Veckans sista arbetsdag lovar att bli rätt tidspressad – men samtidigt påfallande intressant.
Och det blir – samtidigt som gårdagens G20-möte i London måste utvärderas, dagens Nato-möte i Strasbourg följas och söndagens toppmöte med president Obama i Prag förberedas – en i allt väsentligt asiatisk dag.
Jag börjar med viktiga interpellationsdebatter i riksdagen om Burma och Tibet.
Och jag fortsätter sedan med tre viktiga besökare från Asien.
Indonesiens utrikesminister Hassan Wirajuda kommer på det första besöket av en indonesisk utrikesminister i Sverige på utomordentligt länge.
Och bakgrunden är bl a att jag förra året avlade det första besöket av en svensk utrikesminister i Indonesien någonsin.
Vi talar om ett imponerande land. Det handlar om världens fjärde största land om man räknar invånare med närmare en kvarts miljard människor.
Länge styrdes landet diktatoriskt, och det hävdades att demokrati skulle leda till splittring och elände. Men en fredlig övergång till demokrati har gett landet en starkare både ekonomisk och politisk utveckling.
Även om det finns de som predikar andra budskap är Indonesien i en dag ett samhälle kännetecknat av religiös tolerans och mångfald – och med fler muslimska trosbekännare än något annat land i världen.
I Sydostasien har inom ramen för ASEAN utvecklats ett viktigt samarbete som i alla fall i vissa delar har vår Europeiska Union som förebild. I morgon kommer dess generalsekreterare Surin Pitsuwan på besök för att inte minst diskutera samarbete mellan våra bägge organisationer.
Såväl ASEAN som EU representerar ca en halv miljard människor – och bygger broar mellan kulturer och nationer.
Dr Surin och jag träffades tidigare i Singapore, och jag kommer dessutom att delta i ASEAN:s ministermöte och möte med EU i Phnom Penh senare i vår.
Min tredje asiatiska besökare i morgon kommer från Afghanistan och är parlamentets talman Younis Qanooni.
Han är en betydelsefull personlighet i det afghanska politiska systemet, med en viktig roll i kampen mot talibanerna och i Bonn-överenskommelsen 2001 bakom sig och en tydlig oppositionsprofil mot president Karzai i dag.
Vi träffades tidigare i Kabul, och jag sätter stort värde på att han i en politisk laddad peri0d i sitt eget land tagit sig tid att åka till såväl Sverige som Norge för viktiga samtal. Afghanistan angår också oss.
Så det blir Asien i fokus mitt i alla mina europeiska bekymmer och åtaganden.
Nyttigt – och spännande.
Det är glädjande att Burma och Tibet fortfarande är aktuella frågor.
Ibland känns det som att det bara är aktuellt om det f.n är våldsamheter.
Jag inser naturligtvis att inte alla oroshärdar kan vara i fokus hela tiden, men, det är svårt att följa dem alla när de inte är det.
Kunde inte UD ha en månadssammanfattning på hemsidan ?