Paragraf för paragraf

Så sitter vi då i sessionen där vi paragraf efter paragraf diskuterar och beslutar slutsatsernas 44 punkter.

Och därefter kommer de s k irländska garantierna och de olika utrikespolitiska texterna.

Det skall nog gå bra. Åtskilliga diskussioner om mindre punkter – men tydlig enighet om huvudlinjerna.

Så kan man också fira midsommarafton.

Morgon med slutsatser

I sedvanlig ordning sitter vi nu på hotellet och går igenom det utkast till slutsatser från toppmötet som tagits fram under natten.

I huvudsak har de synpunkter som vi fört fram tagits väl till vara. Det finns ett tydligt stöd också för Lettland och dess svåra situation.

Sedan bär det av till rådsbyggnaden och några timmar av diskussioner om var vi skall landa i olika detaljer.

På utrikesområdet kommer vi att anta ett uttalande om situationen i Iran, men där kan det ju finnas anledning att avvakta de närmaste timmarnas utveckling. Den tydliga position vi utrikesministrar uttryckte i måndags kommer dock självklart att upprepas.

Slut på middagen

Så är vi klara med vår middag med utrikesministrarna.

Bra diskussion om Afghanistan och utmaningarna i samband med det kommande valet.

Och avstämning av synpunkter inför diskussioner med Ryssland om europeisk säkerhet. Stor enighet.

Nu återstår att utreda vad statsministrarna kommit fram till – eller inte.

Äntligen middag

Vid halv tio har vi nu kommit till arbetsmiddagen – separata för stats- och utrikesministrarna.

Diskussionen tidigare om den ekonomiska situationen var bra. Det fanns en tydlig och viktig vilja att hjälpa Lettland.

Nu diskuterar statsministrarna bli å Barroso medan vi utrikesministrar börjar vår diskussion med Afghanistan.

Alltmer oroande i Iran

De informationer som når oss från Iran blir allt allvarligare.

Det talas om tiotals döda när de hårdföra delarna av regimen försökt att slå ner de fredliga protesterna.

Att detta är oacceptabelt säger sig självt. Befolkningens grundläggande rättigheter måste respekteras.

Det höga valdeltagandet och den frispråkighet som kännetecknade större delen av valrörelsen gav upphov till förväntningar om en utveckling mot ökad öppenhet.

När nu dessa möts av regimens repression och våld är det inte förvånande att besvikelsen blir stor och reaktionen hos inte minst unga människor stark.

Det är nu av största vikt att landets myndigheter respekterar de klagomål om valet och röstsammanräkningen som förts fram och behandlar dessa på ett korrekt och öppet sätt.

Nu börjat

Nu har det europeiska toppmötet tagit sin formella början.

Just nu är det Fredrik som talar om det kommande svenska ordförandeskapets ambitioner och planer i klimatpolitiken.

Och det sker efter det att vi lyssnat på Europaparlamentets talman Pöttering med parlamentets synpunkter på de olika frågor vi står inför.

Annars handlar rätt mycket av surret här just nu om proceduren för att utse kommissionens ordförande för de kommande fem åren.

Men den saken tror jag kommer att sorteras ut under kvällen.

Nu Zimbabwe

Mötena avlöser varandra här i Bryssel just nu. Betydande osäkerhet råder på ett antal viktiga punkter.

Just nu är det trojka möte med Zimbabwes premiärminister, och snart skall han och jag ha presskonferens om resultaten av mötet.

Spännande dagar

Så har då första toppmötesdagen i Bryssel inletts – men innan vi kommer till den saken vid 15-tiden i eftermiddag är det mycket som skall klaras av.

Jag har en serie av möten med olika kommissionärer för att diskutera ekonomiska stödpaket, energipolitiken och utvidgningsansträngningarna.

Mitt på dagen har vi också ett trojka-möte mellan EU och Zimbabwes premiärminister Morgan Tsvangirai. Han var ju i Stockholm och träffade statsministern och Gunilla Carlsson i förgår – då missade jag honom.

Viktigt blir också att försöka ta del av olika bedömningar av utvecklingen i Iran. Protesterna efter valet fortsätter samtidigt som regimen med hårda medel försöker att stoppa inte minst informationsspridningen.

Alldeles säkert kommer vi att diskutera den utvecklingen när vi ses till utrikesministermiddag i kväll.

Där skall vi annars också diskutera utvecklingen i Afghanistan och Pakistan liksom vad Ryssland egentligen menar med sina olika tankar om att förändra säkerhetsarkitekturen i Europa. Dess dubbla veto mot den internationella närvaron i Sydossetien och Abchazien kommer säkert att kasta sin skugga över den diskussionen.

Men annars handlar mycket om hur processen med att utse ny ordförande i Europakommissionen kommer att klaras av. Det är ett känsligt spel i förhållande till ett nyvalt Europaparlament som ju ännu inte har hunnit att komma på plats.

De som tror att Europeiska Unionen är någonting som styrs i slutna rum av byråkrater borde nog vara här och se och höra den öppna, pluralistiska och i grunden demokratiska process det handlar om.

Nationella synunkter bryts med de olika partigruppernas önskemål – och de europeiska partigrupperna och Europaparlamentet spelar genuint viktiga roller.

Och eftersom så är fallet så är dess resultat inte alltid lätt att förutse i sina detaljer.

Det kan bli spännande dagar – midsommar i Bryssel…

Dag i Stockholm och kväll i Bryssel

Efter dagen i Stockholm – jag hann med att sitta ett tag i riksdagen och lyssna på delar av partiledardebatten – bar det snabbt väg till Bryssel.

Diskussionerna på European Policy Centre bjöd på intressanta perspektiv.

Veteraner som Peter Sutherland och John Kerr efterlyste en stark och handlingskraftig kommission.

Tar de stora ländernas diktamen över allt mer är det i det långa loppet Europa i dess helhet som kommer att förlora – det var deras mer eller mindre koordinerade budskap.

Någon optimism om den ekonomiska situationen var det inte lätt att hitta i inläggen från dem som borde veta.

Och när jag beskrev utmaningarna under de kommande sex månaderna satte jag ekonomi- och klimatutmaningarna i fokus.

Samt alldeles självklart vårt ansvar när det gäller utvidgnings- och närområdespolitiken. Jag tror att vår trovärdighet i världen i övrigt – och inte minst i USA – i hög utsträckning är en funktion av hur vi klarar uppgifterna i den del av världen som ligger oss allra närmast.

Efter diskussionerna där blev det en middag med Georg Danell där vi pratade om forna dagar liksom framtida utmaningar.

Georg var ju statsråd i slutet av 1970-talet, spelade senare en alldeles avgörande roll i reformeringen av hela bostadssubventioneringspolitiken i början av 1990-talet och har sedan ett antal år tillbaka drivit Kreabs verksamhet här i staden.

Han vet vad som händer – men dessutom var det trevligt.

Och sedan blev det en kvällsöl med Fredrik och andra på hotellet när han kom från sin middag.

De har nu fört i hamn det arbete med att integrera kraftförsörjning runt Östersjön - lika konkret som det är viktigt – som jag var med om att dra igång på en middag här i Bryssel för ett antal månader sedan.

Det är europeiskt samarbete i praktiken – visioner förvandlade till verklighet.

Men nu är det dags att sakta förbereda för morgondagens möten, diskussioner, dispyter och möjliga beslut.

Mot Bryssel

Riksdagens partiledardebatt i dag innebär att vi nu raskt närmar oss sommaren.

Men om vissa har att se fram mot lite mer ledighet gäller detta knappast alla.

Så gott det går försöker vi att följa utvecklingen i Iran.

Den teokratiska regimen konfr0nteras med krafter som kräver en öppnare och modernare politik. Av allt att döma är den fast besluten att slå tillbaka dessa, och vi ser nu hur man med alla upptänkliga medel försöker begränsa medias möjligheter att bevaka de stora protester som dragit fram såväl i Teheran som i andra städer under de senaste dagarna.

Det finns betydande risker för att en ny våg av repression skall sköljas över landet.

På närmare håll imponerar den beslutsamhet som Lettland visat genom besluten i parlamentet i går om ett mycket kraftigt besparingsprogram. Detta bör nu bereda vägen för ett beslut om utbetalning av fortsättningen av det hjälpprogram som ligger i händerna på främst IMF.

Även denna fråga tillhör dem som alldeles säkert kommer att beröras när EU:s stats- och regeringschefer samlas i Bryssel för det toppmöte som kommer att avsluta det tjeckiska ordförandeskapet.

Såväl Fredrik Reinfeldt som jag åker till Bryssel redan i dag – jag för årskonferensen med European Policy Centre – medan Cecilia Malmström ansluter i morgon förmiddag.

Under dagen äger där det viktiga toppmötet mellan Pakistan och den Europeiska Unionen rum.

Formellt tar toppmötet sin början kl 15:00 i morgon med sedvanligt anförande av Europaparlamentets talman.  Och det lovar att bli ett spännande möte.

Djupt oroande

Det är djupt oroväckande att Ryssland nu blockerat förlängningen såväl av OSCE-missionen som FN-missionen i Georgien – den förra med en närvaro i Sydossetien och den senare med en närvaro sedan många år i Abchazien.

Detta innebär att bägge missionerna nu avvecklas.

Den internationella närvaron i Abchazien försvinner och det svaga hoppet att åter få in internationella observatörer i Sydossetien försvinner.

Den redan nu bristande möjligheten att observera övergrepp mot mänskliga rättigheter i dessa områden försvagas ytterligare.

Nu återstår i Georgien egentligen endast EU:s övervakningsmission EUMM - även om denna vägras tillträde till Sydossetien och Abchazien. Men EUMM:s roll för stabilitet i området blir nu än viktigare.

Tsvangirai i Sverige

En ny dag har tagit sin början.

Sverige besöks i dag av Zimbabwes premiärminister Morgan Tsvangirai som är här för att informera om hur arbetet i koalitionsregeringen går – och med all sannolikhet be om omvärldens stöd för detta.

Han har just träffat Fredrik Reinfeldt och Gunilla Carlsson för överläggningar om detta.

Själv hann jag inte vara med – det är mycket som tränger sig på just nu – men jag kommer i gengäld att träffa honom på torsdag i Bryssel i samband med att vi har ett möte mellan EU-trojkan och honom.

Oreglerad arbetstid

En bra bit efter midnatt har jag nu i alla fall kommit till Arlanda.

Dagen i Luxemburg innebär lite mer än 14 timmars kontinuerliga överläggningar i olika frågor.

Inte minst kvällens överläggning om den allmänna situationen i Mellersta Östern var viktig.

Men det är nog tur att politiker inte omfattas av arbetstidsreglering.

Möten och middagar

Den intensiva dagen här i Luxemburg fortsätter nu med ett inte alldeles okomplicerat associationsråd med Israel.

Tidigare i dag har vi lagt fast en gemensam europeisk politik när det gäller behovet av fred i Mellersta Östern som är mycket tydlig och bra.

Men dagen innebar också mer besvärliga diskussioner om vår politik vad gäller Serbien med delade meningar mellan ett land och alla andra.

Och den diskussionen måste vi nog fortsätta under de närmaste dagarna.

Efter diskussionerna nu med utrikesminister Lieberman och en presskonferens som säkert blir väl besökt fortsätter det sedan med ytterligare en middag med diskussion om Mellersta Östern.

Och sedan skall jag ta mig hem till Stockholm också – men då är vi väl efter midnatt.

Lång dags början

Tidig morgon i Luxemburg. Grått även här denna morgon.

Dagen börjar med möten om dispyten om den maritima gränsen mellan Slovenien och Kroatien och Sloveniens blockering av den kroatiska anslutningsförhandlingen.

Det är kommissionären Olli Rehn som försöker att få Slovenien att häva den blockeringen.

Sedan följer sedvanlig nordisk-baltisk frukost. Och sedan börjar mötet med de frågor som Cecilia Malmström svarar för – närmast nu förberedelserna för toppmötet på torsdag och fredag.

I marginalen blir det för min del även fortsatt åtskilliga telefonsamtal fokuserade på situationen i Lettland.

Det blir en lång dag i Luxemburg.

Iran och Israel

Kvällen i Luxemburg har dominerats av olika förberedelser inför morgondagens möte.

Men självfallet handlar det också om verkligheten – out there.

Frågetecknen kring valprocessen i Iran och vad som hänt därefter blir allt fler. En våg av nya restriktioner sköljer över landet efter det att ärligheten i röstsammanräkningen ifrågasatts av allt fler.

Den frågan kan vi knappast undvika att diskutera i morgon. Och att ta ställning till.

Och det är också ofrånkomligt att diskussionen om Mellersta Östern i viss utsträckning kommer att handla om premiärminister Netanyahus anförande i kväll.

Han nämnde visserligen begreppet palestinsk stat, men omgärdade det samtidigt med så kraftiga begränsningar att det seriöst går att ifrågasätta om begreppet egentligen är relevant.

Och i andra viktiga frågor uttalades en politik som snarare kommer att försvåra möjligheterna till en fred.

Morgondagens möte med utrikesminister Lieberman kommer alldeles säkert att präglas av detta.

Mot Luxemburg och EU-vecka

Strax bär det av till Luxemburg för morgondagens utrikesministermöte och en serie andra möten associerade med detta.

Själv börjar jag i kväll med en mer informell middag med några av mina kollegor inom EPP-partiet.

Det blir en diskussion om valresultatet – på det stora hela klart tillfredsställande för EPP – och om en del av de knepiga uppgifterna framöver.

I slutet av denna vecka har vi ju det europeiska toppmöte som skall nominera kommissionens ordförande för de kommande fem åren och dessutom fatta beslut om de förklaringar som Irland behöver på ett antal olika punkter inför sin förnyade folkomröstning.

Detta vid sidan av viktiga sakfrågor som den ekonomiska utvecklingen, den fortsatta klimatpolitiken och möjligen också utvecklingen i Mellersta Östern.

På det stora hela taget skall det nog gå, men djävulen finns som vanligt i detaljerna, och vad gäller åtskilliga av dessa råder fortfarande betydande osäkerhet.

Från svensk sida har vi ett mycket tydligt intresse av att allt går smidigt – vi vill inte ha alltför många problem som skjuts in i våra månader.

Det blir således en påtagligt EU-fokuserad vecka för min del.

Jag hoppas vara tillbaka från Luxemburg sent i morgon kväll, men på onsdag bär det sedan ner till Bryssel. Där skall jag bl a tala vid European Policy Centres årskonferens om de olika utmaningar Europa står inför.

Och sedan utbryter på torsdag och fredag toppmötet mellan stats- och regeringscheferna.

Midsommarafton i Bryssel har blivit något av tradition…

Hemma i regnet

En eftermiddag och kväll hemma tillhör inte vanligheterna. Ruskvädret ute gör det dock mer naturligt att sitta inne. Sommaren låter vänta på sig.

När Anna Maria nu hastigt och lustigt – efter en imponerande egen kampanj – gått och blivit ledamot av Europaparlamentet – jag gratulerar! – ställs familjelogistiken inför nya utmaningar, och vi har haft anledning att sitta ner och mer i detalj gå igenom sommaren.

Det skall nog gå bra. På ett eller annat sätt.

På nätet noterar jag att olika bloggar recenserats av en svensklärarinna som i alla fall ger denna blogg godkänt.

Trevligt – och extra trevligt att den tydligen läses en del utanför de omedelbart misstänktas krets.

Men även en eftermiddag och kväll som denna tränger sig de mer omedelbara arbetsuppgiftera på.

Fortsatt är det situationen i Lettland. Det har blivit telefonsamtal såväl till Riga som till Washington och till de sörmländska utmarker där rikets finansminister håller hus.

Fortsatt populism

Enligt de officiella uppgifter var det sittande president Mahmoud Ahmadinejad som vann presidentvalet i Iran.

Om så är fallet riskerar att vi att få se en fortsättning av bl a den populistiska ekonomiska politik som lett till hög inflation och även i övrigt försämrad utveckling för landet.

En möjlighet till ny start för Iran har försummats.

Middag för Lars

På väg tillbaka till Stockholm från Harpsund efter middagen igår kväll.

Den handlade till stor del om att säga tack tlll Lars Leijonborg för hans politiska insatser under en lång serie av år.

Det talades mycket om hur alliansen bildades. Och jag talade om Lars viktiga insatser som gruppledare för folkpartiet i riksdagen i början av 1990-talet.

Men nu bär det hemåt genom Sörmland.