Sitter på tidiga morgontåget från Gare du Nord i Paris genom norra Frankrike och Belgien upp mot Rotterdam och de spännande miljöprojekt vi skall besöka där om någon timma.
Utanför rullar det första världskrigets slagfält förbi i morgongryningen.
Nu är det andra utmaningar vi står inför. Dessa tidigare så krigshärjade trakter har i dag en säkrad fred genom de europeiska samarbetsstrukturer som växt fram.
Nu är det globala utmaningar av en ny art som vi har att möta. Sönderfallande och sköra stater. Växande miljöhot och migrationsströmmar. Risk för kulturella och etniska spänningar tvärs genom våra och andras samhällen.
Men dessa kräver sannerligen inte mindre av samarbete än vad det krävde att lösa de motsättningar som ledde till att arméer drog fram, slogs, blödde och dog på dessa slätter.
Snarare mer. Och det är därför inte minst den Europeiska Unionen och dess arbete är så utomordentligt viktig.
Kanske vore det av större intresse för SVERIGE
om utrikesministern följde vad som händer idag
på gamla krigsskådeplatser av senare datum
än Flandern under VK1 och anpassade Sveriges
utrikes och säkerhetspolitik därefter med
Finland som förebild.
http://www.en.rian.ru/analysis/20090908/156063504.html
spanaren:
Att “anpassa Sveriges utrikes och säkerhetspolitik med Finland som förebild”- alltså en finlandisering – tror jag knappast står på varken denna eller någon annan i framtiden potentiell regerings sida.
Ett mycket märkligt förslag.
Finland organiserar ett nationellt existensförsvar
med prio1 “Möta och avvärja ett strategiskt överfall”
prio2 “Möta en flankerande kris”. Finland har
kan inom en vecka mobilisera en arme om 350.000 man. Läs den ryska artikeln från Novosti!
Uppgifterna om deltagande personal har reducerats
för att inte överskrida OSCE-CSBM. Tidigare har
det talats om två ryska fältarmeer plus den vitryska
krigsmakten. Vad som är sant vet utrikesministern.
Än har inte FRA/MUST avskaffats…..
Även vad gäller krigsspelets scenario finns uppgifter
som borde få väckarklockorna att ringa både på
Lidingövägen och Rosenbad enligt min åsikt – eller?
Rekommenderar senaste avsnittet av TV1 programmmet
“1809″ och debatten mellan en representant för
´Sverige och en deltagare från Finland.
Den debatten var Sveriges och Finlands*
säkerhetspolitik i ett nötskal.
*”Kalla kriget tog aldrig slut. Det gjorde en
kort paus på grund av en tillfällig rysk
penningbrist” skrev Hufvudstadsbladet redan 2004.
I Sverige tror vi tydligen fortfarande att historien
tog slut 1989/1991 och avlöstes av “fred i vår tid”.
Finlandisering betecknar Finlands ställning under
det första kalla kriget med VSB-pakten.
Vilket land riskerar bli “finlandiserat” under det
nya “andra kalla kriget” med hjälp av politiska och
kanske även militära påtryckningar?
Landet är (jmf Georgien) i allians med sig själv och saknar i stort egen militär förmåga
Belgien heter det, inte Belgium.
Många fler borde besöka Verdun och dess Champ de Bataille. Under 1916 dog här rätt många hundratusen i leran. Fortfarande är området avlyst pga blindgångare och stelkrampsbakterier?
Det finns med all säkerhet ett stort värde i att de som skall hantera globala utmaningar av en ny art, sönderfallande och sköra stater, växande miljöhot och migrationsströmmar har fått ta del av detta perspektiv. Kulturella och etniska spänningar kanske då också får en ny innebörd?
Det sägs att EU-projektet garanterar fred mellan Europas stater. Men Norge då?
Förmodligen är naturligt samarbete mellan gränserna kittet. EU är något annat.
I övriga världen, där krig fortfarande pågår, har de gamla slagfältet tagit en anna form. Förut slogs man man mot man. Numera bombar man civilbefolkning med fosfor och DIM-vapen.
Ursäkta. Självklart skall det vara Belgien.