Vecka med Europavalet

31 maj 2009

Underbar sommarsöndag i Stockholm. Det fanns ett behov att komma i ordning efter veckan i Asiens olika delar.

Nu stundar däremot en vecka helt och hållet hemma i Sverige. Någon gång skall även detta ske.

Den kommer jag inte minst att ägna åt olika aktiviteter med anledning av valet till Europaparlamentet om en vecka.

Det är ett viktigt val.

Att vi svenskar visar att vi vill vara med och påverka Europa – att vi inte ligger på sofflocket när framtiden formas. Och att vi väljer bra kandidater som kan göra en skillnad i Europaparlamentets arbete.

Jag skulle tro att detta kommer att bli det första riktiga personvalet i Sverige – även om det självfallet är partivalet som anger den politiska inriktningen.

Så det blir lite kampanjaktiviteter – jag återkommer när detaljerna har klarnat.

Det skall bli kul att diskutera Europa på gator och torg!


Hemma från Dushanbe

30 maj 2009

Så har jag då kommit tillbaka till Stockholm – mest direkt efter lite mer än ett dygn i Tadzjikistan och dess huvudstad Dushanbe.

Mitt ärende där var att som en del av den s k EU-trojkan föra samtal med utrikesministrarna från samtliga de fem centralasiatiska staterna.

Och det var det vi gjorde – under fredagen med dem var och en för sig, och under fredagen en gemensam överläggning om det samlade samarbetet mellan dem och Europeiska Unionen.

För mig var det första besöket i detta land – ca 6 miljoner människor inklämda mellan floden Amu-Darja och Afghanistan å den ena sidan och imponerande bergsmasssiv på två andra, med Pamir-massivet mot Kina med toppar upp mot de allra högsta i världen.

När vi flög till Dushanbe i fredags förmiddag var det en kristallklar dag när vi hade kommit in över Ganges breda land i norra Indien.

Och sedan gled vi över Indus-floden in över de oländiga bergstrakter som både skiljer och förenar Pakistan och Afghanistan. Under oss visste vi att närmare två miljoner människor var på flykt undan strider, och rök här och var kunde möjligen komma från strider.

Till höger om oss hade vi bergsmassivet Tora Bora, och långt, långt borta tornade Pamir massivt upp sig mot skyn. Vi smög över Kabul, beundrade bergen i Hindu Kush och kunde sedan blicka ner mot Mazar-e-Sharif innan vi korsade Amu-Darja och började svänga in mot Dushanbe.

Jag kunde t o m se vad som finns kvar av den uråldriga staden Balkh i norra Afghanistan – den hämtade sig aldrig efter mongolernas härjningar.

Tadzjikistan är ett land som i dag drabbas hårt av den ekonomiska krisen.

Ekonomin har till stora delar byggt på två exportprodukter – individer som emigrerat till främst Ryssland och skickat hem pengar och export från ett jättelikt aluminiumverk.

Pengabidragen från Ryssland har utgjort ca hälften av den samlade ekonomin – den högsta andelen i världen! – och aluminium har svarat för ca 70 % av exportinkomsterna.

Men nu rasar den ryska ekonomin, invandrare från Centralasien drabbas av arbetslöshet och bidragen har på kort tid sannolikt halveras. Samtidigt har aluminiumpriserna sjunkit dramatiskt.

Hur man kommer att klara detta är inte alldeles självklart.

På sikt sätter man sin tro till jättelika vattenkraftsprojekt. Elbristen – efter det att aluminiumverket tagit sitt – är påtaglig, och exportinkomsterna skulle förvisso behövas. Amu-Darjas källflöden upp mot Pamir har enorm potential.

Men detta löser knappast det kortsiktiga finansiella problemet.

Och andra länder i Centralasien brottas med vattenförsörjningsproblem som gör hanteringen av varje del av regionens två stora floder till politiskt explosivt stopp. Den saken framgick med all önskvärd tydlighet under våra samtal.

Inte minst handlar detta om den snabbt krympande Aralsjön.

Uppodlingar tar helt enkelt bort vattnet. Och när vattnet försvinner blottas en giftsand som är en produkt av sovjettidens forcerade användning av växtgifter för att accelerera produktionssiffrorna. De torra vindarna sprider giftsanden till allt större områden.

Här finns det verkligen anledning att tala om en miljökatastrof.

Om detta och annat förde vi samtal under timmarna i Dushanbe. Även här var förväntningarna på vad EU skulle kunna göra stora.

Förvisso finns Ryssland och förvisso blir förbindelserna med Kina allt viktigare. Och det skall inte glömmas att tadzjikerna är nära besläktade med perserna och att Teheran inte heller ligger så långt bort.

Och i Dushanbe hade vi konkurrens av Turkiets president med 300 besökande affärsmän.

Ändå finns förhoppningarna på Europa. Vi förväntas ju kunna det här med samarbete och fredlig utveckling.


Tillbaka i Internet-världen

30 maj 2009

Just nu mellanlandar jag i Prag på väg hem från den långa asiatiska resan.

Att jag varit frånvarande från bloggen sedan jag lämnade Phnom Pehn beror på det enkla faktum att jag i Dushanbe hamnade i en helt Internet-fri zon.

Plågsamt. Men nu är jag tillbaka i världen.


Till Centralasien

29 maj 2009

Alldeles strax lämnar jag Sydostasien och flyger till Centralasien.

I Tadzjikistans huvudstad Dushanbe skall vi i kväll och i morgon ha överläggningar mellan EU och utrikesministrarna från samtliga de fem centralasiatiska staterna.

Jag kommer till ett fattigt land – en bra bit fattigare än det Kambodja som jag nu lämnar – som efter det sovjetiska upplösningsdramat dessutom drabbades av inbördeskrig.

I söder gränsar man till Afghanistan. Jag ser att det från Mazar i Shariff där – där vi ju har de svenska soldaterna – är ungefär lika nära till Dushanbe som det är till Kabul.

Och alldeles säkert kommer situationen i Afghanistan att stå högt upp på listan över de ämnen vi kommer att diskutera.


Förväntningar – och ABBA

28 maj 2009

Så har då mötet mellan EU:s och ASEAN:s utrikesministrar nått sitt slut.

Utåt – och i viss mån inåt – kom det att domineras av frågan om Burma.

Men det som – återigen! – slagit mig är vilken efterfrågan på en mer aktiv europeisk politik och närvaro det finns i olika delar av världen.

En av ASEAN-ländernas utrikesministrar hade i dag en nästan vädjande plädering för en aktivare europeisk roll just i Sydostasien.

Vi vill inte, sade han, att allt bara skall avgöras av USA och Kina. Och med en aktivare europeisk roll får vi tio länder med manöverutrymme mellan de växande giganterna Kina och Indien.

Ni drog er tillbaka efter kolonialperioden, men nu – det var det tydliga budskapet – krävs det en europeisk återkomst.

Frågan för oss européer är självfallet om vi klarar av att leverera denna aktivare gemensamma politik i olika delar av världen. Jag hoppas – och tror! – att så faktiskt är fallet.

Efter överläggningarnas slut blev det i alla fall en timme över för att också se på den alls inte charmlösa staden. Jag hann t o m klippa mig för ett påtagligt facilt pris. Och köpte en DVD av filmen Killing Fields om den kambodjanska tragedin under Pol Pots mördarregim.

På restaurangen nere vid floden där det sedan blev en matbit konfronterades man åter med den framvällande svenska kulturimperialismen.

På flygblad och affischer meddelades att det på lördag blir Mamma Mia!-afton på restaurangen.

Move screening, sing-along, performances, prices/giveaways, dress up in your best 70-80’s outfit…

För några decennier sedan var Mekong en flod som associerades med krig, konflikter och lidande. Nu sjungs det ABBA vid dess stränder i en värld som faktiskt – i allt väsentligt – blivit både fredligare och friare.

När det snart – efter nattens sömn – dags att flyga vidare till Dushabe i Tadzjikistan i en helt annan del av Asien.

Kanske finns det ABBA-afton även där…


Fortsatt i Phnom Penh

28 maj 2009

Allt medan vädret växlar mellan strålande sol och synnerligen intensivt ösregn – detta är regnperioden i denna del av världen – fortsätter diskussionerna på mötet mellan EU och ASEAN här i Phnom Penh.

Tyvärr måste jag medge att repesentationen från EU lämnar en del övrigt att önska.

Vi är nu sex utrikesministrar – av totalt 27 – närvarande, och det ligger väl i underkant av vad länderna i denna viktiga del av världen – som ställer upp mangrant – har anledning att se som acceptabelt.

Men vi som är här – med fyra av sex från Östersjöstater – har i gengäld mycket större utbyte av mötets diskussioner i olika ämnen.


Mördarregimens museum i S-21

27 maj 2009

Med det tjeckiska regeringsflygplanet har jag nu anlänt till Phnom Penh.

Direkt från flygplatsen åkte jag till ”Kontor S-21″.

Här hade de s k röda khmererna under sitt skräckvälde i landet mellan 1975 och 1979 ett av sina viktigaste förhörs- och tortyrcentra innan människor skickades ut till de fält de senare massakrerades.

Den s k Demokratiska Republiken Kampuchea tillhör det gågna århundradets värsta skräckvälden.

En extrem kommunistisk ideologi ledde till massmord och massvält i en omfattning som i sina detaljer fortfarande diskuteras, men som dödade ca 1/5 av landets samlade befolkning – och detta då under en relativt kort period.

Runt om i Kambodja finns i dag fler än 19.000 massgravar med offer för de summariska avrättningarna.

När jag visades runt på S-21 talades om ca 1,7 miljoner människor som avrättades – ofta med yxor och andra verktyg eftersom kulor skulle sparas till annat, och oftast efter att redan ha gått igenom barbarisk behandling.

Rum efter rum var fyllt med bilder av offren. Allt dokumenterades av mördarna – också de grymmaste av instruktioner om hur s k bekännelser skulle framtvingas. De flesta av dem som innan sin död passerade genom S-21 var faktiskt röda khmerer – även denna revolution åt sina egna barn.

Ca 14.000 personer passerade genom S-21 – av dessa överlevde endast 12 intill dess att regimen föll i början av 1979.

På S-21 fanns också en utställning om en resa som gjordes till landet 1978 av den svenska stödföreningen för de Röda Khmererna.

På bilderna i fängelserummen i S21 ser man den ständigt filmande Jan Myrdal. Intill denna dag tror jag att han vägrat att inse hur felaktigt hans och andras stöd till denna en av vår tids värsta mördarregimer var.  Andra har offentligt medgett hur ohyggligt fel det var.

Men mitt besök nu handlar om dagens Kambodja – hårdare drabbat än de flesta i denna region av den ekonomiska krisen.

Och snart börjar de mer formella överläggningar mellan EU och ASEAN.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 458 andra följare