Besök i verkligheten

Den tidiga avfärden från Batumi på morgonen gjorde att bloggen tyvärr glömdes bort ett tag.

Men det har varit en fascinerande och viktig dag tillsammans med EUMM på olika platser runt om i Georgien.

Vid Zugdidi åkte vi fram till bron vid Rhuki som för över Enguri-floden in i Abchazien, och vid Odzisi var vi framme vid de ryska spärrarna på vägen in till den ockuperade Alkhogori-dalen i omedelbar närhet av Tbilisi.

Vi besökte internflyktingar från Abchazien vid Zugdidi – de hade levt under rätt miserable omständigheter som flyktingar i 16 år ! – och familjer som flytt förra årets konflikt i Sydossetien i Tserovani.

Det är ingen tvekan om att EUMM:s närvaro har bidragit till en stabilitet som annars kanske hade varit svår att uppnå. Och även i andra avseenden – hjälp till internflyktingar – spelar den Europeiska Unionen en viktig roll här.

Och det var viktigt för mig att på ort och ställe kunna se såväl situationen som EUMM:s insatser inför de beslut vi skall fatta senare om missionens framtid. Att dess personal under ambassadör Haber gör ett mycket bra jobb gick inte att ta fel på.

I kväll återvänder vi så till de mer politiska samtalen här.

Efter möte med parlamentets talman Bakradze bjuder vice premiärministern Baramidze på middag för att diskutera det fortsatta samarbetet med EU på olika områden.

Samtidigt sitter i Moskva presidenterna från Armenien och Azerbajdzjan i samtal om framtiden för Nagorno-Karabachs framtida status.

Egentligen skulle jag ha inlett denna resa i regionen i Baku, men mötet i Moskva gjorde att planeringen fick läggas om. Desto viktigare blir det att efter morgondagen här i Tbilisi i Baku få de första reaktionerna på de viktiga samtalen.

Att den Europeiska Unionen ger dessa samtal sitt starka stöd behöver knappast betonas särskilt.

Batumi och Island

Efter en tre och en halv timmas flygning från Strasbourg har vi nu landat i Batumi vid Svarta Havet och börjat förbereda kvällens överläggningar.

Middagen med president Saakashvili kommer att fokuseras på utvecklingen av samarbetet med EU och den fortsatta inre reformprocessen i Georgien.

Men med alldeles säkert kommer vi också att diskutera de regionala samarbetsperspektiven.

Batumi är en viktig exporthamn för olja från Baku – fartygen ligger i kö på redden – men också en viktig turistdestination för bl a armenier. Och flygplatsen fungerar faktiskt som inrikesflygplats för omedelbart angränsande Turkiet.

Per telefon får jag beskedet att Alltinget i Island nu beslutat att landet skall ansöka om medlemsskap i Europeiska Unionen.

Självfallet har vi anledning att välkomna detta. Som ordförandeland kommer vi att se till att denna ansökan nu hanteras på ett korrekt sätt.

Nu bär det av till middag.

Till Batumi

Efter dagen i Strasbourg bär det nu iväg för fyra dagar i södra Kaukasus. Men det har varit nyttigt – och trevligt – att tillbringa denna tid med det nya Europaparlamentet. 

Resan till södra Kaukasus är vår första s k trojka-resa under ordförandeskapet vilket innebär att företrädare för kommissionen, rådssekretariatet och Spanien kommer att komma med.

Första anhalt blir Batumi vid Svarta Havs-kusten i Georgien där det blir middag innan vi i morgon tillbringar en dag med EU:s observatörmission EUMM i olika delar av landet.

Och därefter vidtar dagar av intensiva politiska samtal i Tbilisi, Baku och Yerevan.

I fokus kommer att vara vårt Östliga Partnerskap och de möjligheter detta kommer att innebära för länderna i regionen. Men jag kommer också att understryka EU:s stöd till de olika fredsprocesser som finns i regionen.

I morgon träffas presidenterna från Armenien och Azerbajdzjan i Moskva för fortsatta diskussioner om en möjlig överenskommelse om Nagorno-Karabach. Av stor betydelse är också möjligheten till en normalisering av förbindelserna mellan Turkiet och Armenien.

Lite annorlunda dag

Jäktigt värre blev det faktiskt i Europaparlamentet i dag – men framgångsrikt för det svenska ordförandeskapet.

Fredrik Reinfeldts programtal fick ett mycket gott mottagande tvärs över parti- och nationsgränser. Det enda problem jag ser är att förväntningarna på vårt ordförandeskap riskerar att bli väl höga.

Själv hann jag inte vara med om hela den lunch som nyvalde talmannen Jerzy Buzek gav för oss – jag fick rusa iväg till mina tre debatter om Iran, Kina och Honduras. Jag hade att svara för den samlade europeiska politiken i dessa frågor.

Och tillsammans tog de tre debatterna faktiskt närmare tre timmar – när jag var klar i plenum höll Fredrik på att landa i Stockholm igen.

Lite födelsedag blev det faktiskt också.  Att Jerzy Busek passade på att från talmanspodiet framföra en gratulation kändes trevligt. Och en hel del gamla och nya vänner anslöt sig.

Och nu blir det faktiskt en middag som jag hoppas inte kommer att domineras alltför mycket av dagens arbete.

Viseringsliberalisering

I dag kom så Europeiska kommissionens förslag till visaliberalisering för länder på västra Balkan.

Att föra detta från förslag till beslut och verklighet blir en mycket viktig fråga för det svenska ordförandeskapet. Redan i dag börjar jag här i Strasbourg att tala om Europaparlamenterts roll i det arbetet.

Förslaget kommer att ge viseringsfrihet för medborgare i tre av länderna – och lika viktigt som att göra verklighet av det förslaget blir att föra återstående länder fram till de beslut och åtgärder som gör att de inte skall behöva komma alltför långt efter.

Det var bl a detta jag talade med de bosniska ledarna häromdagen.

Dag i Strasbourg

Så börjar denna dag i ett halvmulet Strasbourg där Europaparlamentet inleder sin första session efter sitt val.

Och i dag skall först det tjeckiska ordförandeskapet avrapportera, det svenska ordförandeskapet presentera och parlamentet diskutera en serie aktuella utrikespolitiska frågor.

Fredrik Reinfeldt och Cecilia Malmström kommer hit inom kort för den stora presentationen och debatten. Och omedelbart efter denna har jag tre utrikespolitiska debatter om Iran, Kina och Honduras. Jag ser att talarlistan redan är rätt omfattande.

Men samtidigt blir det mycket annat.

I går hann jag med att i olika ärenden tala med mina spanska, grekiska och polska kollegor förutom koordinering med Javier Solana med anledning av hans samtal på Balkan och våra respektive resor under den kommande veckan.

Och de olika samtalen kommer att fortsätta under dagen.

Samtidigt råkar det vara min födelsedag.

Det blir min andra födelsedag med europeiska möten.

Sommaren 1994 var det extra europeiskt toppmöte just denna dag för att lösa krisen kring ny ordförande i Europeiska kommissionen. Då satt vi i Bryssel – Sverige var fortfarande inte fullt medlem eftersom detta var före vår folkomröstning – och utsåg Jacques Santer till den uppgiften.

Nu sitter jag i Strasbourg med andra europeiska uppdrag. Man kan tänka sig många mycket sämre sätt att fira sin födelsedag.

Men nu bär det iväg till en dag av hektiska möten.

Spännande möten

Det blev en påtagligt bra dag i ett soligt och vackert Stockholm i går.

President Lee Myung-bak var säkert smickrad av alla människor som väntade utanför när han lämnade Grand Hotel för att flyga tillbaka till Seoul.

Därinne hade vi då haft ett mycket bra och inspirerande möte med ledande företrädare för såväl svenskt som koreanskt näringsliv.

Men den brutala realiteten var nog att de flesta utanför Grand Hotel väntade vare sig på president Lee eller någon annan politisk celebritet utan på Britney Spears på väg till sin konsert på Globen.

I Stockholm dessa dagar möts världens olika världar på ett påtagligt spännande sätt!

För min del blev det sedan improviserad middag med några goda vänner nästan längst ut i ytterskärgården en förtrollande vacker afton.

Strax efter midnatt navigerade vi oss tillbaka från ytterskären till innerstaden under en stjärnklar himmel.

Men nu har en ny dag tagit sin början.

Några TV-intervjuer har klarats av, liksom ett samtal med Javier Solana i Belgrad om våra respektive resor och aktiviteter den närmaste veckan.

Han styr nu mot Skopje för fortsatta samtal i den regionen – jag flyger senare i dag till Strasburg för Europarlamentets session där.

Viktigt avtal – och viktiga samtal

I dag är det så dags för de mer formella överläggningarna med president Lee Myung-bak från Sydkorea och hans delegation i övrigt.

För mig blir det först deltagande i överläggningarna med Fredrik Reinfeldt på förmiddagen, därefter separata överläggningar med utrikesminister Yu Myung-hwan på eftermiddagen och därefter att tillsammans med presidenten leda ett rundabordssamtal med koreanska och svenska näringslivsföreträdare.

Sydkorea är ett land med vilket vi har viktiga relationer.

Det var en av anledningarna till att jag var där i början av året, men ytterligare anledningar var dels att se om vi kunde ge en ny push för att slutföra förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Sydkorea och dels att få en bättre bild av situationen på den koreanska halvön i stort.

Frihandelsavtalet är mycket viktigt.

Det skulle ge en tydlig global signal om att såväl EU som Sydkorea vill värna och vidareutveckla den globala fria handeln också i dessa tider av ekonomiska svårigheter.

Det skulle vara det viktigaste frihandelsavtal som förts i hamn på ett bra tag – och på såväl vår som Europakommissionens agenda står nu hårt arbete med fler sådana avtal.

Med detta som bas vill vi utveckla en fördjupad strategisk relation mellan EU och Sydkorea.

Dagens huvudledare i DN handlar inte specifikt om detta frihandelsavtal – men väl om vikten av ett ordförandeskap i EU som vill driva på i handelsfrågorna generellt. Och det avser vi att göra.

Men alldeles säkert kommer vi att tala om den globala ekonomin i stort också. Sydkorea är ett viktigt land i G20-kretsen. Och precis på det sätt jag tror att jag förutsåg i början på året ser vi nu hur den inledningsvis mycket branta nedgången i den koreanska ekonomin håller på att vändas.

Näringslivsseminariet i eftermiddag kommer säkert att visa på nya möjligheter. Sydkorea storsatsar på nya gröna teknologier, och till de som nu storsatsar i Sydkorea hör Ericsson.

Till dessa frågor skall självklart läggas diskussioner om situationen med de tilltagande nordkoreanska provokationerna.

En resande vecka

I sedvanlig ordning ägnas delar av söndagkvällen åt att försöka sortera ut begreppen inför den vecka som kommer.

Morgondagen kommer tidsmässigt att domineras av det viktiga presidentbesöket från Sydkorea – jag återkommer till den saken.

Men parallellt med detta finns åtskilligt annat som måste följas upp.

Iran har ännu inte fullt ur frisläppt bl a de individer från EU-ambassader som man arresterat. Det krävs snabbt nya kontakter.

På den mer positiva planhalvan följer vi självfallet diskussionen i Alltinget på Island om att ansöka om medlemsskap i Europeiska Unionen. På ett eller annat sätt kommer sannolikt ett avgörande inom mycket nära framtid – och då skall vi vara redo för det.

Och på den positiva planhalvan bör också noteras att man i Ankara i morgon kommer att underteckna det formella regeringsavtalet om gasledningen Nabucco.

På tisdag bär det så för min del av till Strasburg och det nyvalda Europaparlamentets första session där. På onsdag ansluter så Fredrik Reinfeldt, Cecilia Malmström och andra för att inför parlamentet presentera ordförandeskapsprogrammet.

För min del handlar det också dels om kontakter med nyckelutskott för att förbereda dem på en viktig fråga som måste föras framåt och dels om att ev. medverka i en extradebatt i parlamentet om en del av de utrikesutmaningar vi just nu har att hantera.

Från Strasburg bär det så torsdag morgon iväg på den första mer formella s k trojka-missionen under vårt ordförandeskap – och det är Armenien, Georgien och Azerbajdzjan som står på agendan för oss under de dygn som kommer att följa.

Ett år efter kriget mellan Georgien och Ryssland och några månader efter det att vi fattat beslut om det Östliga Partnerskapet vill jag diskutera hur vi än tydligare kan bidra till stabilitet och utveckling i denna viktiga region.

Frågan om förlängt mandat för EU:s observatörsmission i Georgien står på dagordningen för EU:s utrikesministermöte senare under månaden, och då vill jag också ha haft möjlighet att besöka dem på platsen.

Så det blir en resande vecka mitt i sommaren.

Grattis Spotify!

I en utländsk dagstidning noterade jag att Spotify tagit priset som den viktigaste europeiska innovationen på webben under det senaste året.

Man ber att få gratulera!

Även om den formella hemvisten tydligen är Luxemburg rör det sig ju om en innovation och utveckling med sina rötter tydligt i den svenska IT-myllan.

Och Spotify har ett budskap också i dessa tider av ibland lite infekterad fildelningsdiskussion – det finns massvis med musik på nätet, fullt lagligt, ofta gratis, alltid njutbart!

Lugn söndag

Söndag i Stockholm. Det mesta verkar tämligen lugnt. Gatorna är rätt öde.

Jag hinner nog åka på den sommarkonfirmation som jag faktiskt borde åka på.

Och Sydkoreas president Lee Myung-bak befinner sig på Solliden på Öland för lunch med Kungen och Drottningen. Jag hoppas de har bra väder.

I eftermiddag börjar förberedelserna för den kommande veckan. Och en del annat.

Informell diplomati

Några timmar av mer informella samtal när solen också kommer fram efter nattens kraftiga regn och åska.

Mötena här i Dubrovnik har utvecklats till en god plats för mer informell diplomati också i frågor långt utöver regionens mer omedelbara agenda – även om det naturligt nog har varit Balkan och dess olika blockeringar som stått i centrum.

En del av de mer informella diskussionerna har handlat om södra Kaukasus.

USA:s vice utrikesminister Jim Steinberg flög direkt härifrån och dit i går. Jag kommer att vara där om en vecka, och tätt därpå kommer USA:s vicepresident Joe Biden.

Men det har också varit mycket annat. Turkiets Europaminister Egemen Bagis var här i går vilket gav möjlighet till konstruktiva samtal i en rad frågor.

Att oron för utvecklingen i västra Kina är mycket stor i Turkiet är naturligt – liksom att Turkiet har möjligheter att bedöma utvecklingen i Iran som är bättre än dem som de flesta andra har.

Men snart är det dags för uppbrott och för att via Wien trassla sig hem till Stockholm igen.

På måndag väntar viktigt president- och utrikesministerbesök från Sydkorea.

Det var inte länge sedan jag var där på besök. Det är en viktig relation för den Europeiska Unionen och för Sverige.

Att lösa upp knutar

Med strålande sol ute och inbjudande Adriatiska Havet precis utanför fönstret har vi suttit instängda hela dagen i förhandlingar och samtal om en del av de olika utmaningar vi står inför i sydöstra Europa.

Länge var detta en del av Europa dominerad av disintegrationens krafter, men under de senaste åren har integrationens dito faktiskt börjat att få överhanden.

Till mycket betydande del är detta ett resultat av den samlade europeiska politiken i området. Det europeiska integrationsperspektivet har gett kraft åt både regional och nationell integration.

Just därför är det ju så viktigt att vi håller upp – eller helst t o m förstärker – momentum i denna process. Skulle denna gå förlorade finns det en icke oväsentlig risk för att utvecklingen i känsliga delar av regionen åter börjar att gå i annan riktning.

Det blev rätt många timmar i dag i olika konstellationer med de ledande partiledarna i Bosnien, och till slut tror jag att vi lyckades hitta några formler som kan föra utecklingen i landet framåt.

Det kändes nästan som om jag var tillbaka i gamla dagar i Sarajevo…

Att vi gjorde detta gemensamt mellan EU och USA tror jag hade sin betydelse, även om det visade sig vara det europeiska integrationsperspektivet som är nyckeln till att låsa upp en del av de problem som finns.

Men också regionens andra utmaningar har förvisso stått på listan över samtalsämnen under dagen.

Nu nalkas dock kvällen – och med den invigningen av årets Dubrovnik-festival och middag med bl a president Mesic.

Bosnien i Dubrovnik

Andra dagen av möten här i Dubrovnik har just inletts av Kroatiens nya premiärminister Jadranka Kosor.

Men viktigt under förmiddagen blir det möte som USA:s vice utrikesminister Jim Steinberg och jag strax skall ha med de viktigaste politiska ledarna från Bosnien.

Till Dubrovnik

Frukost i norra Italien på mellanlandning mellan Bryssel i går och Dubrovnik om några timmar.

I går diskuterade vi igenom en del av de förändringar i utrikesministerrådets sätt att arbeta som vi nu kommer att genomföra.

Och att förändringar behövs torde de flesta vara eniga om. Vi behöver rakare och effektivare arbetsformer.

Men det hanns också med en rad politiska samtal under dagen.

Spaniens utrikesminister Moratinos och jag diskuterade hur EU bäst kan stödja de medlingsansträngningar i Honduras som inleds på allvar i dag.

Och jag hade fortsatta överläggningar med Irans utrikesminister Mottaki.

Men nu bär det av till Adriatiska Havet och två dagar av överläggningar om den regionens allt annat än okomplicerade utmaningar.

Destination Bryssel

I dag bär det efter några timmar med olika ärenden i Stockholm iväg till Bryssel för några timmar av överläggningar innan det blir mellanlandning i Italien inför morgondagens vidarefärd.

Att Kinas president Hu Jintao nu återvänt till Kina – och därmed inte kommer att finnas i anslutning till G8-mötet – visar med vilket allvar den kinesiska ledningen ser på oroligheterna i landets västligaste delar.

Vi kommer att fortsätta att följa utvecklingen så noga vi kan – och kommer att fortsätta en dialog med de kinesiska myndigheterna.

Stark oro över oroligheterna

Det blev en dag med åtskilligt av telefonsamtal i de olika ärenden som nu måste hanteras.

Vi uttalade självfallet stark oro över oroligheterna i Xinjiang i östra Kina.

Och det säger sig självt att vi kommer att fortsätta att följa utvecklingen så nära det över huvud taget är möjligt.

Det har redan varit diplomatiska kontakter om utvecklingen mellan oss och kinesiska företrädare, och jag utgår från att den dialogen kommer att fortsätta under de närmaste dagarna.

Också situationen i Iran kräver sin kontinuerliga uppmärksamhet.

Jag talade på eftermiddagen med min franske kollega Bernard Kouchner om vad vi gör för den franska lärarinna som fängslats i Iran. Vi kommer att fortsätta kontakterna i Teheran också i det ärendet.

Och vi har självklart fortsatt att ha kontakter också med London rörande den tjänsteman vid brittiska ambassaden som fortfarande sitter fängslad.

Mellan samtalen passade jag på att läsa president Obamas programtal om relationerna med Ryssland i Moskva i dag. Talet innehåller åtskilliga viktiga markeringar. Under de närmaste dagarna får vi en närmare redovisning för innehållet i de två dagarnas överläggningar.

I morgon reser såväl Barack Obama som Fredrik Reinfeldt till Italien för G8-toppmötet.

Själv kommer jag att bege mig till Bryssel för samtal för att förbereda en del av de kommande månadernas svårare frågor.

Bakom skrivbordet

Så är jag då tillbaka bakom skrivbordet i Stockholm efter en intressant, vacker och högtidlig dag i jubilerande Litauen.

Med tanke på vädret ute är väl bakom skrivbordet en av de bättre platserna att finnas på just i dag.

Och det finns mycket som behöver att följas upp.

Den fortsatta utvecklingen av relationerna till Iran. President Obamas besök i Moskva. Oroligheterna i de västligaste delarna av Kina. Fortsatta osäkerheten om försöken att återgå till den konstitutionella ordningen i Honduras.

Men det handlar också om att förbereda vad som kommer längre fram.

Samtalen i Dubrovnik om utvecklingen på västra Balkan mot slutet av veckan. Och nästa veckas besök i Europaparlamentet tillsammans med bl a Fredrik Reinfeldt.

Innan dess kommer ju också G8-toppmötet att äga rum i Italien – och där representerar Fredrik tillsammans med Barroso den Europeiska Unionen.

Ekonomi och klimat kommer att dominera, men också utrikespolitiken – inte minst Iran – kommer att finnas med.

Också det kräver sina olika förberedelser.

Högtidlig dag i Vilnius

Mycket sent i säng i Vilnius efter en både högtidlig och intressant dag här.

Det var folkfest och högtidlig ceremoni samtidigt när nationen firade sina 1000 år samtidigt som man visade sin tacksamhet mot avgående presidenten Adamkus.

Och hans eftertänksamma tal med djupa historiska perspektiv fanns det förvisso all anledning att lyssna på.

När på eftermiddagen ca 5000 körsångare stämde upp sin hyllning hade de en publik på ca 100 000 personer som dessutom kunde stämma in i sångerna.

Sådan stämning tror jag knappt man kan uppleva någon annanstans i världen. Det finns en baltisk tradition vars styrka inte skall underskattas.

Men för mig var det också en dag av politiska samtal om bl a situatonen i södra Kaukasus.

Och lite sneglade vi självfallet på Moskva och de samtal som president Obama inlett där i dag.

Samtidigt gick kommmunikationen varm om de olika frågor som krävde EU-ordförandeskapets uppmärksamhet.

Till tusenåriga Litauen

Synnerligen arla i morgon bitti bär det tillsammans med Kungen och Drottningen iväg till den litauiska huvudstaden Vilnius för att där delta i det högtidliga firandet av att det är 1000 år sedan landet först omnämndes.

Det var för tusen år sedan som begreppet Litauen först sattes på pränt med anledning av att åtta tyska munkar slogs ihjäl av några hedningar i dessa trakter.

Enligt skrifterna kom samtliga till himlen och en blev dessutom helgon.

Alltid något.

Nu är det nog inte detta som främst skall firas – utan en europeisk nation med en rik och imponerande historia.

Och jag tror dessutom att firandet också blir lite av tack till president Valdas Adamkus som inom de närmaste dagarna avgår efter väl förrättat värv under det senaste decenniet. I det deltar jag mycket gärna.

Den 12 juli efterträds han av f d Europakommissionären Dalia Grybauskaite.

Med sin centraleuropeiska charm – med den baltiska världen har den föga att göra – tillhör Vilnius mina favoritstäder.

Att dagens litauiska stad har en judisk och polsk och delvis också rysk historia gör inte saken mindre fascinerande, om än med inslag av djup tragedi – här har såväl Napoleons som Hitlers och Stalins arméer dragit fram genom de senaste seklerna.

Men nu blir det ceremonier och festligheter med statschefer från åtskilliga länder och en och annan utrikesminister som dessutom tänker passa på att göra en del nytta i övrigt.

Att Vilnius i år dessutom är europeisk kulturhuvudstad kommer säkert inte att göra saken sämre.