Efter 101 dagar

29 april 2009

Efter 101 dagar av en ny amerikansk administration styr jag nu kosan över Atlanten för några intensiva dagar av samtal och överläggningar i den amerikanska huvudstaden.

För min del blir det således Valborg i Washington.

Efter 101 dagar börjar den nya administrationen mera på allvar ta form – och det även om det återstår en del när det gäller kongressens godkännande av viktiga utnämningar.

Och vi har ju fått en mycket bra start på det transatlantiska samtalen – nu handlar det om att intensifiera det ytterligare.

Mitt mer officiella möte med utrikesminister Hillary Clinton – följt av en serie möten med den övriga ledningen på det amerikanska utrikesdepartementet – är först på måndag.

Efter ankomst och inkvartering blir det i kväll middag på den tjeckiska ambassaden med en serie av utrikespolitiska tyckare och tänkare från bägge sidor av Atlanten.

Och sedan kommer jag att tillbringa större delen av fredagen med dem – dock bär det senare på fredag eftermiddag av för möte med försvarsminister Robert Gates och en del av  hans närmaste medarbetare.

Men till allt detta kommer det att finnas anledning att återkomma.

Omedelbart bär det via London iväg över Atlanten.

Under mellanlandningen där skall jag försöka etablera kontakt med den brittiske utrikesministern David Miliband för att höra hans intryck från Sri Lanka.

Vi hade en snabb kontakt innan han satte sig på planet tillbaka från Colombo i går kväll, och jag vet att han skall rapportera till underhuset under dagen.

Också i Washington vet jag att man har blickarna på situationen i Sri Lanka.


Sol vid ishavet

29 april 2009

Det verkar som om solen nog kommer att tränga igenom molnen denna dag uppe vid ishavet.

Och i dag har vi det formella ministermötet med Arktiska Rådet.

Att de arktiska frågorna kommit mer i fokus under senare år är uppenbart. Klimatförändringen innebär såväl nya utmaningar som nya möjligheter.

Och i går presenterade USA:s f d vicepresident Al Gore här i Tromsö nya och mer oroande bredömningar för hur snabbt den arktiska ismassan kan komma att reduceras – med de effekter det också får på havsnivåer.

Det talas nu om möjligheten till ett långt större utnyttjande av nordostpassagen – norr om Sibirien – för transporter mellan den atlantiska världen och Ostasien. Men det innebär en rad nya utmaningar som måste hanteras innan detta kan realiseras.

Allt detta kommer vi att diskutera under dagen. Och sedan övergår ordförandeskapet i Arktiska Rådet från Norge till Danmark.

Innan jag i eftermiddag lämnar för att återvända till Stockholm hoppas jag få tid också till ett besök på stadens förnämliga museum.


Nästa?

28 april 2009

Vid middagsbordet i Tromsö blev det en diskussion om vilka som härnäst kommer att knacka på den Europeiska Unionens dörr.

I dag har Albanien lämnat in sin formella ansökan om medlemskap. Jag skulle tro att det kommer att ankomma på vårt ordförandeskap att sända den vidare till kommissionen för grundlig utredning av förutsättningarna.

Det är så vi nu gjort med ansökan från Montenegro.

Men vår diskussion handlade om vad som kommer att hända i vår del av Europa.

Vid bordet satt en f d statsminister och ett nuvarande statsråd från Island, och de var bägge övertygade om att en isländsk ansökan om medlemsskap i EU inte ligger långt bort. Först måste dock en ny regering bildas.

Och när jag bläddrar i de norska tidningarna ser jag hur detta redan leder till en ny diskussion om Norges plats.

En tidning publiceras på ledarplats en lista över de europeiska länder som nu inte har några europeiska ambitioner – och den anses tala för sig själv. I en annan här uppe i norr läser jag om ett Norge som riskerar att fiskeripolitiskt fullständigt marginaliseras om också Island kommer med i EU. I den stora Oslo-tidningen är det en helsida med spekulationer.

Varje land skall självfallet välja sin egen väg.

Men att vi skulle välkomna fler nordiska länder som helt och fullt ville vara med i det europeiska samarbetet är ingen hemlighet – snarare är det en självklarhet.


Till Tromsö i stället

28 april 2009

I stället för att resa till Colombo i Sri Lanka har jag nu hamnat i Tromsö i norra Norge. Jag hade viss respackning för tropiskt klimat, men nu får det duga i snö och de enstaka plusgrader som går att jaga upp här.

Men jag tillhör dem som alltid uppskattat ishavsskönheten här uppe i norra Norge.

Reaktionen på den srilankesiska regeringens vägran att acceptera mitt besök har varit tydlig också från EU:s sida, och den internationella uppmärksamheten har blivit betydande. Man undrar hur de egentligen tänkte…

Till detta kommer det säkert att finnas anledning att återkomma. Vi har nu anledning att avvakta Bernard Kouchners och David Milibands besök. Det blir snarast viktigare i ljuset av vad som nu hänt.

Dagen ägnade jag huvudsakligen åt mötet i Permanent Partnership Council mellan EU och Ryssland. Det blev en blandning av konstruktiv diskussion och delvis polemiskt formulerade åsiktsskillnader mellan oss på EU-sidan och utrikesminister Lavrov.

Men trots detta var det ett möte som i allt väsentligt skedde i god anda.

Sergey Lavrov och jag kommer att fortsätta med en mer bilateral överläggning här i Tromsö i morgon. Det finns en del att diskutera också inför det svenska EU-ordförandeskapet.

Men nu är det snart middag och innan dess måste jag hinna med ett möte med Canadas utrikesminister.

Oss arktiska ministrar emellan…


Blockerad resa till Sri Lanka

28 april 2009

Att relationerna mellan omvärlden och styret i Sri Lanka inte är de bästa är ingen nyhet. FN:s humanitäre samordnade John Holmes avslutade i dagarna sitt besök med påtaglig besvikelse.

Nu har man från Colombo slutligen meddelat att man inte avser att ta emot mig på den gemensamma resa som David Miliband, Bernard Kouchner och jag planerat och utannonserat.

Beskedet har getts utan några som helst redovisade motiv. Och ingen förefaller att förstå vad som kan ligga bakom denna i sanning ytterligt märkliga manöver. Alla bara skakar på huvudet…

I det läge som uppkommit är det bästa trots allt att David och Bernard åker – medan jag återgår till min ursprungliga plan att delta i överläggningarna mellan EU och Ryssland här i Luxembourg för att sedan åka till Tromsö och Arktiska Rådet.

Att inställa hela resan hade inte varit ansvarsfullt i den allvarliga humanitära och politiska situation som råder i Sri Lanka. EU:s utrikesministrar gjorde ett mycket tydligt uttalande i frågan i går när vi bl a diskuterade den planerade resan.

Att det inträffade kommer att ha betydande återverkan bl a på den bilaterala relationen säger sig självt.

Vi kommer i dag att hemkalla vår Chargé d’ Affaires till Sri Lanka för konsultationer, vilket är en kraftig diplomatisk markering.


Inför morgondagen

26 april 2009

Just avslutat mina olika middagsöverläggningar här i Luxemburg inför morgondagens digra serie av möten i olika frågor.

Förutom vad som står på dagordningen tränger sig också den omedelbara verkligheten på.

Vi har ett behov av att avrapportera om samarbetet när det gäller informationsutbytet om svininfluensan.

Här är det annars WHO i Genève som är navet i de internationella mekanismerna – liksom amerikanska CDC – men också EU spelar en viktig roll.

Det kan ju noteras att det europeiska smittskyddscentrat ECDC ligger i Stockholm.

Och alldeles säkert kommer vi också att diskutera den katastrofala situationen i Sri Lanka. Det blir en bra bas inför den kommande franska, brittiska och svenska resan till området.

Men måndagen börjar med associationsrådet med Egypten och dess med all säkerhet mycket intressanta diskussioner.


Till Sri Lanka

26 april 2009

Utvecklingen i Sri Lanka har blivit allt mer alarmerande, och det är skälet till att den brittiske utrikesministern David Miliband, den franske Bernard Kouchner och jag efter diskussioner de senaste timmarna avser att lägga om våra olika program för att i stället åka till landet.

Vi lämnar Europa under tisdagen och planerar att vara i Sri Lanka under onsdagen.

Avsikten är att – som stöd till FN:s ansträngningar –  öka trycket för att få till stånd en omedelbar humanitär vapenvila för att möjliggöra för civila att oskadade komma ut ur konfiktområdet.

Den internationella humanitära rätten måste respekteras.

Situationen i Sri Lanka kommer vi dessutom att diskutera på EU:s utrikesministermöte här i Luxemburg under morgondagen.

Att detta innebär att jag tyvärr inte kommer att kunna vara på med Arktiska Rådets viktiga möte i Tromsö beklagar jag – det var ett möte jag hade sett fram emot.

Men den omedelbara humanitära situationen i Sri Lanka – och vikten av en stark europeisk röst i den frågan – måste ges prioritet.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 468 andra följare