Nu tickar dagarna till den stora klimatkonferensen i Köpenhamn i december.
Att arbetet inför den tillhör prioriteterna under det svenska ordförandeskapet kan ingen ha undgått att notera.
Främst är det Fredrik Reinfeldt och Andreas Carlgren som arbetar med den gröna diplomatin i denna fråga.
Men nu är det dags för också oss europeiska utrikesministrar att lägga in en högre växel i dessa frågor.
I kväll framträder Frankrikes Bernard Kouchner, Storbritanniens David Miliband och jag på en “debat exceptionelle” på universitetet Sciences Po i Paris.
Där kommer vi att beskriva inte minst de utrikes- och säkerhetspolitiska konsekvenserna om vi misslyckas med att stoppa den globala uppvärmningen.
På onsdag fortsätter David Miliband och jag först med tåg till Rotterdam för att där se på en provanläggning för “carbon capture” och därefter till Warsawa för att konkret se på olika initiativ – bl a av Vattenfall – för att minska utsläppen av växthuser.
Så småningom kommer vi också till Köpenhamn, och där avslutar vi på torsdag denna turbokampanj för grön diplomati tillsammans med vår danske kollega Per Stig Möller.
Syftet är att nu mobilisera också våra utrikesministerkollegor i detta arbete – och att skicka signalen till världen i övrigt att vi i den Europeiska Unionen tar dessa frågor på största möjliga allvar.
Hej Carl. Försökt hålla ditt tempo under 2 månader – men idag är det sängläge med förkylning. Killar med förkylning är det synd om ! Skriv därför gärna en rad på min blogg – skulle hjälpa till i den hjälplösa situation som nu råder. Atjoooo ! :-)
Viva Espana & Miguel Moratinos.Fy och skams Sverige & Carl Bildt.
Kalle kanske Miguel kan ge dig en lektion i ”ledarskap och yttrandefrihet”.Jag hoppas att vid det har laget du inser att regeringen borde ta STARKT avstand fran logn i ”Aftonblaskan”.
Det racker inte att bara prata om Holocaust ibland sa maste man agera och visa ledarskap.
Imagine an Israeli jet bombing a gasoline convoy in Gaza killing 90 – most of them civilians.
Surly, you and the EU and the world press will have strong words to say.
But the same event – only it was NATO/EU forces in Afghanistan and you are all silent.
yal67:
Vi har tagit till oss dina synpunkter under flera veckor nu. Vi vet att du är upprörd över att tidningar i Sverige kan prestera dålig journalistik utan att bli brännmärkta av landets regering. Men så har vi nu lagt upp demokratin i vårt land.
Ett påpekande vecka efter vecka blir oftast kontraproduktivt, oavsett om man skulle ha rätt i sak.
Därför kan du kanske flytta över din författarmöda till Israels bosättningspolitik, Palestiniernas oförmåga att lyfta fram förhandlingsdugliga företrädare i en fredsprocess osv. Som jag ser saken är det här som de verkliga problemen ligger. För du vill väl ha en anständig lösning för båda parter?
yal67, imagine NATO settling in Afghanistan, deporting the Afghanis to Israel …
Klimatfrågorna har en tendens att i första hand inrikta sig på vad vi gör i vårt eget land, i andra hand den mer segregerade kimatpolitiken i EU-länderna och USA och sedan de mer svårlösta frågorna i de fattiga länderna.
Det är väl i nuläget vad som är politiskt möjligt. Ändå kommer säkert Köpenhamnskonferansen inte resulterar i bindande avtal.
Men jämfört med våra klimatproblem är de långt,långt värre o Kina, världens snabbast växande ekonomi.
Energibehovet inom den industriella sektorn tillgooe med kraftverk,där kraftverken använder brunkol,vilket resulterar i kuftföroreningar och enorma koldioxidutslätt, vilket leder till cancer. missfall och mänskliga begåvningsstörningar.
300 miljoner kineser saknar tillgång till friskt vatten och man räknar med att 70 procent av vattendragen är förorenade, delvis som en trögflytande massa.
Att åtgärda allt detta kommer ta mycket lång tid. Regimen lär inte heller vara särskilt samarbetsvillig. Det senare gäller för övrigt de ryska härskarna.
Varför hör man aldrig våra miljöpartister tala om detta?
perfro:
Därför att det är mer “politiskt korrekt” att prioritera
påstådda framtida klimatproblem baserade på modeller utan
prediktiv validering mot verkligheten än att lösa dagens akuta
problem som vattenbrist, livsmedelsbrist (egentligen
i första hand ekonomiskt betingad), energibrist,
luftföroreningar (INTE koldioxid) osv
Metusalmen,
this is what I understood from you – can ytou translate better:
We have taken us your comments for several weeks now. We know you are upset that newspapers in Sweden can do bad journalism without being branded by the government. But we have now put up democracy in our country.
An observation week after week is usually counterproductive, regardless of whether they would be entitled on the merits.
Therefore, you may transfer your writing effort to the Israeli settlement policy, Palestinians’ inability to highlight worthy representative in negotiating a peace process and so on. As I see it is this that the real problem lies. In order to easily have a decent solution for both parties?
yal67:
The translation is OK.
“we have put up democracy in this way in our country”
Klockan: Visar fel två timmar. (Engelsk normaltid?)
metusalem
If I understood correctly you are referring to something I wrote earlier – I look it up again.
here is something new:
Palestine problem hopeless, but not serious
By Spengler
“The situation for the Palestinian people is intolerable,” declared United Sates President Barack Obama in his June 4 Cairo address. Really? Compared to what? Things are tough all over. The Palestinians are one of many groups displaced by the population exchanges that followed World War II, and the only ones whose great-grandchildren still have the legal status of refugees. Why are they still there? The simplest explanation is that they like it there, because they are much better off than people of similar capacities in other Arab countries.
The standard tables of gross domestic product (GDP) per capital show the West Bank and Gaza at US$1,700, just below Egypt’s $1,900 and significantly below Syria’s $2,250 and Jordan’s $3,000. GDP does not include foreign aid, however, which adds
roughly 30% to spendable funds in the Palestinian territories. Most important, the denominator of the GDP per capita equation – the number of people – is far lower than official data indicate. According to an authoritative study by the Begin-Sadat Center for Strategic Studies [1], the West Bank and Gaza population in 2004 was only 2.5 million, rather than the 3.8 million claimed by the Palestinian authorities. The numbers are inflated to increase foreign aid.
Adjusting for the Begin-Sadat Center population count and adding in foreign aid, GDP per capita in the West Bank and Gaza comes to $3,380, much higher than in Egypt and significantly higher than in Syria or Jordan. Why should any Palestinian refugee resettle in a neighboring Arab country?
GDP per capita, moreover, does not reflect the spending power of ordinary people. Forty-four percent of Egyptians, for example, live on less than $2 a day, the United Nations estimates. The enormous state bureaucracy eats up a huge portion of national income. New immigrants to Egypt who do not have access to government jobs are likely to live far more poorly than per capita GDP would suggest.
Other data confirm that Palestinians enjoy a higher living standard than their Arab neighbors. A fail-safe gauge is life expectancy. The West Bank and Gaza show better numbers than most of the Muslim world:
Life Expectancy by Country in Years
Oman 75.6
Bahrain 75.6
West Bank and Gaza 73.4
Saudi Arabia 72.8
Jordan 72.5
Algeria 72.3
Turkey 71.8
Egypt 71.3
Morocco 71.2
Iran 71.0
Pakistan 65.5
Yemen 62.7
Sudan 58.6
Somalia 48.2
Source: United Nations
Literacy in the Palestinian Authority domain is 92.4%, equal to that of Singapore. That is far better than the 71.4% in Egypt, or 80.8% in Syria.
Without disputing Obama’s claim that life for the Palestinians is intolerable, it is fair to ask: where is life not intolerable in the Arab world? When the first UN Arab Development Report appeared in 2002, it elicited comments such as this one from the London Economist: “With barely an exception, its autocratic rulers, whether presidents or kings, give up their authority only when they die; its elections are a sick joke; half its people are treated as lesser legal and economic beings, and more than half its young, burdened by joblessness and stifled by conservative religious tradition, are said to want to get out of the place as soon as they can.” Life sounds intolerable for the Arabs generally; their best poet, the Syrian “Adonis” – Ali Ahmad Said Asbar – calls them an “extinct people”.
Palestinian Arabs are highly literate, richer and healthier than people in most other Arab countries, thanks to the United Nations Relief and Works Agency and the blackmail payments of Western as well as Arab governments. As refugees, they live longer and better than their counterparts in adjacent Arab countries. It is not surprising that they do not want to be absorbed into other Arab countries and cease to be refugees.
If the Palestinians ceased to be refugees, moreover, it is not clear how they would maintain their relatively advantaged position. They cannot return to farming; for all the tears about bulldozed olive groves, no one in the West Bank will ever make a living selling olive oil, except perhaps by selling “Holy Land” products to Christian tourists. Apart from tourism, the only non-subsidy source of income the Palestinians had was day labor in Israel, but security concerns close that off. Light manufacturing never will compete with Asia, and surely not during a prolonged period of global overcapacity.
An alternative is for the Palestinians to continue to live off subsidies. But why should they? Why should Western taxpayers subsidize an Arab in Ramallah, when Arabs in Egypt are needier? The answer is that they represent a security concern for Western countries, who believe that they are paying to limit violence. That only makes sense if the threat of violence remains present in the background and flares up frequently enough to be credible. One cannot simply stage-manage such things. A sociology of violence in which a significant proportion of the population remains armed.
To contain the potential violence of an armed population, donors to the Palestinian authority hire a very large proportion of young men as policemen or paramilitaries. According to a February 10, 2008, report by Steven Stotsky [2]:
Overhauling the Palestinian security forces will cost $4.2 to $7 billion over the next five years. What’s more, the recent aid package agreed on in Paris committing to $7.4 billion for the Palestinians doesn’t contain any provision for the security services.
The Reuters report follows a piece in the Jordan Times announcing plans to train a 50,000-person police force for the West Bank. This translates to one police officer for every 42-70 citizens (depending on which population figures for the West Bank are accepted), an unprecedented concentration of police presence. Currently, there are only 7,000 Palestinian police officers in the West Bank (Reuters, January13, 2008), so the new plan calls for a seven-fold increase. The planned expansion would result in a density of police at least three to four times that of major American cities that have to contend with much higher crime rates than the West Bank.
Add to this bloated police force the numerous other state security organizations as well as private militias, and it is clear that security is the biggest business in the Palestinian territories and the largest employer of young men. The number of armed Palestinian fighters is estimated at around 80,000 or more than six times the soldiers per capita in the United States. About one out of four Palestinian men between the ages of 20 and 40 makes a living carrying a gun.
That is, the economic structure of “pre-state” Palestine is heavily skewed towards the sort of institutionalized means of violence that is supposed to disappear once a state has been established. This is absurd, and creates a double disincentive for the Palestinians to maintain a low boil of violence. Just how this violence-centered society is supposed to make the transition to an ordinary civil society is an unanswerable question.
Once the problem is diagnosed with this kind of clarity, the solution becomes obvious:
• Cut Western support to the Palestinians with the aim of reducing living standards in the West Bank to those prevailing in Egypt, as an incentive for emigration.
• Demilitarize Palestinian society: offer a reward for turning in weapons, seize them when necessary, and give newly-unemployed gunmen employment weaving baskets at half pay.
Like many obvious solutions, this one never will be put into practice. The problem all along has been the wrong set of expectations. Once Palestinian Arabs adjust their expectations to correspond to levels of income, education and health prevailing in other Arab countries in the region, they can either form a state similar to other Arab states in the region, or simply emigrate to those states as individuals.
The Palestinians cannot form a normal state. They cannot emigrate to Arab countries without accepting a catastrophic decline in living standards, and very few can emigrate to Western countries. The optimal solution for the Palestinians is to demand a state and blackmail Western and Arab donors with the threat of violence, but never actually get one.
That is why the Palestinian issue is “hopeless, but not serious”, in the words of my old mentor Norman A Bailey, a former national security official. As long as all concerned understand that the comedy is not supposed to have an ending, the Palestinians can persist quite tolerably in their “intolerable” predicament.
Notes
1. The Million Person Gap: The Arab Population in the West Bank and Gaza, Bennett Zimmerman, Roberta Seid and Michael L Wise, February 2006. The Begin-Sadat Center for Strategic Studies, Bar-ilan University, Mideast Security and Policy Studies No. 65. Click here.
2. Plan for Palestinian Police Force Seven Times Larger than Current Force by Steven Stotsky, February 10, 2008.
Spengler is channeled by David P Goldman, associate editor of First Things.
(Copyright 2009 Asia Times Online (Holdings) Ltd. All rights reserved. Please contact us about sales, syndication and republishing.)
The situation of Arabs in Judea, Samaria and Gaza is far better than the image that media present, and their gross domestic product and, life expectancy are among the highest in the Arab world, the Asian Times reported.
Calling their situation “hopeless but not serious,” the newspaper’s columnist “Spengler” wrote on Tuesday that the gross domestic product in Judea, Samaria and Gaza is $3,380 per person, higher than in Egypt, Jordan and Syria. The figures are based on the 2004 populating studies by the Begin-Sadat Center that estimates the Palestinian Authority population at 2.5 million people and not the 3.8 million reported by the PA.
The columnist explained that the PA uses higher numbers in order to receive more foreign aid and added, “Where is life not intolerable in the Arab world?”
Although the United Nations frequently reports on the dire straits of Arabs in Gaza, 44 percent of Egyptians live on less than $2 a day, according to U.S. estimates.
Life expectancy for PA Arabs is 73.4 years, higher than almost every other Arab country, except for Oman and Bahrain, where the average is 75.6 years, while Arabs in Egypt live on average to the age of 71.3 years and in Jordan 72.5 years.
Literacy in the PA is 92.4 percent, compared with 71.4 percent in Egypt and 80.8 percent in Syria.
Other statistics show that the Palestinian Authority is emerging as a police state, with a higher force of security personnel per capita than most other areas. With one out of every four Arabs between the ages of 20 and 40 using guns for a living in the armed forces, Spengler noted that the potential for violence is high.
Jordan recently announced plans to train a 50,000-member police force in Judea and Samaria, which would leave one armed officer for every 41-70 citiziens, depending on which population statistics are used. The ratio is four times that of major American cities.
Michael Oren, Israeli Ambassador to the United States, wrote in the Wall Street Journal on Monday that the economic growth rate in Judea and Samaria is seven percent and that wages are up 24 percent.
Andreas Carlgren gick som en SAAB-turbo, senast han pratade i TV om klimatfrågan, hoppas han håller stilen länge och låter Sverige vara ett föregångsland för denna så viktiga fråga. Vårt ordförandeskap är kort, låt oss använda tiden väl.
http://www.solomonia.com/blog/archive/2009/09/human-rights-watchs-marc-garlasco-a-nazi/index.shtml
Detta hör kanske inte till ämnet, men det hör till bloggen, detta som jag snappade upp någonstans i cyberspace:
”…..kan ni svara på VARFÖR kachina Dollen blev så Ultra Höger o calle Bildt Hyllande som EU Federalistiska StomatiPåse ungefär.”
För att förklara min nuvarande och framtida hållning på bloggen, säger jag följande. Jag har aldrig varit ultrahöger. Bildt-hyllande? Njae, jag är definitivt emot hans politik, men sedan går det inte undvika att på något sätt gilla killen och den iver han flänger runt i världen. Rör man om i grytan så händer alltid något.
Men,…..den verkliga orsaken till att jag uppträder så städat och ödmjukt, är att man varken gör mål eller vinner matchen från utvisningsbåset.
Det är val nästa år och Carl Bildt kommer inte att undgå att försöka plocka inrikespolitiska poäng i sin utrikespolitiska blogg, och när han gör det vill jag vara där med en replik. (Om jag fortfarande lever.)
(Att stänga av mig (någon) mitt i en valrörelse skulle vara förödande för Alliansen.)
Det aggressiva språk jag använde vid och efter förra valet har gjort sin nytta (tror jag) och behöver inte användas igen. Alliansen hade köpt ett koncept av GWB utan att inse vart det skulle leda.
I övrigt väntar jag att socialdemokraterna skall vakna ur Timbro-psykosen att socialism är kommunism.
Att de skall VÅGA VARA socialister, liberalsocialister, vilket innebär frihet för individen och att samhällsgrunden med sin infrastruktur inte kan ägas av någon annan än samhället. Karlsson/Sahlins Tahtcher-socialism är inget annat än bräckt vatten.
Sedan funderar jag över de i djurkroppar fångade människorna, till övervägande del tölpar utan egna framgångar som måste bygga sin självkänsla i en euforisk glädje över andras motgångar.
Mänskligt medvetandet i en djurkropp blev ett misslyckande, hör det……Demiurgen.
Is rozengrad still burning ?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5758228.ab
@Kachina
Jag förstår inte vad du menar med “Karlsson/Sahlins Thatcher-socialism. Vem är Karlsson? Och vad är Thatcher-socialism…?!
Låt mig gissa vad talet kommer handla om. Den globala uppvärmningen kommer leda till jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott m.m.. Förmodligen också till invasion av jättespindlar från Mars.
.:agitpr0p:.
tg46
Ingvar Karlsson införde Thatcherismen (nyliberalism) i Sverige 1986. Mona Sahlin tog lydigt över inkråmet. Det går ut på att driva nationen som ett aktiebolag med ett oändligt antal dotterbolag. Dessa äger samhällsgrunden och infrastrukturen och interndebiterar varandra tills bolaget, genom stegrande interndebiteringar, bokfört sig själv i konkurs.
Det är samhällsekonomiskt flum, sannolikt skapat av dataspelsberoende ekonomer som tror att det finns en likhet mellan verkligheten och en dator.
Kachina
Aha! Du menade Ingvar Carlsson med C. Kanske lite petigt men det är viktigt att veta vem man ska kritisera eller stödja. Och var tog Göran Persson vägen genom din bild av Thatcher-socialism?
Thatcher hade stor konflikt och vann mot facket (TUC/Skargill) i Storbritannien. Blair blev av med “Clause 4″ och vann valet 1997. Sahlin har både Ohly och LO runt halsen. Hon står inte alls på “nyliberalism”.
Thatchers ekonomer trodde på att samhälle kunde drivas genom förprogrammerade datasimulationer. Vi ser idag att det inte går.
Carlsson “köpte” konceptet när han plötsligt blev styrman istället för “släpjolle.” För Persson spelade det ingen roll, politik och ideologi. Där handlade det om tillgången till makt. Mona Sahlin försöker spela den roll hon är fostrad att spela och de ideologiska tankarna är nog inte längre än,…..
Alliansen köpte GWB:s koncept, en repris av en pjäs som gick på tidigt 1900-tal, nu med nya aktörer.
Inget av dessa system fungerar, ej heller kommunism.
Vilken politik man än driver, kan man aldrig frångå det faktum att samhällsgrunden och infrastrukturen aldrig kan ägas av någon annan än samhället självt.
Ovanpå den grunden kommer den individuella friheten att bygga både slott och luftslott.
För att anknyta till ämnet.
Carl, ni kommer aldrig att kunna hejda den globala uppvärmningen. Den beror på helt andra orsaker än de predikant Gore anger, något som vi varken råder över eller kan styra. Det enda vi kan göra är att anpassa oss till den.
Det verkar råda konsensus bland politiker om att antropogena utsläpp av koldioxid påverkar klimatet.
Men hur är det bland forkare?
http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=14000
http://en.sevenload.com/videos/UsTF3KX-The-Great-Global-Warming-Swindle
Storbrittanien bar på ett av av kolonialism samt efter kriget åtskilliga förstatliganden samt brist på förnyelser i inrikespolitiken.
Det gjrde Margarteh Thacher rent hus med. Hon var visserligen i själ och hjärta konservativ, men hon förstod att om Storbrittanien behövde förnyas inom en rad områden. Det innebar bl a sänkta skatter.
Denna reformpolitik var så gynnsam att Tony Blair inte vågade som preminärminister utmana den.
Annars hade han förlorat valen.
Därmemot hade han problem med Labours vänsterflygel
Som närmast påminn er om die Linke i Tyskland dvs ett parti med symbatier för delar av det maxistiska arvet.
Gordon Browb för nu en politik som är en balansgång mellan dessa båda riktningar med katasttrofalt resultat inte minst bland väljarna.
Våra socialdemokrater representerar inte ens en Blair-politik,
Deäremot ska de nu gå i koalition med vänsterpartier, vilket förstås innebär yttrligare ett steg vänsterut.
Vi får väl se.
Även du Kachina!
perfro säger:med symbatier för delar av det maxistiska arvet.
Det var väl inte Marx som hade fel? Det går ju idag att använda hans teorier som bruksanvisningen för hur man grundlurar arbetarklassen (iom att ingen i målgruppen läsar Marx numera.)
Du tänker på Stalin, PolPot .. Hitler, Mussollini … (Berlusconi?)
Men det är något annat. Kallas för diktatur.
perfro
Om du inte lagt märke till det, kan jag meddela att den nyliberala kapitalismen havererat, efter tjugofem års flumekonomi.
Det är inte kommunismen som orsakat haveriet ej heller socialismen, utan den nyliberala kapitalismen självt.
Det kommer en ny krasch, om det inte kommer något nytt som exv. insikten att samhällsgrunden och infrastrukturen inte kan ägas av någon annan än samhället.
Det är ju bra Kachina att du så ograberat bekänner politisk färg.
Du är kommunist.
Sovjetunionen stod bakom Gulagarkipiöandn samt ockupationen av halva Europa efter andra världskrigets slut.
Kina är en nutida kommunistisk diktatur även om detta land anammat en politiskt styrd variant av global kapitalism.
Nordkorea är också ett kommunistiskt land där människorna inte kan äta sig mätta medan ledarna lever i överflöd.
Vi har ett likartat system i Cuba.
Vi har nu bakom oss det frktansvärda folkmord som inträffade i Pol Pots Kambdja.
Vietnamesterna har god gått i riktning mot den marknadsekonomi och det demokratiska system, som har gett oss det välstånd du Kachina förnekar att vi saknar.
Det är endast demokratier som kan leva i fred med varandra.
Det Kachina är nåt EU står för och som Carl just nu är den främste företrädaren för.
Vad gäller Karl Marx var hans grundläggande tanke att samhället skulle vara inriktat på ett proletariatsets diktatur. Han förkastade emokratin. Han vile ha ett socialistiskt samhälle.
Däremot fick han inte rätt när han trodde att detta samhälle skulle styras av de förtryckta, arbetare och bönder.
Ledarna blev just diktatorer, som förtryckte sitt folk., sina klassfiender och de revoltörerer inom partiet som man såg som utmanare.
Hitler var nazist, Mussoline facist
Vad gäller Berlusconi så sympatiserar jag inte med en rad inslag i hans politik. äremot är han folkvald med en betryggande majoritet,
perfro
Jag är inte kommunist. Att vara kommunist innebär åsikten att staten skall äga samhällsgrunden, infrastrukturen, produktion och produktionsmedlen.
Jag är socialist. Det innebär att ingen privat kan äga vår gemensamma egendom, samhällsgrunden och infrastrukturen. Det innebär även att staten inte kan äga individen, som är fri att skapa på den grunden.
Detta har sin enkla logik i Universum och hur det “drivs”, genom en växelverkan mellan två motsatta poler där det i “brännpunkten”, mitt mellan polerna, alstras något.
En växelverkan mellan samhällsgrunden/infrastrukturen och det privata näringslivet, alstrar en sund tillväxt.
Så enkelt är det, både att driva ett Universum och en nation. Det gäller bara att de motsatta polerna är jämnstarka.
perfro
DU är kommunist, eftersom kapitalist och kommunist i sig är samma sak. Bägge strävar efter att en liten befallande elit skall ha total kontroll över en identitetslös massa.