nazisterna är borta
Spanien existerar trots att fascisterna är borta
…
Israel/Palestina kommer att existera också den dagen sionisterna är borta.
Om man, från iranska regimens perspektiv, analyserar för- och nackdelar med att ha kärnvapen så blir det snart väldigt klart att dem inte kommer att ge upp sitt program för någonting i världen. För världssamfundet finns två alternativ att ta ställning till. Att ackommodera ett kärnvapenbestyckat Iran, eller att intervenera.
Ursäkta – ska förstås vara – orubbat bo!
Krikon:
Välvalt alias du har må man säja. I min barndoms trädgård fanns ett plommonträd med stora, gula, saftiga plommon. Vi barn tuggade med stor glädje i oss dessa underbara frukter.
Men granne med plommonträdet fanns ett krikonträd.
Frukterna var små hårda och sura. Jag vet eftersom när de goda plommonen tog slut provade vi de små sura krikonen, usch!
Din insändare är helt i linje med krikonets egenskaper.
Alltså: “Du skall inte tro du är något”, som en av våra mest kända aforismer konstaterar. Är du inte medborgare i USA, Kina och möjligen Ryssland bör du hålla inne med din eventuella åsikt.
Skönt att ha en utrikesminister som inte lever enligt Jantelagen. Känner man för att kommentera bör det göras. Speciellt om man blir ombedd att kommentera, vilket ofta är fallet för Carl Bildt.
Jag liksom många tycker det är fint att ha en utrikesminister som gör vår stämma hörd. Trots våra knappa 10 milj., men kanske 300 i EU.
Att Israels kärnvapen utlöser en obetvinglig lust hos hotade grannar i regionen att skaffa egna är inte svårt att förstå om än djupt beklagligt. De som inte vill förstå det är också att beklaga!
un2here
I slutet av 1800- och början av 1900-talen sökte sig utvandrande judar till länder i västeuorpa och Amerika. Andra, oftast ungdomar, drömde om ett annat liv. Att bygga en judisk identitet genom auto-emancipation. Judiskt liv i förskingringen innebar stora begränsningar. Helst skulle juden inte synas och speciellt skulle hans identitet inte röjas. Drömmen dessa ungdomar närde var att bli ett folk bland andra folk. En nation bland andra nationer, i Eretz Zion, landet Sion. Detta var deras dröm, som de skulle erövra med arbete, dessa förkättrade sionister. Inget arbete var för för tungt. Juden skulle bli som alla andra folk, från en enklaste till den mest förfinade.
Detta var nationalismens tidevarv. Detta var mäster Palms, Hjalmar Brantings och senare Alva och Gunnar Myrdals och P-A Hanssons tidevarv. Detta var titanernas tidevarv, folkhemmens tidevarv.
Starka visioner om en “uppåtgående sol”, “en ny gryning”, “folkhem”, “nationalsocialism”, “kommunism”,”socialism”, “fascism” for som löpeldar genom Europa och nådde även ut till dess kolonier.
Verklighetsbilderna gick på kollisionskurs med drömmarna och resulterade i två världskrig. Det är sant att Tyskland existerar idag, även om nazisterna är borta. Men innan nazisterna återgick till att bli snälla tyskar, så förintade de den europeiska judenheten med fantastisk nit. Till den grad att varje europé med judisk mor var lovligt rov. Etnisk rensning, folkmord och sen snälla igen. 6 000 000 judar döda under ett fåtal år och sen tvådde man sina händer och blev så där snäll ni vet, som bara en europé kan bli.
Överlevande judar levde i koncentrationsläger som omvandlats till flyktingläger fortfarande flera år efter krigets slut. Under denna tid absorberade Israel flertalet av dessa flyktingar inom sig, liksom senare judar från många arabländer.
Så här efteråt står det klart att sionismen, så som några ungdomar tolkade den under tidigt 1900-tal, blev en framgångssaga. Palestinaarabernas öde utgör medaljens baksida och en regional förlikning måste komma till stånd.
Men istället för att bygga på detta brohuvud mellan Europa och Asien, vill “rättviseivrarna” förinta det. Det är “rättvisast” tycks man mena. Försöka duger men jag kan meddela att vägen till försoning och fred går inte där. Tvärtom.
orust
Att andra skulle ha kärnvapen är bara ett svepskäl. Att peka på Israel är ett trick, som går hem varje gång. På Sveriges tredje största ö.
Mullorna är väl medvetna om att avund är en dödssynd. De har mycket mer konkreta syften med atombomben. Deras unga statsbildning eftersträvar stabilitet på hemmaplan och att ta sin “rättmätiga” plats som tongivande i Mellanöstern. Mullornas vision är att uppnå detta med åsiktsförtryck och kärnvapen, som lokala och regionala styrmedel.
flyktingar
På den här bloggen är du känd som en pålitlig Israel-megafon. Min inställning är att Väst har ett och annat att förklara i sitt förhållande till MÖ.
Ett första steg kan vara att mäta saker och ting med samma måttstock – t.ex kärnvapen!
flyktingar skriver ovan: “Om Israel har atombomb eller ej spelar ingen roll.”
Utmärkt. Meddela detta till regeringen Netanyahu, och anmoda den att se till att Israels kärnvapen skrotas, snarast.
“flyktingar”,
Dagens generation av tyskar har inget att göra med vad som hände på -30 och -40:talet.
Det är istället dagens generation av israeler som fortfarende sätter en ära i att förnedra sina grannar och medmänniskor:
War stories our daughters won’t tell us
The only thing that’s new about these testimonies is that they’re all given by women – girls, really. Otherwise, they’re old news; we’ve been reading and hearing them for 20 years and more in the media and human rights reports.
Orust
Tack för din beskrivning av mig. Den är sann.
Mig synes att denna blogg mår bra av en Israel-megafon och jag tar ödmjukast på mig rollen.
Så du vill jämföra Iran och Israel med samma måttstock? Kasta en blick på en kartan.
http://www.transitionsabroad.com/images/maps/middle_east.gif
När du hittat namnen Israel och Iran kan du försöka associera namnen med de territorier de syftar på. Visst, jämför superstaten Israel med Västbanken-Libanon-Jordanien-Egypten-Syrien-Saudiarabien-Irak-Iran. Absolut! Gör det! Glöm inte använda SAMMA måttstock!
Det lär finnas kärnvapen i Irans grannländer Turkiet, Ryssland, Pakistan. Vad gör Israels möjliga kärnvapen så speciella? Är det landets utsatthet, som gör att du upplever risken så överhängande, att Barak i ett ögonblick av svaghet trycker på den möjliga knappen?
Ta ett djupt andetag. Kanske är detta så nära en förståelse av Israels krassa dagliga regionalstrategiska dilemma du någonsin kommer.
– Vad gör Israels möjliga kärnvapen så speciella?
Att Israel dagligen hotar bomba Iran, vilket exempelvis Ryssland inte gör.