Solen lyser över Rom och statsbesöket här inleder strax sin andra dag.
För min del innebär den bl a ett offentligt framförande tillsammans med utrikesminister Frattini på Capitolium där vi skall diskutera framtidsutmaningar för det europeiska samarbetet.
Jag tror att det har alla förutsättningar att bli ett intressant samtal.
Men självklart kommer vi också att ha bilaterala överläggningar.
Och därtill bjuder den italienska regeringen under ledning av premiärminister Berlusconi på lunch uppe på Villa Madama med vacker utsikt över den eviga staden.
Samtidigt har Lars Leijionborg överläggningar i olika forskningsfrågor, och den stora näringslivsdelegationen har överläggningar med sina italienska motsvarigheter.
I enlighet med vad som brukligt är skall Kungen dessutom lägga ned en krans på den okände soldatens grav vid Piazza Venezia.
Ett statsbesök handlar om att mer ordentligt sätta vårt land på kartan i ett annat land.
Det är det vi alla här försöker att göra dessa dagar.
MM Italiensk mat!
Det smakar säkert gott och inramningen på Capitolium måste lyfta tanken lite längre än till morgondagen.
Civilisationerna trängs på denna kulle-med monument över olika epoker.
Lejonborg är väl glad över Italiens stöd till ett underjordikt monument i Lund?
Samtal, överläggningar, framtidsutmaningar, lunch. okände soldatens grav…..snark, snark…
Ursäkta, men om folk ska läsa den här bloggen måste det väl vara nåt sorts innehåll, eller?
Vilka är de viktigaste frågorna? Vilka skillnader finns mellan ländernas ståndpunkter?
Idag blev Maria bebådad – med barn av en ande – i Sverige i alla fall. Vi äter våfflor. Undrar om italienarna också gör det.
Hoppas ni pratar om dynamik när ni pratar om de europeiska utmaningarna! Mer dynamik inom och mellan länder skulle lyfta allting, kanske behöver hela länder bli typ coachade av en massa Gunde Svan-liknande människor som får alla att prestera mer och nya saker! Låta helt nya sorts människor få ta mer och annan plats. Ska något bli annorlunda kan man inte göra likadant som igår, men vi har blivit bekväma och väntar på att någon annan ska lyfta oss. Jag också. Men det finns massor av drifkraft i människan, HUR ska vi få ut den?!? Man vågar eller orkar inte idag. Bara i Sverige känns det som om vi skulle behöva vara tre gånger så många och av alla olika slag för att kanske åtminstone på sikt få liv och rörelse i liv och affärsliv. Dina tidigar tankar på den dynamiska effekten – det är nu de skulle behövas. Lycka till!