I dag bär det så av till Moskva för middag och förberedelser för onsdagens trojka-möte mellan den Europeiska Unionen och Ryssland.
Dessa möten ingår i schemat för konsultationer, och min roll vid morgondagens möte – liksom vid mötet i förra veckan med Ukraina – är först och främst att understödja det sittande tjeckiska ordförandeskapet.
Morgondagens möte kommer efter mötet i slutet av förra veckan mellan Europakommissionen och Ryssland. Och det mötet kom väl att illustrera de svårigheter vi har i dag.
Mellan USA och Ryssland skulle jag tro att vi går mot gradvis förbättrade förbindelser. Bägge borde t ex ha ett intresse av att reducera sina kärnvapenarsenaler. Och vi har alla ett intresse av att så sker.
Mellan Europeiska Unionen och Ryssland är förhållandet betydligt mycket bredare och därmed mer komplicerat. Här kommer skiljda meningar om t ex handelsfrågor och energipolitik att spela en viktigare roll. Det var tydligt inte minst vid förra veckans överläggningar i Moskva.
Och till detta kommer de för den långsiktiga förbindelsen avgörande problem som ligger i Rysslands ofta spända förhållande till sina olika grannländer. Ofta är det problemen i dessa relationer som leder till de vidare problemen.
Det är först när Ryssland helt och genuint kommit att ses som en vän och en partner av alla sina grannländer som vi kan se fram mot en genuint problemfri relation mellan Ryssland och det övriga Europa.
Men inte sällan får jag intrycket att man i Moskva knappt ens insett att det är detta som är problemets kärna.
Efter en serie olika sammanträden under förmiddagen i dag sätter jag mig på eftermiddagsplanet till Moskva, tar mig genom den mördande moskvatrafiken och inriktar mig på en intressant middag med olika ryska vänner på Sveriges Ambassad.
Men med all säkerhet kommer jag under kvällen också att hålla ett öga också på rapporterna om hur resultatet av dagens viktiga val i Israel har utfallit. Detr förefaller att luta mot en mycket komplicerad regeringsbildning – men det blir siffrorna i kväll som ger utgångspunkten för den processen.
Under tiden fortsätter Fredrik Reinfeldt sina samtal i Bryssel. Fredrik åt middag i går kväll med kommissionspresidenten Barroso och fortsätter i dag med bl a lunch med Javier Solana.
Detta är verkligen Sveriges europeiska år.
Efter en blick på de israeliska kandidaterna undrar man ju om det där med demokrati verkligen är nån bra idé…
Jag tycker det ær oerhørt viktigt att en dialog stændigt føres med ryssland.
Jag tycker också att det ær en riktig reflextion du gør i kommentaren ” att Moskva knappast ens insett att detta o.s.v. ”
Robert Conquest konstarterade tidigt i en av sina analyser om Sovjetunionien att de rysska ledarna aldrig glømt sin historia ,ej heller lært något av den. Carl, århundraden av totalisæra stats skick och misstænksamhet mot allt utlændskt, låter sig inte utrotas på ett årtionde.
Kan man få en kommentar av personerna här på bloggen som trodde att CB inte längre skulle vara välkommen till Ryssland efter diskussionen om Georgien.
Bra om Carl Bildt kunde öka samförståndet mellan EU och Ryssland.
Ni kan ju börja med Nordstreemfrågan där Sverige har haft en negativ attityd till en ledning i Östersjön som Tyskland och övriga EU är beroende av.
Vad gör denna ledning så svår ur miljösynpunkt, när Nordsjön är full med Olje och Gasledningar, utan kända haverier.
Käppar i hjulet är inte bra för goda transportförhållanden.
Huvudsaken, och det viktigaste, är att diplomatiska relationerna mellan Sverige-Ryssland kvarstår även om den fick en repa.
Jag förstår att du önskade dig något annat.
Bäste laken,
Det var helt enkelt vanlig aftonbladsjournalistik som avspeglades när det helt felaktigt klargjordes från “initierade källor” att Carl inte var välkommen till Ryssland. Det var Europarådet som inte kunde emottas på kort varsel, där Carl är ordförande, men det är en annan sak. “Planterad” och “saklig” information från den “socialdemokratiska informationsgruppen” var ovanligt lyckad denna gång.
bestofmankind,
de diplomatiska relationerna mellan Sverige-Ryssland har alltid kvarstått och den repa du pratar om har nog mest synts i Sverige. Från ett Moskva-perspektiv så är Sverige en mycket lite, och nu mera inte ens granne, aktör. Sverige omnämns mycket sällan i rysk press.
Kan inte säga annat än att det är fantastiskt bra att Europas nationer samarbetar om såväl inrikespolitik som utrikespolitik.
Sett i ett historiskt perspektiv är det alldeles tillräckligt för att ge rysningar längs med ryggraden.