Nyenskans och Gazprom

Strax bär det av från Helsingfors och diskusionerna här i riktning mot det inre av Finska Viken.

Väl framme där kommer jag också – efter ett besök på vårt generalkonsulat, och innan det formella ministermötet med den s k nordliga dimensionen börjar – att ta tillfället i akt att besöka de utgrävningar som äger rum vid gamla Nyenskans.

Den lilla fästningen och bosättningen här vid Neva innan floden förgrenade sig i det delta och de sumpmarker ur vilka St Petersburg senare skulle resa sig var ju en av den östligaste av svenska utposter under lång tid.

Men 1703 erövrades den av Peter den Stores soldater, och strax därefter samma år grundlades ju staden St Petersburg på den s k Harholmen lite längre ut mot Finska Viken.

Det var dock inte förrän vid freden i Nystad 1721 som dessa områden i mer formell mening blev ryska, men då hade Tsaren redan 1712 förklarat att här låg det nya Rysslands nya huvudstad.

Han ville bort från det moskovitiska inlandet och bygga en ny stad med ansiktet mot det övriga Europa.

Av Nyenskans blev så gott som ingenting alls kvar, men den som vill se den imponerande ljuskrona som hängde i dess kyrka kan finna den hängande i Finska Kyrkan i Stockholm. Jag tog för något år sedan utrikesminister Lavrov dit, och han var vederbörligen imponerad.

I samband med St Petersburgs 300-årsjubileum öppnades också ett litet museum på platsen som jag tidigare inte haft möjlighet att se.

Nu vankas nya tider på denna plats i och med att Gazprom avser att uppföra sitt gigantiska nya huvudkontor på just denna mark. Högre än Eiffeltornet, ständigt skiftande i färg och med en byggkostnad som sannolikt torde närma sig det astronomiska.

Och det är uppenbarligen det som lett till de nya utgrävningar som jag nu hoppas få möjlighet att se på innan de mera formella mötena börjar vid 15-tiden i eftermiddag.