Med strålande sol ute och inbjudande Adriatiska Havet precis utanför fönstret har vi suttit instängda hela dagen i förhandlingar och samtal om en del av de olika utmaningar vi står inför i sydöstra Europa.
Länge var detta en del av Europa dominerad av disintegrationens krafter, men under de senaste åren har integrationens dito faktiskt börjat att få överhanden.
Till mycket betydande del är detta ett resultat av den samlade europeiska politiken i området. Det europeiska integrationsperspektivet har gett kraft åt både regional och nationell integration.
Just därför är det ju så viktigt att vi håller upp – eller helst t o m förstärker – momentum i denna process. Skulle denna gå förlorade finns det en icke oväsentlig risk för att utvecklingen i känsliga delar av regionen åter börjar att gå i annan riktning.
Det blev rätt många timmar i dag i olika konstellationer med de ledande partiledarna i Bosnien, och till slut tror jag att vi lyckades hitta några formler som kan föra utecklingen i landet framåt.
Det kändes nästan som om jag var tillbaka i gamla dagar i Sarajevo…
Att vi gjorde detta gemensamt mellan EU och USA tror jag hade sin betydelse, även om det visade sig vara det europeiska integrationsperspektivet som är nyckeln till att låsa upp en del av de problem som finns.
Men också regionens andra utmaningar har förvisso stått på listan över samtalsämnen under dagen.
Nu nalkas dock kvällen – och med den invigningen av årets Dubrovnik-festival och middag med bl a president Mesic.
juli 10, 2009 kl 6:04 e m
Verkligen glädjande att se, att med en svensk utrikesminister i EU och en demokratisk president i USA, verkar den gemensamma utrikesrelationen ha rejält flyt. Bara att applådera.
Vad gäller dina samtal med Irans utrikesminister hoppas jag att din rakt på sak attityd kommer till sin rätt.
Någon måste upplysa dem om att leda en nation är svårt, kräver sin man och kompetens. Att styra ett land på det primitiva sätt som föregått demokratin, kräver inget annat än ett slaveri under en okänd och osynlig kraft, som hotar med evig förbannelse, evigt helvete och straff, innerligt beskrivna av prästerskapet.
Denna osynliga och okända kraft finns inte.
Det finns ett allomfattande medvetandet, en energi utan form som skapar former av den mörka materian. Denna energi har egenskaperna VILJA till KÄRLEK och INTELLIGENT AKTIVITET.
Denna energi, Universums skapare, har inte förmåga att uttrycka hämnd och straff. Det ingår inte i detta väsens egenskaper.
Kristendomen fram till ca. 1960 och islam än i dag, är grova feltolkningar av Jesus, Mohammed och Paulus.
Ett styre efter dessa dogmer leder förr eller senare till uppror.
Om Irans utrikesminister inte förstår detta, bjud gärna hem honom till mig, så skall jag hålla en föreläsning både ur Koranen och Bibeln, där årtusenden av galenskaper blir klarlagda.
Dessa två religioner är inte Guds/Allahs verk, utan kejsarens verk för att hålla folket i schack. Detta kan man inte bygga en nation på.
juli 10, 2009 kl 6:13 e m
Är det någon som jobbar på UD? Jag skickade en fråga härom dagen beträffande Chavez försök att iscensätta våldsamheter i Honduras i söndags, men ännu inget svar. Sådana krigshandlingar måste ju fördömas!
juli 10, 2009 kl 6:48 e m
Ett förtydligande. ”Straffet” består i själens oförmåga att utvecklas, efter ett liv där ondskan egenskaper dominerat. Den förblir den här planetens fånge, kan inte gå vidare till högre dimensioner, utan förblir fast i en evig rundgång i det helvete som finns, precis här och nu.
Det finns sju himmelriken vilka var för sig innehåller sju ”avdelningar”, totalt 49 dimensioner och vi befinner oss just nu i den fyrtionionde, helvetet. Bundna i den tröga meterian på dess lägsta frekvens.
juli 10, 2009 kl 7:10 e m
Bästa Kachina!
Du säger att kristendomen fram till 1960 och islam ”än i dag” gör sig skyldig till grova feltolkningar. Krångla inte till det…Det goda likväl som det onda finns INOM människan själv. Hur skall man annars kunna förklara seklers bestialiska handlingar AV just människor. Frågan är vad vi väljer att ”släppa fram”
juli 10, 2009 kl 7:30 e m
Gör det inte för komplicerat bara.
När iraniern kommer till Byske så kan ni även ta en fisketur.
juli 10, 2009 kl 8:48 e m
nilbor
Du har så rätt, det goda och det onda finns inom människan. Frågan är bara vilket medium som stimulerar de olika egenskaperna.
Själen är oförändrat ren, personligheten skapas av den omgivning den befinner sig i,……..om den inte kan se bakom ”kulissen” och finna de egenskaper den bär inom sig, från källan.
Alltså VILJA till DET GODA (kärlek) och INTELLIGENS.
Det finns många som vill förvränga världsbilden. Vissa är lätta att avslöja, andra är svåra därför att kulissen visar godhet, men kärnan är byggd på ondska.
Det gäller att vara kritisk i sin granskning, innan man accepterar ett faktum.
juli 10, 2009 kl 8:53 e m
>”Just därför är det ju så viktigt att vi håller upp – eller helst t o m förstärker – momentum i denna process. Skulle denna gå förlorade finns det en icke oväsentlig risk för att utvecklingen i känsliga delar av regionen åter börjar att gå i annan riktning.”
- Så är det nog.
Finns det inte en betydande risk för ett svagare EU som inte står enat om vi allt för snabbt väljer in nationer som inte är redo för ett medlemskap ?
Ni döljer skickligt problemen som Slovenien skapar i vår union för att kunna fortsätta en process för utvidgning som sannolikt inte majoriteten av medborgarna är intresserade av.
Detta gör ni genom att kalla detta problem bilateralt, medan det i själva verket är ett EU-problem som skapats av en nation som inte har den ”Europeiska mentalitet” som borde vara självklar för en medlemsnation.
USA vill gärna att Turkiet ganska snart får ett medlemskap.
Efter att den önskan blev allmänt känd har man också sett engagemanget öka för att så ska bli fallet.
USA’s order att EU skulle se till att Kosovo blev självständigt var av andra orsaker, tack och lov.
Annars hade vi snart läst om deras ”demokratiska framsteg” som gör de lämpliga till medlemmar.
Var det inte så att EU skulle bli en självständig union som söker fredliga lösningar ?
Var det inte så att ”överstatlighet” skulle vara mycket begränsad inom EU ?
Jag måste säga att jag känner mig lurad !
I en tid då unioner fallit på grund av olika mentaliteter länder emellan, bygger vi just nu en ny…
juli 11, 2009 kl 6:46 f m
Abbas Milani – professor vid Stanford University – har en intresserat artikel i senaste numret av The New Republic om ”den gröna vågens” intellektuella historia i Iran: The New Democrats
Han visar att det funnits två politiska politiska traditioner i det moderna Iran. En demokratisk som velat bygga på folkviljan som källa till politisk makt och en diktatorisk tradition som velat ha en absolut statsmakt med makthavare som inte ställs tills ansvar inför folket. Dagens motsättningar handlar i grunden om detta.