Internationell brottskunskap

Just på väg hem från Arlanda efter färden från Madrid. Känns härligt att möta den ljusa nordiska försommarnatten.

I morgon kommer Misha Glenny till Stockholm för att bl a tillsammans med Beatrice Ask diskutera den internationella organiserade brottsligheten och – misstänker jag – lansera den svenska versionen av sin internationellt uppmärksammade bok i ärendet.

Mest känd är Misha kanske för sina böcker om Balkan, men hans verk om McMaffia har bidragit till att sätta än mer sökarljus på en utveckling som är genuint oroande.

Tyvärr hinner jag nog inte träffa honom många minuter – men i gengäld kommer Bea att kunna dra nytta av hans kunskap.

Framgång i Madrid

Så har då det 119:e mötet med Europarådets ministerkommitté avslutats här i Madrid och jag sitter och väntar på en flygförbindelse hemåt.

Visst tumult kommer det att bli kring frågan om ny generalsekreterare efter Terry Davis, där en klar majoritet av länder inte ville riva upp den rekommendation om två kandidater som tidigare beslutats, men där man i den parlamentariska församlingen har en lite annan mening.

Hur den saken skall lösas återstår att utreda. Sannolikt kommer det att ta några månader och en del insatser av det nya slovenska ordförandeskapet.

De rent politiska motsättningarna i debatten blev mer begränsade.

Ryssland vägrade att ta in i slutdokumentet någonting som antydde att det var bra att vi blivit av mer forna tiders totalitära regimer i Europa – någonting som bl a Litauen och Polen på goda grunder argumenterade för.

Men utomordentligt var att vi verkar få igenom vissa förbättringar i Europadomstolens möjligheter att arbeta.

Det är någonting som inte minst vi arbetat hårt för. En framgång.

Flamenco i Madrid

Väl efter midnatt i Madrid och efter det att utrikesminister Moratinos dessutom bjudit på nattlig flamenco går nu även denna arbetsdag mot sitt slut.

Vi hade bra överläggningar i Stockholm med Greklands premiärminister Karamanlis och utrikesminister Bakoyannis. Samsyn också i detaljer om Balkan och strategisk samsyn om vikten av att Turkiet kan röra sig i riktning av medlemskap i Europeiska Unionen.

Sedan bar det av hit till Madrid och Europarådets ministersession och 60-årsjubileum.

Det blev middag med åtskilligt av informella kontakter med kollegor från olika länder – här ju dessutom utanför den omedelbara EU-kretsen.

Prioriteten i mina informella samtal kom fortsatt att ligga i sydöstra Europa – det är där vi kommer att möta de största utmaningarna.

I morgon börjar så det mer officiella mötet med ett antal besvärliga punkter på dagordningen.

Under vårt svenska ordförandeskap kom kriget mellan Georgien och Ryssland att dominera, och efter åtskilligt tumult och manövrerande kom den handlingsplan som vi tagit fram att i allt väsentligt antas under det spanska ordförandeskapet i februari i år.

Den ryska förtjusningen över detta håller sig dock inom mycket bestämda gränser, och i skrivande stund är det inte alldes klart hur dessa frågor kommer att lösas ut under morgondagen.

Till detta kommer så den nu rätt infekterade frågan om tillsättande av en ny generalsekreterare för Europarådet efter britten Terry Davis. Här har olika principer kommit att ställas mot varandra på ett sätt som lätt kan leda till en i alla fall tillfällig blockering.

Men till det klart positiva hör att det arbete som vi inledde med att försöka komma runt ryska blockeringar av arbetet med att förbättra Europadomstolen för Medborgerliga Rättigheter måhända nu kommer att kunna föras i hamn.

Domstolens ordförande var i alla fall översvallande över våra insatser när vi träffades före flamencon i kväll.

Men i kväll är det fortfarande kvällen före morgondagens möjliga avgöranden.

Vi får se.

Oro för Sri Lanka

Situationen i Sri Lanka fortsätter att orsaka djup oro. Helgens intensifierade strider har uppenbarligen krävt flera hundra civila dödsoffer, och situationen för de många som tvingats att fly uppges vara katastrofal.

Att LTTE kommer att besegras finns det alls ingen anledning att beklaga, men den avgörande uppgiften därefter kommer att vara att bygga en nation och stat som alla, också den överväldigande majoriteten av tamiler, genuint upplever som sin.

Annars kommer det aldrig att vara möjligt att uppnå långsiktig stabilitet för att kunna ta tillvara på landets rika resurser i olika avseenden.

Grunden i detta arbete måste läggas nu. Därför borde den srilankesiska regeringen ha ett intresse av att lyssna inte minst på FN.

Höjt europeiskt tempo

I morgon måndag inleds en ganska så jäktig vecka med olika kontakter, besök och resor.

Då får vi besök av Greklands premiärminister Kostas Karamanlis som kommer hit tillsammans med utrikesminister Dora Bakoyannis för samtal främst inför det kommande ordförandeskapet.

Det blir överläggningar under ledning av Fredrik Reinfeldt på Rosenbad och därefter lunch.

Innan dess kommer Fredrik dessutom att ha haft överläggningar med Lettlands nye premiärminister Valdis Dombrovskis. Där kommer de ekonomiska frågeställningarna av lätt insedda skäl att stå i centrum.

På eftermiddagen flyger jag så – f ö tillsammans med Slovakiens utrikesminister Miroslav Lajcak – till Madrid för att kunna vara där på middag och på tisdagens högtidlighållande av av det är 60 år sedan Europarådet bildades.

Det var Spanien som tog över efter Sverige som ordförande i Europarådets ministerkommitté, och det är skälet till att vi nu samlas för diskussioner och ceremonier i Madrid. Att Europarådet egentligen grundades i London har firats separat där.

Till mina bilaterala överläggningar där hör en med utrikesministern i Islands alldeles nytillträdda regering. Det är inte svårt att gissa att frågan om Islands möjliga ansökan om medlemskap i EU kommer att tillhöra våra diskussionsämnen.

Sent i morgon kväll kommer jag att vara hemma i Stockholm igen, och det är bäst då eftersom jag på onsdag har besök här av Turkiets, Makedoniens, Schweiz och Norges utrikesministrar för överläggningar och informell middag.

Och på torsdag bär det så av till Tavastehus i Finland där Sveriges och Finlands regeringar möts för gemensamma överläggningar med anledning av Märesåret 1809.

Därifrån bär det sedan vidare – men det är en annan och senare historia.

Men utan tvekan håller tempot i vår europeiska diplomati på att trappas upp väsentligt.

Middag med ECFR

Efter bra diskussioner de två dagarna med Stockholm China Forum är det nu dags för European Council on Foreign Relations att komma till Stockholm för några dagar av diskussioner.

Jag ser gärna att Stockholm i ökad utsträckning blir mötesplatsen för idédiskussioner och tankeplattformar som dessa.

ECFR är en relativt  ny skapelse på den europeiska scenen, men har lyckats etablera sig väl efter det att individer som Mark Leonard och George Soros drog igång projektet för några år sedan.

Syftet är att stimulera framväxten av en aktivare och bättre förankrad gemensam europeisk utrikes- och säkerhetspolitik.

I kväll bjuder Gunilla Carlsson och jag dem på middag på UD och vi passar då också på att diskutera de olika utmaningar som Europa står inför under det kommande svenska ordförandeskapet.

Jag skall försöka inleda den diskussionen.

Men sedan fortsätter ECFR sina diskussioner här under måndagen och tisdagen.

Andra engagemang gör att min närvaro dessvärre blir mer begränsad än vad jag i och för sig gärna hade velat.

Fullsatt, folkligt och festligt!

Alla mina väderprognoser slog fel och det blev lysande kampanjväder på den moderata kampanjstarten på Norrmalmstorg i Stockholm.

Allt gick bra – med det möjliga undantaget att Beatrice Ask och jag vecklade in oss i någonting om huruvida man får slå ihjäl huggormar i nödvärn eller inte.

En ytterligt intrikat och stundtals akut fråga – om än inte nödvändigtvis alldeles central för just valet till Europaparlamentet.

Men i övrigt var det fullsatt, folkligt och festligt på det sätt det skall vara vid ett tillfälle som detta.

Och för en gammal kampanjräv som undertecknad – jag har ju varit med om ett antal valrörelser genom åren – kändes stämningen bra.

Nu gäller det att mobilisera intresse och engagemang hos alla och envar.

Det är viktigt att vi röstar – sedan skall vi alla välja vårt eget parti och vår egen person att sätta vårt kryss för!

Europa- och personval

Jag skall nog avhålla mig från att kommentera väder alltför ofta – i går morse skrev jag om den härliga solen, och vaknar i dag upp till regn och rusk och elände.

Det är illa, för i dag drar ju kampanjerna för valet till Europaparlamentet i gång riktigt ordentligt. Och till råga på allt är det ju Europadagen.

Själv är jag inbokad på moderat valupptakt på klassiska Norrmalmstorg kl 12:00, men jag misstänker att jag får ta med mig paraplyet på den tillställningen.

Att åtskilliga partier drar igång denna dag är dock bra – det kan bidraga till att höja intresset för ett val som faktiskt är viktigt.

En annan aspekt på detta val är ju att det är ett Europa- och personalval.

Det är inte bara partiernas internt förkokta lista som gäller – i detta val har man ju möjligheten att med sitt eget kryss utöva sitt inflytande över vem som kommer att företräda de egna idéerna i Europaparlamentet under de kommande åren.

En demokratisering av Europa – och en demokratisering av vårt eget valsystem.

Bra i bägge delarna.

Stockholm China Forum

Fredag morgon med härlig sol och grönska utanför fönstret – skön kontrast till de molniga och murriga dagarna i Washington.

I dag samlas åter Stockholm China Forum för intressanta diskussioner under några dagar kring relationerna mellan omvärlden och det allt viktigare Kina.

Ursprungligen var det främst europeiska och amerikanska företrädare som träffades – det fanns en betydande skillnad i sättet att se på och utveckla politik gentemot Kina – men sedan förra året har SCF vidgats till att också inkludera olika företrädare för olika delar av Kina.

Och det har gjort diskussionerna än intressantare.

När vi tillträdde som regering hösten 2006 sade jag att en av våra strävanden var att bygga ut relationerna med det växande Asien.

Så har också skett. Mest har det måhända märkts med Kina, men vi har också tagit viktiga steg med Indien, Indonesien och Korea, liksom med den samlade ASEAN-gruppen. Viktiga nya besök är på gång.

En annan ambition var att göra Stockholm till en plats dit man naturligen kom för att diskutera nya idéer. Och också i det avseenden har vi åstadkommit en del  – även om mer borde kunna göras.

Förnya och förändra

Det skadar inte med dessa arbetsdagar i Stockholm som man dessutom försöker att hålla rimligt fria från olika typer av utländska besök. I dag var en sådan.

Regeringsberedningen i dag ägnades en liten diskussion om olika aspekter på vårt kommande EU-ordförandeskap. Man märker att dess verklighet nu mer på allvar håller på att tränga sig in i de olika statsrådens vardag.

Självfallet noterade vi såväl gårdagens omröstning i den tjeckiska senaten om Lissabon-fördraget som den i Europaparlamentet om det s k telekom-paketet. Den senare visade nog för många hur viktigt Europaparlamentet faktiskt har blivit när det gäller olika frågor.

Men sedan har diskussioner i den ena frågan avlöst den andra. Högar med förfrågningar om olika typer av möten måste gås igenom. Vår position i olika frågor måste uppdateras. Administrativa rutiner av olika slag måste utvecklas.

Till dagens intressantaste möten hörde ett om de enorma nya möjligheter att med hjälp av Internet fånga in helt öppen information från olika delar av världen som nu finns. Sökmotorernas värld öppnar helt nya möjligheter också för en modern utrikesförvaltning.

Av detta kommer vi säkert att se mycket mera.

Redan använder vi ju internet för att på ett helt annat sätt informera om oss och föra ut information – även om vi skulle kunna göra mycket mera om vi på UD fick lite större frihet i det centrala regelverket i regeringskansliet.

Men vi skulle också betydligt mycket mer kunna använda möjligheterna att få in information av olika slag. Varför skall vi sitta och skriva rutinpapper med rutininformation när allt redan finns på nätet – och nätet finns överallt?

Analysera, agera och informera – allt det måste vi bli bättre på. Och nu finns nya instrument som vi måste börja att försöka använda mera.

Carnegie-diskussionen

För den mer intresserade noterar jag att Carnegie Endowment i Washington nu lagt ut inte bara sammanfattning av utan också videoupptagning från min diskussion där i tisdags.

Partnerskap i Prag

I dag invigs så mer offentligt den Europeiska Unionens Östliga Partnerskap genom stats- och regeringschefernas möte i Prag.

Partnerskapet går som bekant tillbaka på ett gemensamt svensk-polskt initiativ från förra våren, men fick ett än bredare stöd efter kriget i Georgien i augusti.

På ett eller annat sätt strävar alla dessa länder efter en närmare relation till EU, och uttrycker inte sällan en viss frustration över att vi inte kan öppna upp vår integration för dem än snabbare.

Ukraina talar t ex gärna om sin önskan att en gång kunna bli full medlem i Unionen.

Men dit är vägen – under alla omständigheter – lång, och det Östliga Partnerskapets olika samarbetsinstrument skall nu ge en möjlighet att i alla fall gå ett steg på den vägen.

Att detta kommer att innebära svårigherer är det nog ingen som tvivlar på. Det handlar om en tämligen så disparat samling av länder, och i vissa av dem är ju de politiska svårigheterna nog så uppenbara.

Men Partnerskapet är viktigt som ett uttryck för vår Unions öppenhet för de länder som söker ett närmare samarbete med oss.

Och det säger sig ju självt att den väg dessa länder väljer är viktig för utvecklingen i Europa i dess helhet.

Efter de högtidliga talen i Prag i dag blir det upp till inte minst oss att se till att det verkligen börjar att fungera.

Välkommet beslut

Hemma i Stockholm och möter nyheten att senaten i Tjeckiska Republiken nu fattat sitt beslut om ratificering av Lissabonfördraget om ett bättre europeiskt samarbete.

Alldeles utomordentligt. Vi behöver ett starkare samarbete inte minst inom utrikes- och fredspolitiken.

Nu får vi invänta den nya folkomröstningen i Irland under hösten – efter det hoppas jag att det skall vara grönt ljus, och att vi får ansvaret för de avgörande besluten om det förbättrade samarbetet.

Efter en bra dag i Washington

Just landat på Heathrow-flygplatsen i London efter nattens flygning från Washington. Om några timmar bär det hem till Stockholm och uppgifterna där.

Gårdagens samtal i Washington med utrikesminister Clinton, säkerhetsrådgivaren Jones, senatorn Kerry, Mellanösternsändebudet Mitchell och andra var öppna, bra och framåtsyftande.

Och det blev en både välbesökt och livlig diskussion om olika frågor på mötet på Carnegie Endowment.

Samsynen över Atlanten är större än på mycket länge.

Men utmaningarna vi står inför är också stora. Klimatfrågan. Den globala ekonomiska krisen. Och säkerhetsutmaningar i stora delar av världen.

Mycket av våra diskussioner handlade om förberedelserna för det svenska ordförandeskapet i EU.

Jag mötte såväl nyfikenhet som betydande förväntningar. Och vi kommer att ha att hantera avgörande delar av den transatlantiska dialogen under dessa månader.

Vi gör det på den solida bas som lagts av de franska och tjeckiska ordförandeskapen.

Men just nu är mitt huvudintresse i livet nog att få en dusch för att åter kunna känna mig som en mer eller mindre normal människa.

Tillsammans…

Jag kan inte undgå att notera att Rysslands president Medvedev nu sällat sig till bloggarnas växande skara.

Och jag kan inte undgå att konstatera att han hunnit ta steget före mig genom att integrera video i sin blogg på ett kretivt och bra sätt.

Bloggare i alla länder, förenen eder…

Jäktigt värre – men givande

Dagar som dessa i Washington blir lätt rätt jäktade. Mötena avlöser varandra i snabb takt, och medarbetarna jobbar energiskt med att hålla reda på det snabbt föränderliga schemat av nya och ändrade möten.

Men mitt i allt blev det en avspänd mer privat lunch med Richard Holbrooke – och en möjlighet att därefter bekanta mig med den stab han nu byggt upp.

Han var mitt uppe i förberedelserna för de omfattande överläggningar med de afghanska och pakistanska statsledningarna som inleder här under morgondagen. Och självfallet diskuterade vi hur Europa och USA kan arbeta bättre tillsammans med utmaningarna i detta viktiga område.

Och nu på kvällen har jag återvänt till hotellet efter en spännande middag med bl a de två f d säkerhetsrådgivarna Zbigniew Brzezinski och Brent Scowcroft – kanske denna stads vassaste och mest erfarna personer på de internationella relationernas område.

Till mina möten i dag har också hört ett med f d israeliska utrikesministern Tzipi Livni. Vi var bägge här i olika ärenden, och det var intressant att sitta ner med henne ett tag och diskutera framtidsperspektiven för Israel i olika avseenden.

I morgon drar det igång tidigt, och på programmet står bl a utrikesminister Clinton, nationella säkerhetsrådgivaren Jones, senatens utrikesutskottsordförande Kerry och Mellanöstern-sändebudet Mitchell.

Mitt i det hela skall jag också hålla ett lunchanförande på Carnegie Endowment om en del av de säkerhets- och stabilitetsutmaningar som vi gemensamt står inför.

Framåt kvällen blir det så dags att åka ut till Dulles för att ta ett av de sena planen till London för vidare befordran hem till Stockholm under morgondagen.

Cinco de Mayo

Måndagen börjar mulet och småregnigt i Washington. Ett rätt envist väder.

Mycket i media handlar självfallet om viruset H1N1 och hur det fortsätter att spridas över USA – samtidigt som det i denna version än så länge förefaller mindre farligt än vad man först hade befarat.

Nere i Vita Huset kommer såväl president Obama som vicepresident Biden under dagen att fira Cinco de Mayo – ett kanske främst i USA traditionellt firande av Mexico och mexikansk kultur.

I sak tror jag att det handlar om ett firande av hur mexikanerna besegrade en fransk styrka som försökte invadera landet på 1860-talet.

Hur det blir med detta firande i övrigt återstår väl att se. Jag noterar att åtskilliga publika arrangemang med anknytning till Mexico nu ställs in i ett försök att begränsa möjlig smittspridning.

Men i Vita Huset skall det förhoppningsvis vara OK.

Annars noterar jag att även Armeniens utrikesminister är i staden i dag – och att senare i veckan bl a Afghanistans, Pakistans, Rysslands, Slovakiens och Italiens utrikesministrar finns i planeringen.

Måndag inför veckan

Det är sent på söndagkvällen i Washington efter diverse mer informella möten under dagen i olika ämnen. Debatten surrar alltid med en speciell intensitet i denna stad.

I morgon börjar mina mer officiella samtal här.

Mötet med utrikesminister Hillary Clinton förefaller dock förskjutas till tisdagen, men det innebär sannerligen inte att kalendern för måndagen inte är påtagligt full. Tisdagen riskerar dock i och med detta att bli än värre – det är sådant som tillhör vardagen i denna stad.

Sent på tisdagen hade jag tänkt att sätta mig på ett plan tillbaka över Atlanten.

Här i staden är det mer omedelbart frågan om relationerna till Israel som står i fokus – president Shimon Peres väntas till Vita Huset på tisdag – liksom hela komplexet kring Aghanistan och Pakistan – presidenterna Zardari och Karzai står på gästlistan för tisdagen och onsdagen.

Att dessa frågor står på min agenda under dagen och morgondagen behöver knappast påpekas särskilt. Vännen Holbrooke är alltid intressant att byta åsikter med. Hans sändebudskollega Mitchell är dessvärre inte i staden just nu.

Den europeiska agendan denna vecka kommer att domineras av toppmötet om det Östliga Partnerskapet i Prag på torsdag med Fredrik Reinfeldt förande den svenska flaggan.

Mötet därefter – under fredagen – om den sydliga energikorridoren understryker ytterligare komplexiteten i och betydelsen av de olika aspekterna på den europeiska östrelationen. Energifrågornas betydelse i detta sammanhang kan knappast överskattas.

Men av europeisk betydelse blir också veckans omröstning i den tjeckiska senaten om Lissabon-fördraget.

Det senaste jag hörde var att den skulle äga rum på onsdag – dagen före toppmötet på torsdag och två dagar före det tjeckiska regeringsskiftet på lördag.

Låt oss innerligt hoppas att det kommer att gå som vi alla hoppas – annars är vi i en än mer besvärlig position.

Men nu är det slut på denna helg i ett rätt regnigt och mulet Washington.

Lördagssamtal

En lite mer avspänd gav möjlighet till lite mer informella politiska samtal och till djupdykning i stadens förnämliga bokhandlar.

Washington i dessa dagar är lite av Obamaville.

Presidenten surfar på opinionssiffror som i ett historiskt perspektiv kanske inte avviker så mycket från normen, men att han dessutom har en betydande medvind i media går inte att ta fel på.

Det finns en påtaglig lättnad över att nya krafter nu tagit över.

Även om svininfluensan dominerar just är det självfallet den ekonomiska nedgången som är den stora utmaningen.

Bedömningarna om utvecklingen framöver dominerar. Presidenten tillhör dem som talar om att det finns tecken på s k gröna skott som håller på att sticka upp här och var, men vad den i sak handlar om just nu är föga mer än att lutningen i nedförsbacken mildrats och att vi kanske börjar att skönja botten.

Den starka finansiella och monetära stimulansen borde dock börja att ge effekt framöver. Ekonomins lagar har ju inte upphävts helt och hållet.

Men frågan är hur långt saneringen av de underliggande finansiella problemen gått. Jag har lyssnat till dem som varnar för att en viss stabilisering under de närmaste månaderna kan följas av en ny besvikelse nästa år.

I utrikespolitiken har nya tongångar lett till nya öppningar. Mottagandet internationellt har varit utomordentligt gott. Att presidenten medvetet strävat efter att markera en ny relation till den muslimska världen är av alldeles speciell betydelse.

De akuta internationella kriserna har hitintills lyst med sin frånvaro, men förr eller senare kommer självfallet även de. Då har dock den nya administrationen haft möjlighet att mer ordentligt komma på plats.

Efter middag på anrika Clyde´s i Georgetown är det nu dags för reträtt efter denna dag.

I morgon börjar dagen med brunchgenomgång med IMF:s perspektiv på den globala ekonomin och behovet av insatser i olika länder.

Att utvecklingen kommer att ställa krav på fler och mer besvärliga sådana råder det dessvärre inget tvivel om.

Jag skall också försöka att hinna med att få Världsbankens perspektiv på den aktuella situationen.

Även presidenten verkar ha en lugn helg. Han gjorde en utflykt till Bethesda tidigare i dag för att besöka en skola, men annars verkar hans program var mer privat denna helg.

Lite lägre lördagstempo

Lördag morgon i Washington. Tempot även i denna rätt jäktade stad går ner. Själv är jag på väg till brunch hemma hos en gammal vän en bit ut från de mer centrala delarna av staden.

Gårdagen ägnades informella diskussioner i en grupp som jag tillhört sedan åtskilliga år tillbaka, och som blandar tankesmedjor med mer officiella företrädare från bägge sidor av Atlanten.

Det var den ekonomiska krisen, situationen kring Iran och Mellersta Östern, relationerna till Ryssland och en del annat som stod i centrum för våra diskussioner.

Nästa gång kommer vi att träffas i Stockholm någon gång under hösten – om det går att hitta en lucka i det täta schemat då.

På eftermiddagen var jag också på andra sidan Potomac-floden för att träffa försvarsminister Robert Gates och hans nya medarbetare i Pentagon. Vi träffades första gången i början av 1990-talet när vi bägge hade andra positioner än vad vi har i dag.

Till våra samtalsämnen hörde bland annat situationen i Aghanistan, utmaningarna i Pakistan och utvecklingen på Balkan.

Att stärka den samordnande rollen för FN-missionen i Aghanistan under Kai Eide var någonting som vi bägge såg som viktigt för framgång. Liksom att se till att det viktiga presidentvalet sker på ett så fritt och rättvist sätt som möjligt.

Dagen innebär att även mitt tempo reduceras en aning.

Brunch med amerikanska vänner, och vart det lider blir det middag med nyckelpersonerna på vår viktiga ambassad här i staden.