Sverige i världen

30 november 2008

Dåliga samveten tillhör det som jag är rätt rikligt utrustad med, och till dessa hör min milt sagt svaga närvaro i globaliseringsrådets viktiga arbete.

Att globaliseringen i dess olika delar är en utomordentligt viktig fråga visar inte minst den globaliserade finansiella och ekonomiska kris vi just nu befinner oss mitt uppe i.

Från rådet har kommit en strid ström såväl läsvärda som viktiga publikationer. De är avsedda att stimulera debatt och öka medvetandet om de olika utmaningar och möjligheter som globaliseringen innebär för Sverige.

I dagarna har rådet så publicerat en rapport om Sveriges närvaro i världen i form av inte minst utrikesförvaltningen. Huvudförfattare till den är Olof Ehrenkrona som arbetar i mitt ministerkansli i UD i Stockholm med olika mer långsiktigt inriktade frågeställningar.

Rapporten har redan lett till en hel del diskussion inom UD. Och min avsikt är att denna diskussion skall kunna ligga till grund för en mer långsiktig reformering av utrikesförvaltningen med inledning 2010.

Anledningen till detta är att vi under det kommande året först måste få vår ekonomi i balans – och jag tror att det också kräver en bättre budgetdisciplin på sina håll – och därefter klara av vårt ordförandeskap i Europeiska Unionen. Detta senare kommer dock självfallet att innebära en hel del extra anslag.

Men rapporten har säkert sitt intresse också i betydligt bredare kretsar.

Bl a föreslås en storsatsning på att göra Sverige mer känt i stora och snabbt växande länder som Kina och Indien.


Veckan som kommer

30 november 2008

Konsekvenserna av terroristattentatet i Mumbai – som jag bl a kommenterar i Agenda i kväll – kommer alldeles säkert att dominera en betydande del av min vecka, men annars är det främst de regionala samarbets- och de europeiska säkerhetsfrågorna som kommer att stå i centrum.

I morgon måndag beger jag mig till Malmö för Baltic Development Forum och galakvällen där med bl a Finlands president Tarja Halonen.

Och jag fortsätter med BDF under tisdagen i Köpenhamn med deltagande i bl a dess avslutningssession om nya samarbetsperspektiv i Östersjö-området. Mot bakgrund av den snabba ekonomiska avmattningen blir det en lite annorlunda diskussion än under tidigare år.

Från Köpenhamn bär det sedan på tisdag eftermiddag av till Bryssel för en s k transatlantisk middag.

Detta är en informell mötesform som kommit till för att ge en möjlighet för samtal i en krets som omfattar utrikesministrar från samtliga medlemsstater i såväl Europeiska Unionen som Nato.

Det innebär – om jag jämför med sedvanligt europeiskt möte – att också USA, Kanade och Turkiet sitter runt bordet.

I Bryssel träffas under tisdagen och onsdagen Nato:s utrikesministrar för sedvanligt möte. Condoleezza Rice kommer att vara där, men om jag är rätt underrättad har Barack Obama intill dess tillkännagett sammansättningen på sitt team när det gäller utrikes- och säkerhetsfrågorna.

På onsdag får jag en halv arbetsdag i Stockholm – det finns mycket att göra! – men tidigt på torsdag morgon bär det så av till Helsingfors för det årliga ministermötet med OSCE. Det finska – mycket välskötta – ordförandeskapet tar slut och det grekiska inleds.

Vad som kommer att komma ut ur detta möte återstår att se. Georgien-kriget kastar fortfarande sin skugga över mycket.

De åtta observatörer från OSCE som tidigare fanns i Sydossetien har t ex fortfarande inte haft någon möjlighet att komma tillbaka, och det trots att det från Ryssland vid upprepade tillfällen sagts att så skulle kunna ske.

Och innan en ny amerikansk administration finns på plats kanske det är mindre klokt att gå in i omfattande diskussioner om framtiden för olika europeiska säkerhetsfrågor. Det förekommer ju lite olika lite osorterade ryska tankar i den riktningen.

Men det lovar att so oder so bli ett spännande möte – f ö med veckans andra middag med president Halonen.


Framtidskonventet

29 november 2008

Mitt i utrikespolitiken, de europeiska frågeställningarna och terrorn i Mumbai hann jag i alla fall i dag med att vara med på andra dagen av det moderata framtidskonventet i Sollentuna.

I dag var det inte minst barnomsorgen – men därtill den ekonomiska politiken – som stod i centrum för debatterna. Engagemanget inte minst i debatten om den första frågan gick det inte att ta miste på.

Och Anders Borg manade till viss långsiktighet i den ekonomiska politiken – också i tider som nu kommer att bli påtagligt bistra.

För mig är det naturligt att då och då dra paralleller till kriserna i början av 1990-talet. Denna kris må vara den första verkligt globala krisen – men då var krisen europeisk och allvarlig nog.

Det vi gjorde mitt i den – med ett långsiktigt perspektiv – var betydelsefullt för vår position under det decennium som följde.

På tisdag skall jag vara på Baltic Development Forum i Köpenhamn och då tänkte jag tala lite mer om lärdomarna av det vi då gjorde i denna del av Europa – om det långa perspektivets betydelse mitt uppe i den kortsiktiga krishanteringen.

Men Anders var inne på samma sak i sitt anförande i dag. Bra så.

Det var god stämning på framtidskonventet. Det fanns en tillförsikt som kändes genuin. Det var svårt att hitta de strider och den söndring som ju verkar finnas på annat håll.

Och det lägger ju en god grund för framtiden.


Samarbete mot terrorismen

28 november 2008

Fortfarande förefaller inte terrordramat i Mumbai att ha slutgiltigt avslutats. Antalet dödsoffer uppskattas hitintills till över 160 personer.

Mitt samtal med ministern Amin Fahim från Pakistan i dag var mycket positivt också genom den vilja till gemensamma insatser mot den terrorism som hotar såväl Indien som Pakistan som visades.

Jag noterar också att den chefen för den pakistanska säkerhetstjänsten ISI nu kommer att resa till Indien för att hjälpa till med arbetet att kartlägga vad som hänt. Det är ett positivt tecken som tyder på en ny vilja till samarbete som vi har all anledning att understödja.

Terroristerna vill konfrontation, strid och söndring

Det kan bäst mötas med samarbete.


Märkesåret och nationalkommittén

28 november 2008

Eftermiddagen bjöd också på sammanträde med nationalkommittén för Märkesåret 1809.

Nu börjar planera för det kommande årets olika arrangemang at bli allt mer fasta.

Den högtidliga öppningen för svensk del sker i riksdagen i Stockholm torsdagen den 15 januari.

Och det blir högtidligt värre – som sig bör. Kungen liksom Finlands president Halonen liksom våra bägge länders statsministrar.

Sedan fortsätter det. Våra bägge regeringar kommer att sammanträda tillsammans i Tavastehus i Finland den 14 maj. Veterligen kommer det att vara första gången någonsin som en svensk regering sammanträder och fattar beslut utanför landets gränser.

Men för oss räknas ju inter Finland riktigt som utland.

Dessa möten med nationalkommittén har alltid sin lilla krydda genom att vi tillsammans försöker att fördjupa vår bildning. I eftermiddag var det Anders Björnsson och Horace Engdahl som engagerat berättade om litterära och kulturella band mellan våra bägge länder.

Så lite mer bildade blev vi också.


I riksdagen om klustervapen

28 november 2008

I riksdagen har jag just besvarat en interpellation av Olle Thorell om hur vi ser på arbetet med att begränsa klustervapen.

Sverige kommer nästa vecka att tillhöra de länder som i Oslo undertecknat den konvention i detta ärende som förhandlats fram.

Men – som jag framhöll i riksdagen – finns det ju anledning att påminna om att sannolikt upp mot 90 % av världens klustervapen inte omfattas av denna konvention eftersom de stater som har stora arsenaler och dessutom under senare år använt dem står utanför.

Som exempel kan nämnas USA, Ryssland och Israel – men det finns åtskilliga fler. Samtliga dessa stater har använt klustervapen i de konflikter de nyligen varit inblandade i.

Det är mot denna bakgrund vi hela tiden betonat vikten av det arbete i dessa frågor som sker i de s k CCW-förhandlingarna inom FN:s ram. Dessa är självfallet väsentligt mycket svårare, men förhoppningen är ju att det som uppnåtts i Oslo kommer att påverka möjligheterna i CCW.

I debatten har frågan om den s k bombkapsel BK90 som finns i Gripen-systemet tilldragit sig viss uppmärksamhet.

Vi har självklart ett moratorium på användning av BK90. Det säger sig självt att den bara kan användas om vi måste möta ett storskaligt militärt anfall mot Sverige. Att ett sådant inte är sannolikt just i dag är dock inget skäl att inte ha ett försvar för en mer osäker morgondag.

Hur och exakt när BK90 kommer att ersättas är ännu inte klart, men det är viktigt att understryka att det kommer att behövas en ersättning. Kostnaderna för detta återstår också att få en klarare bild av.

Liksom Sverige kommer såväl Norge – rätt självklart – som Danmark att underteckna detta avtal.

Däremot har Finland gjort bedömningen att vapen som faller under detta är en så viktig del av dess nationella försvar att ett undertecknande nu inte är möjligt.

Att Sverige undertecknar har sin grund i förhoppingen att avtalet skall ha en positiv påverkan på de CCW-förhandlingar som är alldeles avgörande i denna fråga.


Besök från Pakistan

28 november 2008

Dagens utländske besökare i min kalender är – som genom en tillfällighet – Pakistans handelsminister Amin Fahim.

Relationerna till Pakistan tillhör de frågor som mycket tydligt håller på att bli viktigare för hela Europeiska Unionen.

Frågan står på dagordningen inför vårt kommande utrikesministermöte.

Det handlar om vad vi kan göra för att hjälpa landets demokratiska utveckling.

Till saken hör dessutom Pakistans prekära ekonomiska situation. Ett stort hjälpprogram från IMF med ett lån på närmare 8 miljarder dollar har satts i sjön under de senaste dagarna.

Men kombinationen av en ökande inhemsk terrorism, olösta konflikter och en ekonomi i stark nedgång är självfallet djupt oroande. Det är mot denna bakgrund vi måste se på varje möjlighet att ge stadga åt den stapplande demokratiska utvecklingen.

President Zardari har tagit ett antal viktiga steg som förtjänar stöd och uppmuntran. Det gäller bl a relationerna till Indien. Men nu innebär – som jag redan skrivit om – terrorattackerna i Mumbai med betydande sannolikhet nya påfrestningar.

Amin Fahim har länge spelat en framträdande roll i Pakistan People’s Party och är därmed mer än enbart handelsminister.

Jag ser fram mot vårt samtal. Att insatser mot terrorism i regionen kommer att bli ett viktigt samtalsämne är alldeles självklart.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 396 andra följare