Starkare Europa – starkare Sverige

31 december 2009

Så har vi då kommit fram till den sista dagen på det svenska ordförandeskapet för den gemensamma europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken.

Men vi håller beredskapen hög intill dess att klockorna ringer in det nya året och Catherine Ashton tar över!

Det är en spännande period vi snart kan börja att blicka tillbaka på.

Som det nu ser ut har vi under denna period gjort 148 olika uttalanden om Europeiska Unionens åsikt och position i olika utrikespolitiska frågor.

Av dessa har 16 handlat om Iran, 13 om Afghanistan, 11 om Israel och fredsprocessen och 10 om Honduras – för att nu bara nämna några av ordförandeperiodens utmaningar. Har det varit ett tema som varit genomgående så har det – föga förvånande – varit mänskliga rättigheter.

Men dessa uttalanden är självfallet bara toppen av ett isberg av aktiviteter vi lett och koodinerat. Jag hör av mina medarbetare att vi sänt ut 1068 olika s k coreu-telegram – meddelanden på EU:s interna kommunikationssystem – för att koordinera olika aktiviteter i de mest olika sammanhang.

Och till detta skall så läggas ministerrådsmöten med deras ofta uppmärksammade ställningstaganden i viktiga frågor.

För min del har det ju dessutom handlat om ett tämligen intensivt resande.

Självfallet mycket Bryssel – men också världen i övrigt. Skytteltrafik till Kabul. Viktiga resor till det växande Asien. Toppmöten med USA, Indien, Kina, Brasilien och Ryssland.

Allt detta har varit möjligt genom goda insatser av utrikesdepartementets alla medarbetare i Bryssel, Stockholm och runt om i världen, och jag vill även på detta sätt tacka dem för alla insatser,

Någon gång när vi sysslade med förberedelserna sade jag att det allra viktigaste var att vi under dessa sex månader visade att vi verkligen var kompetenta och engagerade européer.

Det tycker jag att vi visat med råge – och de omdömen som andra fällt visar att det också är så vi setts.

Detta har självfallet varit mycket bra för ordförandeskapet om och för den Europeiska Unionen under en viktig period.

Men alldeles självklart har det också varit viktiga framtidsinvesteringar för Sverige och för oss. Vår röst väger tyngre.

Efter dessa sex månader kan vi nog objektivt och sakligt säga att Europa står starkare i världen, och Sverige står starkare i Europa.

En historisk epok går nu till ända. Vi avslutar det sista roterande ordförandeskapet vad gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Strax börjar allt om på nytt. Och till vad det innebär kommer vi alldeles strax att ha anledning att återkomma till.


Snö och kommande utmaningar

30 december 2009

Snön fortsätter att falla. Vi har fått den vitaste julhelgen på länge – till mångas stora glädje.

Det gamla årets näst sista dag är än så länge utan nämnvärd dramatik. Telefonen är osedvanligt tyst. Mailboxen mest med det vanliga.

Från Teheran ser jag att regimen försöker att skylla allt som hänt på konspirationer från omvärlden.

Det var inte oväntat, och följer ett etablerat mönster.

Mest är det USA och Storbritannien som pekas ut, och för det tror jag att det finns i huvudsak historiska skäl. Trängda regimen vill ofta spela på nationalism och gamla oförrätter.

Men omfattningen av brottet mot de mänskliga fri- och rättigheterna är uppenbara för alla och envar. Och jag skulle tro att det finns en upprördhet som sträcker sig långt in i kretsar som förr var starka i sitt stöd för denna regim.

Att Iran kommer att vara en av det kommande årets svåraste utmaningar har vi dessa dagar åter påmints om.

Och en annan av de kommande utmaningarna har vi också påmints om i dag.

Från Ryssland noteras att premiärminister Putin plötsligt talar om behovet av att utveckla nya offensiva kärnvapensystem med anledning av det begränsade försvarssystem som USA och dess allierade nu planerar i Europa.

Och det är tydligt att det kärvat till sig i samtalen mellan USA och Ryssland om ytterligare begränsningar av de strategiska kärnvapnen.

Det nu förändrade försvarssystemet har ingen förmåga att – i motsats till det tidigare – försvara USA och därmed knappast heller någon inverkan på den strategiska balansen mellan de bägge dominerande kärnvapenmakterna. Dess avsikt är att ge ett begränsat skydd för Europa mot ett möjligt framtida missilhot från t ex Iran.

Annars är förhoppningen att det kommande året skall innebära nya steg mot att successivt reducera kärnvapenarsenalerna och deras roll i olika länder och regioner. Viktiga möten i april och maj kommer att koncentreras kring just detta tema.

Men avgörande för framstegen är att USA och Ryssland kan enas om nya begränsningar i de strategiska arsenalerna. Det gamla avtalet löpte ut den 5 december, och den allmänna förväntningen är att det nya avtalet skall ligga klart alldeles i början av det nya året.

Men premiärminister Putins uttalande visar att de utmaningar som vi kommer att ställas inför också på detta viktiga område.


Lite mellandag trots allt

29 december 2009

Nåja, lite mellandagsledigt blev det trots allt denna tisdag.

Men det innebär inte att det inte fanns att göra. Världen stod inte still.

Situationen i Iran krävde mediakommentarer från TV4 till BBC World. Vi följer utvecklingen så nära det över huvud taget är möjligt.

Och den kinesiska avrättningen av en brittisk medborgare – trots enträgna vädjanden på högsta nivå – krävde även den kommentarer till BBC.

Samt självklart ett tydligt uttalande av EU.


Resultat som räknas

28 december 2009

Så har vi då i en liten skrift försökt att sammanställa resultaten av det svenska EU-ordförandeskapet när det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken.

Fullständigt kan det knappast bli – det har varit ett mycket intensivt halvår – men huvudpunkterna finns i alla fall med.

Och den lilla skriften finns för läsning eller nedladdning här.

Att vi internationellt fått osedvanligt många erkännanden för alla insatser dessa månader har säkert noterats av de flesta.


Fortsatta EU-uttalanden

28 december 2009

Måndag i mellandagarna, men världen verkar inte riktigt att ha noterat att Sverige bara går på kvartsfart.

Konfrontationerna i Iran kräver fortsatta reaktioner, och i dag följde vi upp med ett mer officiellt uttalande av den Europeiska Unionen.

Det visade sig ju att betydligt fler personer dödades än vad jag utgick från när jag gjorde mitt uttalande här i går, och i dag har vi också fått rapporter om att personer med anknytning till den politiska oppoitionen arresterats.

Men också utvecklingen i andra delar av denna vidare region krävde en europeisk reaktion under dagen.

Den israeliska regeringen har nu sanktionerat utökade illegala bosättningar i östra Jerusalem, och det gav oss inget annat alternativ än att reagera med ett nytt uttalande i frågan.

Jag har svårt att se att detta nya steg ökar sannolikheten för ett snabbt återupptagande av direkta fredsförhandlingar – någonting som ju vi från EU varit tydliga med nu är nödvändigt, och där vi anser att den palestinska sidan nu måste vara berett till ett viktigt steg.

I det sammanhanget kan noteras att diskussionen om betydelsen av vår EU-position om fredspropcessen i Mellersta Östern fortsätter.

Vår position möter gradvis ökad respekt också i Israel, och det kan möjligen noteras som ett positivt tecken. En fredsprocess utan en diskussion om Jerusalem är helt enkelt en omöjlighet.


Repressionen i Iran

27 december 2009

Det är med stor oro som jag nu tar del av rapporteringen från Teheran där sammanstötningar i stadens centrum nu uppenbarligen lett till att flera personer dödats av säkerhetsstyrkorna.

Vi har vid flera tillfällen fördömt den ökande repressionen i Iran, och i dag finns det all anledning att med stor tydlighet upprepa det fördömandet. Individers rätt att fritt och fredligt uttrycka sina åsikter måste respekteras.

Att den ökade repressionen vittnar om en grundläggande instabilitet i regimen är uppenbart.

En regim säker på sin egen legitimitet har ingen anledning att frukta individers rätt att fritt och fredligt uttrycka sina åsikter.


Plågsamma minnen

26 december 2009

Jag tror att det är många av oss som har denna annandag jul för fem år sedan i plågsamt minne.

Tidigt på morgonen inträffade ett av de kraftigaste jordskalv som någonsin registrerats ute i Indiska Oceanen strax väster om Sumatra.

Vad som hände därefter vet vi alla alltför väl.

De jättelika tsunamivågar som byggdes upp sköljde in över elva länder längs den Indisksa Oceanens kust. Närmare 230 000 människor förlorade livet.

I dessa avseenden var det en av de större naturkatastrofer som vår historia känner.

Jag vaknade upp på morgonen i Rom, men var på väg hem till Stockholm under förmiddagen. Jag minns hur jag i bil till och från respektive flygplatser ringde till vänner med tillgång till TV och Internet för att så nära som möjligt följa vad som hände.

Det var ju uppenbart att vi stod inför en ny katastrof av den omfattning och art som jag så plågsamt levt igenom när Estonia gick under den mörka höstnatten 1994.

Vår kärlek till Thailand som turistland var ingen nyhet.

Jag hoppas att vi alla lärt oss av vad som då hände.

Om ett snabbare agerande av svenska myndigheter hade kunnat rädda liv förblir – det skall vi ärligt medge – en öppen fråga. Men intrycket av uppenbart schabbel i hanteringen av denna katastrof har kastat långa mörka skuggor.

Sedan dess har vi gjort vad vi kunnat för att förbättra strukturer, system och rutiner.

Min til syvende og sidst handlar det om ansvarstagande och förmågan till snabba och riktiga beslut av dem som har det politiska och administrativa ansvaret.

Och det ansvaret kan aldrig ta ledigt.

Våra relationer till Thailand som turistland har – trots att 543 svenskar förlorade livet i katasttrofen – fortsatt att fördjupas.

Dessa helger uppskattas i storlerksordningen 40 000 svenskar befinna sig i Thailand för att njuta den sol och den värme som ju den nordiska vintern inte erbjuder.

Att också åtskilliga av dem som drabbades personligen hårt av katastrofen också finns där visar hur livet trots allt måste gå vidare.

Det finns självfallet gränser för hur mycket vi människor kan värna oss mot naturens nycker.  Ställda inför naturkrafternas styrka är vi ofta mycket små.

Men det hindrar inte att vi alla måste försöka att göra vårt bästa.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 468 andra följare