En ny dag i Vita Huset

Nu har Fredrik Reinfeldt satt sig på planet tillbaka till Stockholm för en arbetsdag där – vi ses torsdag kväll i New Delhi – medan jag är kvar i Washington för morgondagens fortsatta samtal.

Här finns också Maud Olofsson som var med på toppmötet i dag och som är en av ordförandena när det nya energirådet mellan USA och EU sammanträder för första gången i morgon förmiddag.

Det blev en intensiv och produktiv dag av överläggningar här i dag.

Mitt under vårt förberedande möte med kommissionsordföranden Barroso kom meddelandet att Tjeckiska Republikens president Klaus en timma tidigare undertecknat Lissabon-avtalet.

Ett stort nytt steg för Europa blir nu möjligt – inte minst när det gäller ett Europa som kan tala om sina värderingar och sina intressen med en tydligare röst i världen.

Och att det uppskattas inte minst här i Washington var det många som uttalade under dagen. Man vill ha ett starkare och ett tydligare Europa som partner när det gäller att möta olika globala utmaningar.

Lunchen med vicepresidenten Biden i Blair House ägnades huvudsakligen olika frågor i det vidare europeiska närområdet. Uppskattningen av och stödet för vårt Östliga Partnerskap gick som något av en röd tråd genom lunchdiskussionen.

I pausen där emellan smög säkerhetsrådgivaren Jones, biträdande utrikesminister Steinberg, Javier Solana och jag iväg för en mer informell och rak genomgång av de olika frågor vi står inför i den förres rum i Vita Husets West Wing.

Mest handlade det om Afghanistan och Mellersta Östern.

Och sedan samlades vi runt regeringsbordet i Vita Huset för överläggningen med president Obama och hans medarbetare.

Det var en mycket öppen och mycket konstruktiv diskussion som följde. Sällan tror jag att samarbetsklimatet över Atlanten varit så gott.

President Obama imponerar med sina politiska perspektiv på de olika frågeställningarna, men i synnerhet i klimatfrågan var det i dag än tydligare att han lyssnar påtagligt på vad Fredrik Reinfeldt har att säga. Jag tror att vi tillsammans fann konstruktiva vägar framåt.

När Fredrik och Maud rusade iväg till pressmöten stannade jag kvar i Vita Huset för samtal med en gammal vän som nu hamnat på en central position i systemet – men vi ägnade oss mest åt minnen från förr.

Vita Huset är ju inte direkt ny miljö för mig – president Obama är den fjärde amerikanska president som jag möter i dessa ombonade lokaler i West Wing. Det har runnit mycket vatten under broarna under dessa år…

Sedan bar det iväg för att tillsammans med Polens Radek Sikorski tala framför den rest av Berlin-muren som stod uppställd.

Och nu väntar ett kvällsmöte om Afghanistan med Richard Holbrooke.