Palestina och Afrika i centrum

Det blev en viktig om än lite dyster middag centrerad kring situationen i Mellersta Östern i går kväll.

Annapolis-processen kommer knappast att kunna gå i hamn på det sätt vi hade hoppats, och nu handlar det om vad som kan göras för att ”brygga över” intill dess att det åter finns förutsättningar för en mer fungerande fredsprocess.

Att det talades åtskilligt om den israeliska bosättningsexpansionen är naturligt. Den har underminerat förtroendet för fredsprocessen hos många.

På mötet med AHLC kommer vi att fortsätta den diskussionen.

Underlagsrapporter från Världsbanken, IMF och FN ger samma budskap: reformerna av den palestinska administrationen har fungerat, utlovade bidrag har kommit men eftersom israeliska begränsningar på vägar och annat ligger kvar så tungt har inte den palestinska ekonomin kunnat utvecklas som vi hoppats.

Men bortsett från detta viktiga möte är det toppmötet om Afrika som kommer att vara i mitt fokus denna måndag.

Hela dagen domineras av en högnivåkonferens om Afrikas utveckling som beräknas samla representanter för 160 nationer – och där självfallet kontinentens egna ledare kommer att finnas med.

Det skall bli intressant att lyssna på de afrikanska ledarnas egna bedömningar.

I kväll bär det så av till president Bushs sedvanliga mottagning på Waldorf Astoria. Alla brukar vara där.

I sol på Manhattan

På en osedvanligt nordlig kurs – en bra bit norr om Island – lyckades SAS ta mig till New York, Manhattan och FN-veckan.

Strax utanför Trondheim började ett molntäcke som faktiskt inte öppnade upp förrän precis över Ottawa. Så Grönlands skönhet fick jag inte njuta av denna dag.

Framme här mötte en solig och varm sensommardag. Och lite tid blev det att gå igenom de massiva söndagstidningarna.

Det mesta handlar om den finansiella krisen – dess rötter, kostnader och konsekvenser. Och i alla dessa tre avseenden är analyserna ännu påtagligt famlande.

Valrörelsen verkar ha hamnat lite i bakvatten, och världen i övrigt förefaller att ligga väldigt långt bort. Detonationen i Islamabad har dock hörts ända in i den amerikanska debatten.

Nu väntar först genomgång med medarbetare inför veckan och sedan middag i en begränsad utrikesministerkrets för att diskutera situationen i Mellersta Östern.

Till New York för FN-veckan

Det är lite synd att behöva lämna Stockholm igen, men i dag bär det iväg över Atlanten för en vecka i New York i anslutning till generaldebatten i FN:s generalförsamling.

Och det dröjer faktiskt ända till nästa söndag innan jag har svensk mark under fötterna igen.

Timmarna över Atlanten blir välbehövliga timmar med inläsning av olika ärenden. Veckan i New York är minutmatad med möten. En betydande del av världens utrikesministrar är på plats.

Tisdagen är den stora öppningsdagen för generaldebatten.

President Bush och Irans president Ahmadinejad brukar tillhöra dem som tilldrar sig störst uppmärksamhet – den senare också i form av olika demonstrationer.

Men inte minst mot bakgrund av gårdagens fruktansvärda attentat – och den i största allmänhet bekymmersamma situationen – kommer många att lyssna uppmärksamt på Pakistans nyvalde president Asif Ali Zardari.

Och sedan fortsätter det med alla presidenter och alla statsministrar innan det någon gång i veckan efter den kommande kommer ner till nivån utrikesministrar. Men då kommer jag redan att befinna mig i Kiev i Ukraina på statsbesök.

Men det som sägs i talarstolen i FN:s generalförsamlings stora sal är bara en mycket liten del av allt som händer denna vecka.

Redan strax efter min ankomst samlas vi några utrikesministrar – det är Spaniens Miguel Moratinos som tagit initiativet – för att diskutera möjliga initiativ med anledning av de famlande fredsprocesserna i Mellersta Östern.

Och i morgon förmiddag möts den s k Ad Hoc Liason Committtee (AHLC) som koordinerar stödinsatser som Palestina och där Sverige självfallet finns med.

Annars blir morgondagen en dag dominerad av diskussioner om utvecklingen i Afrika.

Men dit är det långt.

Nu bär det först iväg till Arlanda, sedan med SAS till Newark-flygplatsen i New Jersey och därifrån med bil in till Manhattan och hotellet mitt emot FN-högkvarteret.

”Han hade rätt, vi hade fel”

Efter det att den mer offentliga debatten mellan Rapport-chefen Morgan Olofsson och mig om deras lögnaktiga påstående om att FRA samarbetar med diktaturer avslutats har den interna debatten på SVT fortsatt.

Och det måste ju ses som ett hälsotecken.

Detta har nu lett till att Morgan Olofsson bett tittarna om ursäkt och erkänt att man hade fel.

”Det är beklagligt om de (tittarna) fått intrycket att FRA samarbetar med diktaturer enligt utrikesminister Carl Bildt”.

Fått intrycket?

Det handlade ju om att Rapport med största tvärsäkerhet basunerade ut detta som sanning, och sedan i ett antal dygn stod fast vid uppfattningen att man haft rätt och att det inte fanns någon som helst anledning till eftertanke.

Jag skrev i mitt förra – och som jag trodde sista – inlägg här i denna fråga att sanningen skulle segra.

Och det gjorde den också.

Det inträffade visar vikten av att reagera när media begår övertramp – liksom det visar att det trots tendenser till ofelbarhetsmyt också finns en konstruktiv intern diskussion i media.

Kanske blev Sverige lite, lite bättre av denna lilla dispyt.

En nättidskrift…

Med viss förvåning noterar jag att denna blogg nu tydligen betrakas som en ”nättidskrift” och i denna sin egenskap blivit nominerad som en av finalisterna till årets pris till sådana.

Så kan det gå här i livet.

Till yttermera visso ser jag att kulturrådet numera ger ekonomiskt stöd till nättidskrifter.

Skall man söka?

Blott Sverige svenska bidrag har.

Ny beskrivning

Till det som inte alls uppmärksammades under den gågna veckan var att för andra året i rad alliansfriheten inte fanns med i regeringsförklaringen.

Förra året var det en viss debatt i ärendet. Vi sade då att det faktum att den inte stod inte innebar att det planerades någon förändring, men att allt ju inte kan upprepas alltid.

Till detta förra årets argument kommer att jag ser det som mycket viktigare att beskriva vår säkerhetspolitik positivt – det vi gör och det vi är med i – snarare än negativt – det vi inte gör och inte är med i.

Därför talar vi en hel del om vad vi försöker att göra med nordiskt och europeiskt samarbete på detta område.

Ett bättre – och numera av allt att döma brett accepterat – sätt att beskriva vår säkerhetspolitik i en ny tid.

Den svenska modellen

På TV-skärmarna när jag kommer tillbaka från Helsingfors flimrar hela tiden nyheterna från den finansiella stabiliseringen i USA.

Och det blev ju lite av en ”svensk” lösning när den amerikanska administrationen nu ville skapa stabilitet i och förtroende för det finansiella systemet.

Det var genom att lyfta av dåliga tillgångar – och lägga dem i ett separat statligt företag – som vi i Sverige i början av 1990-talet hanterade den bankkris vi då hade.

Och därefter avvecklades dessa tillgångar successivt i takt med att den allmänna ekonomin förbättrades. Då hade det finansiella systemet redan snabbt kommit på fötter och bidragit till den snabba återhämtning som Sverige fick efter krisåren.

Denna ”svenska modell” har sedan setts som ett föredöma av många – och nu är det vissa grunddrag i denna som återkommer i det amerikanska räddningspaketet.

Det var Bo Lundgren – då biträdande finansminister, nu chef för Riksgäldskontoret, Urban Bäckström – då statssekreterare i finansdepartementet, nu chef för Svenskt Näringsliv och Stefan Ingves – då nyckeltjänsteman på finansdepartementet, nu chef för Sveriges Riksbank – som var nyckelpersonerna i den lyckade hanteringen av den svenska bankkrisen för ett och ett halvt decennium sedan.

Hedras dem som hedras bör.

Europeiska säkerhetsstrategin

Det blev sen ankomst till Helsingfors i går kväll efter mötet med Centralasien i Paris. Anders Ljunggren från ambassaden mötte på flygplatsen.

Konferensen här är en i den serie som nu ordnas för att diskutera den europeiska säkerhetsstrategin.

Arbetet med att se över den inleddes ju på svenskt initiativ med den konferens vi hade i Stockholm i november förra året och skall avslutas vid det europeiska rådsmötet i december i år.

Det handlar om att se över det i grunden bra dokument som det fattades beslut om i december 2003.

Men fem år har gått sedan dess. Nya frågor har vuxit fram , och den strategiska miljön har i någon utsträckning förändrats.

Anders berättade att det hade talats mycket om kriget i Kaukasus på konferensens första del i går. Vad som hände där ändrar knappast grunderna för vår säkerhetsstrategi, men kan ju inte undgå att få konsekvenserbl a för vår bedömning av den miljö i vilken den skall verka.

Om detta och annat inom det breda ämnet skall såväl Alexander Stubb som jag tala här på förmiddagen.

Och efter att ha lyssnat en del på debatten återvänder jag sedan på eftermiddagen till skrivbordet i Stockholm.

Gratulationer till Tzipi

Lite odiplomatiskt har jag i dag på förmiddagen skickat en gratulationshälsning till Israels utrikesminister Tzipi Livni.

I går vann hon det interna valet i Kadima-partiet om vem som skall efterträda Ehud Olmert som partiets kandidat till premiärminister i Israel.

Med tydliga ståndpunkter, men också ett tydligt engagemang, representerar hon en möjlighet till fred i regionen.

Vi har haft åtskilliga samtal under de senaste åren, och jag har stor respekt för hennes ärliga vilja att äntligen överbrygga de motsättningar som förhindrat fred mellan Israel och palestinierna under de senaste sex decennierna.

I det ligger ingen garanti för att hon kommer att lyckas.

Först måste en ny regering bildas i Israel. Och därefter krävs sannolikt också ett mer enat uppträdande från palestinsk sida.

Men det finns hopp

Svensk insats i EU-missionen i Georgien

Eftersom jag sitter på den stora konferensen om Centralasien i Paris – jag har just talat nom vikten av gemensamma insatser mot narkotikasmuggling – var jag inte med på dagens regeringssammanträde i Stockholm.

Men viktigt var att det där fattades beslut om det svenska bidraget till EU:s observatörsstyrka i Georgien.

Vi kommer att bidraga med en komplett observatörsgrupp på ca 20 personer samt ett antal andra personer, och vi kommer därtill att svara för IT- och kommunikationsstödet till missionen i dess helhet.

Insatser som dessa är viktiga. Och därför är det naturligt att vi med ett snabbt och tydligt bidrag ger Europeiska Unionen möjlighet att bidra till stabilitet och fred.

Från Kofi och Polen till Paris och Helsingfors

Det blir ganska sent i säng denna kväll efter en kväll som för ovanlighetens skulle har inneburit lite kulturell njutning med musik på Berwald-hallen i Stockholm.

Överläggningarna med Polens premiärminister Tusk bekräftade det nära samarbetet mellan Polen och Sverige i en rad frågor.

Och efteråt hann jag med en snabb uppföljning med utrikesminister Sikorski per telefon.

Annars var dagens höjdpunkt en avspänd, öppen och perspektivrik lunch med Kofi Annan som passerade igenom Stockholm som hastigast. Jag sätter det största värde på hans omdöme och erfarenhet i en mycket lång rad av olika frågor.

Han kom från Genève – och när detta skrivs har han nog redan hunnit en bra bit på väg mot Nairobi.

Mycket tidigt i morgon bitti bär det så av till Paris för mötet mellan Europeiska Unionen och utrikesministrarna från de centralasiatiska staterna.

Min uppgift är att inleda diskussionen om förbättrade gemensamma insatser för att bekämpa inte minst smugglingen av narkotika. Situationen i Afghanistan påverkar oss alla.

Men från Paris bär det sedan vidare till Helsingfors för diskussioner om översynen av den gemensamma europeiska säkerhetsstrategin.

En aktiv utrikespolitik kräver ett aktivt resande.

Ofelbara Rapport

I radions P1 i dag på eftermiddagen diskuterade jag med Rapports chef om deras felaktiga påstående att jag sagt att FRA samarbetar med diktaturer.

Det blev tidvis ganska upphetsat – men han vägrade att medge att Rapport gjort någonting alls som på något sätt kunde vara fel.

Radioreportern frågade fler gånger om det inte fanns någon anledning till självkritik från Rapports sida.

Men icke. Tydligen finns det en helig ofelbarhetsdogm vad gäller Rapport som inte får ifrågasättas.

Men det kommer jag att fortsätta att göra.

Sanningen segrar.

Turbulens och osäkerhet

Under natten har så den amerikanska centralbanken de facto tagit över försäkringsjätten AIG. Medan Lehman Brothers fick falla, trodde man tydligen att konsekvenserna av AIG skulle bli alldeles för stora.

När jag följer dramatiken på andra sidan Atlanten tänker jag på vår egen finansiella dramatik i början av 1990-talet.

Stora delar av vårt finansiella system balanserade då på avgrundens rand efter fastighets- och spekulationsbubblorna under slutet av 1980-talet.

Vår hantering av bankkrisen var även den dramatisk, och mitt i krisen var det inte alltid lätt att veta vilket steg som var det riktiga. Vi gick igenom en kris av en art där läroböckerna inte gav några modeller för lösning.

I efterhand vet vi att det gick bra, och att vår svenska krishantering under de åren har kommit att framstå som lite av ett internationellt föredöme.

Hur det kommer att gå nu återstår att se.

I grunden tror jag att flexibiliteten i den amerikanska ekonomin gör att man kommer att klara denna kris rätt hyggligt. Men anpassningen är alldeles uppenbart plågsam.

När jag blickar österut ser det mer bekymmersamt ut.

I går föll börsen i Moskva med 17,5 % och fick stängas flera gånger. Mitt i tumultet kom besked om att den oljeproduktion som man hade trott skulle öka nu i stället minskar.

Till allt detta skall så läggas de politiska kriser som den hårdare ryska politiska kursen lett till.

Nu på morgonen läser jag att Fyodor Lukyanov – balanserad bedömare – skriver att ”the entire post-Soviet landscape increasingly resembles a minefield where the slightest sudden movement could lead to yet another explosion.”

Stadga och styrka krävs i vår svenska och europeiska politik i dessa dagar av turbulens och osäkerhet.

Polskt premiärministerbesök

Dagens besökare i Stockholm är Polens premiärminister Donald Tusk – och värd är självfallet Fredrik Reinfeldt.

Relationerna mellan Polen och Sverige har utvecklats högst påtagligt under senare år, även om det skall sägas att det lades en god grund redan under den tidigare regeringen.

Men i dag är det påtagligt mycket som förenar regeringarna i Warzawa och Stockholm. Det är åtskilligt som förenar i grundläggande politisk filosofi.

Åtskilligt kommer att stå på dagordningen för samtal på eftermiddagen – som sedan också följs av en gemensam middag.

Östersjöpolitiken inför beslut nästa år. Vårt gemensamma förslag om ett östligt partnerskap inför beslut i december. Klimatpolitiken inför det viktiga mötet i Poznan.

Men alldeles säkert också utvecklingen i Ryssland efter kriget i Kaukasus, och säkert också olika frågeställningar med anknytning till energipolitik.

Dramatiska tider

Det är onekligen lite tumultartade dagar just nu.

För inte så länge sedan var det rysk TV jag följde med viss noggrannhet.

Och plötsligt dök president Medvedev upp med beslutet att erkänna Abkasien och Sydossetien – och kasta Ryssland in i internationell isolering i en för dem viktig fråga.

Men under de senaste timmarna har jag i stället följt amerikanska CNBC.

Det var inte minst för att se den amerikanska centralbankens räntebeslut – oförändrat! – och följa utvecklingen kring försäkringsjätten AIG – osäkert! De fallande oljepriserna kommer så att säga på köpet.

Det är ett verkligt schumpeterianskt drama som just nu utspelas i den amerikanska finanssektorn. Och med betydande konsekvenser.

Regeringsförklaring 2008

Så har då även detta riksmöte inletts med pomp och lite av festivitas. Så skall det vara.

Ute på Mynttorget var det långt som under några timmar såg på den vita buss som vi ställt upp där för att minnas och hedra Folke Bernadotte än som marscherade mot FRA-lagen.

Åtskilliga media ville f ö tala med mig om Sveriges Television och dess lögnaktiga och oärliga behandling av intervjun med mig.

Notabelt var att ingen från Sveriges Television hade något intresse av detta – man kan förstå varför! – eller att de ännu inte ens antytt i sina sändningar att såväl jag som alla andra med kunskap i dessa frågor förklarat att de hade fel.

Så kan det dessvärre fungera ibland.

Men det viktiga med dagen var nu inte detta utan den regeringsförklaring som Fredrik Reinfeldt – så ivrig att komma upp i talarstolen att han var för tidig och fick avnjuta lite musik innan det var dags – avlämnade.

En sådan har alltid sitt intresse. Och här är de viktiga utrikespolitiska delarna av den:

Sverige ska vara ett öppet land där människor som tillhör skilda kulturer och religioner kan leva sida vid sida. Där vi bejakar det positiva i det vi kallar globaliseringen, men också står starka i att bekämpa dess avarter i form av internationell brottslighet, människohandel och terrorism. Ett starkt Sverige bygger vi med utgångspunkt i människors vardag, men också med en tydlig vilja och förmåga att se bortom våra egna gränser.

Rysslands angrepp på Georgien belyser ytterligare vikten av en väl genomtänkt utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. Utvecklingen i Södra Kaukasus illustrerar vikten av att slå vakt om folkrätten och betona att dess regler gäller lika för alla. Händelserna vi nu bevittnat är en attack på den internationella rättsordningen.

Sverige står helt och fullt bakom Europeiska Unionens stöd för Georgiens territoriella integritet och kraven på att Ryssland lever upp till sexpunktsplanen för fred i området. Georgienkrisen har också ökat behovet av en förstärkt EU-politik gentemot Europeiska Unionens östra grannar, i synnerhet Ukraina.

Vårt lands säkerhet och yttre trygghet bygger på gemenskap och samverkan med andra länder. Det råder bred enighet i Sveriges riksdag om att vårt land inte kommer att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland i Europeiska Unionen eller ett annat nordiskt land. I detta ligger också en förväntan om att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.

De svenska internationella insatserna för fred åtnjuter brett stöd. Sverige kommer att fortsätta att förstärka sin förmåga att medverka i freds- och stabilitetsoperationer i olika delar av 10
världen. Samarbetet i Norden för stabilitet och säkerhet i vårt närområde förstärks.

Afghanistan förtjänar särskild uppmärksamhet. Utvecklingen där ger anledning till fortsatt oro. Sveriges engagemang är brett och långsiktigt.

Sverige är en stark förespråkare för frihandel, vilket innebär att varje ansträngning att föra Doharundan till ett framgångsrikt slut kan räkna med vårt stöd.

Regeringen fortsätter sitt arbete för att bekämpa fattigdom och främja demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. Utvecklingspolitikens förnyelse fullföljs. Sverige ska vara en klar och tydlig röst för frihet och demokrati. I linje med detta kommer regeringen att presentera förslag om ökat stöd för de krafter i världen som verkar mot förtryck och för demokratins utbredning.

Klimatförändringarna påverkar världens fattiga människor hårdast. Mot den bakgrunden gör regeringen en särskild klimatsatsning i biståndet för att på ett effektivt sätt bidra till ett långsiktigt arbete mot klimatförändringar och deras effekter i världens fattiga länder.

Fast förankrade i insikten om att klimatfrågan är en avgörande utmaning för vår jord är det vårt ansvar att vidta åtgärder här hemma, men också visa på det ledarskap som krävs för att nå en bred och långsiktig internationell samsyn i klimatfrågan.

Om ett år kommer Sverige att vara ordförande i EU. Ett omfattande arbete bedrivs för att förbereda ordförandeskapet. Sverige ska som ordförandeland ta ett särskilt ansvar i arbetet som syftar till att få en internationell klimatöverenskommelse på plats i Köpenhamn 2009. Andra viktiga inslag inför Sveriges ordförandeskap är ett förstärkt Östersjösamarbete inom EU och en fortsatt utvidgning av unionen.

Riksdagsöppnande i krävande tid

Så är det så åter dags för ett nytt riksmöte att samlas. Högtidligt öppnande av Kungen och regeringsförklaring av statsministern.

Det sker samtidigt som den globala finansiella situationen ser bekymmersam ut. Och mitt i den mest påtagliga utrikespolitiska kris vi haft i Europa på mycket länge.

Vad som händer vid Wall Street sänder chockvågar kring det globala finansiella systemet. Oljepriset sjunker nu tydligt – även om det fortfarande är en bra bit högre än i början av året.

Att även stora finansiella institutioner kan falla är i och för sig inte onaturligt. Det vi nu ser är att en finansiell sektor i USA som växte med våldsam kraft under ett decennium håller på att minska sin kostym till en storlek mer anpassad till de underliggande realiteterna.

Det är plågsamt när det sker – men med all sannolikhet hälsosamt i det längre perspektivet.

Svensk ekonomi påverkas självfallet också, även om vi tillhör dem som har en påtagligt robust situation. Allt tyder på att vi klarar oss bättre än de flesta.

Vi får se hur mycket dessa diskussioner påverkar minglet och skvallret i riksdagen och dess sammanbindningsbana under dagen.

Men det är utan tvekan en krävande tid som ställer krav på kvalitet också i politiken.

Mordet på Folke Bernadotte

När riksdagen öppnar i morgon tisdag står en av de vita bussar som Röda Korser och Folke Bernadotte använde för att rädda människor ur nazismens koncentrationsläger uppställd på Mynttorget i Stockholm.

Och på riksdagsledamöternas bänkar ligger en liten skrift från UD som beskriver Folke Bernadottes insats.

Detta gör vi för att det i morgon är 60 år sedan Folke Bernadotte brutalt mördades i Jerusalem. Och vi vill på detta sätt hedra hans minne och gärning.

Det handlar inte bara om de vita bussarna.

Det handlar också om hans insatser som FN:s första fredsmäklare i den konflikt i det gamla Palestina som ännu inte fått sin lösning.

Också de förtjänar att minnas och att hedras.

Fortfarande oärligt och lögnaktigt

På presskonferens i Bryssel i dag var jag mycket tydlig med att åter avvisa Sveriges Televisions påstående att jag hävdat att FRA samarbetar med diktaturer.

Man använde ju dessutom detta påstående till att hävda att ”den information som FRA samlar in i stort sett kan hamna i vilka händer som helst i världen.”

Jag skrev ju i går att detta var oärligt och lögnaktigt.

FRA samarbetar inte med diktaturer.

Däremot har jag inte uteslutit att det i vissa situationer och ”strikt reglerat” kan förekomma ett utbyte från svensk sida av underrättelser med länder utöver dem som FRA har sitt samarbete med.

Jag ser på SVT:s websida att Urban Ahlin från socialdemokraterna vill ha ”ett klarläggande om att de enda gångerna som samarbeten med odemokratiska länder kan bli aktuella är om svensk trupp i utlandet står under konkreta hot.”

I den frågan ger han ett exempel på en möjlig sådan situation.

En annan skulle kunna vara – jag har nämnt det på min blogg – ett utbyte av information med Ryssland – ett demokratiskt mycket tveksamt land – om t ex planer på smuggling av kärnvapenteknologier.

Men i intet av dessa fall – Urban Ahlins liksom mitt exempel – har detta att göra med frågan om vilka länder just FRA har ett samarbete med.

Och FRA samarbetar inte med diktaturer.

Men såväl mitt som Urban Ahlins exempel visar ju på andra möjliga situationer i det vidare underrättelse- och säkerhetsarbete som – strikt reglerat – krävs för att tillvara Sveriges intresse.

Det tror jag i själva verket att de allra flesta både förstår och har förståelse för.

Småmulen måndag i Bryssel

En lite gråmulen morgon i Bryssel innan dagens alla möten – främst mötet med EU:s utrikesministrar – drar igång.

Söndagkvällens middag med Ukrainas utrikesminister Ogryzko kom att handla mindre om landets viktiga relation till den Europeiska Unionen än om de politiska spänningarna mellan de olika krafterna inom landet.

Det råder regeringskris i Kiev. Spänningen mellan dem som vill bibehålla ett mer presidentiellt och de som vill gå mot ett mer parlamentariskt styrelsesätt har åter lett till en mer akut politisk konfrontation.

I ett bredare perspektiv kan detta ses som att den ukrainska demokratin sakta söker sig fram till sina mer stabila former.

Men den första middagen följdes av en andra med några av oss som kommer från European People’s Party. Och då blev diskussionen om aktuella utmaningar bredare.

Nu på morgonen väntar förmöte med medarbetare uppe i Justus Lipsus innan det mer formella mötet drar igång vid 10-tiden.

Först är det dock ärenden som Cecilia Malmström och Ewa Bjöling – men sedan står Zimbabwe, Georgia, Belarus och västra Balkan på dagsordningen för dagen.

Och när det är slut – på sena eftermiddagen – har vi ”toppmöte” mellan Europarådet och OSCE under sina respektive svenska och finska ordförandeskap.