Mot sitt slut

Även denna långa dag nådde så småningom fram till sitt slut. Det brukar som bekant bli så.

Men det var en dag av bra diskussioner.

Jag har inte varit med om att nyanserna varit så små och så få i en diskussion om Mellersta Östern inom EU som under de senaste veckorna. Och jag tror att den inre politiska enighet faktiskt ger oss en ökad yttre diplomatisk styrka.

Vi hade inga svårigheter att komma fram till de slutsatser vi offentliggjorde tidigare i dag.

Vi är mycket tydliga om behovet av att öppna Gasa. Och vi är mycket tydliga om en palestinsk försoning som nyckeln till vidare framsteg.

Att vi är tydliga om detta är i sig långt ifrån någon garanti för att det kommer att bli så. Svårigheterna får inte underskattas.

Men det är viktigt att vi lägger fast positioner som sedan kan bär in i framtiden. Vi kan vara på väg in i en ny situation med nya utmaningar.

På eftermiddagen gav sig Javier Solana iväg i riktning Kairio. I morgon träffar han USA:s nya sändebud George Mitchell där för koordination av våra olika insatser. Vikten av det är uppenbar.

Dagens andra stora ämne var gaskrisen och dess olika effekter.

Framför allt från slovakisk sida fanns det en irritation riktad främst mot Ukraina. Men vi konstaterade unisont att det faktiskt var Moskva som stängde av kranarna. Oavsett vem som hade haft rätt eller fel i dispyten intill dess var det denna åtgärd som sänkte kylan ner över ett betydande antal länder.

Sannolikheten för att de i brådrappet kommer att glömma den saken bedömer jag som liten. Hela diskussionen om en europeisk energipolitik har fått – om uttrycket tillåts – nytt bränsle.

Även trojkamötet och middagen med Serbien gick bra. Inga sjumilasteg, men dock en diskussion som pekade framåt på en rad möjligheter.

Att Serbien mitt i krisen och mitt i kylan hade hjälpt Bosnien och Sarajevo med gas noterades självfaller på pluskontot.

Tidigt i morgon bitti bär det tillbaka i riktning mot Stockholm.

9 kommentarer till Mot sitt slut

  1. florimond77 skriver:

    Jag är glad att man är så tydlig med dessa två viktiga punkter. Det är klokt. Man kan inte provocera Gazas befolkning längre. Det leder bara till ökande konflikter och målet är ju trots allt fred.
    Israel har dragit sin inställning in absurdum och fått alldeles för mycket stöd för länge vilket inte gynnat heller dom själva. Gazas folk har traumatiserats och i Israel lider man av ett annat trauma. Man vill inte släppa taget om sin egen förträfflighet och heller kanske inte möjligheten till ett större israel än vad som är rimligt.
    Kanske är det därför som man tycker så illa om palestinierna? De står i vägen.
    I Gaza stoltserar Hamas i sin egen självbild som ingen vill förstå. Och överallt lever det människor som har rätt att leva sina liv precis som alla andra.
    Ingen har rätt att göra dessa människor så illa som har skett under den tre veckor långa massakern och fortfarande sker i dess efterskede.
    Hamas sköt raketer, men man kan ju vara glad att det bara var raketer.
    Raketer mot fosforbomber och dimevapen mm mm.
    Ingen vann egentligen. Det var barnen som förlorade sina liv.
    Man kan ju konstatera att detta var den sämsta tänkbara lösningen.
    Israel måste stoppas – inte bara sin massaker.
    Om man inte tvingar israel att öppna gränserna kommer inget att ske. Svårare blir det att tvinga palestinierna till försoning mellan deras respektive ledare. I alla fall inte utan att prata med båda partner.
    Israel kommer att skrika att man stöder hamas och hamas kommer att proklamera att det är guds verk eller något sådant. Men man måste en gång för alla strunta i båda parter vad de än säger för det här ska man göra för människorna som bor här och för freden och då får det kosta gamaskri och halleluja- om så vill -bara vi slipper kanonerna!

  2. photoimagine skriver:

    Hej Carl!

    Ovärderligt att genom Alla Dessa Dagar kunna följa dina resor, möten med andra ledare och få en liten inblick i vad som är på gång mm inom ditt uppdrag som utrikesminister, men framför allt framgår det i dina beskrivningar hur viktig diplomatins känsliga språk är för att kunna hantera svåra frågor och konflikter.

    Nu är det vapenvila i mellanöstern som ger utrymme för att blicka framåt och hitta de eventuella möjligheterna som dock finns och som George Mitchell gav positivt uttryck för när han berättade om sina erfarenheter som medlare på Nordirland.

    Så nu behöver vi inte älta bomber och raketer hit och dit utan med intresse följa utvecklingen och det kan vi göra bland annat på din blogg och det tackar vi för.

    / Imagine

  3. chris200 skriver:

    När vi betraktar Palestina-Israel konflikten så ser vi många raketer och bomber, stenar och gummikulor, krig och vapenvilor. Om vi istället, för en stund, blundar för denna dimension, och utan våldet betraktar regionens utveckling över 60 år; då ser vi förändringar i territoriell kontroll, byggnationer, befolkningsströmmar, och ekonomisk utveckling. Vi ser sammantaget ett Israel som brer ut sig, och ett Palestina som försvinner. Genom att höja blicken bortanför bomberna, så ser man mycket.

  4. perfro skriver:

    Bra förvisso med gemensam strategi. Hoppas USA nu hakar på och att både EU och USA agerar tillsammans.
    Som Carl säger ska man inte underskatta svårighetrna.
    En viktig sådan ligger i att uppnå en försoning mellan al-Fatha och Hamas som grundval för samtal om fredsvillkoren.
    Fortfarande har Hamas stämpeln på sig att vara en terroristorganisation och det gäller det då att det sker en strömkrantring inom Hamas så att mer moderata, fredsinriktade krafter tar över.
    Det blir nog också svårt få ett israeliskt deltagande i fredsförhandlingar så länge Hamas inte ger bindande långfristiga löften om vapenvilka. Lika viktigt är ett stopp på insmugglingen av vapen från Egypten med stöd av Iran.
    Att utöva påtryckningar på Israel är också riktigt. Att snabbt och villkorslöst öppna gränserna kräver dock även här ett bindande fredsavtal.
    Med ett sådant blir det en öppning med allt vad det innebär. Det i sin tur kräver också internationell övervakning och likaså även på den egyptiska sidan.

    Sarkotzy har en tendens att bara rusa åstad. Nu vill han inbjuda till festligt firande i Paris där den nya staten Palestina utropas.

    Vi får hoppas på en nykter diskussion om Gaza i riksdagen i morgon. Min prognos är dessvärre att så inte kommer att bli fallet.
    På vänsterkanten kommer merparten av skulden för denna konflikt att läggas på Israel-och lite längre vänsterut kommer glåporden att hagla om folkrättsbrott, krigsförbrytelser m m.
    Vi får hoppas Carl kan reda upp detta.

  5. kris08 skriver:

    Förstår fortfarande inte varför det skulle vara en höger-vänsterfråga. Det var väl 20 år sedan palestinierna fick något stöd från gamla östblocket. Högern borde fatta att kalla kriget är slut och att folkmord måste fördömas, även om landet är med i Melodifestivalen!

    Visst vore det trevligt med samförstånd och långsiktiga fredsavtal, men man måste agera NU för att begränsa katastrofen i Gaza! Det finns inte längre någon fredsönskande opinion i Israel, så ska något hända måste man ta fram piskan.

  6. perfro skriver:

    Morgondagens riksdagsdebatt får väl visa hur det röd-gröna blocket i dess olika varianter ser på denna konflikt.
    Carl som kommer att ge det internationella perspektivet så som han här beskrivet kommer säkert att få ett oreserverat stöd från regeringspartierna.
    kris08 förefallet vara av den uppfattningen att Israel ska hållas utanför all internationell gemenskap, det må gälla även Melodifestival eller idrott.
    Begreppet folkford ska användas med hänsyn till vilka syften som ligger bakom det och vilken omfattning det har.
    De som verkligen utsatts för folkmord är när nazisterna avrättade 6 miljoner judar. Eller för att ta ett annat exempel: när Sovjetunionen under stalinistiskt ledning sände 100 miljoner människor till den s k Gulagarkipelagen där de avrättades, sattes i koncentrationslägen eller tvingades arbeta under vidriga omständigheter utan möjlighet till fortsatt levnad.

  7. un2here skriver:

    Om Pierre Schori’s inlägg i Aftonbladet ska vara någon indikator för vänstern som helhet, då är den mest öppenbara skillnaden en accept av Hamas som förhandlingspartner.

    Nobelpristagaren Martti Ahtisaari sade i samband med prisceremonin i Olso, att 80 procent av alla som han hade förhandlat med, en gång hade varit ”terrorister”.

  8. perfro skriver:

    Kritiken mot Israel för attacken mot Hamas i Gaza har delvis som bakgrund att den inte varit förankrad av vare sig FN eller av någon annan stat.
    Därutöver har har en del menat att flyganfallen och sedan även stationeringen av tanks i Gaza inte stod i proportion med Hamas ständiga raketattacker mot Israel.
    En del har också trott att en vapenvila skulle ha varit möjlig utan egentlig förankring som man nu hoppas ska ske med parterna inblandade.

    Det finns dock en del sakkunniga på folkrätt, dock långt ifrån alla, som menar att Israel har brutit mot folkrätten dels genom interventionen dels även genom den skyddsvall man kännt sig tvingade bygga upp.
    En och annan fanatiker inom denna krets menar t o m att Olmert ska ställas inför krigsrätt.

    Det finns ännu ett perspektiv på denna konflikt, som sällan diskuteras. Det är Rysslands hållning. Visserligen kan man hävda att Mellersta Östern ligger utanför Rysslands geopolitiska intressen, men knappast några markeringar kommer därifrån.

    När nu EU agerar och även FN så saknas Ryssland helt i denna process, vilket hade varit önsvärt om man har förhoppningar om att Ryssland utvecklas i demokratisk riktn ing.

    Däremot är det ett faktum att antisemitismen fortfarande är stark i Ryssland och en etnisk diskriminering där existerar ännu.

  9. un2here skriver:

    Ryssland och Israel – möjligen som proxy för USA – har sitt eget käbbel:

    … Nor did the Russians fail to notice. ”Israel armed the Georgian army,” grumbled General Anatoly Nogovitsyn, deputy chief of staff of the Russian military, at a press conference in Moscow earlier this week. An Israeli paper had, last weekend, quoted an unnamed official warning that Israel needed ”to be very careful and sensitive these days. The Russians are selling many arms to Iran and Syria, and there is no need to offer them an excuse to sell even more advanced weapons.”

    http://www.time.com/time/world/article/0,8599,1834785,00.html

    … och det är också ett faktum att judar av rysk härkomst blir diskriminerat i Israel. Anti-semitism av den högra skolan kanske?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 324 andra följare

%d bloggers like this: