Uttalanden och sommarläsning

31 juli 2009

Trots att Bryssel och den europeiska politiken nu går ner på lite lägre varv fortsätter vi självfallet arbetet med den europeiska utrikespolitiken.

I går fanns det t ex självfallet anledning att med skärpa reagera mot de upprepade terroristdåden i Spanien. Kampen mot terrorismen förblir viktig.

Och alldeles självklart kommenterade vi de viktiga parlamentsvalen i Moldavien.

För den som har tiden och intresset går det att ta del av vad bl a jag hade att säga när vi diskuterade erfarenheterna av den europeiska freds- och säkerhetspolitikens första decennium i Bryssel i tisdags.

Och i kategorin sommarläsning kan möjligen den kommenterade artikeln i amerikanska Foreign Policy om hur man ser på vår ledning av dessa sex månader av den europeiska utrikespolitiken passa in.

Själv är jag på väg att ta mig ett bad. Trots allt är det ju sommar.


Efter tre dagar i Bryssel

29 juli 2009

Efter tre dygn i Bryssel har jag nu dragit mig bort därifrån och inlett någonting som möjligen skulle kunna likna några lite lugnare dagar.

Vi får se hur det går med det. Världen står väl inte stilla.

Men det var ytterligare en bra dag i Bryssel i går.

Javier Solana och jag inledde på ett frukostseminarium om medling som samlade huvuddelen av EU:s speciella representanter i olika delar av världen. Och sedan fortsatte vi på en större konferens som samlade erfarenheter av ett decennium av EU:s gemensamma yttre säkerhetspolitik.

Bägge mötena var en del av vårt arbete för att försöka att ytterligare stärka EU:s roll som fredsaktör i olika delar av världen.

Därefter var det s k trojkamöte med Vitrysslands utrikesminister Martynov. Att de vill komma närmare EU är alldeles uppenbart, och det är ju inte heller svårt att förstå motiven för detta. Men för att det skall vara möjligt krävs tydligare steg när det gäller den fulla respekten för medborgerliga fri- och rättigheter liksom utvecklingen mot ett öppnare samhälle.

Vi kommer mycket uppmärksamt att följa utvecklingen i bl a dessa avseenden under de närmaste månaderna. Vi står inför viktiga beslut mot slutet av året.

Mot slutet av dagen hanns det också med ett telefonsamtal med Irans utrikesminister Mottaki om  bl a den EU-medborgare som fortfarande hålls fängslad i Iran. I dag kommer vi att återkomma till Iran i den vidare frågan om respekten för grundläggande fri- och rättigheter.

Men nu njuter jag solen i Europas sydligare delar – även om telefon och Internet fungerar med full kraft även här.


Bra dag – bra början

27 juli 2009

I stort sett måste man väl säga att denna dag av vårt första möte med GAERC avlöpte ungefär som  vi hade tänkt oss.

Det enstaka viktigaste beslutet var självfallet att sända Islands ansökan om medlemskap vidare till Europeiska kommissionen.

Men bra var att diskussionen i den frågade visade ett mycket brett stöd för att gå vidare med integrationsprocessen också vad gäller västra Balkan. Och jag hoppas att vi kommer att kunna ta ett ytterligare steg i det avseendet redan vid vårt nästa möte.

Vi hade också en bra diskussion om EUMM-missionen i Georgien och situationen där, och jag rapporterade kort från resan till södra Kaukasus i stort. Det var viktigt att sända signalen om EU:s tydliga engagemang för stabilitet – liksom för stödet till Georgiens territoriella integritet.

Jag hoppas vi kommer att kunna återkomma till frågorna om vårt samarbete med södra Kaukasus vid ett av våra närmaste möten.

Även Somalien diskuterades med viss utförlighet. Vi måste förstärka vårt engagemang i de olika frågorna på och kring Afrikas horn. Också denna fråga återkommer inom kort.

Såväl Javier Solana som jag rapporterade också kort om våra besök nyligen i Afghanistan och våra slutsatser från dessa. Till dem kommer vi att återkomma vid det informella utrikesministermötet i Stockholm i början av september.

Vid lunchen var det naturligt att vi också diskuterade situationen i Iran. Att de anställda på den brittiska ambassaden som arresterats nu släppts noterades med tillfredsställelse, men fortfarande hålls en fransk medborgare orättfärdigt arresterad.

Också till olika aspekter på den iranska utvecklingen kommer vi alldeles säkert att återkomma på olika sätt.

Allt detta belysters väl på den avslutade gemensamma presskonferensen.

Nu stundar förberedelser för morgondagens möte. Jag har två tal på två konferenser och därefter ett viktigt möte med Vitrysslands utrikesminister.

Det var en bra dag – och en bra början.


Vårt första GAERC

27 juli 2009

I dag sitter så Cecilia Malmström och jag ner för vårt första ministerråd i Bryssel – GAERC, General Affairs and External Relations Council.

Åtskilligt står på agendan för dagen – även om man märker att sommaren börjar att infinna sig också i ministerkretsen.

Frågan om behandlingen av Islands ansökan om medlemskap blir viktig.

Det finns inget snabbspår för Island – men väl en insikt om att i och med att Island redan är med i den inre marknaden är spåret kortare. Det tog längre tid för Sverige att förhandla medlemskapet i EEA än att därefter ta steget och förhandla om medlemskap.

Men på bordet finns ju också en äldre ansökan från Albanien – och det finns en allmän oro för att olika blockeringar gör att Balkan riskerar att halka efter.

Och det är en oro jag delar.

Jag hoppas att vi kommer att kunna anta slutsatser om Somalia och hur vi skall kunna gå vidare med olika insatser i anslutning till situationen på Afrikas Horn.

Och alldeles självklart kommer vi att utbyta åsikter och bedömningar om situationen i Iran och de utmaningar vi står inför där. Vi har ju varit mycket tydliga i våra uttalanden efter presidentvalet.


Överge? Nej, snarast tvärt om.

26 juli 2009

Innan jag lämnade Kabul i går kväll – där jag f ö också hann med några inköp i den utmärkts och omskrivna lilla bokhandeln - hann jag med att kort tala också med några svenska media, och kunde med viss förvåning notera att en eldstrid i norra Afghanistan nu tydligen lett vissa till att kräva att vi mer eller mindre helt skulle skrota vårt enagemang i landet.

Den ståndpunkten har jag mycket svårt att förstå.

Visst är stats- och fredsbyggandet i Aghanistan både svårt och osäkert. Det handlar om ett av världens fattigaste länder som dessutom slitits sönder av tre decennier av förödande krig.

Men vad som händer här angår oss. Att 90% av världens opium-produktion i dag kommer från södra Afghanistan borde egentligen vara argument nog. Att förhindra att al Qaeda kan komma är viktigt för oss alla.

Jag tror inte att vi snabbt kommer att kunna stampa ett perfekt samhälle ur marken vid Hindu Kush, men jag kan för den skull inte acceptera att vi skulle överge dem som faktiskt försöker att bygga ett rättssamhälle, ge kvinnor möjligheter de annars skulle förvägras och ge unga pojkar och flickor en utbildning de annars aldrig skulle ha fått.

Och det tragiska är att allt detta måste skyddas – också militärt – mot dem som försöker att kasta landet ner i medeltida mörker av förtryck och fördomar. Att tro något annat är bara att visa hur lite man förstått.

I dag deltar 41 nationer i den militära fredsoperationen i Afghanistan – med mandat och uppdrag från FN:s säkerhetsråd.

Trots en i vissa avseenden mer besvärlig situation än när jag var där senast återvänder jag från Afghanistan med lite mer av tillförsikt.

En ny amerikansk politik har även här skapat bättre möjligheter. Man inser behovet av att skydda civila, och att satsa än mer på civila och ekonomiska insatser i fredsbyggandet. Kring detta diskuterade vi mycket.

Och med alla sina ofullkomligheter pågår just nu en livlig demokratisk debatt i hela landet inför presidentvalet den 20 augusti. Jag skulle inte våga att spå om utgången – dynamiken i den demokratiska debatten är alldeles för stark för det.

Jag tror att den Europeiska Unionen kan göra mera för att hjälpa Aghanistan, och efter sommaren hoppas jag att vi kommer att ha förslag på bordet för hur det skall kunna gå till. Det är när landet är på väg in i den utomordentligt viktiga perioden mellan årets president- och nästa års parlamentsval.

Fredsbyggande är förvisso inte enkelt, och måste ibland fysiskt försvaras mot de krafter som vill annorlunda.

Men att ta utmaningarna till intäkt för att kapitulera är mig främmande. De är i stället ett argument för intensivare och bättre insatser.


Natt i Muscat

25 juli 2009

Underliga äro icke bara Herrens vägar.

Efter en dag i Kabul har vi nu mellanlandat mitt i natten i Muscat i Oman på väg till Bryssel.

Det är varmt och fuktigt så hälften kunde vara nog. Kabuls behagligt torra sommar känns avlägsen.

Snart lyfter vi igen, och far genom natten över de arabiska öknarna upp mot Europa och Bryssel.

Där väntar nya möten och utmaningar.


Dag av afghanska dialoger

25 juli 2009

Solen har åter gått upp över den afghanska huvudstaden och jag rusar iväg till tidig arbetsfrukost med FN-chefen Kai Eide. Det finns mycket att gå igenom.

Men sedan kommer dagen att domineras av diskussioner inför det kommande presidentvalet och de utmaningar detta innebär.

Jag träffar självklart president Karzai och utrikesminister Spanta, men också presidentkandidaterna Abdullah, Ghani och Frozen Fahna. Tillsammans bör de mötena ge en god bild av det politiska läget just nu.

Men det ger mig också möjlighet att förstärka de europeiska budskap som senast framfördes av Javier Solana vid ett blixtbesök här tidigare i veckan.

Jag hoppas också hinna med ett möte med nye ISAF-generalen McChrystal och skall alldeles bestämt träffa EU:s polismission EUPOL.

Och innan jag under natten återvänder till Europa blir det middag med Kai Eide och andra – Richard Holbrooke bland dem – för att sammanfatta våra bedömningar av läget i landet just nu.

Det är genom att på detta sätt då och då återkomma till ett land som detta som man dels skaffar sig en djupare bild och dels bygger upp det förtroende som är en förutsättning för att långsiktigt kunna påverka situationen.


Det står och väger i Ghazni

24 juli 2009

Så är jag tillbaka efter en intressant och informativ dag i Ghazni-provinsen cirka en timmes helikopterresa söder om Kabul.

Med sin position längs huvudvägen mellan Kabul och Kandahar, och med relativ närhet till den pakistanska gränsen, är detta en viktig provins där säkerhetsläget till vissa delar försämrats.

Vi tillbringade dagen tillsammans med bl a guvernören Mohammad Usman Usmani och nationella jordsbruksministern Asif Rahimi, men lyssnade också på de polska soldater som står för säkerhetsstödet till de afghanska styrkorna i området liksom till deras amerikanska rådgivare.

Det blev en tydlig bild av ett Afghanistan där utvecklingen står och väger.

Just nu handlar mycket om det kommande valet. Att talibaner och andra liknande grupperingar vill förhindra och försvåra det är dessvärre alldeles uppenbart. Vi diskuterade länge hur många av provinsens ca 400 planerade vallokaler som de kan komma att lyckas att stoppa.

Men vi diskuterade också den långsiktiga ekonomiska utvecklingen i området. USA:s Richard Holbrooke vill nu ge en ny tyngdpunkt på jordbruksutveckling i den amerikanska politiken, och det är självfallet viktigt.

Säkerhetsläget är inte perfekt. Polska soldater var inblandade i eldstrider under dagen med vissa skador som resultat, men kom snabbt till bra sjukvård med hjälp av de helikoptrar man har. Och när mörkret snart sänker sig över provinsen släcks mobiltelefonerna ner och vägarna blir öde.

Nu väntar diskussion under kvällen med olika afghanska tankesmedjor. Det är viktigt att lyssna på de afghanska rösterna om landets framtid.


Landat i Kabul

24 juli 2009

Efter några timmar i Stockholm i går har jag nu landat i den afghanska huvudstaden Kabul för att på ort och ställe träffa nästa månads presidentvals olika kandidater, diskutera hur vi kan förstärka EU:s olika insatser och koordinera med såväl FN som USA.

Flygningen hit tog sin tid, och vi landade på Kabuls flygplats framåt fyra-tiden på morgonen lokal tid.

Omedelbart gällde det att få information om den eldstrid som den svenska styrkan i norra Afghanistan varit inblandad i tidigare under natten. Efter ett tag lyckades jag dock få beskedet att ingen var skadad.

Det var för någon vecka sedan som USA:s Richard Holbrooke och jag såg ett behov av att tillsammans och på ort och ställe diskutera och visa det vi gör gemensamt för de kommande valen och för den afghanska utvecklingen i stort.

Så i dag kommer vi tillsammans att ge oss ut och besöka ett av de europeiska s k PRT – Provincial Reconstruction Teams som svarar för viktiga internationella insatser.

Vi kommer dock inte till det PRT som Sverige och Finland gemensamt svarar för uppe i norr – det var inte så länge sedan jag var där.

Det blir helikopterfärd från Kabul ut i en av provinserna för att där tillsammans gå igenom hur utvecklingen ser ut.

Framåt kvällen är vi tillbaka i Kabul, och då vidtar de mer politiska samtalen här. Vi kommer bl a att tillsammans att träffa FN:s Kai Eide för att lyssna till vad han anser att såväl EU som USA kan göra bättre i landet.

Och självfallet kommer jag under mina dagar här självfallet också att träffa president Karzai och andra kandidater i nästa månads viktiga val liksom min afghanske kollega Spanta.

På söndag är jag tillbaka i Europa igen – då direkt till Bryssel och de sista förberedelserna för måndagens första utrikesministermöte under det svenska ordförandeskapet.


Välkommen Island!

22 juli 2009

I morgon förmiddag kommer Islands utrikesminister Össur Skarphéðinsson att formellt överlämna Islands ansökan om medlemskap i den Europeiska Unionen till mig.

Det blir ceremoni, mottagning och presskonferens på Arvfurstens Palats. Och därefter kommer vi dessutom att äta lunch.

Självfallet är detta historiskt.

Det europeiska samarbetet bibehåller sin attraktionskraft. Tidigare i år har Albanien ansökt om medlemsskap, och jag vill inte utesluta att vi kommer att få ytterligare ansökningar på bordet under de kommande månaderna.

Dessa ansökningar skall självfallet var och en behandlas enligt gällande rutiner och utifrån sina respektive förutsättningar.

Som medlem av EU:s inre marknad och Schengen-samarbetet är Island dock i en kategori som ligger väsentligt före länder som inte är med i dessa delar av det europeiska samarbetet.

Men om allt detta kommer vi säkert att tala mer om på torsdag förmiddag.


Viktig dag med Nato

22 juli 2009

I dag blir det Nato:s dag för min del här i Bryssel.

Först några timmar med Nato-rådet för att för dess ambasasadörer presentera det svenska EU-ordförandeskapets ambitioner på det säkerhetspolitiska området och diskutera det allt viktigare samarbetet mellan EU och Nato i olika delar av världen.

Att få de olika delarna av Bryssel att arbeta tätare och bättre tillsammans kommer att bli allt viktigare. Fred kan bara byggas om såväl politiska som ekonomiska och militära instrument arbetar nära tillsammans.

Och så är det dessvärre inte alltid nu.

Jag hoppas att vi under Sveriges korta månader av ordförandeskap i EU kan bidraga till att börja att förbättra den situationen.

Sedan blir det lunch på inbjudan av USA:s Nato-ambassadör Ivo Daalder. Vi känner varandra från andra sammanhang sedan år tillbaka. Nu får vi försöka att dessutom uppträda med varandra i våra mer officiella roller – i alla fall i viss utsträckning.

Men det blir säkert en intressant dag med Nato.

Jag är också nyfiken på hur man nu kommer att börja att arbeta med sitt nya strategiska koncept – jag skulle tro att det kommer att visa att uppgifterna kräver att vi arbetar än närmare varandra under kommande år.

På seneftermiddagen sätter jag mig så på ett plan tillbaka till Stockholm. Det var ju ett tag sedan jag var där – även om det kommer att bli ett kort besök.


Livfullt i parlamentet

21 juli 2009

Det blev en livfylld och vittomspännande diskussion vid det öppna sammanträdet med Europaparlamentets utrikesutskott i dag på eftermiddagen.

Hela världens olika utmaningar passerade revy under de timmar som den öppna frågestunden tog.

Men det blev åtskilligt om situationen på västra Balkan – inte minst utmaningarna när det gäller den visaliberalisering vi arbetar med – och faktiskt också en hel del när det gäller våra förhoppningar om en återförening av Cypern.

Och jag hade möjlighet att lyfta fram också den nya frontlinje i värnet av friheten som finns på Internet.

Att påtala regimers strävan att kontrollera och begränsa informationen på Internet blir en viktig framtidsfråga.


Europaparlamentet igen

21 juli 2009

Och vad gör jag då i Bryssel denna dag – kanske vän av ordning frågar sig?

Jo, här är jag för att möta och diskutera med Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor.

Det blir lunch och sedan diskussion om de olika prioriteringar vi har och problem vi står inför under de kommande månaderna.


Åter i Bryssel från Baku

21 juli 2009

Det blev en lång men viktig dag i går innan vi en bra bit efter midnatt – och med tre timmars tidsskillnad som hjälp – kom fram till Bryssel och avslutade trojkaresan till södra Kaukasus.

Samtalen i Baku kom att handla om viktiga frågor som sträckte sig från samarbete i energifrågor till aktuella fall med mänskliga rättigheter.

Och här liksom i Yerevan var det ofrånkomligt att inte också beröra konflikten över Nagorno -Karabach och dess konsekvenser för regionen i dess helhet.

Vid nästa utrikesministermöte med EU – om mindre än en vecka här i Bryssel – kommer vi att ta ställning till förlängningen av EU-missionen i Georgien baserat bl a från slutsatserna från denna resa, och senare under hösten kommer vi att återkomma till frågorna om samarbetet med regionen i stort.

Att det är en viktig region från många utgångspunkter råder det knappast någon tvekan om. Inte minst gäller detta produktion och transport av energi viktig för Europas framtida försörjning.

Men vi har också ett allmänt och starkt intresse av att kunna bidraga till att bygga öppna och demokratiska rättsstater i detta område. Vägen dit kan i vissa fall te sig lång, men det får inte vara något argument för att inte ge politiken den inriktningen.

På vägen hem började jag läsa om romanen  Ali och Nino med dess skildring av denna regions skiftande motsättningar och möjligheter. Romanen är fascinerande i sig – och den är författad av den minst lika fascinerande pseudonymen Kurban Said.

Men det är en annan historia.


Baku, Yerevan och Bryssel

20 juli 2009

Denna dag tar sin början i Baku, kommer sedan att fortsätta i Yerevan och kommer så småningom att avslutas i Bryssel.

Viktigast blir självklart samtalen med president Aliev här i Baku liksom de med president Sargsian i den armeniska huvudstaden Yerevan.

I bägge fallen kommer det Östliga Partnerskapet liksom den interna utecklingen i respektive länder att stå i centrum.

Och på planet tillbaka till Bryssel får vi börja att formulera rekommendationer om den fortsatta utvecklingen av den Europeiska Unionens fortsatta förbindelser med och engagemang i dessa länder.


Mycket tillfredsställande

20 juli 2009

Den sista av de nio anställda vid den brittiska ambassaden i Teheran som arresterades av de iranska myndigheterna släpptes i går.

Det har varit tre veckor av intensivt diplomatiskt arbete för att få dem frisläppta.

Mitt första samtal med utrikesminister Mottaki i denna fråga – där jag förklarade att detta var en viktig angelägenhet för hela den Europeiska Unionen – ägde ju rum mitt i ceremonierna för inledningen av vårt ordförandeskap.

Tidigt i de olika samtal som sedan följde indikerades att en lösning skulle vara möjlig, och att det nu också skett är självfallet mycket tillfredsställande.

Fortfarande hålls dock den franska studentskan Clotilde Reiss fängslad.  Det är nu viktigt att också hon försätts på fri fot.


Bris i Baku

19 juli 2009

Inte för att det var svalare i Baku, men brisen från Kapiska Havet underlättade i alla fall lite, och senare på kvällen blev det faktiskt mycket angenäm temperatur.

Det var i Baku som den moderna oljeindustrin föddes, och när jag besökte Nobel-brödernas hus Villa Petrolea mitt uppe i det som förr kallades ”svarta staden” kände man faktiskt doften av olja och tjära i luften.

Vid början av förra seklet producerades mer än hälften av världens olja här – med bröderna Nobel som ledande entreprenörer.

De senaste årens oljeboom sätter sin tydliga prägel på staden. Ca 60 % av landets ekonomi är olja och gas, och bara oljan svarar i dag för 97 % av exportinkomsterna. Att det funnits pengar att investera under de senaste åren är uppenbart.

Landet har gått igenom en imponerande utveckling när det t ex gäller att reducera fattigdomen.

Inför morgondagens samtal med bl a president Ilham Aliyev var det viktigt att i dag också träffa företrädare för civilsamhället och olika politiska organisationer. Vårt Östliga Partnerskap handlar ju också om att ge stöd till utvecklingen av ett öppnare och mer demokratiskt samhälle.

Många uttryckte dock åsikten att utvecklingen under senare år snarare gått i motsatt riktning i detta avseende. Och rättegången mot de två bloggarna Emin Milli och Adnan Hadzhizade har i dagarna föranlett en formell hänvändelse från den Europeiska Unionen.

Men våra diskussioner kommer säkert att beröra hela bredden i samarbetet mellan Azerbajdzjan och Europeiska Unionen, och alldeles säkert kommer vi också att diskutera de senaste dagarnas samtal i Moskva om möjligheten att hitta en lösning på konflikten om Nagorno-Karabach.

Också energirelationen är självklart viktig när det gäller framtiden, och det gäller då inte minst den gasproduktion som väntas öka starkt under de kommande åren.


En kopp kaffe och en god bok

19 juli 2009

Strax bär det av ner mot Kaspiska Havet och dagens och morgondagens politiska överläggningar i Baku.

Men innan dess tänkte jag hinna med en kopp kaffe på min favoritbokhandel i denna del av världen.

En god bok och en kopp kaffe är aldrig fel. Och trots allt är det ju söndag.


I frihetens tjänst

19 juli 2009

Jag skulle tro att det var vår snabba reaktion med bl a ett ordförandeskapsuttalande och direkta samtal med premiärminister Fayyad som ledde till att TV-kanalen Al-Jazeera nu åter kan arbeta fritt på de palestinska områdena.

Ett konkret exempel på att Europas s k mjuka makt kan fungera – i frihetens tjänst.


Het dag i Tbilisi

18 juli 2009

Trojkaresan i södra Kaukasus har i dag fortsatt med politiska överläggningar i Tbilisi.

Om det var rätt angenämt när vi anlände till Batumi första kvällen har det här blivit lite mer krävande väder med temperaturen under dagen i staden över 40 grader – ett väder då kostym och slips inte alltid känns som den mest adekvata klädseln.

Men det har – detta till trots – varit bra överläggningar med främst den georgiska regeringen men också med olika företrädare för oppositionen.

Vi har försökt att lägga grunden för den närmare relation mellan Georgien och EU som ju är förutsedd i det Östliga Partnerskapet.

Under hösten hoppas vi bl a att det skall vara möjligt att inleda samtal om ett associeringsavtal. Vi vill också kunna inleda samtal om ett s k fördjupat frihandelsavtal av den art som vi nu förhandlar med Ukraina om.

Men nu är dagens överläggningar över och det stundar en mer informell sammankomst med olika internationella företrädare hemma hos kommissionens representant här.

Det blir ingen kostym!


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 324 andra följare