Efter dagens diskussioner i Trieste om förstärkta internationella insatser för den regionala ekonomiska integrationen i Syd- och Centralasien – inte minst för att hjälpa Afghanistan – har vi nu förflyttats till den grekiska ön Corfu.
Det var ett av de italienska regeingsflygplanen som tog oss från den allra nordligaste delen av Adriatiska havet hit till den nordligaste av de joniska öarna.
För mig handlar det om en återkomst till Corfu efter nästan exakt 15 år.
Det var på midsommarafton 1994 som jag här undertecknade fördraget om Sveriges anslutning till den Europeiska Unionen – det enstaka viktigaste fördrag som vårt land någonsin ingått.
Och därmed hade vi – mot många odds – klarat den första av de viktiga uppgifter vi satt upp för den borgerliga regering vi hade bildat efter valet 1991.
Så Corfu har en alldeles speciell betydelse för mig.
För andra är minnena kanske mer komplicerade.
Det var det toppmöte som spektakulärt misslyckades med att utse en efterträdare till Jacques Delors som ordförande i Europeiska kommissionen.
Jag minns väl de animerade diskussionerna genom natten i det Achillion-palats som jag nu strax åter är på väg.
Här är vi för att mer informellt diskutera europeisk säkerhet mot bakgrund V både ryska tankar och ryskt uppträdande.
För 15 år sedan satt vi här på en annan middag och diskuterade öppet och optimistiskt framtidsperspektiv med Rysslands dåvarande president Boris Jeltsin.
Det har hänt mycket sedan dess – och det är det vi nu skall utbyta tankar om.
Corfu, den gröna ön.
Jag tror att vi är många svenskar som har fina semesterminnen från Corfu.
Ha det bra och försök att njut av den vackra och trevliga atmosfären i någon av de pittoreska byarna.
En vecka i july 2008 arrangerades i Wien ett första ”ModelOSCE” för gymnasieungdom. Om det kan man läsa och se video på Ungdomarna fick spela rollerna av de 56 ländernas diplomater och simulera ett möte i OSSE:s Permanenta Råd. Bland programpunkterna betonade arrangörerna betydelsen av ”coffey breaks” då oklarheter och tvister kunde klaras ut på ett informellt sätt. Rollspelarna upplevde att ett par motsättningar i plenum klarades ut genom kvällssamtal.
Den arrangerande presschefen Martin Nesirky hoppades i sin hälsning till de hemresande deltagarna att de skulle vara inspirerade och motiverade att sprida budskapet om OSCE som både ett forum för dialog och en plattform för praktiskt agerande.
Men hur är det med er som i verkligheten skall hålla liv i andan från Helsingforsavtalet 1975 och därefter 1990 års Paris-Charter som blev andra världskrigets försenade fredsavtal? OSSE fick rang av Regional org. under FN-stadgans kap VIII och vi som är verksamma i många olika fredsorganisationer – samlade i IPB – såg OSSE som vårt alternativ till Nato. Säkerhet som bygger på fredligt samarbete i stället för säkerhet baserad på militär styrka.
Genom att från början ha Ryssland med i ett Euro-atlantiskt fredligt samarbete var Kekkonen mera visionär än Schuman som började med det ekonomiska samarbetet, vilket tillsammans med Natos expansion österut har haft till resultat att järnridån blivit ersatt med en fattighetsridå vänd åt andra hållet.
Vad ”det ryska initiativet” nu djupast gäller är väl beslutsformerna inom OSSE? Konsensus är ju sällsynt och diskussionerna i PR har betecknats som lackmustest.
Är en fråga alltför sur lyfts den till FN:s säkerhetsråd. Krigshandlingarna i Georgien stoppades av ordf i EU:s Ministerråd inte av OSSE:s CiO.
Hur djupt förankrat i de 56 deltagande staterna är det som kallas OSSE:s ”acquis”? Endast 30% röstade i valet till EU-parlamentet. Hur många kan skilja mellan Europarådet och Europeiska rådet? Är det inte dags att ta itu med kontinentens hela geopolitiska verklighet?
Om rollspelet ModelOSCE i Wien kan man läsa på OSCE-sekretariatets hemsida http://www.modelosce.org.
De öppna och optimistiska framtidsperspektiven med dagens ryska politiska ledning ter sig väl inte särsklit ”optimistiska” oavsett vilket område det gäller-eller hur?
Det krävs betydande förändringar i Putins Ryssland för att nå överenskommelser mellan politiska ledare.
Betydande deler av näringslivet fungerar inte och i finanskisen spår får de anställda inte ens ut sina löner.
Korruptionen är förödande och är en del av det politiska systemet.
Ändå är marknaden enormt stor och naturresurerna betydande.
Det är väl inom dessa områden somn det först kommer att bli en vändning.
Förlåt, men Tryckfelsnisse måste ha varit i farten…
För er andra som inte känner till det så tillhör Korfu de Joniska öarna (med J inte K).
Hälsar Lisa
(som har bodde på Korfu 1992-2000)