Arla lördag morgon lämnar jag Madrid för en kväll i de bayerska alperna innan jag på söndag kväll landar för bastu i Helsingfors.
I de bayerska alperna handlar det om en informell diskussion om situationen i södra Kaukasus. Nog så viktigt också på detta det nya året.
Till de närmaste veckornas frågor hör – i sedvanlig ordning – också utvecklingen i Bosnien.
Att Bosnien inte hade förmågan att hänga med när såväl Kroatien som Serbien tog nya och viktiga steg mot den Europeiska Unionen under det svenska ordförandeskapet var utan tvekan en besvikelse.
Jag hoppas dock att de nu ser det större också regionala sammanhanget och så snart som möjligt samlar sig till de beslut som krävs. Och jag vet att Catherine Ashton har frågan om att fortsätta våra försök att få dem att fatta de besluten högt på sin dagordning.
I veckans nummer av European Voice förklarar jag lite närmare vilka steg som vi hoppas att Bosnien så snart som möjligt skall förmå sig till att ta.
Tiden flyter snabbt. I oktober går de till parlamentsval, och jag misstänker att viljan till nödvändiga kompromisser kommer att minska ju närmare det valet landet kommer.
Jag begriper inte varför det är så hetsigt med att få med fler länder. Det är redan för mycket länder varav en del har stora problem med mänskliga rättigheter. Det ställs för lite krav.
Fick jag råda skulle det bara vara en union av den nordliga delen av Europa. Medelhavsländerna skulle ha en egen union tillsammans på båda sidor av Medelhavet inkluderande Israel och Palestina. Det är stora problem där med framför allt Israel men en union kunde kanske lugna ned regionen och hjälpa palestinierna att få en egen stat. Förvisso skulle man också vara tvungen att demokratisera Egypten.
Tänk er en union där kungariket Marocko ingick, Khadaffis Libyen,Israel,Palestina tillsammans med Grekland,Turkiet,Italinen och Spanien. Vilken spännande blandning! I framtiden kommer miljön att bli ett med ekonomin och dessa länder har ett helt hav gemensamt!
Jag håller med florimond ovan. EU har växtvärk. Att fortsätta växa i samma tempo är ingen bra idé. I dessa länder finns en förväntan om att EU-medlemsskap ska innebära att det regnar pengar från himlen. De kommer bli besvikna. Vad ska ni göra sen? Länder som t.ex. Bulgarien, som kommit med av politiska skäl trots att de egentligen inte uppfyller kraven, har blivit ett sänke för ekonomin i hela EU.
Nej jag hålle rmed Bildt. ju fler som är med i samma gemenskap desto mindre elit tänk i norra Europa. Har länderna sedan väl gått med och integrerat sin ekonomi är det då dags att skärpa kraven mer och mer och till slut har man åstadkommit en bättre tillvaro för de flesta människorna i dessa nya länder. Att ta tillfället i akt och utnyttja deras vilja att vara med i EU är underbart för att styra upp dem i ledena. Vem minss inte Turkiet som längtar och har afskaffat dödsstraffet just därför att de en dag vill med i EU. Denna själv-vilje effekt skördar nya framgångar varje dag
Att Bosnien inte hade förmåga att hänga med beror väl bl.a. på att utvecklingen stått stilla maa Dayton-avtalet. Ingen har ju vilja bryta upp detta avtal som var planerat att vara en tillfällig lösning, vilket i dagarna nu fyllde 14 år. Anledningarna är många till att Bildt mfl inte velat gå vidare, men den starkaste heter ju Kosovo. Utvecklingen i Kosovo hade kunnat gå parallellt med BiH, dvs. en starkare delning.
Det har ibland framförts att “byta territorium” skulle kunna vara en lösning för Kosovo och BiH, men det vore ju att ge Mladic/Karadizic rätt i efterhand. BiH behöver hjälp att bli av med Dayton-avtalet, ty BiH är en konstgjort stat.
Den absolut bästa och enda möjliga lösning för BH är att ge RS självständighet. Deras rätt till självständighet är mycket mer legitim än Kosovos.
Den största besvikelsen var ett land som uppfyllde alla EUs riktlinjer (benchmarks) och trots det inte fick ett förhandlingsdatum. Varför? För att EUs politiska process bygger på “konsensus” vilket skapar en odemokratisk och ineffektiv apparatus. Vilket leder till att man själv inte respekterar internationell lag om mänskliga rättigheter, som exempelvis rätten om självbestämmande identitet.
Landet jag tänker på är Makedonien.
Är det nått land som EU bör ta en titt på, vad gäller kvalificering av EUs riktlinjer, så är det Grekland.
Dom upppfyller inte ens det tydliga och rigorösa kravet på maximalt underskott i procentuellt förhållande till BNP produktionen.
Och dom uppfyller inte heller minoritetsrättigheter som konstant har påpekats av FN, EU domstolen och diverse internationella organisationer som Helsinki Human Rights Watch, Amnesti etc.