Det blev en halvdag av påtagligt bra diskussioner och tydliga ställningstaganden i Luxembourg i dag.
Viktigast var ställningsstagandet till EU:s strategi för fredsinsatserna i Afghanistan och hjälpen till det demokratiska Pakistan.
I bägge fallen handlar det om initiativ av det svenska ordförandeskapet – och resultat av ett rätt betydande arbete under de senaste månaderna.
Och ett kvitto på det var också det enhälliga stöd som strategin fick av alla ministrarna i Luxembourg. Det ger en tydlig signal när det gäller det fortsatta arbetet att också omsätta strategin i praktisk politik.
Den saken kommer – som jag tidigare skrivit om – att stå på dagordningen för diskussionerna i Washington nästa vecka med president Obama, vicepresident Biden och utrikesminister Clinton.
På den kommer också situationen i Mellersta Östern att stå.
Det var en bekymrad ton i den långa och öppna diskussion vi hade i den frågan tidigare i dag, och det finns ett tydligt behov av en mer djuplodande diskussion i frågan i Washington.
Det blir Javier Solanas och min uppgift att föra fram den oro som finns över att fredsansträngningar drabbats av nya svårigheter.
Medan vi satt inlåsta i sammanträdesfabriken hade vädret hunnit att bli soligt och ljumt, och det kändes inte alldeles naturligt att på eftermiddagen vända hemåt mot det lite dystrare väder som skulle vänta i Stockholm.
Det blev dock lite tid till arbete på UD – och samtal med bl a Kai Eide i Kabul om den aktuella situationen.
