Förlorat på utanförskap

27 januari 2009

Att vi förlorat på att srtå utanför Euro-samarbetet tycker jag personligen är ganska uppenbart.

Nu visar mer detaljerade studier gjorde av Harry Flam – som är den i Sverige som kan dessa saker – på omfattningen av de handelsförluster vi förefaller att ha gjort.

Lägg därtill frågan om hur betydelsefullt det är med en viss stabilitet i valutakursen. Teoretiker må ha avvikande meningar, men det måste också vara tillåtet för en det internationella samarbetets och handelsutbytets praktiker att tycka att stabiliteten har betydande fördelar.

Och det har ju inte gått så dåligt för Finland under dessa år.


Mot Bromma och vidare

27 januari 2009

Arla morgon. Glåmigt i Bryssel. Strax iväg från hotellet.

I dag blir det Brussels Aviation till Bromma. Spar lite tid när man kommit till Stockholm.

Och sedan arbete på UD under dagen. Telegramskörden väntar.

I morgon  förmiddag är det extradebatt i riksdagen om Gaza.

Och på eftermiddagen bär det av till World Economic Forum i Davos.

Man lever i kontrasternas och förändringarnas värld.


Mot sitt slut

26 januari 2009

Även denna långa dag nådde så småningom fram till sitt slut. Det brukar som bekant bli så.

Men det var en dag av bra diskussioner.

Jag har inte varit med om att nyanserna varit så små och så få i en diskussion om Mellersta Östern inom EU som under de senaste veckorna. Och jag tror att den inre politiska enighet faktiskt ger oss en ökad yttre diplomatisk styrka.

Vi hade inga svårigheter att komma fram till de slutsatser vi offentliggjorde tidigare i dag.

Vi är mycket tydliga om behovet av att öppna Gasa. Och vi är mycket tydliga om en palestinsk försoning som nyckeln till vidare framsteg.

Att vi är tydliga om detta är i sig långt ifrån någon garanti för att det kommer att bli så. Svårigheterna får inte underskattas.

Men det är viktigt att vi lägger fast positioner som sedan kan bär in i framtiden. Vi kan vara på väg in i en ny situation med nya utmaningar.

På eftermiddagen gav sig Javier Solana iväg i riktning Kairio. I morgon träffar han USA:s nya sändebud George Mitchell där för koordination av våra olika insatser. Vikten av det är uppenbar.

Dagens andra stora ämne var gaskrisen och dess olika effekter.

Framför allt från slovakisk sida fanns det en irritation riktad främst mot Ukraina. Men vi konstaterade unisont att det faktiskt var Moskva som stängde av kranarna. Oavsett vem som hade haft rätt eller fel i dispyten intill dess var det denna åtgärd som sänkte kylan ner över ett betydande antal länder.

Sannolikheten för att de i brådrappet kommer att glömma den saken bedömer jag som liten. Hela diskussionen om en europeisk energipolitik har fått – om uttrycket tillåts – nytt bränsle.

Även trojkamötet och middagen med Serbien gick bra. Inga sjumilasteg, men dock en diskussion som pekade framåt på en rad möjligheter.

Att Serbien mitt i krisen och mitt i kylan hade hjälpt Bosnien och Sarajevo med gas noterades självfaller på pluskontot.

Tidigt i morgon bitti bär det tillbaka i riktning mot Stockholm.


Nu dags för ministermötet

26 januari 2009

Så börjar då en ny dag i mötenas Bryssel.

Dagens första frukost är med Tjeckiens utrikesminister Karel Schwarzenberg och Polens dito Radek Sikorski för att diskutera arbetet med att föra det Östliga Partnerskapet fram till beslut och förverkligande.

Dagens andra frukost är sedvanlig koordinering i den nordisk-baltiska kretsen inför ministerrådsmötet. Och eftersom Jonas Gahr Störe från Norge är här har vi inbjudit honom också att vara med.

Sedan vidtar då det ministerrådsmöte som kommer att domineras av krisen i Mellersta Östern, men som ju också kommer att beröra de mer långsiktiga konsekvenserna av denrysk-ukrainska gaskrisen.

I formell mening börjar det med ett möte med det s k allmänna rådet där det är Cecilia Malmström som företräder oss, och går sedan rätt snabbt över till utrikesfrågorna.

För min del slutar dock inte dagen med detta. Förutom en hel del bilaterala möten deltar jag fram mot kvällen i det trojka-möte med Serbien och dess utrikesminister Vuk Jeremic som därefter kommer att övergå i en arbetsmiddag.

Och när den middagen kommit en bit kommer jag att hasta över till en mer informell middag med bl a Ukrainas biträdande premiärminister Hryhoriy Nemyria. Han är här för en större offentlig debatt om gaskrisen som jag dessvärre kommer att missa.

Sammanfattningsvis kommer jag nog att lyckas att hålla mig sysselsatt även denna dag.


Besvikelse, utmaningar och hopp

25 januari 2009

Kvällens middag i Bryssel – där vi som gäster hade utrikesministrarna från Egypten, Jordanien, Turkiet, Norge och den Palestinska Myndigheten – fokuserades alldeles självklart på hur vi kan gå från dagens bräckliga vapenvila till en genuin fredsprocess.

Det fanns en betydande besvikelse runt bordet över att onsdagkvällens middag med Israels utrikesminister Livni inte hade lett till det tydliga förbättring av tillträdet till Gaza som vi diskuterade då.

I dag kommer som mest ca 140 lastbilar med förnödenheter om dagen in i Gaza. Behovet för grundläggande försörjning uppskattas av vissa till ca 6oo lastbilar och av andra till ca 800. So oder so är gapet betydande.

Och detta gap dag efter dag innebär att situationen i Gaza riskerar att försämras. I en sådan situation kommer den politiska utvecklingen i stort också att försämras.

Detta har vi all anledning att med förnyad styrka framföra till Israel.

Vi ägnade en betydande tid åt de egyptiska – men också turkiska – ansträngningarna att nå överenskommelser som kommer att göra det möjligt att komma igång rejält med återuppbyggnaden.

Och med endast mikroskopiskt märkbara nyanser var vi eniga om att detta närmast förutsätter någon form av palestinsk försoningsprocess som innebär att vi får en av alla accepterad palestinsk regering. Denna kan ta ansvar för återuppbyggnaden av Gaza samtidigt som president- och parlamentsval förbereds.

Ingenting av detta är enkelt. Det göms många små djävlar i alla detaljerna. Men ingen kan ange någon väg framåt som innebär mindre av svårigheter och utmaningar.

Kring detta kommer vi – nu i den mer exklusiva EU-kretsen – att föra våra diskussioner på morgondagens möte. Det är efter det som vi formulerar vår linje i denna viktiga fråga. Men en god bas har lagts med de bägge middagarna.

Ingen kan påstå annat än att den Europeiska Unionen är utomordentligt aktivt i fredsdiplomatin just nu.

Att USA nu kommer in på banan med senator Mitchell välkomnar vi alla. Därmed förstärks de samlade ansträngningarna.


Ny middag i Bryssel

25 januari 2009

Strax är det dags att denna söndagsförmiddag åter jaga ut till Arlanda och flänga ner till Bryssel för en serie av sammnanträden och möten.

Och det blir åtskilliga av den varan. I morgon tror jag att jag har två frukostar och två middagar, och då blir det nödvändigt med lite kompromisser.

I kväll är det bara en middag – men fem olika möten och sammanträden.

Det mesta handlar om Mellersta Östern.

Att reparera vad som repareras kan – och att rädda vad som räddas kan av möjligheterna till fred.

Efter onsdagskvällens middag med Israels utrikesminister Livni blir det i kväll middag med utrikesministrarna från Egypten, Jordanien och Palestina.

Till den middagen är också Turkiets Ali Babacan och Norges Jonas Gahr Störe är inbjudna. Var och en på sitt sätt spelar Turkiet och Norge viktiga roller – och kan ses som en del av de samlade europeiska fredsansträngningarna.

Hjälp till och återuppbyggnas av Gaza blir självklart ett viktigt tema för diskussionen. Men sedan är det ofrånkomligt att vi också diskuterar hur vi skall stödja en palestinsk försoningsprocess.

Mycket skulle vara enklare om vi fick en palestinsk regering som accepterades av alla och som hade makt och myndighet såväl i Gaza som på Västbanken. President Abbas har nyligen vädjat om att man skall försöka att nå dit.

Om kriget nu gjort det lättare eller svårare att åstadkomma detta vet jag i ärlighetens namn inte. Motsättningarna har förvisso inte blivit mindre, men samtidigt framstår nödvändigheten allt klarare.

Säkert kommer middagen at ta sin tid – och efter det har jag dessutom enskilda möten med först Egyptens utrikesminister Ahmed Aboul Gheit och därefter Jordanien Salaheddin Al-Bashir.

Och därefter blir det väl förhoppningsvis lite tid att fundera igenom morgondagen också.


Gråskalan har tagit över

24 januari 2009

Lördag morgon med sämsta tänkbara väder. Småregnar ute. Allt är slask. Gråskalan har tagit över.

Planerna på en rejäl skogspromenad eller en skridskofärd på blanka sjöar får nog dessvärre skrinläggas för ögonblicket. Heroismen har sina gränser.

Annars hade jag tänkt att ha en dag med en ledighet gränsande till det totala. Det var ett tag sedan sist.

Men nu blir det nog lite mer av papper och olika samtal än vad som ingick i den ursprungliga planeringen. Statsnyttan gynnas av eländet.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 430 andra följare