Sen kväll i ett mycket vintrigt Helsingfors efter ett dygn i de likaledes tämligen så vintriga bayerska alperna.
Början på året brukar lämpa sig väl för olika mer informella diskussioner om olika utmaningar innan den mer operativt inriktade utrikespolitiken får luft under vingarna igen.
Så det blir diskussioner här i morgon om olika globala trender – också vad gäller teknik, energi och ekonomi.
Och sedan snabbt tillbaka till skrivbordet i Stockholm.
Nere i Bryssel startar samtidigt Europaparlamentets utfrågning av de olika föreslagna kommissionärerna. Catherina Ashton tillhör dem som är först ute i morgon, och många kommer säkert uppmärksamt att följa vad hon har att säga i olika frågor.
Men jag kommer att stanna i Stockholm de närmaste dagarna – på torsdag samlas regeringen igen till sitt första sammanträde under det nya året.
Och därefter avviker jag för olika fortsatta mer informella utrikespolitiska diskussioner i första Litauen och därefter Schweiz.
Diskussioner ,, och diskussioner,,Om vad då??
Vi vill ha ett enda svar: Var är Palestinas frihet,världen??
Varför går Israels brott och ockupation, krigsbrott vidare??
Befria Palestina nu,världen..Befria oss alla,FN.
Vilka vi ?
De flesta av oss tycker nog att båda sidor måste komma till sans innan resten av världen ska kasta ut fler miljarder för att få denna sandlåda att likna i alla fall ett ordnat dagis…
Jag uppmanar världens ledare att fullständigt ignorera detta område till de själva presenterar en, för båda parter, acceptabel lösning och ber om hjälp att genomföra den.
Deras konflikt drabbar i stort sett bara dem själva.
Drar de in andra i konflikten så har resp. land valt att göra så.
“..diskussioner här i morgon om olika globala trender – också vad gäller teknik, energi och ekonomi”
Redogör sen gärna en smula vad som tas upp? Vore intressant att höra detaljer, prioritetsordning, källor, deltagare och reaktioner.
Denna typ av information kan möjligen även intressera nya läsare och aktörer på bloggen?
Carl.
Nu börjar allvaret för 2010.
Utrikespolitik är nog mer intressant än inrikespolitik.
Men om ni inte vinner valet ja då kan inte all din kunskap omsättas i handling.
På torsdags mötet — väck dina kollegor !!!
Carl Bildt informerar ovan om att man ska utnyttja möjligheten att diskutera om olika globala trender speciellt då man har tid för det under början av året. Detta är ju ytterst viktigt, eftersom ofta önskade man att politikerna kunde ta mer hänsyn till megatrender, då de ska göra operativa beslut. Jag syftar till att många beslut och icke-beslut har långtgående följder som är lätta att förbise i den dagsaktuella politiska situationen. Man tycks varken ha tid eller politiskt utrymme att agera med beaktande av djupare analyser om följderna av de operativa besluten. Med detta sagt menar jag inte att Sveriges ledarskap i EU hade varit en rad av ad hoc beslut utan djupt bakgrundsarbete, tvärtom Sverige i EUs ledning, speciellt avseende utvecklingen i Balkan, visade hur stort värde man kan ha då man använder de i saken aktuella erfarenheterna och kunskaperna man skaffat tidigare under en längre period, sätter upp realistiska ävenom ambitiösä mål och anstränger sig till det yttersta (dock endast med diplomatiska medel) för att uppnå de resultat man via gemensamma förhandlingar har kommit överens om. Av detta framgångsrika arbete vill jag härmed hjärtligt gratulera samt tacka Carl Bildt och hans medarbetare likaväl som de balkanska förhandlingsparterna.
Avseende trenderna är det förmodligen omöjligt att understryka tillräckligt starkt, medan vi samtidigt förstår det ekonomiska samarbetets betydelse mellan EU och Kina och EU och Indien, hur viktigt specialiseringen inom vidareutbildning, forskning och innovationsarbete är mellan olika länder i EU och framför allt för de mindre stater som t ex Finland och Sverige. Alla vill vi ju tala med vårt modersmål med vår tandläkare, men det är ju inte lika viktigt vilken nationalitet t ex arkitekter, som ritat en viss byggnad i Stockholm, har, bara de är pålitliga och kunniga samt huset passar in i omgivningen. Det krävs alltså ett omfattande samarbete i storskaleutnyttjandet även inom utbildningens sida i Europa inte bara inom industrin eller försäljning.
En annan grej är EU som stormakt. Jag går inte denna gång in i diskussionen om skälen för att EU borde vara en stormakt likaväl som t ex Kina, Indien, USA, Brasilien, Japan och Ryssland. Jag ville bara ta upp ett par saker som tills vidare har i alla fall delvis stått som hinder för Eus utveckling till en stormakt. Det är ingen hemlighet att både USA och Ryssland har försökt förminska EU-medlemstaternas gemensamma styrka genom att sluta avtal med enstaka EU-länder. Detta är ju förståeligt då både USA och Ryssland ser EU som en ekonomisk stormakt och båda två agerar ju för att uppfylla sina opprtunistiska syften. Men ur säkerhetspolitisk synvinkel lär EU uppfattas nästan ingenstans som en stormakt. Mestadels uppfattas EU i t ex Asien ofta som en del av USA-ledda västmakterna (Man kunde nästan säga emot sk. utvecklingsländerna, tyvärr).
Det krävs framför allt tre saker för att EU kunde ha sin egen identitet som en politisk stormakt runtom i världen:
1.En egen gemensam armé.
2.EU talar med en röst.
3.EU utvidgar sitt inflytande dels genom att inkludera nya medlemsländer (främst de balkanska staterna och Turkiet) och dels genom användning av soft power diplomacy i strävan efter att respektera de mänskliga rättighterna, R2P och de följande generationernas rätt att njuta av en renare omgivning.
Till slut några ord om Ryssland: Jag är inte orolig för att Ryssland kunde vara ett militärt hot i Norden minst under de närmaste tjugo åren, eftersom Rysslands militära förmåga är fortfarande i en jämförelsevis låg nivå jämfört med det kalla krigets tider. Men den interna utvecklingen i landet har tagit en oroande riktning under de fem senaste åren. Kreml har åstadkommit en jämförelsevis stadig statsadministrationssystem som utpräglas av en stark ledning, ett järngrepp om media samt manipulation av valen. Samtidigt har Kreml satt sig själv som sin egen fånge, eftersom systemets fungerande är beroende av höga olje- och gaspriser. Därutöver har man skött infrastrukturen ytterst dåligt. Följden kan bli att Ryssland inte förmår utnyttja sina omfattande energitillgångar och därmed kunde dels det militärindustriella komplexet hamna i svårighter samtidigt som den ökande medelklassens levnadstandard kunde sjunka kraftigt. En sådan här utveckling vore farlig inte bara för ryssarna själva utan även för oss nordbor, således behövs det fortfarande hårt arbete för att hjälpa det ryska samhället närma sig ett framgångsrikt marknadsekonomisystem där de utländska investerare kan känna sig trygga och där de mänskliga rättigheterna respekteras klart mer omfattande än situationen är i dag.
Jouni Pulli
Femkanten, Helsingfors
Jouni Pulli skriver utmärkt ovan. Tack för det. Jag skulle dock villa lägga till ekonomin. En STARCK EKONOMI ÄR ETT MÅSTE för EU om man inom EU vill hävda sig som en verklig och aktör som tas med respekt i globala sammanhang.
Tyvärr ser det idag mycket dåligt ut just på denna punkt, eller vad skall man tänka om USA Us och Kinas beslut att lämna EU samt Ryssland utanför förhandlingsrummet i Köpenhamn.
Sverige gjorde ett ytterst bra arbete som ordförande för EU, och lyckades förhandla fram Lissabon avtalet till målet. Mitt ödmjuka tack för det går till alla svenska förhandlare. Men det är bara början. Nu gäller det för alla aktörer inom EU att ta upp “det nya spelet”.
Kanske kunde vår moderator ta detta upp som sin hjärtesak.
Tecknade Nestor Bloggaren h.c.