Efter en intensiv dag här i Jakarta är det nu dags att lämna detta fascinerande och snabbt växande land och åka vidare.
Avslutningen på dagen blev ett längre samtal med just återvalde presidenten Susilo Bambang Yudhoyono.
Det samtalet spände över vida områden men tog sin självklara utgångspunkt i det samarbetsavtal mellan EU och Indonesien vi just undertecknat.
När jag var här förra året inledde vi en dialog om mänskliga rätttigheter mellan Sverige och Indonesien, och nu inleds en sådan också på EU-nivån.
Självfallet hade vi anledning att diskutera också klimatfrågan, där presidenten är påtagligt engagerad och där jag tror att Indonesien kommer att kunna spela en viktig roll.
Men Indonesiens allra viktigaste roll är som den växande nation där Väst, Öst och islam och deras olika traditioner möts inom den demokratiska ramen.
Så det var väl värt att komma den långa vägen hit – och en viktigt del av vårt ordförandeskap att kunna ta detta nya steg.
09 november 2009 kl 14:45
Carl, vilka ”nya steg”, exakt? Att försöka ta en större bit med samma ingetsägande retorik av kakan kallas väl inte för ”nya steg”?
http://www.democracynow.org/2004/12/31/confessions_of_an_economic_hit_man
09 november 2009 kl 18:24
”Självfallet hade vi anledning att diskutera också klimatfrågan, där presidenten är påtagligt engagerad och där jag tror att Indonesien kommer att kunna spela en viktig roll.”
Tror du verkligen att u-länderna kommer att prioritera klimatfrågan när de måste prioritera fattigdomsbekämpning i första hand?
Tror du att de fattiga och hungriga bryr sig om isen smälter i Nordpolen?
09 november 2009 kl 22:58
bestofmankind,
Menar Du att det varit bättre om CB inte berört klimatfrågan alls i Indonesien?
09 november 2009 kl 23:31
Varför ställa stora krav på u-länderna?
10 november 2009 kl 01:04
Stora krav? Månne CB framförde rimliga synpunkter.
Varför förutsätta att CB ställde STORA krav?
Igen, hade det varit bättre om ..?
10 november 2009 kl 07:59
Det kan väl aldrig skada att ett utvecklingsland som Indonesien är intresserat av miljöarbete? Om den expansion alla talar om för landet blir verklighet kommer det att byggas tämligen mycket hus och infrastruktur samt att många I-landsfabriker kommer att startas.
Och då tycker jag att det inte är mer än rätt att de som satsar i ett samhälle också betalar miljönotan för etableringen. Det glädjer mig stort att Indonesiens president är inne på samma linje.
10 november 2009 kl 08:45
”Tror du att de fattiga och hungriga bryr sig om isen smälter i Nordpolen?”
Nejdå, torka, stormar och översvämningar är ju inte alls nåt problem för u-länderna. De har ju såna resurser för hjälparbete vid katastrofer, eller hur?
De flesta bor väl på säkert avstånd från kusten också, eller hur?
10 november 2009 kl 09:09
hans2, kris08
Alltså fatta. Prio No. 1 är inte isen i Nordpolen för dessa människor, utan att få tag i mat för dagen.
Hur många mil från verkligheten bor ni?
U-länderna lever mitt i den. Ni kan ju leva ett tag som latrintömmare i Indien för 1,5 kronor I MÅNADEN, och sedan säga oss hur ofta ni tänker på att isen i Nordpolen smälter. (Vilket den inte gör. Den smälter på ett ställe och växer på ett annat.)
10 november 2009 kl 10:34
hans2,
Vad gör du själv personligen för att bidra till en bättre klimatförändring?
Vad finns det för politiskt krav från Moderatledda Alliansen för landet Sverige och befolkningen?
10 november 2009 kl 10:59
Din resa som representant för EU till Indonesien och det avtal, som där undertecknades, är oerhört viktigt för detta enorma land och hela världen enligt min mening. Och det är otroligt viktigt för en fortsatt demokratisk utveckling. Ett annat område, som måste fokuseras, är den omfattande korruptionen. Indonesien har en oerhörd potential men måste öppna sig mer mot omvärlden, vilket detta avtal är en del av, samt på ett effektivt sätt bekämpa korruptionen. Vidare är det väsentligt att fokusera miljöfrågan i Indonesien, där regnskogen nu skövlas i en rasande takt.
10 november 2009 kl 11:43
Huruvida mina kommentar har relevans i inlägget är inte för dig att avgöra.
Jag ger CB en annan tankeställare – som du har tydligen har problem med.
Bli påmind att jag har rätt att uttrycka mina åsikter. Grundläggande i demokratiska länder.
10 november 2009 kl 12:24
”Vilka råd Du vill ge CB avseende vilka ämnen han lämpligen tar upp repektive undviker i sina kontakter,….”
Kanske jag får ta mig friheten att ge ett råd. Innan vi ber u-länderna att dämpa sin tillväxt och levnadsstandard, kanske vi först skulle se till att odla varje kvadratmeter av vår egen åker med energigrödor och ta reda på vart enda litet watt ur skogsavfallet. Kanske till och med begränsa antalet bilar per familj eller införa bensinransonering, stopp för kolbaserat el,…..mm.
Efter Predikant Gores världsresa baserad på ensidig/enkel forskning, har vi I-länder kommit till insikt om att livet är ändligt och att det ÄR VÅR ÖVERKONSUMTION som kan göra slut på det. Men,…..att komma så långt i tanken som att det ÄR VI, överkonsumenterna, som måste göra något åt det, ligger tydligen långt borta. Då är det lättare att predika för underkonsumenterna, som bara svarar för någon ynka procent av nedsmutsningen, och kräva att de skall hålla igen för att rädda vår civilisation.
Visst är det bra att vara miljömedveten, men det är inte säkert att det räddar oss. Den globala uppvärmningen kommer ändå som en del av den planetära cykeln och när vi ändå håller på kanske vi skall förbereda oss på att ”den bebodda jorden krymper under några tusen år”
(Om den inte blir lika livlös som Mars)
10 november 2009 kl 14:55
Att ställa hårda krav är det enda vettiga.
Det gäller dock att även förklara varför man gör det och varför det är bra.
Många talar nedsättande om krisen, men kriser är faktiskt till nytta på sikt.
Hörde just om några underleverantörer till fordonsindustrin som fick det tufft, avskedade 1/3 av arbetsstyrkan och satsade på produktutveckling och som nu hittat nya produkter och kunder baserade på ”egna dolda talanger” och som därför nu gick stärkta ut. Varför gjorde man inte detta redan före ”krisen”? Varför just nu? Skall man fortsätta den nya offensiva linjen eller skall man invänta nästa kris innan man fortsätter?
Varför gör inte alla företag, kommuner och enskilda detta hela tiden, utmanar sig själva?
Phylloxeran som drabbade vinbönderna på 1800-talet blev senare ”dyrkad” pga att allt blev bättre sen man tagit sig igenom krisen.
Intressant…
10 november 2009 kl 15:06
Bestofmankind,
CB är Sveriges utrikesminister. Detta är CB:s tjänsteblogg. Känner Du till det?
A. 10:34 i dag. Din fråga #1. Vad jag ”själv personligen” gör för att bidra… har ingenting med CB:s besök i Indonesien att göra. Är det svårt för Dig att förstå det?
Din fråga #2. Vad finns det för politiska krav…? ”Krav”? ”Mål” säkert, men ”krav”. Se där en fråga som inte heller har att göra med CB:s besök i Indonesien. Jag gissar att Du med frågan vill visa att Du inte uteslutande ställer korkade frågor utan även ibland sådana som ingen av kvinna född kan svara på.
Du ger CB tankeställare? Oj! Din 6:24 i går måste vara det mest vettlösa inlägg jag någonsin läst. Det finns gränser.
B. 12:02 i dag. Första meningen. Så vänligt. Andra meningen är fullständigt obegriplig.
C. 12:54 i dag. Självklart företräder jag hela Sverige. Visste Du inte det?
I övrigt ids jag inte fortsätta denna meningslösa ordväxling med Dig
10 november 2009 kl 15:10
Ovanligt mycket grälsjuka och missförstånd på banan i dag.
CB blogg har ofta svar som är lärorika och initierade i svåra frågor, dessa inlägg vinnlägger sig dessutom att kommentera det CB berört i bloggen. Vi, jag bland annat, är tacksamma för värdefulla synpunkter som vi själva inte kan så bra.
Men… sedan har vi en massa kommentarer som är svårtillgängliga, och som framför allt inte innebär någon kommentar till vad Carl Bildt har berättat.
Som intresserad av såväl CB, som duktiga kommentarer, tycker jag det vore fint om de mest typiska sandlådebeteendet kunde försvinna från en utomordentligt värdefull blogg.
10 november 2009 kl 21:19
Lite beklämmande att läsa denna urspårade sandlådedebatt, som inte alls håller sig till ämnet.
11 november 2009 kl 10:04
Självklart är de rika länderna mest skyldiga till den globala uppvärmningen och andra miljöproblem, men det krävs att alla gör en insats.
Det är i-ländernas skyldighet att se till att inte samma misstag upprepas i u-länderna.
Effekterna av klimatförändringarna kommer ju att drabba u-länderna värst.