Över Gula Havet

28 februari 2009

Efter att på förmiddagen först ha träffat företrädare för det 70-tal svenska företag som är verksamma här i Korea är det dags att sätta sig på ett flygplan över Gula Havet bort till Beijing och Kina.

Det är i morgon mina överläggningar med utrikesminister Yang Jiechi står på programmet. Även i Kina finns det någonting som heter söndag.

Men det ger mig möjlighet att i dag mer informellt sitta ner med olika bedömare av det väldiga landets politiska och ekonomiska utveckling just nu.


Än kallare vid kallaste gränsen

28 februari 2009

Så är jag tillbaka i Seoul igen efter en eftermiddag och kväll som tillbringats uppe vid Panmunjon och den demilitariserade zonen mellan de bägge Korea.

Här går det fortfarande att uppleva ett kallt krig som är en bra bit kallare än vad det någonsin var under det kalla krigets decennier i Europa.

Jag minns förvisso besök vid några av det delade Europas känsligaste platser. Checkpoint Charlie vid muren mitt i Berlin eller Point Alpha vid det s k Fulda-gapet för att nu nämna två exempel.

Men vid Panmunjon är spänningen än mer påtaglig, kontakterna ännu mycket mindre och beredskapen för omedelbar och massiv konfrontation påtagligt mycket större än vad den var vid dessa platser – de kritiska veckorna vid Checkpoint Charlie i början av 1960-talet undantagna.

Det var en vacker och klar dag och vi kunde se en bra bit in i det annars så tillslutna Nordkorea.

Strax norr om zonen ligger det industriella området Kaesong där i allt väsentligt sydkoreanska industrier under den striktaste av kontroller kan använda av myndigheterna tillhandahållen nordkoreansk arbetskraft.

Kostnaden för denna uppges till mindre än 70 dollar i månaden per person – men av denna summa är det sannolikt bara en bråkdel som kommer den enskilde personen till del. Ändå tillhör dessa få de mest lyckligt lottade i sitt utarmade land.

Den goda tanken var att detta liksom ett turistprojekt vid den västligaste delen av den demilitariserade zonen skulle bli början på en öppning av Nordkorea. En dag kanske det blir så – låt oss hoppas det  – men det senaste året har utvecklingen gått bakåt.

Trafiken över DMZ har begränsats kraftigt, kontrollerna har ökat och projekt i norr har lagts i malpåse.

Det har blivit än kallare vid denna redan så kalla gräns.

I ett av de små hus där vapenstilleståndsförhandlingar skall föras kunde vi faktiskt gå någon meter över den linje som skiljer de bägge staterna åt. Utanför fönstren stirrade nordkoreanska officerare stelt in. Stämningen var lika tät som den var stel med ritualer som var ägnade att signalera konfrontation.

Att svenska och schweiziska officerare finns här som en del av övervakningskommissionen har säkert sin betydelse. Sydkoreas säkerhet ligger till betydande del i händerna på de amerikanska stridskrafterna i landet, men den bredare internationella närvaron som ett led i FN-beslut och internationella överenskommelser skall man inte bortse från.

Att landskapet låg stilla längs den hårt militariserade zonen säger föga om vad framtiden kan innebära.

Just nu pågår febril diplomati med anledning av att Nordkorea förbereder en skjutning med en långdistansrobot – officiellt sägs det vara en satellituppskjutning – och sannolikheten för att detta kommer att inträffa under den kommande veckan är hög.

Men viktigare än då är frågan om de kärnvapen som Nordkorea – i mycket litet antal och med all sannolikhet i grov form –  besitter. Den hypermilitariserade regimen har satsat enormt på detta program.

Mycket tyder på att osäkerheten i denna säkerhetsfixerade regim nu håller på att öka. Att det kan ligga faror i detta säger sig självt.

Då är det viktigt att det finns en aktiv diplomatisk dialog mellan ansvariga stater om hur möjliga nya situationer kan hanteras.

När jag i morgon reser vidare till Kina och Beijing för samtal där under måndagen är det rätt självklart att dessa frågor tillhör dem jag därför kommer att diskutera.


Finns det hopp?

28 februari 2009

Just nu verkar det vara konkurrens mellan länder om att producera de värsta möjliga siffrorna över hur ekonomin störtdök under det sista kvartalet förra året.

Den svenska ekonomin gick ned mer över 4 % – och den amerikanska diton med över 6 %. Eländessiffror av dignitet.

Men i grunden visste vi redan att det blev tvärnit i den globala ekonomin – med USA i ledning – mot slutet av förra året. Och det krävs ingen större talang för att lista ut att exportberoende länder drabbades hårdast.

Intressantare är att försöka att blicka framåt.

Jag skrev nyligen om hur den koreanska exporten i januari minskade med 34 %. Men en intressantare siffra just nu är faktiskt att samma export under de första 20 dagarna av denna månad ökade med 0,4 % i förhållande till samma period förra året, och att man registrerade ett tydligt överskott i utrikeshandeln.

Enstaka siffror som dessa skall alltid tas med försiktighet. En stor del av den koreanska exporten är fartyg som beställts lång tid i förväg. Och vi skall inte glömma att den koreanska valutan haft ungefär samma dystra dykning i förhållande till dollarn som vår svenska krona.

Ingenting av detta hindrar att en kommande BNP-prognos för ekonomin här kommer att bli mycket dyster.

Men två faktorer bör kanske noteras.

Dels att det kanske är så att de exportorienterade ekonomier som dök snabbast i slutet av förra året kommer att bli de som känner av början till en uppgång först.

Dels att på samma sätt som Sverige genom 1990-talskrisen ställde sitt hus i ordning på viktiga punkter gjorde Korea samma sak genom den s k Asien-krisen i slutet av 1990-talet och bägge är vi därmed ekonomier med kanske lite större motståndskraft och marginaler i denna nedgång.

Detta bara som tankar en solig morgon i östra Asien


Sann fröjd

27 februari 2009

Det är en bra bit efter midnatt här i östra Asien, och en hektisk och spännande arbetsdag börjar nu faktiskt att gå mot sitt slut.

Arbetstidsreglering gäller för andra – och jag noterar detta utan att klaga.

Det finns åtskilligt att reflektera över efter denna dag, och möjligen får jag mer tid att göra det  i morgon eller på söndag.

Överläggningarna – avslutade med utrikesministerns middag i hans residens – var påfallande öppna och konstruktiva.

Tidigre på dagen var det en sann fröjd att vara med och inviga vårt nya ambassadkansli här i Seoul.

Solen strålade, blommorna var vackra, alla var entusiastiska och värmen från koreanska gäster och media alldeles påtaglig.

Det är alldeles uppenbart en effektivt fungerande ambassad som sörjer för att Sverige syns och hörs i detta dynamiska land i denna dynamiska del av världen. Inte minst just nu när vi tillsammans firar 50 år av diplomatiska relationer.

Det är sådana replipunkter vårt land behöver runt om i världen. Faktiskt bara tre s k utsända från Stockholm, till vilka då kommer sju entusiastiska och duktiga lokalanställda samt ett expanderande kontor för Exportrådet.

Inte så att vi behöver dem i varje stad i varje land – men väl i nyckelstäder där de kan knyta kontakter och bilda nätverk.

Och Korea och Seoul tillhör alldeles definitivt dessa platser.

I morgon bär det upp till Panmunjom och besök hos den s k neutrala övervakningskommissionen där.

Att Sverige gör en uppskattad insats i denna har alla jag träffat här talat om.


Invigning och samtal

26 februari 2009

Solen går upp över Seoul och Han-floden, och min andra dag här tar sin början.

I dag blir det samtal och överläggningar såväl med premiärminister Han Seung-soo som med utrikesminister Yu Myung-hwan – och med den senare dessutom middag.

Men innan dess skall vi hinna med den officiella öppningen av den svenska ambassadens nya lokaler här i den sydkoreanska huvudstaden.


Skillnad ger skillnad

26 februari 2009

Så är det dags att avsluta denna den första dagen av diskussioner här i Korea. Det blev bl a en intressant middag med olika internationella och inhemska bedömare av den vidare koreanska och regionala scenen.

Dialogen mellan de bägge Korea har helt stannat av, och från norr basuneras nu det ena konfrontatoriska uttalandet efter det andra ut.

Syftet?

Måhända delvis att påverka sydkoreansk opinion, men sannolikt än viktigare att få uppmärksamhet i Washington och måhända också att med ett yttre hot stärka inre sammanhållning i en period där det kanske råder osäkerhet om hur den framtida egna ledningen kommer att se ut.

Regimen i Nordkorea är i dag världens sista totalitära regim – och kanske dessutom den som i ett längre perspektiv gått allra längst i totalitära ambitioner. Individuella mänskliga rättigheter finns närmast per definition inte i ett samhälle som det nordkoreanska.

Det är två i dag synnerligen olika stater och samhällen som skiljs åt av den demilitariserade zon som i sin tur omges av massiva militära arsenaler.

I befolkning är Sydkorea ca dubbelt så stort som Nordkorea, men ser man på ekonomin representerar den  stagnerade nordkoreanska ekonomin planekonomin bara några enstaka procentenheter av den den dynamiska och öppna sydkoreanska.

Skillnaden i ekonomisk standard är mer än hundra gånger – men för lite mer än ett halvt sekel sedan var de på samma nivå.

Olika politik ger olika resultat!

Men frågan förblir hur länge detta kan vara – och hur en dag förändringen kan komma. Det finns scenarior av hopp – men det finns också mycket påtagliga scenarior av faror.

Kring dessa frågor har det resonerats åtskilligt under dagen – och kommer att fortsätta att göra det under mitt fortsatta besök i morgon.


Anlänt till Seoul

26 februari 2009

Efter en flygning från Helsingfors på lite mer än åtta timmar och landning på den imponerande nya Incheon-flygplatsen har jag nu anlänt till centrala Seoul och börjar snart serien av samtal och överläggningar här.

Det är väl ett decennium eller så sedan jag var här senast, och resultaten av den imponerande ekonomiska tillväxten sedan dess är inte att ta fel på. Seoul är i dag världens näst största storstadsregion – efter Tokyo – med en bit över 20 miljoner människor.

I media dominerar en kombination av den ekonomiska krisen – den koreanska exporten har minskat med ca 32 % – och en viss osäkerhet om vad som pågår norr om demarkationslinjen med spekulationer om robotskjutningar.

Men nu väntar lunch med ordföranden i parlamentets utrikesutskott.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 427 andra följare