Regn i Sörmland

Efter förmiddagens möte med EU-nämnden – och mitt i sommarregnet -har vi nu tagit oss ut till Harpsund för att över middag diskutera inte minst olika utmaningar inför det kommande ordförandeskapet.

Men naturligt är väl också att se lite på den ekonomiska utvecklingen i omvärlden.

Att man i Riga nu kommit fram till ett stramt paket av åtgärder finns anledning att notera positivt. En stabilisering av den situationen borde därmed vara att vänta.

Mellersta Östern i Luxemburg

Efter gårdagens middag med riksdagens utrikesutskott – som samtidigt blev lite av våravslutning för utskottet – är det nu på förmiddagen dags för möte med riksdagens EU-nämnd för att informera och diskutera inför mötet med EU:s utrikesministrar i Luxemburg på måndag.

Det blir med betydande sannolikhet Mellersta Östern som kommer att stå i fokus för diskussionerna där.

Till Luxemburg kommer också den israeliske utrikesministern Lieberman för att delta i det associeringsråd med Israel som vi har på måndag kväll.

Då har också Javier Solana kommit tillbaka från sin rundresa i regionen – samtidigt som USA:s George Mitchell varit där.

Och då har vi också hört vad den israeliske premiärministern Netanyahu haft att säga i det linjetal som aviserats till på söndag.

När Europa och USA nu talar samma bestämda språk om fred och försoning i Mellersta Östern har vi en ny situation – och det är hur vi skall kunna utnyttja den som vi skall diskutera i Luxemburg.

Spännande val i Iran

I dag går så Iran till ett presidentval efter en valrörelse som inneburit mer spänning än vad de flesta kanske hade väntat sig.

Den islamska republiken Iran är förvisso ingen fullfjädrad demokrati, och situationen vad gäller mänskliga rättigheter är i flera avseenden dyster.

Men det hindrar inte att det finns en spännande pluralism inom ramen för det existerande systemet, och att valet inom de ramar som definierats faktiskt är genuint. Att det mobiliserat ett brett engagemang för förändring är ett tydligt tecken på detta.

Om inte någon av de fyra kandidaterna får nu över 50 % kommer det att bli en andra omgång mellan de två ledande kandidaterna – och all uppmärkssamhet koncentreras kring presidenten Ahmadinejad och den främste utmanaren Moussavi.

Iran är en ung nation, och det förefaller inte minst vara unga människor som i dag går i spetsen för hoppet om en förändring som också skulle ge dem och deras nation bättre möjligheter i världen.

Lars Leijonborg

Dagens politiska nyhet var självklart Lars Leijonborgs besked om att han nu ämnar att lämna den aktiva politiken och avgå ur regeringen.

Han gör det efter en påtagligt framgångsrik period som statsråd.

Det var alliansregeringens avsikt att lyfta Sverige som forskningsnation, och såväl den stora forskningspropositionen med dess stora nya satsningar som framgången med att få ESS-projektet till Lund har ju under Lars ledning visat att det var en allvarigt menad ambition.

Till detta skall så läggas Lars arbete med att leda globaliseringsrådets arbete under de senaste två åren. Mitt i den akuta krisen tror jag faktiskt att vi än mer behöver de bredare och längre perspektiv som dess arbete inneburit.

Men Lars har ju bakom sig en lång och spännande politisk verksamhet.

Jag minns kanske alldeles speciellt hans roll under den borgerliga regeringen i början av 1990-talet.

När det ibland kunde framstå som lite svajigt vad gällde folkpartiets politiska kurs var det alltid den dåvarande gruppledaren Lars Leijonborg – ofta i samarbete med Anne Wibble – som försökte att hålla kursen tydlig.

Och när han senare övertog som partiledare var det med en mycket tydlig inriktning på att medverka till ett allt närmare borgerligt samarbete.

Så blev det ju också. Allianssamarbetet växte fram och ledde till regeringsskiftet 2006, och Lars hade sedan möjlighet att på ett för vår framtid mycket viktigt område visa att den nya politiken också gav resultatet.

När vi talades vid efter regeringssammanträdet i dag på förmiddagen sade Lars att han såg fram mot en lång och skön sommarsemester.

Det har jag stor förståelse för – men jag utgår från att vi därefter kommer att få fortsätta att höra av Lars i samhällsdebatten.

Inte minst behövs de nya perspektiv han arbetat med under de senaste åren – och kommer att behövas allt mer.

Torsdag igen

Torsdag igen med sedvanligt regeringssammanträde och efterföljande allmän beredning.

Jag hoppas att vi i dag får möjlighet att göra en genomgång av Globaliseringsrådets rapport och dess olika rekommendationer.

Mitt i krisen behöver politiken de lite längre och bredare perspektiven. Och de finns i denna rapport.

Annars blir det en dag med uppföljningar av åtskilliga av gårdagens diskussioner och förberedelser bl a för EU:s utrikesministermöte i Luxemburg på måndag. Och det är ju i sin tur en förberedelse för toppmötet under midsommar.

Dagens enda besökare är EU:s särskilde sändebud till Centralasien Pierre Morel. Vi hann inte riktigt talas vid när vi var tillsammans i Dushanbe härom veckan, och det finns rätt mycket av betydelse som rör sig i denna region.

I kväll blir det så middag med riksdagens utrikesutskott.

Middagar i mängd

Det blev en sen hemkomst efter en hektisk men produktiv dag med olika Europa-orienterade möten.

Två middagar har avverkats.

Först hos Fredrik Reinfeldt med den tjeckiske premiärministern Fischer för att diskutera slutspelet av det tjeckiska ordförandeskapet – framför allt mötet med stats- och regeringscheferna i slutet av nästa vecka.

En del osäkerheter – men det mesta skall nog gå att föra i hamn.

Och sedan bar det av till min middag med de besökande tolv utrikesministrarna.

Det blev en påtagligt produktiv diskussion om hur vi på olika sätt kan förbättra vårt samarbete. Kanske var en del av kvällens förslag alltför revolutionerande – men man kan i alla fall försöka.

Tolv besökande ministrar

Hemkommen från Reykjavik sent i går kväll börjar nu en lindrigt uttryckt välfylld dag.

Börjar gör den med ett anförande på ett policy-möte om Bosnien som – förutom den Höge Representen Valentin Inzko – samlar åtskilliga av dem som i olika huvudstäder formar den internationella politiken för landet.

Det finns alltför stora förväntningar på vad det kommande svenska ordförandeskapet i EU kan åstadkomma på Balkan – låt oss se om seminariet lyckas att länka in dem i mer realistiska banor.

Annars kommer dagen för min del att domineras av att jag har ett antal utrikesministrar här under dagen och senare för en informell middag på kvällen.

Kommer gör utrikesministrarna från Lettland, Belgien, Polen, Slovenien, Slovakien, Grekland, Spanien, Litauen, Finland, Nederländerna, Tjeckien och Luxembourg.

Och vi kommer förvisso att ha åtskilligt att prata om.

Fram mot kvällen kommer dessutom Tjeckiens premiärminister Fischer för mer konkreta överläggningar inför det europeiska toppmötet nästa vecka.

Så det blir en del att göra i dag också…

Solidaritet i Reykjavik

Snart dags för pressträff efter det nordiska utrikesministermötet här i Reykjavik.

Vi fick ett bra dokument om vårt arbete med de olika frågor som föreslogs i den s k Stoltenberg-rapporten.

Vad gäller samarbetet mellan våra ambassader och utlandsmyndigheter har vi alla ett tydligt intresse att gå snabbt fram, och här kommer vi att gå igång omedelbart med en mer ambitiös uppläggning än tidigare.

En viss diskussion blev det om hur vi skulle formulera den grundäggande solidaritet som finns också i säkerhetspolitiska frågor mellan våra nordiska länder. Här bär vi alla på historiens bagage – om än mycket olika bagage i de olika fallen.

I Sverige har vi ju från såväl regering som riksdag numera formulerat oss ganskt långt gående i dessa frågor under de senaste åren. Men när vi gör det vill vi självfallet inte försvaga existerande andra europeiska och atlantiska åtaganden.

Nu rör sig Norden i dess helhet i riktning mot det vi från svensk sida redan har varit beredda till. Det finns det all anledning att välkomna. Samtidigt skall vi ha klart för oss att det handlar om en process som måste ses i sitt större sammanhang såväl geografiskt som när det gäller utvecklingen över tiden.

Mycket i det konkreta samarbetet handlar ju om den nya tidens nya utmaningar.

Miljö- och resursfrågorna kräver nya resurser inte bara i Östersjö-området utan också i Arktis och de nordliga områdena – men också områden som cybersäkerhet kräver gemensamma insatser där det är naturligt att se på möjligheten av ett fördjupat nordiskt samarbete.

Viss uppmärksamhet har förslaget om att vi skulle medverka i luftövervakningen över Island väckt. Danmark och Norge har redan sagt att de är beredda att göra det. Från vår sida handlar det om någonting som måste avvägas mot andra möjliga insatser i dessa tider av viss sparsamhet.

Europadiskussion på Island

Efter gårdagens middag fortsätter vi i dag det mer formella nordiska utrikesministermötet här i Reykjavik.

Den isländska ekonomiska krisen är förvisso inte över, men mitt intryck är att arbetet med IMF-programmet går framåt ungefär som avsett, och att man därmed börjar att åter få fast mark under fötterna.

Att det stöd vi gett från nordisk sida betytt åtskilligt är uppenbart. Vårt nordiska finansiella stöd är faktiskt större än det stöd man fått från IMF.

Turistnäringen talar om att bokningarna för resor till Island nu ökar. Att det är ett land värt ett besök behöver knappast påpekas speciellt.

Och det sägs att det finns en långsiktig optimism i den fiskenäring som betyder så mycket för landet. På sina håll hoppas man att det kommer att vara möjligt att finna olja.

Innan jag flyger hem senare i dag hoppas jag mer informellt träffa företrädare för olika partier i Alltinget för att diskutera den nu så viktiga Europa-frågan.

Ställningstagandet är alldes självklart Islands, men det säger sig självt att vi skulle välkomna en ansökan om medlemskap och ge det stöd vi kan.

Jag är övertygad om att ett isländskt medlemskap på sikt skulle stärka den Europeiska Unionen som aktör i de olika arktiska frågor som successivt kommer att bli allt viktigare. Det borde ligga i hela Europas intresse.

I Bryssel sammanträder i dag finansministrarna, och där är det nu situationen i Lettland som står i fokus.

Medan vi för några månader sedan ägnade mycket tid åt att mobilisera stöd för Island har vår kraft under den senaste månaden – av lätt insedda skäl – varit fokuserad på situationen för Lettland.

I Reykjavik

Så har jag då anlänt till Reykjavik för det nordiska utrikesministermötet här i kväll och i morgon.

Kvällens mer informella middag kommer säkert att domineras av frågan om Island och EU. Det skall bli intressant att höra lite mer om deras olika avvägningar just nu.

I hotellets reception när jag kom stod Norges Jonas Gahr Störe och vårt samtalsämne var uppenbart – hans kommande Sommar-program.

Det är så vårt Norden fungerar.

Stor EPP-seger – och vänsterförlust

När vi nu summerar Europa-valet är det ingen tvekan om att det handlar om en betydande framgång för den ledande borgerliga grupperingar EPP och en mycket betydande försvagning av den europeiska vänstern.

Den samlade europeiska vänstern förefaller inte att ha fått mer än ca 26 % av rösterna.

Det handlar om stora förluster eller dåliga resultat för socialdemokraterna i så gott som samtliga länder – Grekland är undantaget som bekräftar regeln.

Jag ser att Mats Engström i Aftonbladet skriver att de europeiska socialdemokraterna nu behöver ett krismöte.

Siffrorna är förvisso talande. Det ser nu ut som om EPP-gruppen i parlamentet får 267 platser, medan socialisterna backar ner till 159. Skillnaden är betydande.

Att det skulle finnas någon generell framgång för högerextremistiska partier är inte lätt att se.

I enstaka länder förefaller populismen ha fått tydligt fotfäste – Holland och Österrike kan tjäna som exempel av något olika art -  men någon mer generell tendens går det knappast att tala om.

Och det känns onekligen skönt.

Läggs så till detta att det finns en tendens – mycket tydlig i det svenska resultatet – att till Europeisks Unionen som helhet kritiska partier förlorar mark och det finns all anledning att se med betydande tillfredsställelse på detta europeiska valresultat.

Strax till Island – och hem

En lite sömnig morgon efter en påtagligt sen kväll – jag kommer att återkomma till det samlade europeiska valresultatet – börjar så veckan efter Europa-valet – och vårt eget ordförandeskap rycker allt närmare.

I dag blir det dock ett antal timmar i riksdagen med ett antal interpellationsdebatter. Man får väl utgå från att interpellanterna har infunnit sig den här gången.

Men mot slutet av eftermiddagen bär det av ut i Nordatlanten till Reykjavik och Island.

Där samlas vi nordiska utrikesministrar i kväll och i morgon för sedvanliga diskussioner om gemensamma frågeställningar.

Men denna gång kommer fokus säkert att ligga på de olika delarna av Stoltenberg-rapporten – och därtill är vi alla säkert intresserade av de diskussioner som nu pågår i alltinget om regeringens förslag om att ansöka om medlemskap i Europeiska Unionen.

Går det förslaget igenom så kommer den isländska ansökan med all sannolikhet att lämnas till Sverige i vår egenskap av ordförande i EU-samarbetet under de kommande sex månaderna.

Hemma i Stockholm tisdag kväll blir det att förbereda för onsdagens anstormning av kollegor från olika EU-länder.

Väl över tio utrikesministrar från runt om i Europa kommer till Stockholm på onsdag för en informell middag med Cecilia Malmström och mig.

Efter Europa-valet kommer det förvisso inte att saknas samtalsämnen, men min tanke är att vi skall fokusera middagssamtalet på arbetsformerna i det allt viktigare europeiska utrikespolitiska samarbetet.

Sakfrågorna kommer vi att ha många tillfällen att återkomma till.

Till det stora antalet utrikesministrar till Stockholm denna vecka skall så läggas statsministerbesök – i dag är det Estlands statsminister Ansip som är här på överläggningar.

Preliminärt från Stockholm

Att analysera valresultat tar alltid sin tid – det fanns en tid när jag älskade att gräva ner mig i valdistrikten och hur deras siffror förändrades.

I kväll har jag – bortsett från de av media rappporterade nationella och europeiska resultaten – mest tittat lite på huvudstaden Stockholm.

Här har alliansens dominans snarast förstärkts – och det är notabelt att socialdemokraterna i detta fall är fjärde största parti i rikets huvudstad med bara 16 % stöd.

Moderaterna, folkpartiet och miljöpartiet kommer samtliga före.

Här har också valdeltagandet ökat mycket tydligt – från ca 44 % förra valet till strax över 50 % i detta val.

Och det är självfallet utomordentligt positivt – liksom att vi faktiskt lyckats att höja valdeltagandet också i landet i dess helhet.

Islam och Europa

Efter Obamas historiska tal i Kairo – men också i ljuset av en del av de diskussioner som kommit fram i samband med Europa-valet i några länder – är det än mer uppenbart att frågan om våra relationer till den muslimska världen tillhör de allra största och viktigaste framtidsfrågorna.

Denna insiktsfulla analys av frågan hittade jag i den pakistanska dagstidningen Dawn.

Valdag – och väntan

På något sätt tillhör det svensk demokratisk tradition att det skall vara bra väder på valdagen.

Nationaldagens ruggiga kväll – uppvärmd av Salvatore Grimaldis högtidstal på Skansen – har ersatts av en strålande förmiddag.

Strax skall jag iväg och lägga min röst – kanske rycka in och dela ut valsedlar ett tag.

Det är trevlig tradition att då också kunna prata ett tag med frivilliga från alla de andra partierna. När striden är över finns erfarenheter att dela.

Sedan blir det cykel ner till Sergels Torg för någon typ av slutmöte med Fredrik Reinfeldt och andra. Om klokskapen att fortsätta att ha kampanjmöten på valdagen kan man ha olika meningar, men nu är det ju så det kommit att bli.

Under kvällen får vi sedan invänta resultatet.

Själv kommer jag att vara minst lika intresserad av det övriga Europa som av Sverige. Det är ju sammansättningen av vårt gemensamma europeiska parlament det i grunden handlar om.

Jag skulle tro att denna webbplats är bästa sättet att få en bild av det samlade europeiska resultatet.

Vi skall inte glömma att detta inte är dagens enda viktiga val. Parlamentsvalet i Libanon finns det anledning att också följa med uppmärksamhet.

På plats på Skansen

Efter en hel dag av cykelkampanj sitter jag nu på Skansen och väntar på att det mer officiella firandet av nationaldagen skall inledas.

Det hade inte varit Sverige om det inte var ganska så snålkallt. Men huvuddelen av oss kommer nog att överleva.

Och hur som helst är det Svenska Flaggans Dag och värt att fira!

Cykelkampanj och nationaldag

Sista kampanjdag före valdagen och nationaldag samtidigt – det blir en jäktig lördag!

Först bär det av med cykelkampanj mellan olika torgmöten i Stockholm tillsammans med Anna Maria.

Halvmulet väder – men i alla fall bättre än i går.

Nu gäller det att se till dels att vi får ett anständigt valdeltagande – vi måste visa att vi vill vara med och ha inflytande i Europa! – och dels ett bra resultat för moderaterna och därmed styrka för European People’s Party.

Det är genom att vara starka i det EPP som har förutsättningar att vara den största partigruppen i Europaparlamentet som vi kan ha inflytande – men hur det blir med allt detta avgörs i morgon.

Efter cyklandet under dagen blir det sedan att klä om för att vara med under det officiella firandet av nationaldagen på Skansen i Stockholm – som dessutom sänds i TV4.

Årets högtidstalare blir Salvatore Grimaldi – honom lyssnar jag gärna på.

Och därefter blir det att som utrikesminister gå på Kungens och Drottningens arrangemang för inte minst den diplomatiska kåren på Slottet. Alltid ger det möjlighet till en del samtal av värde.

Polarisering i Holland

Nu har vi i alla fall fått resultatet av Europavalet i Holland.

Mest uppmärksamhet väcker att Geert Wilders Europa- och islam-fientliga PVV segler upp med över 15% av de avgivna rösterna.

Förvisso oroande – men långt ifrån någon majoritet.

Värt att notera är att den efter PVV tydligaste framgången i valet hade det parti som hade den tydligaste Europa-entusiastiska profilen – socialliberala D66.

Och största parti blev kristdemokratiska CDA – premiärminister Balkenendes parti – även om man fick vidkännas förluster.

Slutsatser?

Jag tror det är klokt att vänta tills vi ser hur resultaten ser ut i samtliga de olika länderna. Och det vet vi först på söndag kväll.

Men spännande är det. Och viktigt.

Inget nyhetsvärde

Inför 4 juni och dess betydelse – och mitt i Europavalrörelsen  – skrev jag en artikel som jag försökte intressera en av de stora stockholmstidningarna för.

Det lyckades inte. Artikeln ansågs sakna ”nyhetsvärde”. Kanske det – jag skall dock avstå från att kommentera det värdet på den artikel man i stället publicerade.

Hur som helst lade vi ut texten på UD:s hemsida – kanske någon har intresse av hur en utrikesminister ser på saker och ting.

Bohman, Frost och 1809

Ännu en dag med ett program som rör sig över ett brett spektrum av olika åtaganden.

På förmiddagen tänker jag absolut vara med när Gösta Bohmans Plats vid Karlaplan i Stockholm får sitt officiella namn.

För det finns det många skäl.

Det var i grunden Gösta Bohman som på allvar drog in mig i politiken – jag blev hans assistent i valrörelsen 1973, och sedan kom det ena att ge det andra under de kommande åren.

Och det blev en spännande resa under hans tid som partiordförande fram till 1981. Jag var med och bildade trepartiregeringarna såväl 1976 som 1979 under Gösta Bohmans ledning – regeringskriserna 1978 och 1981 icke att förglömma…

Det var en brytningstid i Sverige, och moderaterna gick från att vara det minsta borgerliga partiet till att bli det största – om än en bra bit mindre än i dag.

Så det blir en alldeles speciell högtid.

Direkt därifrån bär det iväg till TV-studio för en längre intervju med David Frost - en av världens mest erfarna journalister – för Al Jazeera.

Han är intresserad av hur vi kommer att forma en europeisk politik för de olika globala utmaningarna. Säkert kommer Obamas tal i Kairoi i går att komma upp i intervjun.

Lite valrörelse kommer det också att bli, men sedan är det dags för högtidlig invigning av den stora utställningen ”1809 – rikssprängning och begynnelse” på livrustkammaren.

Först i går fick jag information om att det förväntas att jag skall hålla tal där – annars är det Kungen som inviger utställningen.