Varierande vecka

Medan regnet plågar medborgarna utanför sitter jag denna söndagseftermiddag på UD och går igenom allt som skall göras inför den kommande veckan.

Fram mot kvällen börjar det dessutom bli dags att vrida antennerna mot Grekland för att fånga upp signalerna från dagens parlamentsval där.

Det svenska EU-ordförandeskapet har nu passerat halvtid – och även om vi fick det glädjande beskedet från Irland i går är det som vi går in i de svåra utmaningarnas period.

Av lätt insedda skäl kommer nu de institutionella frågeställningarna att stå i fokus under ett tag framåt.

Det handlar ju om att sätta upp styret för den Europeiska Unionen under de kommande fem åren och därefter. Att det är viktigt behöver knappast betonas speciellt.

Att få Lissabon-fördraget och dess institutioner på plats är den uppenbara prioriteten. På onsdag reser Fredrik Reinfeldt till Bryssel för samtal bl a med den tjeckiske premiärministern Fischer, kommissionspresidenten Barroso och parlamentspresidenten Buzek om vägen framåt i det avseendet.

Det är klokt att ta detta steg för steg.

Men parallellt med det finns mycket annat som måste föras framåt.

För min del blir det en vecka där frågeställningar kring Afghanistan, Iran och Balkan med all sannolikhet kommer att vara dominerande i olika avseenden.

På tisdag har vi dock här i Stockholm toppmöte mellan Europeiska Unionen och Brasilien.

Klimatfrågan kommer alldeles säkert att dominera samtalen med president Lula, men jag ser också fram mot ett mer utförligt samtal med utrikesminister Celso Amorim – han har en erfarenhet och ett perspektiv jag sätter stort värde på.

På onsdag kväll kommer så Australiens utrikesminister Stephen Smith till Stockholm för det trojka-möte mellan EU och Australien vi kommer att ha här under torsdagen. Vi kommer bl a att uppdaterna det partnerskapsavtal vi har, och där också frågor om satsningar på ny energiteknologi spelar en betydelsefull roll.

Omedelbart efter dessa överläggningar styr jag – efter mellanlandning och anförande i Bryssel – iväg till Sarajevo där jag tillsammans med USA:s biträdande utrikesminister under fredagen kommer att träffa Bosniens olika partiledare för att se om de kan ta sig ur sina olika blockeringar.

Något genombrott finns det ingen anledning att vänta sig på just detta möte – det kommer att krävas ett lite bredare arbete i regionen.