Uttalanden och sommarläsning

31 juli 2009

Trots att Bryssel och den europeiska politiken nu går ner på lite lägre varv fortsätter vi självfallet arbetet med den europeiska utrikespolitiken.

I går fanns det t ex självfallet anledning att med skärpa reagera mot de upprepade terroristdåden i Spanien. Kampen mot terrorismen förblir viktig.

Och alldeles självklart kommenterade vi de viktiga parlamentsvalen i Moldavien.

För den som har tiden och intresset går det att ta del av vad bl a jag hade att säga när vi diskuterade erfarenheterna av den europeiska freds- och säkerhetspolitikens första decennium i Bryssel i tisdags.

Och i kategorin sommarläsning kan möjligen den kommenterade artikeln i amerikanska Foreign Policy om hur man ser på vår ledning av dessa sex månader av den europeiska utrikespolitiken passa in.

Själv är jag på väg att ta mig ett bad. Trots allt är det ju sommar.


Efter tre dagar i Bryssel

29 juli 2009

Efter tre dygn i Bryssel har jag nu dragit mig bort därifrån och inlett någonting som möjligen skulle kunna likna några lite lugnare dagar.

Vi får se hur det går med det. Världen står väl inte stilla.

Men det var ytterligare en bra dag i Bryssel i går.

Javier Solana och jag inledde på ett frukostseminarium om medling som samlade huvuddelen av EU:s speciella representanter i olika delar av världen. Och sedan fortsatte vi på en större konferens som samlade erfarenheter av ett decennium av EU:s gemensamma yttre säkerhetspolitik.

Bägge mötena var en del av vårt arbete för att försöka att ytterligare stärka EU:s roll som fredsaktör i olika delar av världen.

Därefter var det s k trojkamöte med Vitrysslands utrikesminister Martynov. Att de vill komma närmare EU är alldeles uppenbart, och det är ju inte heller svårt att förstå motiven för detta. Men för att det skall vara möjligt krävs tydligare steg när det gäller den fulla respekten för medborgerliga fri- och rättigheter liksom utvecklingen mot ett öppnare samhälle.

Vi kommer mycket uppmärksamt att följa utvecklingen i bl a dessa avseenden under de närmaste månaderna. Vi står inför viktiga beslut mot slutet av året.

Mot slutet av dagen hanns det också med ett telefonsamtal med Irans utrikesminister Mottaki om  bl a den EU-medborgare som fortfarande hålls fängslad i Iran. I dag kommer vi att återkomma till Iran i den vidare frågan om respekten för grundläggande fri- och rättigheter.

Men nu njuter jag solen i Europas sydligare delar – även om telefon och Internet fungerar med full kraft även här.


Bra dag – bra början

27 juli 2009

I stort sett måste man väl säga att denna dag av vårt första möte med GAERC avlöpte ungefär som  vi hade tänkt oss.

Det enstaka viktigaste beslutet var självfallet att sända Islands ansökan om medlemskap vidare till Europeiska kommissionen.

Men bra var att diskussionen i den frågade visade ett mycket brett stöd för att gå vidare med integrationsprocessen också vad gäller västra Balkan. Och jag hoppas att vi kommer att kunna ta ett ytterligare steg i det avseendet redan vid vårt nästa möte.

Vi hade också en bra diskussion om EUMM-missionen i Georgien och situationen där, och jag rapporterade kort från resan till södra Kaukasus i stort. Det var viktigt att sända signalen om EU:s tydliga engagemang för stabilitet – liksom för stödet till Georgiens territoriella integritet.

Jag hoppas vi kommer att kunna återkomma till frågorna om vårt samarbete med södra Kaukasus vid ett av våra närmaste möten.

Även Somalien diskuterades med viss utförlighet. Vi måste förstärka vårt engagemang i de olika frågorna på och kring Afrikas horn. Också denna fråga återkommer inom kort.

Såväl Javier Solana som jag rapporterade också kort om våra besök nyligen i Afghanistan och våra slutsatser från dessa. Till dem kommer vi att återkomma vid det informella utrikesministermötet i Stockholm i början av september.

Vid lunchen var det naturligt att vi också diskuterade situationen i Iran. Att de anställda på den brittiska ambassaden som arresterats nu släppts noterades med tillfredsställelse, men fortfarande hålls en fransk medborgare orättfärdigt arresterad.

Också till olika aspekter på den iranska utvecklingen kommer vi alldeles säkert att återkomma på olika sätt.

Allt detta belysters väl på den avslutade gemensamma presskonferensen.

Nu stundar förberedelser för morgondagens möte. Jag har två tal på två konferenser och därefter ett viktigt möte med Vitrysslands utrikesminister.

Det var en bra dag – och en bra början.


Vårt första GAERC

27 juli 2009

I dag sitter så Cecilia Malmström och jag ner för vårt första ministerråd i Bryssel – GAERC, General Affairs and External Relations Council.

Åtskilligt står på agendan för dagen – även om man märker att sommaren börjar att infinna sig också i ministerkretsen.

Frågan om behandlingen av Islands ansökan om medlemskap blir viktig.

Det finns inget snabbspår för Island – men väl en insikt om att i och med att Island redan är med i den inre marknaden är spåret kortare. Det tog längre tid för Sverige att förhandla medlemskapet i EEA än att därefter ta steget och förhandla om medlemskap.

Men på bordet finns ju också en äldre ansökan från Albanien – och det finns en allmän oro för att olika blockeringar gör att Balkan riskerar att halka efter.

Och det är en oro jag delar.

Jag hoppas att vi kommer att kunna anta slutsatser om Somalia och hur vi skall kunna gå vidare med olika insatser i anslutning till situationen på Afrikas Horn.

Och alldeles självklart kommer vi att utbyta åsikter och bedömningar om situationen i Iran och de utmaningar vi står inför där. Vi har ju varit mycket tydliga i våra uttalanden efter presidentvalet.


Överge? Nej, snarast tvärt om.

26 juli 2009

Innan jag lämnade Kabul i går kväll – där jag f ö också hann med några inköp i den utmärkts och omskrivna lilla bokhandeln - hann jag med att kort tala också med några svenska media, och kunde med viss förvåning notera att en eldstrid i norra Afghanistan nu tydligen lett vissa till att kräva att vi mer eller mindre helt skulle skrota vårt enagemang i landet.

Den ståndpunkten har jag mycket svårt att förstå.

Visst är stats- och fredsbyggandet i Aghanistan både svårt och osäkert. Det handlar om ett av världens fattigaste länder som dessutom slitits sönder av tre decennier av förödande krig.

Men vad som händer här angår oss. Att 90% av världens opium-produktion i dag kommer från södra Afghanistan borde egentligen vara argument nog. Att förhindra att al Qaeda kan komma är viktigt för oss alla.

Jag tror inte att vi snabbt kommer att kunna stampa ett perfekt samhälle ur marken vid Hindu Kush, men jag kan för den skull inte acceptera att vi skulle överge dem som faktiskt försöker att bygga ett rättssamhälle, ge kvinnor möjligheter de annars skulle förvägras och ge unga pojkar och flickor en utbildning de annars aldrig skulle ha fått.

Och det tragiska är att allt detta måste skyddas – också militärt – mot dem som försöker att kasta landet ner i medeltida mörker av förtryck och fördomar. Att tro något annat är bara att visa hur lite man förstått.

I dag deltar 41 nationer i den militära fredsoperationen i Afghanistan – med mandat och uppdrag från FN:s säkerhetsråd.

Trots en i vissa avseenden mer besvärlig situation än när jag var där senast återvänder jag från Afghanistan med lite mer av tillförsikt.

En ny amerikansk politik har även här skapat bättre möjligheter. Man inser behovet av att skydda civila, och att satsa än mer på civila och ekonomiska insatser i fredsbyggandet. Kring detta diskuterade vi mycket.

Och med alla sina ofullkomligheter pågår just nu en livlig demokratisk debatt i hela landet inför presidentvalet den 20 augusti. Jag skulle inte våga att spå om utgången – dynamiken i den demokratiska debatten är alldeles för stark för det.

Jag tror att den Europeiska Unionen kan göra mera för att hjälpa Aghanistan, och efter sommaren hoppas jag att vi kommer att ha förslag på bordet för hur det skall kunna gå till. Det är när landet är på väg in i den utomordentligt viktiga perioden mellan årets president- och nästa års parlamentsval.

Fredsbyggande är förvisso inte enkelt, och måste ibland fysiskt försvaras mot de krafter som vill annorlunda.

Men att ta utmaningarna till intäkt för att kapitulera är mig främmande. De är i stället ett argument för intensivare och bättre insatser.


Natt i Muscat

25 juli 2009

Underliga äro icke bara Herrens vägar.

Efter en dag i Kabul har vi nu mellanlandat mitt i natten i Muscat i Oman på väg till Bryssel.

Det är varmt och fuktigt så hälften kunde vara nog. Kabuls behagligt torra sommar känns avlägsen.

Snart lyfter vi igen, och far genom natten över de arabiska öknarna upp mot Europa och Bryssel.

Där väntar nya möten och utmaningar.


Dag av afghanska dialoger

25 juli 2009

Solen har åter gått upp över den afghanska huvudstaden och jag rusar iväg till tidig arbetsfrukost med FN-chefen Kai Eide. Det finns mycket att gå igenom.

Men sedan kommer dagen att domineras av diskussioner inför det kommande presidentvalet och de utmaningar detta innebär.

Jag träffar självklart president Karzai och utrikesminister Spanta, men också presidentkandidaterna Abdullah, Ghani och Frozen Fahna. Tillsammans bör de mötena ge en god bild av det politiska läget just nu.

Men det ger mig också möjlighet att förstärka de europeiska budskap som senast framfördes av Javier Solana vid ett blixtbesök här tidigare i veckan.

Jag hoppas också hinna med ett möte med nye ISAF-generalen McChrystal och skall alldeles bestämt träffa EU:s polismission EUPOL.

Och innan jag under natten återvänder till Europa blir det middag med Kai Eide och andra – Richard Holbrooke bland dem – för att sammanfatta våra bedömningar av läget i landet just nu.

Det är genom att på detta sätt då och då återkomma till ett land som detta som man dels skaffar sig en djupare bild och dels bygger upp det förtroende som är en förutsättning för att långsiktigt kunna påverka situationen.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 482 andra följare