Försvara friheten på nätet 2

Denna dag slumpade det sig så att även USA:s utrikesminister Hillary Clinton tog upp den allt viktigare frågan om att försvara friheten på nätet.

I ett anförande i Washington skisserade hon en ny och starkare amerikansk politik i dessa frågor.

Det välkomnar jag varmt – här finns möjligheterna till ett för framtiden och för friheten viktigt samarbete mellan Sverige och USA.

Utgå från att det kommer att höras mer om dessa frågor framöver från såväl Stockholm som Washington.

Försvara friheten på nätet 1

I en debattartikel i dagens SvD tar jag åter upp den allt viktigare frågan om friheten på nätet.

Som en av de allra första förde Sverige upp denna fråga på den internationella agendan, och vi har sedan en tid tillbaka gjort den till en viktig del också i vårt arbete för mänskliga rättigheter.

I dagarna har den fått ny aktualitet genom diskussionen om Google och Kina, och jag hoppas att detta kan vara inledningen till också ett nytt skede i den internationella debatten.

Och jag kan lova att vi tänker fortsätta att gå i täten för att uppmärksamma dessa allt viktigare frågor.

Bekant Bryssel

Morgon i Bryssel på mitt första besök här under det nya året. Hotellrummet känns mycket bekant.

Europaparlamentet har session denna vecka i Strasbourg, och där handlar det om spelet om den nya kommissionen. Att Cecilia klarade sin utfrågning i går bra förefaller allmänt omvittnat.

Men att omröstningen om den nya kommissionen nu förskjuts till den 9 februari är självfallet mindre bra – vi behöver en kommission för att driva arbetet i övrigt framåt.

I dag flyger så Catherine Ashton över Atlanten för sitt första besök i denna egenskap i Washington för samtal med bl a Hillary Clinton.

Hon anländer till ett USA där det mesta i dag – ett år efter det att president Obama tillträdde – handlar om betydelsen av att Massachusetts – av alla platser! – i går valde en republikan till senaten. Den politiska spelplanen har förändrats.

Men hennes samtal kommer att handla om utrikespolitiken – alldeles säkert kommer mycket att handla om de nödvändiga kort- och långsiktiga insatserna i Haiti, men också Mellersta Östern, Afghanistan och sannolikt också Balkan kommer att tillhöra samtalsämnena.

Själv flyger jag tillbaka till Stockholm efter förmiddagens diskussion här om det lilla kriget som skakade världen 2008.

I går kväll hade jag möjlighet att tacka hundratalet medarbetare på vår representation här i Bryssel för deras insatser under ordförandeskapet. I kväll är det dags att göra samma sak för medarbetarskaran i Stockholm.

På söndag kväll är jag tillbaka i samma Bryssel.

A Little War that Shook the World

Det är titeln på en bok som Ron Asmus – f d amerikansk diplomat och nu chef för GMF i Bryssel – skrivit om det vidare spelet kring kriget i augusti 2008 mellan Ryssland och Georgien.

Boken kommer ut och presenteras i dagarna. Och i morgon bitti skall bl a jag diskutera boken och dess olika bedömningar på ett frukostmöte i Bryssel.

Kriget förblir viktigt att analysera och dra slutsatser av, och alldeles säkert kommer Asmus bok att vara viktig i det avseendet.

Tidigare har ju en oberoende granskning tillsatt av EU granskat och dokumenterat händelseförloppet.

Den granskningen var viktig såväl vad gäller händelseförloppet som de folkrättsliga bedömningarna, men hade inte förmågan att på samma sätt som Asmus sätta in saker i dess politiska sammanhang eller granska och kommentera det mer politiska skeendet.

Mycket har sagts och skrivits om detaljerna i händelseutvecklingen torsdagen den 7 augusti 2008.

Att georgiska trupper sent på kvällen satte igång en offensiv mot Tshinvali i Sydossetien är alldeles klart, men spelet som ledde fram till detta betydligt mindre så.

Då handlar det såväl om de vidare politiska relationerna mellan de bägge länderna som om den vidare utvecklingen tidigare detta år och om det mer detaljerade förloppet dygnet före det upptrappade kriget.

Hur starka var de provokationer som ledde till detta beslut? Vad hade Ryssland redan fört in i Sydossetien som förberedelse för en vidare konflikt?

Den s k Tagliavini-rapporten ger inte riktigt klara besked på den punkten, och Asmus bok gör det i grunden inte heller.

Men vad boken gör är att teckna bilden av de politiska och diplomatiska utvecklingar – medvetna steg liksom missade möjligheter -  som ledde fram till denna konfrontation, och sätter in dem i det större sammanhanget.

”This was the clash between a twenty-first century Western world that saw the extension of democratic integration closer to Moscow’s borders as a positive step toward greater stability and a Russia that was returning to the habits of nineteenth-century great power thinking and views it as a threat.”

Så formulerar Ron Asmus sin övergripande bedömning av den motsättning som ledde fram till det lilla kriget som skakade världen.

Och jag noterar f ö att den s k Tagliavini-rapporten faktiskt på sitt lite styltigare sätt har liknande tankar.

”The wave of newly-founded self-consciousness that followed political changes in Georgia since the end of 2003 clashed with another wave of assertiveness emanating from a Russian Federation which tries to establish a privileged zone in its ‘near abroad’, where developments and events thought to be detrimental top Russia’s interests were not easily accepted.”

Och det är mot den bakgrunden vi skall föra en diskussion i Bryssel på onsdag morgon.

Tacka i Bryssel

Efter först möten en del möten på UD på morgonen och sedan några interpellationsdebatter i riksdagen beger jag mig på eftermiddagen åter till Bryssel.

Interpellationsdebatterna handlar dels om avvecklingen av klustervapen och dels om fredsprocessen på Cypern.

Några sensationer är näppeligen att vänta i dessa debatter – vi är i färd med avveckling och ersättning av den s k bombkapseln till Gripen, och vi har starka förhoppningar om en fredsuppgörelse på Cypern.

Men det skadar ju inte att dessa saker sägs.

Till Bryssel skall jag egentligen för en diskussion i morgon förmiddag – mer om detta senare – men passar på tillfället att i kväll tacka alla de på vår representation där som gjorde ett så viktigt bidrag till att vårt ordförandeskap i EU kom att ses som en betydande framgång för Sverige.

Och alldeles självklart kommer det att ge möjlighet till mer informella diskussioner om hur vi skall bygga vidare på denna bas.

Under dagen är det så Cecilia Malmströms tur att som kommissionskandidat grillas av Europaparlamentet – denna vecka äger det rum nere i Strasbourg.

Det kommer säkert att gå bra.

Utfrågningarna hitintills har visat den betydelse politisk erfarenhet har. Det ger tyngd.

Vi skall dock inte underskatta utmaningarna för den kommissionsportfölj hon nu är kandidat till. Men att Sverige äntligen får en post i kommissionen med genuin tyngd och betydelse har vi all anledning att välkomna.

Europa hjälper Haiti

Det var Gunilla Carlsson som förde Sveriges talan vid det extrainsatta ministermötet i Bryssel i dag om olika hjälpinsatser till Haiti.

Där kunde hon redovisa Sveriges ökade insatser i den samlade hjälpen till Haiti.

Men diskussionen handlade också om mer långsiktiga europeiska och internationella insatser.

Europeiska gendarmeristyrkor skulle kunna ingå i den förstärkning av FN-truppen på Haiti som nu diskuteras.

Och alldeles självklart måste vi nu börja diskussionen om den långsiktiga återuppbyggnaden – en internationell konferens för att mobilisera resurser kommer att bli en nödvändighet.

Nästa måndag samlas EU:s utrikesministrar till årets första möte i Bryssel.

Haiti kommer alldeles självklart att vara en viktig fråga på det mötet. Och i sedvanlig ordning kommer jag självklart att vara på plats.

Mer krävande med Kina

En slutsats av dessa dagars diskussioner i Stockholm är att våra relationer med Kina med all sannolikhet är på väg in i en mer krävande och komplicerad fas.

Till betydande del är detta en konsekvens av att det Kina gör och är nu betyder väsentligt mycket mer än vad som tidigare var fallet  - och det är en utveckling vi alls inte sett slutet på.

Dagens diskussioner om klimatpolitik. säkerhetsfrågor, global ekonomi, regionala utmaningar och mycket annat visade tydligt på behovet av en fördjupad dialog,  men också på att den då måste vara tydlig nog för att på ett genuint sätt ta sig an de frågor där våra perspektiv skiljer sig åt.

I dag förefaller medvetenheten om detta att vara betydande i Washington, även om president Obamas besök i Kina i höstas allmänt och ömsesidigt värderades positivt.

Och i Beijing inser man också att detta är en konsekvens av utvecklingen. Man inser att bilden av Kina och dess politik snarast försämrats under den senaste tiden, och mitt intryck är att man är bekymrad över detta.

Hur det förhåller sig i Bryssel i dessa avseenden var föremål för en del diskussion. Jag tror att det behövs en ökad medvetenhet om de delvis nya krav som relationen till Kina innebär.

Jag tror att alla lämnar Stockholm övertygade om att denna informella dialog mellan kinesiska, europeiska och amerikanska företrädare måste fortsätta.

Vi kommer att få se fler möten med Stockholm China Forum.  Kina blir allt viktigare.

Haiti, Ukraina, Kabul och Kina

Måndag morgon och det är uppenbart att det inte kommer att saknas arbetsuppgifter under denna dag heller.

EU:s biståndsministrar möts i Bryssel för att diskutera det omedelbara hjälparbetet på Haiti. Gunilla Carlsson kommer att vara på plats.

Från svensk utgångspunkt kan vi ju notera också att Ericsson i samarbete med FN nu fått sin förberedda insats för nödkommunikation på plats. Haitis regering har sett detta som prioritet – utan fungerande kommunikation fungerar inte hjälparbetet.

Att det skulle bli en andra och avgörande omgång den 7 februari i presidentvalet i Ukraina kom knappast som någon överraskning, men det blir i alla fall viktigt att se hur mer i detalj rösterna fördelades mellan de olika kandidaterna i gårdagens första omgång.

Just nu kommer nyheter från Kabul om vad som förefaller att vara en större attack mot någonting i mer centrala delar av staden. Bilden kommer säkert att klarna under de närmaste timmarna.

Själv kommer jag dock att ägna huvuddelen av denna dag åt fortsatta diskussionerna på Stockholm China Forum.

Mitt i det kortsiktiga är det viktigt att också diskutera det långsiktiga.

Stockholm China Forum

Efter diskussionerna här i Schweiz bär det så nu tillbaka till Stockholm för de spännande diskussionerna i Stockholm China Forum .

Dagen innehåller dock inte bara detta. Hjälparbetet för Haiti kräver uppmärksamhet.

Och dessutom blir det viktigt att se hur den första omgången av presidentvalet i Ukraina i dag utfaller.

Men under två dagar samlas i Stockholm några av världens ledande experter på Kina för att diskutera olika tendenser såväl i den kinesiska politiken som i våra – Europas och USA:s – relationer till denna snabbt växande makt.

Om jag inte missminner mig hade vi det första mötet med SCF 2007 – då som nu i samarbete med amerikanska GMF.

Det fanns ett tydligt behov av att försöka att föra samman de olika perspektiven på de bägge sidorna av Atlanten på den kinesiska utvecklingen. De första diskussionerna då visade mycket tydligt värdet av att föra den dialogen vidare.

Att säga att dessa frågor blivit mer brännande sedan dess vore nog det nya årets största understatement.

I synnerhet efter COP15 i Köpenhamn finns det knappt någon diskussion om den internationella utvecklingen som inte rätt snabbt leder till en diskussion om just Kina. Och samma sak gäller om vi diskuterar den globala ekonomins framtid.

Kinas ökade betydelse håller på att förändra mycket av förutsättningarna för den globala utvecklingen.

Så det blir nog än mer spännande diskussioner på SCF denna gång än kanske någonsin tidigare.

Några av världens främsta kännare av dessa frågor finns på plats i Stockholm – och jag ser fram mot att såväl följa som att deltaga i deras diskussioner.

Vid Zurich-sjön

Grå morgon med utsikt över Zurich-sjön.

Under ett antal år brukade det här vid denna tid ordnas ett mer informellt högnivåseminarium för att diskutera olika säkerhetspolitiska frågor.

Jag tror att det började någon gång i början av 1980-talet, och jag vill minnas att det var Norges dåvarande utrikesminister Johan Jörgen Holst som var en av de drivande.

Diskussionerna var alltid både livliga och informativa. Kanske var de speciellt betydelsefulla under det kalla krigets kallare år. Här samlades åtskilliga för stundtals mycket fria diskussioner.

Nu funderar man efter ett visst uppehåll på att återuppta traditionen.

Schweiz har sina egna förutsättningar, och det har  sitt intresse att följa den säkerhetspolitiska diskussionen här med såväl omvandlingen av det schweiziska försvaret som  de olika insatser som landets diplomati är engagerad i.

Så det blir en dag av diskussioner och informella samtal här.

Med all säkerhet kommer vi att ägna oss åtskilligt åt utvecklingen av den gemensamma europeiska säkerhetspolitiken i dessa olika delar, diskussionen om arbetet just nu med Nato:s nya strategiska koncept och inte minst relationen mellan dem bägge. Här finns självfallet intressants konsekvenser även för Sverige.

Frampå kvällen brukar det bli middag i ett av stadens mycket traditionella s k Zunft-hus.

Och hinner jag så går jag förbi kyrkan mitt i staden och tittar på Chagalls fantastiska fönster.

Haitiska utmaningar

Det omfattande hjälparbetet efter katastrofen i Haiti är nu i full gång.

FN-systemets olika delar är i centrum, men USA sätter in betydande också militära resurser, och EU har samlat också sina resurser.

I dessa delar – den omedelbara hjälpen – är jag nu rimligt övertygad om att det görs vad som just nu är möjligt att göra.

Men problemen kommer att tillta under de kommande veckorna och månaderna.

Det som förstörts är inte bara liv och byggnader, utan ett samhälle som redan var svagt och vacklande, och där kriser och kollapser ju avlöst varandra under de senaste decennierna.

Hur skall ett mer eller mindre fungerande haitiskt samhälle kunna resas ur dessa ruiner och denna sorg? Hur lång tid kommer det att ta? Vilka mer långsiktiga internationella insatser kan detta komma att kräva?

Detta är förvisso inte dagens mest överhängande frågor, men klok politik bör alltid ligga på framkant, och vi måste snart  börja att fokusera uppmärksamhet även på detta.

Annars finns risken att situationen spinner alldeles ur kontroll.

Till tragedierna hör att ledningen för FN-missionen – med den kompetens i alla dessa frågor som de representerade – med all sannolikhet tillhör de som omkommit i samband med att FN:s högkvarter i Haiti kollapsade.

Jag kände Héide Annabi – chef för FN-missionen – relativt väl.

Han var en verklig veteran när det gällde FN:s olika fredsoperationer runt om i världen. Som biträdande chef för avdelningen för fredsoperationer DPKO vid FN-högkvarteret i New York under många år var det inte mycket som han inte var inblandad i och ansvarig för. Han var en av FN:s verkliga fredsveteraner.

Vi arbetade tillsammans såväl när det gällde övergången till fredsoperationen i Bosnien 1995 som när FN-missionen sattes upp efter kriget i Kosovo fyra år senare.

Det är erfarenheten av män som honom – erfarenheten av fredsoperationer liksom av situationen i Haiti självt – som skulle behövas mer än någonsin.

Nu är det den omedelbara räddningsinsatsen som kräver all vår uppmärksamhet.

Men mycket snart måste vi börja diskutera de än svårare utmaningar som kan komma efter denna.

Minnet av Chrustjov

Via ett snöigt Riga kom jag i går kväll hit till ett inte mindre snöigt Trakai och de olika diskussionerna här.

Den magnifikt restaurerade borgen Trakai mitt i sjön har sin egen speciella historia.

Mest talas det om dess 1300-talshistoria då detta var det dåtida Litauens verkliga centrum. Och från den tiden härstammar faktiskt den musliska befolkning här som kan föras tillbaka till de krimtartarer som dåtidens litauiska furste tog hit för att vara en del av hans vaktstyrke.

Men inte mindre intressant är Nikita Chrustjovs tal i december 1960 när han anklagade kommunistledningen i den dåvarande sovjetrepubliken här för att vilja återupprätta Litauens s k feudala förflutna genom beslutet att börja att restaurera det som då bara var en ruin.

Detta var under en period av Chrustjov som fortfarande var relativt liberal med den tidens mått mätt – men visade hur känsliga olika mer nationalistiska frågor var i Sovjetunionen.

Historien hotade den sovjetiska framtiden – som det senare skulle visa sig än mer.

Orden från Moskva satte den gången stopp för restaureringen, och det var inte förrän i början av 1990-talet – i en i grunden förändrad politisk situation – som den kunde fullföljas.

Och nu är Trakai en verklig pärla i ett även i övrigt vackert land.

Våra diskussioner här handlar dock mycket mer om framtiden än det som har varit.

Denna förmiddag är det EU:s och Nato:s kommande utvidgningsprocesser som vi kommer att utbyta olika tankar kring. I bägge fallen finns det ju olika perspektiv som bryts mot varandra.

Men betydelsen för stabiliteten i olika delar av Europa av dessa processer skall inte underskattas.

Till lunch är det så situationen i Moldavien som vi kommer att ägna oss åt.

Framemot eftermiddagen fortsätter jag så via Frankfurt i riktning Schweiz för fortsatta men annorlunda informella överläggningar.

Hjälpa Haiti

Det är chockerande när det nu bedöms att 45 000 – 50 000 människor kan ha omkommit i jordbävningskatastrofen i Haiti.

Vi måste göra allt vi kan för att hjälpa.

Med geografisk närhet och stora resurser är det naturligt att USA kan och bör göra mest.

Men också EU mobiliserar. På måndag möts mininisterrådet för extra sammanträde i Bryssel för att koordinera och besluta om insatser.

Gunilla Carlsson kommer att vara där.

Snömöte i Trakai

Första regeringssammanträdet efter helgerna denna torsdag – med beslut bl a om de två lagrådsremisser jag tidigare nämnt.

Vi kommer nu också att närmare kunna värdera hjälparbetet efter katastrofen i Haiti. Behovet är enormt.

EU:s olika instrument används nu till fullo. Av också geografiska skäl är USA:s insatser mycket viktiga.

På eftermiddagen bär det så för min del av till vackra och traditionsrika Trakai strax utanför Vilnius i Litauen.

Där brukar ett antal utrikesministrar och andra samlas till ”snömöte” för mer informella diskussioner om olika ofta säkerhetspolitiska frågor.

Jag skulle tro att presidentvalet i Ukraina – första valomgången på lördag – och de allt djupare motsättningarna mellan Minsk och Moskva kommer att ägnas mycket uppmärksamhet i våra samtal.

Bravo Google!

När vi satt ner i dag för att diskutera frågor av växande betydelse där vi kan medverka till en tydligare europeisk position stod olika cyberfrågor högt på listan.

Som av en tillfällighet kom då nyheten om att Google beslutat att upphöra med den självcensur man tidigare ålagt sig själva i Kina – och då fått mycket kritik för.

Anledningen till beslutet är att man tydligen anser att kinesiska myndigheter penetrerat deras system för att komma åt dissidenters mail.

Hur detta kommer att utvecklas återstår att se.

Google förefaller fullt beredda att ta risken att faktiskt stängas ute från Klna.

Det är finns all anledning att applådera Googles ställningstagande. Det fanns tydligen en gräns för vad man var beredd att acceptera.

Men fortsättningen blir förvisso intressant.

Under det senaste året har vi ju allt tydligare tagit upp vikten av att respektera nätets frihet, och påtalat olika regimers försök att inskränka denna.

Det kommer vi förvisso att fortsätta med.

Att hjälpa Haiti

Den fruktansvärda jordbävningskatastrofen på Haiti har alldeles självklart påverkat även vårt arbete denna dag.

Vårt eget maskineri gick igång omedelbart efter det att nyheterna började att komma in mitt i natten. Vi har numera en hög beredskap i frågor som dessa.

Antalet svenskar på Haiti är begränsat. Vi har kännedom om ett tiotal svenskar på ön, varav fem arbetar som FN-observatörer. Enstaka turister kan självfallet finnas.

F n har vi inga uppgifter om att svenskar skulle ha skadats. Sju av dem har hört av sig på olika sätt så att vi kunnat få bekräftelse på att de är oskadade.

Men vi fortsätter självfallet ansträngningarna för att bringa fullständig klarhet om några svenskar drabbats.

På väg till Haiti befinner sig just nu The Icelandic International Search and Rescue Team som har en omfattande erfarenhet av insatser av detta slag från bl a Turkiet och Marocko.

När flygplanet kommer till Port-au-Prince i kväll finns det en möjlighet för de svenska och övriga nordiska medborgar som så vill att lämna ön.

I en annan del av detta hus följer Gunilla Carlsson och hennes medhjälpare upp hur vi skall kunna hjälpa till att möta det omfattande hjälpbehovet. FN kommer att gå ut med en appell, och då skall vi självfallet se på vilket sätt vi kan göra de verkningsfullaste insatserna.

Även FN självt är drabbat, och det kan nog befaras ett betydande antal dödsoffer från FN:s fredsoperation i landet.

Cypern måste enas!

Nere på Cypern planerar president Christiofias och den turkcypriotiske ledaren Talat i dag att avsluta den första av de tre intensifierade förhandlingsperioder för att försöka återföra sin ö som man kommit överens om.

Sedan i måndags har man i en serie intensiva samtal ägnat sig främst åt frågan hur den politiska strukturen på en återförenad skulle kunna se ut.

Och en ny liknande intensiv förhandlingsperiod kommer man att inleda 25 januari.

Betydelsen av att de denna gång verkligen lyckas har jag haft många anledningar att understryka.

Bakgrunden till öns delning är långt ifrån okomplicerad.

Snart efter självständigheten 1960 blossade motsättningar upp på ett sätt som ledde till att FN-trupp sändes till ön 1964 – en FN-mission UNIFCYP som ju fortfarande finns på plats längs delningslinjen.

Men det blev 1974 som blev det än mer dramatiska året. Ett av den grekiska överstejuntan stött kuppförsök i Nicosia ledde till nya motsättnigar och den turkiska invasion av öns norra delar som etablerade dagens situation.

Ett FN-stött försök till överenskommelse 2004 under ledning av bl a Kofi Annan misslyckades efter det att en folkomröstning på den grekcypriotiska delen av ön röstade nej till försklaget – på den turkcypriotiska delen blev det ett positivt beslut, men det hjälpte i denna situation föga.

Och det blev därmed ett fortsatt delat Cypern som detta år blev medlem av Europeiska Unionen.

Nu borde förutsättningarna för en överenskommelse finnas.

De bägge ledarna är personligen tydligt inriktade på en överenskommelse. Samma sak gäller alldeles tydligt regeringen Erdogan i Athen. Och premiärminister Papandreou i Athen är alldeles självklart på samma linje.

Men det finns motståndare.

En nationalistisk och lösningsfientlig press piskar stundtals upp misstro och negativism. Och det finns nog de som tycker att delningen fungerar hyggligt medan ett enande skulle vara mer osäkert.

Och på den turkcypriotiska delen är det långt ifrån säkert att Talat kommer att klara valet i april.

Nu är det viktigt att det tydligt läggs in en högre växel.

Viktigt vore om FN:s Ban Ki-moon kunde komma till skott med sina planer på ett besök. FN har en viktig roll när det gäller att ge samtalen stöd och stimulans.

Ett misslyckande nu skulle få allvarliga konsekvenser.

För Cypern skulle det sannolikt handla om att faktiskt acceptera en delning som blir permanent. Och för Europa i övrigt skulle det handla om att börja att dra olika konsekvenser av det.

Men detta är en utveckling som måste undvikas – de vidare konsekvenserna skulle vara mycket allvarliga.

Det är därför de två ledarnas samtal dessa dagar är så viktiga.

Också lagrådsremisser

Ytterligare en välbehövlig arbetsdag bakom skrivbordet vid Gustaf Adols torg.

Vi gick igenom lagrådsremisser som snart kommer att kunna beslutas av regeringen – om sanktionslagstiftningen och om en konsulär katastroflag.

Bägge – inte minst den senare – viktiga ärenden och resultatet av mycket arbete och noggranna överväganden. Efter lagrådsremiss hoppas vi sedan kunna lägga fram propositioner för riksdagen.

Tid har också funnits för att gå igenom lite av det förändringsarbete som jag är övertygad om kommer att bli allt viktigare för att skapa morgondagens moderna utrikesförvaltning.

Peter Egardts utredning fortsätter, men det innebär ju inte att arbetet i övrigt kan ligga nere. Vi kan inte vara statiska i en värld som ju är påtagligt dynamisk.

USA:s ambassadör Matthew Barzun hann också komma förbi för diskussioner om olika aktuella frågor – och överlämnade ett trevligt tackbrev från utrikesminister Clinton för samarbetet i en rad olika frågor under det svenska EU-ordförandeskapet.

Nu bär det iväg till middag på Finlands ambassad med anledning av avrundningen av alla våra olika insatser under märkesåret 1809.

Gick bra

Jo, det gick väl med alla rimliga mått mätt bra för Catherine Ashton vid förhöret i Europaparlamentets utrikesutskott i dag.

Utfrågningar som dessa ger ju sällan tillfälle till några mer djuploande resonemang.

En minut för fråga och två minuter för svar – det skall räcka för att penetrera en frågeställning, och därmed blir det ju som det blir.

Men det viktigaste i sammanhang som detta är att det inte går fel – och det gjorde det definitivt inte.

Utmärkt.

Från Båtvik

Efter en förmiddag i Båtvik en bit väster om Helsingfors – en gång sovjetiskt basområde – är jag nu tillbaka bakom skrivbordet i Stockholm.

I Båtvik handlade våra diskussioner bl a om hur en ”ny normalitet” bortom den djupa ekonomiska krisen kan komma att se ut, och i det sammanhanget kom det att handla mycket om Kinas utveckling framöver och de konsekvenser denna kommer att få globalt.

Så blir det allt oftare i dessa dagar.

Men nu följer jag utfrågningen av Catherine Ashton i Bryssel via webben.