På mitt fjärde besök i Ryssland under det senaste halvåret är det tydligt att man – om än lite sent – börjar att komma till insikt om den både kortsiktiga ekonomiska och mer långsiktigt strukturella kris man nu är på väg in i.
För inte så länge sedan var tal om ekonomisk kris bannlyst. Sådant ägde rum i andra länder – alls icke här.
Men verkligheten har en obehaglig förmåga att tränga sig på, och i dagens utgåva av Moscow Times står att läsa om en bister studie som en tankesmedja med ingen mindre än president Medvedev som styrelseordförande i går publicerade.
Att man inte är ensam om den ekonomiska krisen är alldeles klart. I Vitryssland har president Lukasjunko fått gå till IMF för att få stora lån. Och utvecklingen i Ukraina är i dessa avseenden mycket bekymmersam.
Men den lätt retoriska frågan här blir ofrånkomligen om den ekonomiska krisen kommer att få politiska konsekvenser – och vilka de i så fall blir.
Och kring detta diskuteras det självfallet synnerligen flitigt här i den ryska huvudstaden.
I morgon sätter vi oss i alla fall ner för att ha utrikespolitiska överläggningar mellan EU och Ryssland.
Att de är viktiga säger sig självt.
Det finns viktiga frågor där vi ligger nära varandra – synen på fredsprocessen i Mellersta Östern är ett viktigt exempel – och det finns sådana där vi är på tydlig kontrakurs – synen på territoriell integritet i Kaukasus är ett rätt uppenbart fall.
Bra läsning.
Ös på.