Veckan som kommer

31 januari 2010

STOCKHOLM: Söndagkväll med lite av förberedelser inför den vecka som kommer.

I morgon måndag tar vi i Stockholm mot FN:s katastrofsamordnade John Holmes.

Med honom kommer självklart mycket av samtalet att handla om Haiti – det är han som håller i FN:s alla trådar i den insatsen. Men det finns anledning att diskutera också områden där vi kan vänta oss nya utmaningar framöver.

På tisdag åker jag så till Paris.

Jag är bl a inbjuden att tala på en stor konferens – Global Zero Summit – om ett av detta års viktigare ämnen – kärnvapennedrustning.

Men det blir självfallet också samtal med bl a min franske kollega Bernard Kouchner.

Därifrån åker jag på onsdag till Riga för olika samtal om Lettlands situation.

Relationerna med grannländerna förblir bland det allra viktigaste i vår politik, och vi har all anledning att fortsätta vårt tydliga stöd till Lettland när det gäller hanteringen av dess ekonomiska situation.

Tidigt torsdag morgon återvänder jag till Stockholm bl a för regeringssammanträde i Stocholm.

Och på fredag bär det av till den stora årliga säkerhetskonferensen i Munchen.

Samtalen här brukar vara intensiva – detta är ju något av den internationella säkerhetspolitikens Davos.

Från Munchen går min väg sedan vidare direkt till Mexico City – men då börjar vi komma in på veckan efter den som nu inleds.


Viktiga FN-uppdrag

31 januari 2010

Det var glädjande att Ban Ki-moon beslutade att ge Margot Wallström uppdraget som speciell representant för att bekämpa sexuellt våld mot kvinnor i olika konflikter.

Det var ett tag sedan regeringen föreslog henne till detta uppdrag, och hon och jag har också sedan dess haft kontakt om processen.

Tidigare i veckan hade jag också ett samtal med Ban Ki-moon för att ge honom de sista argumenten, och i går talades Margot och jag vid om det besked vi bägge då väntade.

På kort tid har vi nu fått två svenska på FN-uppdrag.

Staffan De Mistura fick ju ett av de tyngsta och besvärligaste uppdragen i FN-systemet just nu när han utsågs till att efterträda Kai Eide i Aghanistan.

Också Staffan och jag har självklart haft kontakt genom denna process, och vi har också diskuterat de olika sätt som vi kan ge honom stöd på.


Från mörkret stiga vi mot ljuset

30 januari 2010

Sakta går så detta års möte i Davos mot sitt slut.

Mediabevakningen av årets möte har varit betydande – Washington Post tillhör de media som gett en bra översikt över många av debatterna dessa dagar.

Efter morgonens diskussion om frihet och säkerhet på nätet deltog såväl Anders Borg som jag själv i en informell diskussion med bl as IMF-chefen Dominique Straus-Kahn och andra om den globala ekonomiska utvecklingen inte minst ur ett sysselsättningsperspektiv.

Medan jag minns Davos för ett år sedan som den djupa dysterhetens dal – världskonomin befann sig i en störtdykning som ingen kunde förutse slutet på – är vi nu i en situation där återhämtningen nu går snabbare än vad vi tidigare vågat att tro på.

IMF har nyligen publicerat en uppdaterad prognos som talar om en global tillväxt på närmare 4% under detta år – med Asien och de nya tillväxtmarknaderna mycket tydligt i täten.

Men vi vet av erfarenhet att det tar sin tid innan en uppgång av detta slag leder till att också den öppna arbetslösheten börjar att vika nedåt. Och dit har vi knappast kommit än.

Och osäkerheterna skall vi inte bortse ifrån.

Även om få verkar tro på en ny nedgång innan uppgången riktigt fått fart är oron inför hanteringen av de offentliga skuldberg som byggts upp i olika länder mycket påtaglig. Det talas om en global skuldbomb som det kommer att ta sin tid och betydande svårigheter att desarmera.

Men kontrasten mot förra året är mycket tydligt.

Då dök världsekonomin ner i mörker – nu är det tydligt att vi åter stiger upp mot någon typ av ljus.

Anders Borg har – tillsammans med Gunilla Carlsson – sedan dess satt sig på ett plan tillbaka till fäderneslandet, och det blir min uppgift att mer officiellt företräda fäderneslandets färger här under kvällens sydafrikanska middag.

Det skall nog gå bra.


Försvara friheten på nätet 5

30 januari 2010

Efter gårdagens mer geopolitiskt orienterade diskussioner för min del här i Davos – Ukraina, Afghanistan, fredsprocesser m m – har jag ägnat början av denna dag åt de snabbt växande frågorna om friheten och säkerheten på nätet.

Alla som mer seriöst sysslar med dessa frågor är i dag seriöst oroade.

Vårt beroende av nätet i alla avseenden växer mycket snabbt. Det handlar inte bara om den nytta vi individuellt har av det, utan att den ena avgörande samhällsfunktionen efter den andra, nationellt såväl som globalt, blir avhängigt av att nätet är säkert och tillförlitligt.

Hackerattacker har följts av en snabb utveckling av mer eller mindre avancerad nätkriminalitet. Och vi ser en mycket snabb utveckling av såväl olika former av nätattacker som av spaning och direkta konfliktförberedelser på nätet som bara kan utföras av statliga eller statsstödda aktörer.

Med bl a Microsofts säkerhetschef Craig Mundie och ITU:s generalsekreterare Hamadoun Touré diskuterade vi möjligheterna till ett bättre internationellt samarbete för att såväl etablera grundläggande rätt till frihet på nätet som överenskommelser som säkrar ett bättre försvar av detta allt viktigare nät.

Hamadoun Touré beskrev detta som nödvändigheten av ett fredsavtal innan kriget bryter ut. Det pågår en upprustning för cyberkrig som förr eller senare riskerar att få allvarliga effekter för våra samhällen, och det kommer nu att behövas en kraftfull förebyggande internationell diplomati i dessa frågor.

När blir en nätverksattack mot ett land en attack mot detta land i folkrättslig mening, och vilken rätt till motåtgärder av olika slag kommer då att finnas?

Frågor som dessa är svåra i sig, och blir än mer komplicerade när det är utomordentligt svårt att fastställa var det egentliga ansvaret för en attack ligger.

Europarådet har tagit ett första steg genom konventionen mot cyberkriminalitet, och till denna har USA anslutit sig. Alldeles säkert kommer vi att se nya internationella initiativ på dessa områden under kommande år.

Det är viktigt, men icke mindre viktigt blir då att ständigt hålla frihets- och integritetsperspektivet mycket starkt.

Här måste Sverige spela en viktig roll – vi vet att det finns de som är inriktade på reglering nästan för regleringens egen skull, och det finns förvisso regimer för vilka nätets frihet är ett direkt hot.

En sak är tydligt – här har vi en av kommande års viktigaste och svåraste politiska frågor.


Oroande från Ukraina

29 januari 2010

Det blev en ytterligt välbesökt lunch om presidentvalet i Ukraina, men en som lämnade en del bekymmersamma frågor efter sig.

Från olika delar av Ukraina medverkade såväl Yulia Timoshenko som Viktor Yanukovich och svarade på frågor från oss i Davos.

Timoshenko var tydlig när det gällde den europeiska orientering som hon ville se i Ukraina. ”Vi skall bygga Europa i Ukraina”, och hon talade också om vikten av det omfattande avtal med EU vi ju nu förhandlar om.

Tongångarna från Yanukovich var helt annorlunda.

Europa nämndes över huvud taget inte, utan i stället talade han om det ekonomiska närmandet mellan Ryssland och Kazakhstan och föreföll menade att detta var någonting som Ukraina borde ansluta sig till.

Och jag ser att han i tidningsuttalanden tror att det skulle gå att förena det omfattande frihandelsavtalet med EU med att delta i en tullunion med dessa två länder. Här finns alldeles uppenbart en brist i insikt om verkliga förhållanden – och det oroar.

Att han nu dessutom uttalar sig för att omförhandla avtalet med IMF och gör det mot bakgrund av populistiska utgiftslöften gör inte saken så mycket bättre.

Det är möjligt att detta kan föras på kontot valrörelseretorik – men so oder so var det knappast något som lugnade den imponerande stora skara som hade samlats i Davos för att diskutera Ukraina.


Lätt kaotiskt – men kreativt

29 januari 2010

Dagarna i Davos har alltid någonting lätt kaotiskt över sig – och nu har det börjat.

Mycket handlar självfallet om alla de organiserade diskussionerna och debatterna här. En del av dem har betydande värde – och många av dem kan man numera följa via nätet på ett sätt som är mycket bra.

Därtill kommer de olika s k bilaterala möten som man försöker att ordna i förväg – risken är dock att man fyller agendan till och över bristningsgränsen med sådana.

I slutändan domineras det mesta av de personer man helt enkelt stöter på och har anledning att prata med.

Nyss var det Greklands premiärminister Papandreou som jag sprang på. Och vi hade en hel del att talas vid om – från erfarenheter av ekonomiska kriser till aktuell utrikespolitik i sydöstra Europa.

Utrikesministerkollgor i parti och minut snubblar man också över.

Och Abdullah Abdullah från Afghanistan – Karzai’s ledande utmanade i presidentvalet förra året – hann jag också med att ta en snabb kopp kaffe med för att också diskutera hans syn på det nya årets olika utmaningar.

Davos är ofta platsen där länder med ambitioner försöker att fånga världens uppmärksamhet.

I år är den sydafrikanska närvaron mycket påtaglig, Indien finns runt varje hörn och Kina förekommer även här i nästan varje samtal. Men också Sydkorea – i år ordförandeland i den allt viktigare G20-kretsen – finns på plats från president och nedåt.

Nu bär det av till lunch för att diskutera Ukraina inför andra ronden av presidentvalet.

De två kandidater som slogs ut i första omgången finns närvarande här – de två som nu tävlar om väljarnas gunst kommer vi att ha uppkopplade på videolänk från valrörelsen.

Och ute lyser solen över de vackra alperna…


Destination Davos

28 januari 2010

På väg genom Schweiz till Davos och diskussionerna på World Economic Forum där.

Dagens stora konferens om Afhanistan i London gick bättre än väntat.

Även under dagens betydligt större sessioner blev det diskussioner med substans.

De afghanska representanterna var tydliga med att understryka att de vill se ett tydligt afghanskt ledarskap i de olika processerna.

Men nu skall pappret från London omsättas i praktisk politik i den komplicerade verkligheten kring Hindu Kush.

Och om några månader samlas vi igen i Kabul för att mer i detalj värdera den viktiga processen.

Men nu är det Davos som är destinationen.

I morgon bitti börjar jag där med en diskussion med bl a den palestinske premiärministern Salam Fayyad.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 469 andra följare