Inre arbete i Stockholm

Åter en dag i allt väsentligt ägnad åt det inre arbetet här i Stockholm.

Vi fick en bra diskussion i regeringen om det Östliga Partnerskapet, och till den frågan återkommer jag på EU-nämnden i morgon inför måndagens utrikesministermöte i Bryssel.

Just nu pågår ju detaljdiuskussionerna mellan de olika medlemsstaterna inför ett konkret beslut om det Östliga Partnerskapet på toppmötet i mitten av mars. Och alldeles självklart fortsätter vi att driva på.

På eftermiddagen tillhörde jag de statsråd som under en timme svarade på frågor om allt möjligt och omöjligt i riksdagen.

Det mest handlade – naturligt nog- om krisen i Saab och riktades till Maud Olofsson.

Riktigt vad oppositionen vill har jag lite svårt att förstå. De kan väl inte tro att ett företag som gått med stora förluster i decennier plötsligt skulle vändas till vinst om staten tog över det? Och de kan väl inte rimligen tycka att skattebetalarna skall ta ansvar för ett svart hål för pengar som annars borde gå till lärare, sjuksköterskor eller poliser?

Den enda fråga som riktades till mig kom från Alf Svensson – god gammal vän sedan många år – och handlade om tendenser till en växande anti-semitism inte minst efter Gaza-kriget. Alf hade varit på en konferens i London där dessa saker diskuterats.

Jag delar Alfs oro på den punkten.

Man kan ha starkt kritiska synpunkter på staten Israels politik – det har många i riksdagen – men det är livsviktigt att hålla rågången mot anti-semitism glasklar.

Så blev det att gå åter till UD för olika möten för att förbereda såväl den kommande veckans möten i Bryssel som olika aktiviteter längre fram. Jag hann med en timme eller så med Fredrik Reinfeldt för att gå igenom våra respektive resor och andra aktiviteter – det mest inriktat på just förberedelser för ordförandeskapet.

Och nu blir det faktiskt en kväll hemma!

Regeringssammanträde igen

Torsdag morgon innebär att det är bråttom till regeringssammanträde och allmän beredning.

Säkert kommer vi att diskutera den akuta frågan om krisen för biltillverkaren Saab.

Men jag är övertygad om att Maud Olofssons linje att det inte är statens uppgift att tillverka bilar – och dessutom med stora förluster – har ett starkt stöd i opinionen. Skattbetalarna vill  nog att deras pengae hellre går till sjuksköterskor eller lärare än till att subventionera hopplöst olönsam biltillverkning.

Själv skall jag informera om vårt arbete med den Europeiska Unionens nya Östliga Partnerskap. Det är ett viktigt initiativ från vår sida som ju snart kommer upp till mer formellt beslut inom Unionen.

Klartecken för kabel

Vid dagens överläggningar mellan Fredrik Reinfeldt och Andrius Kubilius från Litauen blev det klartecken till trygghetskabeln över Östersjön.

Det är ett viktigt ställningstagande.

Viss förvirring utbröt ju tidigare när socialdemokraterna plötsligt förklarade att de var bestämt mot alla nya elkablar mellan Sverige och det övriga Europa eftersom denna kabel ju är den enda elkabel mellan oss och andra länder som nu diskuteras.

Dock visade det sig sedermera att de accepterar denna kabel – deras motstånd gäller sådant som ingen vet någonting om.

Förvirrat? Förvisso!

Spännande debatt?

Jag vet inte om riksdagens utrikespolitiska diskussion i dag av eftervärlden kommer att betraktas som en av det parlamentariska livets höjdpunkter.

Jag presenterade – som sig bör – regeringens utrikespolitiska deklaration.

Tyngdpunkterna låg på vårt kommande EU-ordförandeskap och den tilltagande ekonomiska och politiska osäkerheten i världen.

I den efterföljande diskussionen talade miljöpartiets Bodil Ceballos om klimat- och miljöproblemen, vänsterpartiet Hans Linde om den ekonomiska utvecklingen och Mellersta Östern och socialdemokraternas Urban Ahlin om Carl Bildt och sig själv i fjolårets utrikespolitiska debatt.

Utrikesdeklaration och debatt

I dag är det så dags för regeringen att – på sedvanligt sätt – presentera sin utrikespolitiska deklaration. Och därefter blir det diskussion med riksdagspartiernas olika företrädare.

Årets deklaration kännetecknas naturligt nog av att detta är Sveriges europeiska år. Ordförandeskapet under andra halvåret i år blir ju viktigt och ansvarsfullt.

Men den kännetecknas också av ett betydande allvar mot bakgrund av de ökade spänningar som kommer att komma i den ekonomiska krisens spår.

Den maktpolitikens återkomst vi såg i samband med kriget mellan Ryssland och Georgien förra året påverkar självklart också den allmänna bilden.

På den positiva sidan finns den nya amerikanska administrationen och den tydliga viljan på bägge sidor om Atlanten att stärka relationerna.

Det är i denna betydligt mer problemfyllda miljö – och då lämnar jag här den bekymmersamma utvecklingen i hela området mellan Palestina och Punjab åt sidan – som vi har att ta ansvar under detta vårt europeiska år.

Och till de uppgifter som ju sannerligen inte gjorts enklare genom den ekonomiska krisen hör hela uppmarschen till den avgörande klimatkonferensen i Köpenhamn i december i år.

Om allt detta kommer vi att utbyta meningar i riksdagen i dag.

Bakom utrikesdeklarationen står självfallet alliansregeringen och dess partier.

Något rödgrönt alternativ i utrikes- och säkerhetspolitiken går det knappast att tala om – i de flesta viktiga frågor stretar de tre partierna åt olika håll.

Trygghetskablar över Östersjön

När Litauens premiärminister Andrius Kubilius med sin delegation kom förbi i dag på eftermiddagen handlade en del av våra diskussioner självklart om den ekonomiska krisen, men också åtskilligt annat hann vi med.

Den enstaka viktigaste fråga som står på dagordningen för hans överläggningar med Fredrik Reinfeldt i morgon är den tilltänkta elkabeln mellan Sverige och de baltiska staterna.

För dem handlar det om energisäkerhet – att inte för all framid vara beroende av enbart kablar från ett i framtiden måhända allt mindre stabilt Ryssland.

Även för Lettland är detta en synnerligen viktig fråga, och den stod i centrum för mina samtal med premiärminister Godmanis i Riga för någon vecka sedan. Det har funnits olika meningar om det är bättre att kabeln går till Klaipeda i Litauen eller till Ventspils i Lettland.

So oder so är detta en utomordentligt viktig fråga för samarbetet och energisäkerheten i det vidare Östersjöområdet.

Vi hoppas alla att samtalen mellan Andrius Kubilius och Fredrik Reinfeldt i morgon skall leda till framsteg.

Det handlar om en kabel för framtida trygghet.

Besökare med problem

Dagens två gäster hos mig är först generalsekreteraren i det regionala samarbetet i sydöstra Europa Hido Biscevic och därefter mot slutet av eftermiddagen den litauiska premiärministern Andrius Kubilius.

Regional Cooperation Council med säte i Sarajevo är den sydösteuropeiska regionens eget försök till samarbete och har sina rötter i den s k stabilitetspakt som sjösattes efter Kosovo-kriget sommaren 1999.

Nu var det en bekymrad Hido Biscevic som trädde in på mitt rum. Han talade om att detta var den svåraste politiska period han varit med om – men eftersom vi känner varandra väl sedan åtskilliga år var jag inte riktigt beredd att hålla med om just den saken.

Alldeles klart är emellertid – och det är det som är det allvarliga – att den ekonomiska krisen riskerar att skapa farliga nya spänningar i regionen.

Och vår diskussion handlade om hur vi – inte minst under det svenska ordförandeskapet i EU i höst – kan bidraga till en mer positiv regional dynamik inte minst i de ekonomiska frågorna. Det handlar nog om att fokusera på de frågor där ett intensifierat regionalt samarbete är så uppenbart nödvändigt – transport- och energifrågorna är kanske de allra viktigaste av dessa.

Förväntningarna på vad Sverige kan åstadkomma i denna region är stora – enligt min ringa mening med all sannolikhet för stora. Men självfallet måste vi försöka att utnyttja det förtroendekapital vi har på ett så konstruktivt sätt som möjligt.

Och på ett eller annat sätt borde jag nog avlägga ett besök i regionen under de närmaste månaderna.

Allt osäkrare

Den finansiella krisen har nu blivit en första klassens ekonomisk kris- och att det kommer att följa sociala och politiska konsekvenser är på ett eller annat sätt ofrånkomligt.

Just denna morgon noterar jag de senaste uppgifterna om hur det går för den ryska ekonomin.

Industriproduktionen föll i januari med ca 20 %. Bilproduktionen var ca 80 % lägre än för ett år sedan. Statsinkomsterna har minskat med en tredjedel.

Detta är dramatiska siffror.

Även andra ekonomier håller nu på att drabbas utomordentligt hårt.

I såväl Ukraina som Pakistan är det uppenbart att de IMF-program som beslutades under hösten inte räcker och att det snabbt måste till nya stora belopp för att stabilisera.

Det är dessvärre allt tydligare att vi går mot en tilltagande osäker internationell situation i skuggan av den accelererande ekonomiska krisen.

Så kan det gå…

Jag har egentligen redan – när det begav sig – skrivit tillräckligt på denna blogg om den kritik jag hade mot det inslag om FRA som Rapport gjorde efter en intervju med mig.

Men när nu Granskningsnämnden tydligen tagit sig an saken och kommit till samma slutsats vore det väl konstigt om jag inte bara noterade den saken.

Därmed kan den affären betraktas som avslutad.

En underbar kväll!

Det blev i sanning en festkväll på Dramaten med anledning av märkesåret 1809!

Att höra Birgitta Ulfsson och Stina Ekblad läsa Sven Dufva från första till sista rad är en upplevelse som näppeligen lämnar någon oberörd.

Eller ta del av sångens och tonernas funderingar om de måsar som på något förunderligt sätt verkar följa med båten genom natten från Sveaborg till Skeppsbron…

Till sist sjöng vi alla allsång i Satumaa – nåja, vissa är bättre på finska än andra, men det gick i alla fall hjälpligt. T o m Ulf Adelsohn gjorde så gott han kunde.

Denna kväll kom för mig efter en dag som började med Sudans utrikesminister och fortsatte med en djupdykning ute i vinternaturen i Mellansverige i de imponerande förmågan som byggts inom försvarets specialförband.

Och som således avslutades med glad buffé med Dramatens artister efter den lyckade föreställningen.

En dag i en utrikesminister liv.

Sudan, försvaret och festkväll 1809

Söndagkväll med försök till lite av en utblick över vad den kommande veckan kommer att medföra.

Det har varit en lugn helg – telefonsamtalen har faktiskt varit relativt få.

I morgon måndag står först på mitt program för dagen överläggningar med Sudans utrikesminister Deng Alor.

Situationen i detta Afrikas största land är ju på många sätt bekymmersam. Strider och lidande fortsätter i Darfur samtidigt som det ju i dessa dagar – äntligen! – pågår vissa fredssamtal i Doha.

Men de olika rebellrörelserna fortsätter att vara splittrade, regeringsoffensiver fortsätter i vissa områden och utplaceringen av FN-trupperna fortsätter att gå trögt.

Av än större betydelse är hur det kommer att gå med det viktiga fredsavtalet CPA från 2005 mellan landets norra och södra delar. Detta avtal fick ju ett slut på de strider som pågått avbrutet bara för kortare perioder ända sedan landet fick sin självständighet 1955.

Enligt fredsavtalet skall parlamentsval i hela Sudan hållas under detta år, och jag är mycket intresserad av hur förberedelserna går.

Vi kommer säkert också att diskutera den ekonomiska och politiska situationen i södra Sudan – utrikesminister Deng Alor har sin bakgrund där – mot bakgrund av den folkomröstning om Sudans framtid som är planerad till 2011.

Och alldeles säkert kommer vi att komma in på den viktiga frågan om Sudans samarbete med den internationella brottsmålsdomstolen.

Betydelsen av utvecklingen i Sudan kan knappast överskattas. Skulle landet fragmentiseras ytterligare finns det en risk för än värre strider, lidande och fördrivningar med betydane konsekvenser för regionen i dess helhet.

Men sedan fortsätter dagen med ett besök hos försvarsmakten för att diskutera aspekter på dess förmåga till olika internationella operatrioner.

Och från det besöket bär det direkt till festkvällen på Dramaten i Stockholm för märkesåret 1809 mellan Sverige och Finland.

Det kommer med all säkerhet att bli rasande trevligt!

Helg hemma

Helg hemma utan alltför mycket av besvärande program och med hanterbar storlek på pappershögarna.

Det skall ju inträffa någon gång det också.

Positiva steg

I dag tog jag emot såväl Pakistans som Indiens nytillträdande ambassadörer till Sverige.

Vi har strävan efter att intensifiera relationerna med Indien under de senaste åren, och det är ingen tvekan om att vi nu har en både bredare och djupare dialog i olika frågor.

Jag har besökt Delhi för överläggningar två gånger, och så sent som förra helgen hade jag samtal med den indiske nationelle säkerhetsrådgivaren. På dagordningen för vår EU-höst står ett toppmöte med Indien.

Efter det att Pakistan fått ett demokratiskt styre har vi strävat efter fördjupade och förbättrade relationer även med detta land i syfte inte minst att stödja demokratin. Jag besökte ju Islamabad strax före jul. Inom kort planerar vi en trojka-överläggning mellan EU och Pakistan.

Terrorattentatet i Mumbai har kastat en mörk skugga över relationerna mellan de bägge länderna, och därför var det viktigt att den pakistanska regeringen i går uttalade att attentatet hade planerats på pakistansk botten, och att den indiska regeringen i dag kommenterade detta uttalande i tydligt positiva ordalag.

Det finns dock anledning att efterlysa tydligare och mer konkreta steg mot den terroristiska infrastruktur som nu identifierats i främst Pakistan.

Terror som denna riktar sig mot såväl Indien som Pakistan, och det ligger i bägge ländernas intresse att utveckla ett närmare samarbete för att gemensamt bekämpa detta hot. Ett sådant samarbete har också en vidare betydelse när det gäller relationerna dem emellan.

Jag framförde till den pakistanske ambassadören vår uppskattning av det steg som nu tagits och vår åsikt  att det måste följas av flera. Och till den indiske ambassadören framförde jag vår uppskattning av dagens uttalande i denna fråga från New Delhi.

Riksdagen och Skavlan

I dag hastar jag på morgonen över till riksdagen för att på förmiddagen i en samlad diskussion besvara en serie av interpellationer om utvecklingen kring Gaza och läget i Mellersta Östern i stort.

Och alldeles självklart är det bra att de frågorna diskuteras utförligt i riksdagen.

Det kommer nog att dröja ett tag innan vi vet hur den israeliska regeringen kommer att se ut.

Men vår grundläggande politik för fred i Mellersta Östern påverkas självfallet inte av den. Väljer en ny regering en annan kurs kan det ju däremot inte uteslutas att relationerna med den Europeiska Unionen kommer att påverkas.

När den diskussionen i riksdagen är klart vidtar diverse inre arbete. Förberedelser för kommande frågor.

Och i kväll tillhör jag dem som – tillsammans med bl a Jan Guillou – medverkar i Fredrik Skavlans TV-program.

Han håller nu på att göra succé också i Sverige – jag har tidigare varit gäst i hans TV-program i Norge.

Finanser och försvar

Dagen blev en dag med arbete och överläggningar i Stockholm. Det behövs som bekant sådana också.

Det saknas inte viktiga ärenden.

Om några veckor läggs den s k inriktningspropositionen om försvarspolitiken, och från min utgångspunkt är det viktigt att den försvarsstruktur vi inriktar oss mot under kommande år  innehåller vissa funktioner och kapaciteter som jag är övertygad om är säkerhetspolitiskt centrala.

Och jag tror nog att vi kommer att lyckas med det.

Men delar av dagen gick också åt till samtal och överläggningar om utvecklingen i den glovala och nationella ekonomin.

Trots allt tror jag att vi har förutsättningar för att klara oss mindre dåligt än de flesta andra när de verkligt mörka molnen nu hopas vid världshorisonten – men vi skall inte göra oss några illusioner om att det blir lätt.

Då är det synnerligen viktigt att vi har en regering med fast hand vid rodret. Och det noterar jag att de flesta tycker att vi har.

Läsvärt

Härom dagen i Washington presenterade Gunilla Carlsson tillsammans med den amerikanske kongressmannen Jim Kolbe gemensamt den rapport om behovet av transatlantiskt ledarskap i de globala utvecklingsfrågorna som de lett arbetet med.

Väl värt att läsa för alla intresserade av globala utvecklingsfrågor.

Regering och beredning

Torsdag i Stockholm innebär regeringssammanträde och den s k allmänna beredning som alltid följer direkt efter det formella sammanträdet.

Och det finns mycket att diskutera.

Den ekonomiska bilden fortsätter att bli allt mörkare – i och för sig någonting som jag ju på denna plats utgått från att den skulle göra. Nu blir det viktigt att se vilka förtroendeeffekter som Obama-administrationens mycket omfattande åtgärdspaket kan leda till.

Med all säkerhet har Fredrik Reinfeldt åtskilligt att säga efter sina samtal i Bryssel under början av veckan.

Det har ju beslutats om ett extra europeiskt toppmöte om ekonomin den 1 mars. Mycket viktigt är att undvika att vi nu drabbas av en stödpaketsstrid där det olika subventionspaket till olika industrier i realiteten mest tar ut varandra.

Och jag har en del att säga om den bredare internationella bilden i olika frågor.

Det gäller ju också kontakter med den nya amerikanska administrationen – Gunilla Carlsson har ju dessutom varit i Washington för direkta samtal.

Regering för fred

Hur regeringsbildningen i Israel kommer att utfalla är det väl för dagen ingen som med säkerhet kan ge besked om.

Men i ett uttalande i dag gör vi i den Europeiska Unionen klart att vi förutsätter att en kommande regering fullföljer den fredsprocess som inleddes i Annapolis, inte gör någonting som försvårar en tvåstatslösning och står fast vid de åtaganden som gjorts.

Den israeliska valrörelsen dominerades av frågor om säkerhet – mot bakgrund av Gaza-kriget var det nog ofrånkomligt.

Men nu måste politike formas från insikten att det bara är en varaktig fred som kan ge varaktig säkerhet.

Och att ju längre den freden dröjer eller förskjuts, desto mer riskerar säkerheten att äventyras.

Nyttiga överläggningar

SAS-planet lyckades utan avgörande svårigheter ta mig tillbaka från Moskva till Stockholm denna kväll.

Så länge jag kan minnas har just denna förbindelse mellan de bägge huvudstäderna haft samma tidtabell – och samma tillförlitlighet.

Trojka-överläggningarna berörde såväl frågor där våra synpunkter ligger nära varandra – Mellersta Östern i synnerhet, Afghanistan och faktiskt också Iran i betydande grad – som sådana där meningsmotsättningarna är skarpa – Georgien allra främst bland dem.

Allra skarpast blev det när vi kom in på fördrivna personers rätt att återvända till sina hem. Från rysk sida gjordes synnerligen klart att man inte avser att lägga två strån i kors i den frågan.

Man ger sitt tysta godkännande till den etniska rensningen av Sydossetien efter sensommarens krig.

Samtidigt gör man ingen hemlighet av att man nu stationerar nya trupper och bygger ut nya installationer för dessa i dessa delar av Georgien.

Att detta är ett klart och uppenbart brott mot överenskommelsen den 13 augusti förra året inser man alldeles säkert själv – det handlar om att steg för steg flytta fram positioner.

Hur detta kan förenas med det ivriga talet om en ny säkerhetsarkitektur i Europa där ingen stat skall ha rätten att vidta åtgärder för sin egen säkerhet som negativt påverkar någon annan stats säkerhet är en fråga som har ett tydligt svar – det är inte förenligt.

Att överläggningar som dessa självfallet ett stort värde visade dagen.

De identifierar de områden där vi konstruktivt kan arbeta tillsammans – och de klargör var våra värderingar och intressen hamnar på kollissionskurs.

Och där det självfallet är alldeles avgörande att den Europeiska Unionen har en klar linje.

Så mycket av Moskva i övrigt hanns dessvärre inte med under detta snabbesök – dock en halvtimma med en capuccino på ett trendigt café i närheten av Bolshoi-teatern innan det var dags att kämpa sig genom trafiken ut mot flygplatsen för återresan.

Också Mellersta Östern i Moskva

Morgon i ett vintergrått Moskva. Det har snöat lätt under natten, och ser ut att fortsätta under dagen.

Valet i Israel gjorde Kadima till det största enskilda partiet i Knesset – efter en betydande upphämtning under valrörelsen – men lämnade frågan obesvarad hur den kommande regeringen kommer att se ut.

Med all sannolikhet kommer regeringsbildningen att ta sin tid.

Men det är viktigt att fredsansträngningarna inte bromsas mer än nödvändigt. En tydlig politik från USA och Europeiska Unionen kan också vara ett stöd för att bilda en fredsrealistisk regering i Israel.

Alldeles säkert kommer vi att diskutera också situationen i Mellersta Östern vid de utrikespolitiska konsultationerna mellan EU och Ryssland här under dagen.

Snart lämnar jag Sveriges Ambassad och åker till den tjeckiska ambassaden för förberedande samtal. Utrikesminister Karel Schwarzenberg kommer mer eller mindre direkt från sina samtal i Washington.

Och sedan åker vi gemensamt till MID – det ryska utrikesministeriet – för samtalen med utrikesminister Lavrov och hans delegation.