STOCKHOLM: Efter den förfärande tidiga avfärden från Riga i dag på morgonen blev det regeringssammanträde och arbetsdag hemma med blandning av det mest vad gäller ärenden.
På regeringssammanträdet träffade jag Birgitta Olsson och gratulerade henne till posten som Europa-minister.
Att efterträda Cecilia Malmström är inte alldeles lätt, men Birgitta har en lyskraft som politiker som ger henne goda möjligheter.
Att hon är en lika stark Europa-vän är väl känt – och viktigt.
Media ville annars under dagen att jag skulle rescensera vad den tidigare regeringen gjort – eller rättare sagt: inte gjort – med anledning av uppgifter om att Sovjet möjligen dumpat kemiska vapen i Östersjön i samband med att man lämnade Lettland.
Jag vet inte vilka skäl de hade att inte reagera på uppgifterna. Att de bara skulle ha sopat trovärdiga uppgifter under bordet förefaller mig märkligt.
Att det finns dumpade gamla kemiska vapen på olika ställen i Östersjön är dock väl känt. Expertis har i olika sammanhang sagt att det bästa är att låta dem ligga kvar och långsamt brytas ned, men alldeles självklart är det viktigt att vi så långt som möjligt vet var dessa platser finns.
Annars handlade delar av min dag om förberedelser för mitt besök i såväl Mexico som Brasilien under den kommande veckan.
Det blir intensiva dagar i två länder av snabbt växande betydelse, och jag har lite dåligt samvete för att jag under de senaste åren faktiskt bara varit i Latinamerika vid ett tillfälle. Det var vid toppmötet mellan EU och Latinamerika i Lima i Peru – ett toppmöte som ju kommer att få en viktig uppföljning i Madrid under våren.
Såväl Brasilien som Mexico är länder som Sverige har långa och viktiga relationer till, inte minst på det industriella området.
Men innan dess bär det i morgon iväg till den årliga viktiga säkerhetskonferensen i Munchen.
Och det blir en alldeles för tidig avfärd också i morgon bitti…
Se dig noga omkring, i alla samhällsskikt, både i Brasilien och Mexico.
Det är dit vi är på väg, med fortsatt nyliberal kapitalism. De är liksom facit efter 150 års ”utveckling”, ostörda av två världskrig.
Ett samhälle där det offentliga och det privata balanserar varandra, skapar ett samhälle i harmoni.
Nu är både Peter Eriksson och Urban Ahlin ute i media och kräver att den nuvarande regeringen måste göra än si och än så i denna fråga. Och i AB skriver Anna Lindhs bästa väninna Eva Franchell ledare på samma tema. Samtidigt påstår sig såväl Jan Eliasson som Björn von Sydow inte kunna dra sig till minnes om de fått info om saken eller inte.
Här ligger ett antal hundar begravna och det skulle inte förvåna mig det minsta om det snart publiceras nya uppgifter i denna historia som har till syfte att på ett eller annat sätt misstänkliggöra den nuvarande regeringen i allmänhet och dig Carl Bildt i synnerhet. Jag tycker det luktar ett klassikt Svarte Petter-spel lång väg.
Frågor att redan nu ställa sig är bl.a. följande.
Varför kommer den gamle IB-spionen Donald Forsberg ut med uppgifterna just nu, inför kommande valrörelse? Han har haft ungefär tio år på sig att lätta sitt samvetstyngda hjärta. Varför just nu?
Varför uttrycker sig två så pass erfarna och slipade politiker som Jan Eliasson och Björn von Sydow på ett så pass korkat sätt, att de vill låta påskina att de inte minns? En sån här sak minns man om man har fått info om den. Har man inte fått info så minns man det också. Att försöka slå i folk att man inte minns hur det var förefaller bara korkat i mina ögon. Om man nu inte har en dold agenda förstås.
Varför är Peter Eriksson och Urban Ahlin och även Eva Franchell på AB så snabbt ute och kräver att regeringen ska agera, innan man rimligen kan vara säkra på att det finns något att agera på? Varför inte börjar inte dessa tre med att avkräva besked från dem som än så länge verkar vara dem som rimligen har några besked att lämna, t.ex. Eliasson och von Sydow? Vad är det Peter Eriksson, Eva Franchell och Urban Ahlin vet som gör det onödigt att ställa dessa frågor till dem som satt med i regeringen Persson?
Varför har inte Göran Persson eller Mona Sahlin ännu tillfrågats om vad de visste om detta? I stället har Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt avkrävts svar om vad de känt till om dumpningen.
Nej, den här soppan luktar tillagad av de rödgröna partistrategerna från början till slut och om jag vore dig Carl skulle jag ha dragit öronen åt mig ordentligt. Vi har långt ifrån sett slutet än.
V
Jag undrar en sak som inte alls har med detta inlägg att göra.
Jag undrar vad du tar för ställning och vad du anser om Estonia katastrofen. Hur tycker du egentligen att det sköttes? Anser Du att de anhöriga blev behandlade med respekt?
Personligen känner jag att Du samt alla i riksdagen svek inte bara mig utan alla anhöriga till offren.
Vad anser du?
Det verkar lite märkligt att Carl av tidigare regering inte blivit informerad om att ryssarna dumpat radioaktivt avfall på Östersjöns botten, men att experter samtidigt avrått från att göra något åt det.
Det verkar vara två skilda versioner.
Den ena är dock på högsta politiska nivå och den måste klarläggas. Den har blivit ett regeringsärende.
Det rör sig inte bara om bristande intern information mellan två regeringar utan också övervägande om vår regering ska ta kontakt med ryssarna.
Det förefaller rimligt inte minst mot bakgrund av att ryssarna kategorisk förnekar all dumpning
Hur kan då våra ”experter” ha kännedom om det?
Visionären: Det ligger mycket i vad du skriver.
Kanske får vi snart höra att dumpningen nog är en historia av samma kvalitet som de påstådda u-båtarna, vars propellerljud påstods härröra från sälar. Eller var det uttrar?
Särskilt frånvaron av kommentarer från förre statsministern Persson, som ju stod för ruljansen i Rosenbad när detta inträffade, alternativt uppgifter om att han inte är/var möjlig att nå, säger något om denna story.
Vi bör ta fasta på uppgifterna om Anna Lindhs reaktion och bilderna från de tömda förråden i Balticum. Plus vad vi redan tidigare fått veta om hur avvecklingen av de ryska marinbaserna gick till.
[...] Kvällens Uppdrag Granskning avslutades med en intervju med kollegan Rolf K Nilsson som under ett år försökt få fram fakta om de sovjetiska dumpningarna på svensk ekonomisk zon men inte lyckats. SVT har ju större resurser och tid. Själva intervjun i riksdagen innebar ju Janne Josefssons personliga närvaro och det hände några dråpligheter i samband med det. Själva innehållet i programmet innebär att det först nu, tio år efteråt, avslöjas att det finns en okända mängder av okända kemiska stridsmedel och radioaktivt avfall på Östersjöns botten, på svensk ekonomisk zon. Klart att det går att klanka på den gamla s-regeringen och dess rådgivare som uppenbarligen tagit fel beslut. Men det hjälper inte. Nu måste den sittande regeringen starta en process för att ta reda på vad som finns var. De som kan svara är Ryssland som har hela ansvaret då de tagit över allt ansvar efter Sovjetunionens ansvarslösa agerande. Det är upp till bevis för båda regeringarna – för Östersjöns skull. Urban Ahlin anser att Rysssland med tre “s” ska ansvar och betala för saneringen. Jag håller med honom fullt ut. Det tycker jag med. Sedan lägger han rök och försöker flytta fokus från sina gamla partikamraters ansvar genom att sväva ut om gasledningen. Intressant är ju att det är en s-regering som antagligen fick information och därmed visste men inte agerade. Att känna till ett möjligt miljöbrott av denna karaktär utan att agera och informera Östersjöländerna är ju ett brott i sig. Ove Bring artikel ger ju i sig signaler om vilken typ av brott den då ansvariga regeringen gjort sig skyldig till. HD SKD SKD2 SDS DN SVD AB EXP AB2 Urban Ahlin Ove Bring HD2 Rolf K DN2 AB3 EXP2 SVD2 CB [...]
Hela Syd- och mellanamerika skulle må väl av lite mer svensk civilisationsförnissa. Chile är nog det land idag som kommit längst. Om detta beror på att många chilenare har fått sin skolning i Sverige kan man bara spekulera i. Med en massiv satsning på Sydamerika finns det många samordningsfördelar att uppnå. När samma system kan användas i flera länder geografiskt nära varandra tjänar alla på detta.
stig2
Du talar om en svunnen tid. Chilenarna har återvänt med den socialistiska livssyn som bygggde vår välfärd och bygger nu landet på de bästa delarna ur den kunskapen.
Under tiden har vi målat den individuella konkurrensens förnissa på vårt samhälle, samma fernissa som format både Brasiliens och Mexicos samhällen. Rubrikerna från Göteborg och Sao Paolo är lika feta. Det enda som skiljer är matematiken kring antalet offer, men då skall vi komma ihåg att vi är nybörjare i den Darwinistiska utvecklingen av sinnet. De har slipat det djuriska sinnet i 150 år.
Det vi ser däröver är samhällen som domineras av känslolösa nakna apor som emanerat ur Darwinisnmens/djurens individuella konkurrens, där den som är bäst på att anpassa sig till sin omgivning överlever.
I den anpassningen ingår att eliminera ”skadlig” konkurrens. Alla döda i detta De Nakna Apornas Zoo dör inte i knarkkriget, utan ofta för att om de dör blir det ledigt ett jobb.
Den förnissan har du och våra politiker (inkl. sossar) köpt, utan att öppna burken och lukta på innehållet.