Oroande i Mellersta Östern

Parallellt med vad såväl FN som USA haft att säga i ärendet har vi i dag publicerat ett mycket tydligt uttalande av ordförandeskapet i EU om gårdagens tvångsvräkningar i östra Jerusalem.

I Stockholm har vi också kallat upp Israels ambassadör till UD för att framföra vår åsikt.

Jag är allt mer oroad av det faktum att det i dag inte finns någon trovärdig fredsprocess värd namnet i Mellersta Östern. Och israeliskt agerande av den art vi såg i går kommer inte att göra det lättare att få en sådan till stånd.

Fem miljoner

Det kan måhända noteras att denna blogg mitt i sommaren registrerade att den nu haft mer än fem miljoner besök.

I alla fall en hygglig början

Sommarsöndag

Söndag i semesterlandet Europa.

Men det finns anledning att följa upp situationen i Georgien med anledning av olika uttalanden och anklagelser främst under gårdagen.

Viktigt är att EUMM inte har kunnat finna några belägg för de anklagelser som förts fram.

Det kommer också att finnas anledning att reagera med viss tydlighet mot de vräkningar av palestinska familjer som tidigt i dag på morgonen genomförts av israeliska myndigheter i östra Jerusalem.

Så det där med semester är ett relativt begrepp.

Två giganter borta

Sommarlördag i värmen i södra Europa. Inte mycket verkar att hända. Det är så det helst bör vara.

Bläddrande i de gågna månadernas händelser noterar jag med visst vemod att två stora europeiska intellektuella gått ur tiden.

Leszek Kolakowski var en framstående polsk tänkare som inte minst bidrog till kritiken av marxismen på ett sätt som kommer att ha bestående betydelse.

Jag vet inte om hans ”Main Current of Marxism” finns utgiven på svenska, och jag tror inte att jag tagit mig igenom alla de tre banden i den engelska originalutgåvan. Men de delar jag läst har varit klarare i sina analyser än kanske någonting annat som publicerats i detta ämne.

Kolakowski träffade jag bara flyktigt någon gång i Oxford och någon gång i Warsawa, men med Ralf Dahrendorf kom jag att ha betydligt mycket närmare kontakter. Vi träffades rätt ofta för diskussioner på olika konferenser – och en och annan stimulerande middag blev det också.

Han hade en unik europeisk karriär som tysk parlamentariker, medlem av Europakommissionen och till slut lord i det brittiska överhuset – och detta alldeles bortsett från hans akademiska bana.

Han var en passionerad europé och en framstående tänkare när det gällde frihetens villkor i vår tid.

Hans bok ”Life Chances” hämtade jag mycken inspiration ur, och denna höst kommer jag alldeles säkert att återvända till hans välformulerade ”Reflections on the Revolution in Europe”. Två decennier senare kommer vi säkert att ha anledning att reflektera över hans reflektioner.

Den europeiska debatten kommer att vara fattigare utan deras bidrag – samtidigt som de bägge, var och en på sitt sätt, redan på avgörande sätt berikat och fört denna debatt vidare.