Blågult i Kiev

30 september 2008

Det var blågult så det förslog när president Yushchenko tog emot Kungen och Drottningen utanför presidentadministrationens stora byggnad i Kiev.

Den blågula ukrainska flaggan vajde bredvid den lika blågula svenska diton. Det fattades egentligen bara en blågul europeisk flagga för att det hela skulle vara alldeles perfekt.

Under eftermiddagen har så ceremonier blandats med olika överläggningar på det sätt som alltid sker vid statsbesök som dessa.

Med Kungen i spetsen för den svenska delegationen diskuterade vi kortfattat såväl de europeiska perspektiven som det bilaterala samarbetet. Samtal som dessa stadfäster ofta vad som redan uppnåtts – men de ger också lite av riktning inför det som skall komma.

De uppskattande orden om Sveriges politik var påfallande varma. Inte minst gäller detta just nu det polsk-svenska initiativet om ett s k östligt partnerskap för den Europeiska Unionen.

Lite mer om den spända inrikespolitiska situationen blev det när vi besökte Radan – parlamentet – och träffade företrädare för olika partigrupper under ledning av talmannen Yatseniuk.

Och ännu mer blev det sedan i talmannens och mitt privata samtal. Vi känner varandra rätt väl sedan hans korta tid som utrikesminister, och han spelar nu en viktig roll för att överbrygga de akuta politiska motsättningarna och försöka att undvika ett i grunden alldeles onödigt nyval.

Nu förestår inom kort statsbankett – som kommer att samla det ukrainska politiska livet mitt i en spänd politisk situation. Det blir till att ta på sig den medförda smokingen och hoppas att den inte är alltför skrynklig efter resan.

Trots lite inrikespolitisk turbulens är det tydligt att den ukrainska demokratin successivt hållet på att konsolideras. Och det är självfallet viktigt också i det vidare perspektivet.

Hur ekonomin utvecklas kommer vi att diskutera mer i morgon. Hitintills under detta decennium har den växt med imponerande ca 7 % om året – men nu är vi alla plötsligt i en annan och mer osäker värld.

Den fråga som mitt i allt detta enar ukrainska politiker av alla schatteringar är önskan att successivt närma sig den Europeiska Unionen.

Och förhoppningsbvis ger den gemensamma önskan viss stabilitet åt den nödvändiga reformpolitiken.


Mycket stor osäkerhet

29 september 2008

Att det amerikanska representanthuset nu överraskande underkänt den stora kompromissen om det finansiella räddningspaketet för oss mycket snabbt in i en situation av mycket stor global finansiell osäkerhet.

Kanske finns det någon snabb väg ut ur detta. Det får de närmaste dygnen utvisa.

Men vad som nu äventyras är inte bara finansiell stabilitet, utan också tilltron till USA:s förmåga till globalt ledarskap och ansvarstagande.

Och det kan komma att få politiskt konsekvenser väl utöver de finansiella.


Till kullarna vid Dnjepr

29 september 2008

Så bär det då av på det viktiga statsbesöket till Ukraina.

Strax efter tolv lokal tid tisdag stiger anländer vi till Borispol-flygplatsen en bit utanför Kiev, och sedan går det officiella programmet slag i slag intill dess att statsbanketten på kvällen avslutats.

Centralpunkt i programmet i morgon blir självklart de mer officiella samtalen mellan Kungen och president Yushchenko. De har också en kort pressträff där de gör vart sitt uttalande.

Men besöket kommer också att vara rikt på symbolik.

Direkt efter mottagningsceremonier, överläggningar och pressträff är det besök i Sofiakatedralen.

Jag har varit där ett antal gånger tidigare, men ser fram emot en mer grundlig visning i morgon.

Kiev grundades en gång där kullarna nådde fram till den mäktiga Dnjepr-flod som under hundratals år var den viktigaste kommunikationsleden mellan norra Europa och de rikedomar som låg söder om Svarta Havet.

Den nyfikne besökaren i de tusenåriga underjordiska klostergångarna vid Lavra i Kiev kan än i dag stöta på de jordiska kvarlevorna av den munk Nestor som en gång ansetts ha skrivit den krönika som är vår sannolikt främsta skrivna källa till den ryska fornhistorien.

Han berättade om vikingen Rurik som anlade Novgorod – och därmed grundade det ryska riket – och om dennes efterföljare Oleg som kom till dessa kullar och sade att ¨må Kiev bli de ryska städernas moder¨.

Var Oleg ligger begravd vet jag inte – kanske tillhör han enbart myternas värld – men i Sofia-katedralen ligger i alla fall den dotter till Olof Skötkonung som var gift med dess byggherre Jaroslav den Vise. I min skolbok lärde vi oss att der var den förre som på ett eller annat sätt gjorde kristendomen till dominerande religion i vårt land.

Utan att fördjupa sig alltför mycket i detta förtjänar det att påpekas att Kiev är en stad med djupare europeiska rötter än vårt eget Stockholm. Här har handelsvägar, stäppinvasioner och armékolonner formar en historia med betydande dramatik.

Den moderna historiens tragedier kommer vi inte att kunna komma förbi – Kungen kommer att medverka i en ceremoni vid minnesmärket för de miljoner som dödades i Stalins medvetna massvält 1932-1933. Det andra världskrigets fruktansvärda strider i Ukraina förtjänar även de att minnas.

Men nu handlar det om ett Ukraina som försöker att söka sig en mer demokratisk och mer europeisk väg än det Ryssland som en gång växte fram ur staten med centrum vid Kiev.

Att det inte är en alldeles enkel eller rätlinjig utveckling visar ju den regeringskris som vi kommer att anlända mitt i, och som i dessa tider av skärpta spänningar i de östra delarna av Europa inte är alldeles ofarlig för landet.

Om detta kommer inte minst jag att föra åtskilliga samtal under mina tre dygn vid kullarna vid Dnjepr. Jag träffade president Yushenko i New York förra veckan, och har dessutom under de senaste veckorna fört en del samtal med den vice premiärministern.

Från svensk sida har vi kontinuerligt uttalat vårt stöd för Ukrainas rätt att själv välja sin väg, och pekat på att dörren till den Europeiska Unionen står öppen för alla som vill och kan ikläda sig alla de olika förpliktelser som ett medlemskap innebär.

Nu förhandlar Ukraina om en associering med den Europeiska Unionen och ett mycket långt gående samarbete.

Samtidigt är det alldeles tydligt att det finns ambitioner i Moskva att bromsa och begänsa Ukrainas orientering mot det västliga samarbetet.

Nu markerar det svenska statsbesöket den vikt som vi fäster vid våra relationer med Ukraina. Och tidpunkten måste nog anses vara utomordentligt lämplig.


Måndag med möten

29 september 2008

Att det träffades en överenskommelse om det finansiella stabiliseringspaketet i Washington har uppenbarligen inte stabiliserat de globala marknaderna.

Och nu verkar en betydande del av oron dessutom ligga i Europa. Flera räddningsaktioner av finansiella institutioner har genomförts under dagen.

Själv har jag inte haft tid att svara på ett antal internationella mediaförfrågningar kring vår eget kris 1992. Att vi relativt snabbt kom ur den ses som ett av de möjliga positiva tecknen i det allmänna mörker som förefaller att råda just nu.

Till dagens besökare hörde vår tillträdande nya ambassadör i Moskva Tomas Bertelmann.

Han tillträder en av utrikesförvaltningens viktigaste, mest krävande och mest stimulerande uppdrag. Det är viktigt för oss alla vilken väg som Ryssland kommer att välja under kommande år.

De senaste årens – och veckornas – utveckling har ju ingett oro. Men bortom detta borde det finnas en möjlighet för Ryssland att välja en annan och – för landet självt! – bättre väg. Vi får se.

Men annars var det en dag för uppföljning av den gågna veckan och planering inför vad som skall komma.

Redan nu blickar vi fram mot utrikesministermötet i Luxembourg måndag 13 oktober och mötet med Europeiska Rådet i Bryssel onsdag och torsdag samma vecka. Påverkan sker bäst genom att agera på framkant.

Och tidigt i morgon bär det av i riktning Ukraina.


Vecka med kris och Ukraina

29 september 2008

Så börjar då en ny vecka med allt vad detta innebär.

I centrum även denna vecka står finanskrisen med epicentrum på södra delen av Manhattan men med tilltagande återverkningar i världen i övrigt.

För min del blir det en måndag av möten i Stockholm följt av en vecka på resande fot.

Under dagen kommer valobservatörers bedömning av valet i Vitryssland – det kan bli viktigt för framtiden.

I morgon tisdag bär det så av till Ukraina i anslutning till det viktiga svenska statsbesöket där.

Som en del av och i anslutning till detta komma jag att tillbringa tre dagar i Kiev med ett stort antal också politiska samtal. Även Beatrice Ask kommer att finnas på plats.

Statsbesök som dessa planeras självfallet lång tid i förväg, men nu anländer Kungen och Drottningen till den ukrainska huvudstaden i en osedvanligt laddad politisk situation.

Konfrontationen mellan president Yushenko och premiärminister Timoshenko skärps. Och därtill kommer det allt mörkare mullret från öster efter kriget i Kaukasus. På sina håll spekuleras om kommande konfrontationer kring Krim.

Från Kiev kommer jag sent torsdag att fortsätta till Paris för olika politiska samtal.

Det sker i anslutning till en konferens om den europeiska säkerhetsstragin. Men i dessa dagar finns det också mycket annat att diskutera i den franska huvudstaden.

Medan jag befinner mig i Kiev kommer Europarådets parlamentariska församling att sammanträda för viktiga debatter i Strasbourg.

Kriget mellan Georgien och Ryssland kommer att stå i centrum. Men på torsdag kommer också Fredrik Reinfeldt dit och håller tal.

Så det blir nog en del att göra denna vecka också.


Mardröm i Österrike

28 september 2008

Valresultatet i Österrike blev den mardröm som det dessvärre fanns anledning att befara.

De stora ”folkpartierna” SPÖ och ÖVP – som suttit i regering tillsammans – gick bägge mycket kraftigt tillbaka. Dock behöll SPÖ sin ställning som största parti.

Fram marscherade med stor kraft de bägge högerpopulistiska partierna BZÖ och FPÖ. Tillsammans är de i stort sett jämnstarka med SPÖ.

Till valresultatet har säkert många faktorer bidragit.

Liksom tidigare gynnas de högerpopulistiska partierna av proteströstning mot de två stora partiernas stora koalition – det finns helt enkelt ingen annan opposition. Men till detta har så säkert kommit en kraftig anti-europeisk agitation från boulevardbladen.

Sorgligt är det so oder so.

Och lätt att bilda regering blir det inte.

En ny stor koalition riskerar på sikt att göra allting än värre. Men att försöka ta in BZÖ eller FPÖ i salongerna igen är knappast ett behagligt alternativ.


Viktig rapport i Europarådet

28 september 2008

På det informella mötet med 32 utrikesministrar från länder som är medlemmar i Europarådet i New York i onsdags diskuterades också den rapport som Sverige i egenskap av ordförande i ministerkommittén lagt fram om kriget mellan Ryssland och Georgien.

Avsikten var dels att redogöra för vad Europarådet gjort och dels att göra en bedömning av vad som skett utifrån de åtagande som såväl Ryssland som Georgien iklädde sig när de blev medlemmar som av folkrätten iu stort.

Rapporten har sedan dess också sänts över till ordföranden i Europarådets parlamentariska församling och har i och med detta också blivit offentlig.

Det är en hel del arbete som ligger bakom dess formuleringar.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 465 andra följare