Ett statsbesök som detta är en snabb serie av olika arrangemang och möten, framträdanden och uppträdanden, med snabba bilkorteger mellan de olika platserna.
Och det kan inte undvikas att man lite lätt förlorar kontakten med världen i övrigt mitt i det hela.
Världen i övrigt har jag dock haft möjighet att diskutera med viss utförlighet med utrikesminister Frattini under dagen. Uppe på Capitolium-kullen talade vi gemensamt om Europas aktuella utmaningar inför en påtagligt stor publik.
Med premiärminister Berlusconi kom samtalet främst att handla om den ekonomiska situationen i våra respektive länder.
På det svenska residenset mötte vi inte bara ambassadens personal utan också huvuddelen av de 16 honorärkonsuler som Sverige har i olika delar av Italien och som gör ett viktigt och alltför lite uppmärksammat arbete med att hjälpa till att företräda vårt land.
I kväll ger så Kungen och Drottningen svarsmiddag för president Napolitano och han hustru och ett stort antal andra företrädare för italienskt och svenskt samhällsliv.
I morgon bitti blir det så avskedsceremonier innan vi i ett italienskt statsflygplan fortsätter till Bologna – Lars Leijonborg och näringslivsdelegationen tar dock snabbtåget till Milano för sitt fortsatta program där.
CB
Italien är ett land som har stort behov av gas liksom övriga EU.
Nu har Nordstreem ett möte för den tänkta länken från Ryssland till EU.
Men Sveriges riksdag vägrar delta. Kanske formellt riktigt-eftersom beslutsnivån ligger på myndigheter.
Men den systemkrock som detta visar på kräver lite diplomati. UD är väl rätt organ för denna insats?
Jag kan inte tolka oviljan till denna Östersjöledning som något annat än obstruktion. Och jag är Svensk!
EU har samtidigt givit ekonomiskt stöd till motsvarande ledning på västkusten-med avstickare till Sverige. Tala om dubbla budskap!
Statsbesök är inte bara glas och ståt.
De kan också ge åtskilligt i utbyte inom en rad områden och då är det viktigt att vår monark, som nu är fallet, åtföljs av ministrar samt även näringslivsföreträdare.
Det råder ju nu en maktkamp om var Europas nya forsningscentra slka hamna.
Med tidfredställe kan noteras att Italien nu backar upp den svenska kandidaturen.
Det kan väga över- och Lund kommer inte längre enbart vara ett av våra bästa universitet.