Åtta år senare

En härlig lördag som jag började med att sitta på en uteservering, tala i telefon, gå igenom tidningar och läsa papper.

Men särskilt länge varade inte det. Arbetet kallar även när solen lyser.

I går var det åtta år sedan terrorattacken mot bl a World Trade Center i New York, och president Obama framträdde såväl där som vid Pentagon.

Jag läser i Washington Post om hur terrorattacken haft stor betydelse för att forma också hans internationella bild – även om den fått en delvis annan gestaltning än företrädarens.

Själv minns jag denna dag för åtta år sedan mycket väl.

Jag stod på Potsdamer Platz i Berlin och berättade för en vän hur det sett ut just där under murens och delningens år – och hur världen förändrats av förändringen där – när det ringer en vän med arbetsplats på FN i New York och berättade om att det flugit in ett flygplan i ett av husen i World Trade Center och röken började ligga tät över den delen av Manhattan.

Världen hade förändrats igen.

Jag behövde knappt vänta på beskedet om det andra, det tredje och det fjärde flygplan som kapats och förvandlats till flygande självmordsbomber. Jag visste tillräckligt mycket om Osama bin Ladens nätverk för att vara övertygad om att detta var hans verk.

Och jag minns hur det väckte viss förvåning när jag med tydlighet vågade uttala detta när jag snabbt kommit hem till Stockholm och satt i en TV-studio denna dramatiska dag.

Mycket har hänt under de år som gått sedan dess. Vi har sett terrorattacker i London, Bali, Madrid, Istanbul och på andra ställen men inga planer på att utföra någonting fullt lika dramatiskt som 9/11 har utförts.

Men det är viktigt att vara på det klara med att detta inte berott på att planerna inte finns.

I veckan dömdes tre individer i London för sina planer att samtidigt spränga sju stora passagerarflygplan på väg över Atlanten. Det hade varit en attack väl i klass med 9/11 – men tack och lov förhindrades den av säkerhetsorganens arbete.

Vi har ingen anledning att släppa på vår vaksamhet. Vi har all anledning att utgå från att det finns nätverk som planerar och förbereder massterror mot våra samhällen. Vi har en skyldighet att ta riskerna och hoten på största allvar.

Samtidigt finns det i dag all anledning att tona ner den lätt hysteriska bild av en jättelik konfrontation med den muslimska världen som på sina håll målades upp efter 9/11. Det talades t o m om ett utdraget fjärde världskrig.

Undersökningar visar att stödet för bin Laden har minskat påtagligt i den muslimska världen – från att aldrig ha varit särskilt stort. I de val som varit i olika muslimska länder har mer fundamentalistiska grupperingar generellt klarat sig dåligt.

Och den nya amerikanska ansats som kom till uttryck i president Obamas tal i Kairo liksom den europeiska öppenhet som kommer till uttryck t ex i vår öppenhet för Turkiet tror jag är av stor betydelse också i detta sammanhang.

Så det är i samarbete mellan olika länder, i den öppna dialogen men också med rättsstatens skarpa instrument som vi måste fortsätta att bekämpa extremismen, skydda individer och värna och vidareutveckla våra öppna samhällen.

Av olika skäl fanns det anledning att fundera på också dessa saker denna lördag.