I sedvanlig ordning ägnas delar av söndagkvällen åt att försöka sortera ut begreppen inför den vecka som kommer.
Morgondagen kommer tidsmässigt att domineras av det viktiga presidentbesöket från Sydkorea – jag återkommer till den saken.
Men parallellt med detta finns åtskilligt annat som måste följas upp.
Iran har ännu inte fullt ur frisläppt bl a de individer från EU-ambassader som man arresterat. Det krävs snabbt nya kontakter.
På den mer positiva planhalvan följer vi självfallet diskussionen i Alltinget på Island om att ansöka om medlemsskap i Europeiska Unionen. På ett eller annat sätt kommer sannolikt ett avgörande inom mycket nära framtid – och då skall vi vara redo för det.
Och på den positiva planhalvan bör också noteras att man i Ankara i morgon kommer att underteckna det formella regeringsavtalet om gasledningen Nabucco.
På tisdag bär det så för min del av till Strasburg och det nyvalda Europaparlamentets första session där. På onsdag ansluter så Fredrik Reinfeldt, Cecilia Malmström och andra för att inför parlamentet presentera ordförandeskapsprogrammet.
För min del handlar det också dels om kontakter med nyckelutskott för att förbereda dem på en viktig fråga som måste föras framåt och dels om att ev. medverka i en extradebatt i parlamentet om en del av de utrikesutmaningar vi just nu har att hantera.
Från Strasburg bär det så torsdag morgon iväg på den första mer formella s k trojka-missionen under vårt ordförandeskap – och det är Armenien, Georgien och Azerbajdzjan som står på agendan för oss under de dygn som kommer att följa.
Ett år efter kriget mellan Georgien och Ryssland och några månader efter det att vi fattat beslut om det Östliga Partnerskapet vill jag diskutera hur vi än tydligare kan bidra till stabilitet och utveckling i denna viktiga region.
Frågan om förlängt mandat för EU:s observatörsmission i Georgien står på dagordningen för EU:s utrikesministermöte senare under månaden, och då vill jag också ha haft möjlighet att besöka dem på platsen.
Så det blir en resande vecka mitt i sommaren.
13 juli 2009 kl 15:28
Det svenska ordförandeskapet är inte bara av överordnad betydelse inom en rad områden.
De är förstås de viktigaste.
Men svårigheterna att klara av att få ett godkännande av att ge Barosso förnyat mandat är komplicerat.
Likaså tycker jag att det är märkligt att engelska Tories inte anslöt sig till den majoritetsgrupp där de ka få störst inflytande.
Inrikespolitiska hänsyn förefaller viktigast.
Carl får tala Cameron till rätta så han inte torpederar Lissabonfördraget!
15 juli 2009 kl 08:30
Hjärtliga Gratulationer på 60-årsdagen.
Tack för Dina intressanta redovisningar och inlägg.
Lycka till med dagen och i framtiden.